Hår, hår, hår
Nu är herrn och klipper sig och jag blir sugen på att fixa till frillen jag med. Jag skulle inte ha något emot att raka ena tinningen (den klippningen har säkert något fancy namn á la sidecut men ni fattar vad jag menar), färga håret rött igen (Rihanna var inte först!) och ha fjäder-förlängningar. Men antagligen slutar det hela med att jag går runt med mitt naturligt bruna hår med kluvna toppar hela sommaren.
Utan vatten stannar livet...
Idag har det storstädats och sedan kom mamma och mormor upp på en liten påhälsning innan jag och herrn följde med dem till brorsan för att säga grattis på födelsedagen. Av mami fick han öl och på midsommar fick han sprit av mig och A så det får bannemig räcka. Dessutom var han krasslig och lite allergisk så han skulle nog ändå inte orka pumpa i sig alltför mycket alkohol idag.
För övrigt är det stekhett ute och jag och herrn stack till Plantagen förut. Jag köpte en pidestal till balkongen och två vaser till sovrummet. Nu ska jag kika på TV4 Sport (enbart för att polisprogrammen lockar - jag är måttligt intresserad av sport på teve) och sedan ska vi äta jordgubbar med gräddglass (ingen fejkad low-fat-version här inte! Är det sommar så är det).
Igår kväll hade vi inget vatten förresten. Jag skulle just till att borsta tänderna när jag märkte att det inte kom något vatten ur kranen. Hade kletat på tandkräm och hela köret men nej, det fick vänta till imorse. Då var vattnet tillbaka som tur var och man inser hur bortskämd man är med tillgången på rent vatten och även el och värme. Jag hann duscha igår kväll i alla fall och tur var väl det annars skulle jag inte ha varit någon vacker syn idag. Dock har jag ju svettats järnet hela dagen (den som inte har det får fasiken ge sig till känna!) så jag skulle helst vilja duscha varannan timma. Men det är för omständigt. Dessutom ska man spara på det vatten man har.
För övrigt är det stekhett ute och jag och herrn stack till Plantagen förut. Jag köpte en pidestal till balkongen och två vaser till sovrummet. Nu ska jag kika på TV4 Sport (enbart för att polisprogrammen lockar - jag är måttligt intresserad av sport på teve) och sedan ska vi äta jordgubbar med gräddglass (ingen fejkad low-fat-version här inte! Är det sommar så är det).
Igår kväll hade vi inget vatten förresten. Jag skulle just till att borsta tänderna när jag märkte att det inte kom något vatten ur kranen. Hade kletat på tandkräm och hela köret men nej, det fick vänta till imorse. Då var vattnet tillbaka som tur var och man inser hur bortskämd man är med tillgången på rent vatten och även el och värme. Jag hann duscha igår kväll i alla fall och tur var väl det annars skulle jag inte ha varit någon vacker syn idag. Dock har jag ju svettats järnet hela dagen (den som inte har det får fasiken ge sig till känna!) så jag skulle helst vilja duscha varannan timma. Men det är för omständigt. Dessutom ska man spara på det vatten man har.
Sovrumsdrömmar mitt på dagen
Jag sitter och klickar runt bland diverse inredningsbutiker och funderar på om man borde köpa hem något till sovrummet. Jag känner att det är det rum som jag är mest "klar" med och därför skulle det bara behövas lite småsaker dit för att jag skulle bli helt nöjd och känna att jag kan gå vidare till nästa rum (nu låter jag supersystematisk men nej, tyvärr är jag inte det. Men jag har ambitionen i alla fall). Så... ska jag satsa på att köpa några rosa kuddar kanske (så att min finfina stol knyts ihop med det övriga rummet)? Eller...? Jaja, det här skulle jag i alla fall vilja köpa till sovrummet nu på stört om jag inte brydde mig om pengar.
Vit roskudde från Olsson & Jensen ♥ Kristallkrona med runda former från Brocade Home ♥ Ljus matta med lång lugg från Ikea ♥ Mörkrosa kudde med spets från Au Maison ♥ Kruka på fot från Åhlens
För varma dagar
Herregud, det är varmt som fan idag. Herrn meddelade att termometern i lastbilen visade på 28 grader. Det är som att vara utomlands. Om det med "utomlands" åsyftas ett varmt land vill säga. Alla kläder känns för tjocka och jag dricker alldeles för lite vatten och äter alldeles för mycket frukt (fast nja, det kanske man inte ens kan?). Idag skulle outfiten nedan sitta fint.
Maxiklänning från Ichi ♥ Sandaler från Why Not med stenar och pärlor samt knytning baktill ♥ Halsband från Asos med oversize-berlock i form av en sax ♥ Stråhatt med ränder från Juicy Couture ♥ Bandeau-bh med avtagbara axelband från H&M
Tre jättejätte(jätte)viktiga grejer att berätta
- Idag har det ringt en dam och berättat att jag ska få tillbaka de tre månadshyrorna som jag betalade i förskott när jag köpte lägenheten. De litar på min förmåga att betala hyror och dessutom betala in dem i tid. Tack.
- Igår klickade jag hem (varför använder jag det begreppet när jag tycker att det är supertöntigt?) några grejer från Nellys sommar-rea. Herrn fick en spraydeo från Börje Salming och jag fick resten. "Resten" består av ett diadem, ett halsband, en ögonskuggepalett och ett par skor.
- Nu ska jag tina köttfärs.
En skitbok
Dragspelsmannen nede vid Ica spelar Kalinka för tusende gången idag och jag funderar på en sak som inte alls har med dragspelsmannen att göra. När jag skrev recensionen om Lilla stjärna i föregående inlägg så tänkte jag (och har gjort det många gånger innan) att jag, när jag recenserar böcker här på bloggen, sällan ger böckerna dåliga omdömen. Jag tycker de flesta är superbra och ger sällan ett sämre betyg än 3 av 5. Den enda jag har recenserat med mindre begeistring är väl Robert Gustafssons biografi men annars så är det idel hyllningar av många böcker. Jag tror främst att det handlar om att jag för det mesta vet vilka slags böcker jag gillar och att jag köper dem som jag, via baksidetext eller sammanfattningar, fastnar för. För det mesta så stämmer mina förväntningar och böckerna visar sig vara bra. Sedan kan det ju också handla om att jag kanske inte är så kräsen. Själv tycker jag att jag borde vara kräsen med tanke på hur många böcker som jag har läst men vem vet, kanske är jag en allätare som lättare hittar bra saker med böcker än brottstycken som är mindre bra?
Hur som haver så måste jag alltså säga att jag faktiskt kan tycka att böcker är dåliga! Jag gillar inte alla böcker. Men många. Det måste jag erkänna. De böcker som jag anser är dåliga när jag har kommit tjugo sidor in i handlingen kan jag anse är superbra när de är urlästa och ligger bland alla andra böcker jag har läst. Jag brukar liksom tvinga mig in i de böcker som jag tycker verkar lite smådåliga i början och det brukar oftast resultera i att jag inte kan lägga dem ifrån mig efter sextio sidor.
Det finns dock ett undantag. En bok som jag har försökt att läsa gång på gång. Men som jag hatar. Jag hatar den för att jag inte kommer in i handlingen. För att boken verkar vara skriven mer som ett statement att böcker får vara annorlunda än av ren berättarglädje. Boken heter Still och saknar punkter. Boken är en lång mening och jag får anstränga mig för att förstå när en mening egentligen är över och en annan börjar. Det förtar läslustan. Det känns som att boken enbart är skriven för att den ska hyllas av kritiker som egentligen inte fattar ett skit de heller men som måste hylla den för att den är så aaaannorlunda och djuuuup. Själv tycker jag att det är en skitbok. Ja, nu sa jag det. Det är en pretto-skitbok som jag inte rekommenderar någon att läsa. Handlingen har jag inget att tycka till om för jag kommer aldrig in i den. Och jag anser mig inte konservativ när det kommer till bokläsande annars - jag kan läsa om allt. Men om det krävs att jag måste läsa boken en gång för att kunna sätta ut punkter och sedan läsa den en gång till för att verkligen kunna läsa boken så får det tamigfan vara.
Hur som haver så måste jag alltså säga att jag faktiskt kan tycka att böcker är dåliga! Jag gillar inte alla böcker. Men många. Det måste jag erkänna. De böcker som jag anser är dåliga när jag har kommit tjugo sidor in i handlingen kan jag anse är superbra när de är urlästa och ligger bland alla andra böcker jag har läst. Jag brukar liksom tvinga mig in i de böcker som jag tycker verkar lite smådåliga i början och det brukar oftast resultera i att jag inte kan lägga dem ifrån mig efter sextio sidor.
Det finns dock ett undantag. En bok som jag har försökt att läsa gång på gång. Men som jag hatar. Jag hatar den för att jag inte kommer in i handlingen. För att boken verkar vara skriven mer som ett statement att böcker får vara annorlunda än av ren berättarglädje. Boken heter Still och saknar punkter. Boken är en lång mening och jag får anstränga mig för att förstå när en mening egentligen är över och en annan börjar. Det förtar läslustan. Det känns som att boken enbart är skriven för att den ska hyllas av kritiker som egentligen inte fattar ett skit de heller men som måste hylla den för att den är så aaaannorlunda och djuuuup. Själv tycker jag att det är en skitbok. Ja, nu sa jag det. Det är en pretto-skitbok som jag inte rekommenderar någon att läsa. Handlingen har jag inget att tycka till om för jag kommer aldrig in i den. Och jag anser mig inte konservativ när det kommer till bokläsande annars - jag kan läsa om allt. Men om det krävs att jag måste läsa boken en gång för att kunna sätta ut punkter och sedan läsa den en gång till för att verkligen kunna läsa boken så får det tamigfan vara.
Bokrecension - Lilla stjärna
Åh, John Ajvide Lindqvist är en storslagen författare! För er som inte har läst någon av hans böcker så kan jag helt klart lovorda honom. Hans skräck är i en klass för sig. Inte för överdrivet utan skräck som är verklighetsförankrad med subtila, övernaturliga inslag. Det går aldrig till överdrift á la Arkiv X utan bubblar där i gråzonen mellan det vardagliga, det obehagliga och det som inte kan ske (eller?).
Med boken Lilla stjärna går Ajvide Lindqvist knappast ifrån sitt sätt att författa utan fortsätter i samma stil (vilket såklart är ett plus!) men denna gång med två unga flickor i huvudrollerna. Boken handlar om Theres, som nyfödd hittas nedgrävd i skogen och som kan sjunga helt rent men sällan talar, och om Teresa, en småstadstjej som anser sig väga några kilo för mycket, som tycker att hon inte passar in och plötsligt en dag, i soffan framför Idol, blir helt betagen av det som hon ser.
Boken handlar i mångt och mycket om utanförskap och om hur detta utanförskap och viljan att revoltera mot vuxenvärlden kan få oanade konsekvenser. Boken handlar samtidigt om två flickor med vitt skilda personligheter, där den ena kanske passar in mer än hon anar men som ändå anser sig vara verklighetens femte hjul och där den andra knappast passar in någonstans men inte alls bryr sig, som finner varandra och bildar sin egna flock.
Flocken tar inte hänsyn till rätt och fel och sätter upp sina egna regler där det är "de små" mot "de stora" och där den gemensamma känslan av utanförskap och rädsla svetsar människor samman och hjälper dem att finna mod och styrka. Mod och styrka som i slutändan inte kommer till användning på det sätt som är allmänt accepterat. Men vad andra tycker bryr sig inte flocken om och man får följa Theres och Teresa genom en historia som lämnar läsaren med en känsla av obehag.
Förresten, tycker ni som jag att omslaget till Lilla stjärna är förvånansvärt likt omslaget till I det tysta? Ta bort tejpen och tänk er bilden utan att de har blivit grejade med så tycker jag att barnen är otroligt lika varandra.
Jahapp
Äsch, jag skrev inget mer igår än det lilla inlägget om att jag och herrn drog iväg i lastbilen. Orkade inte skriva när vi kom hem. Dels så åkte vi lastbil i sisådär fem timmar och sedan storhandlade vi. Orken fanns inte.
Hursomhelst så har jag legat ute i solen idag. Har suttit på balkongen och läst sedan halv tolv imorse. Fyra timmar i gassande solsken med kaffe, frukt och lite avslagen Loka med melonsmak. Det finns värre dagar.
Herrn kommer hem vid sex och sedan ska vi laga middag och betala räkningar. Sex räkningar på kylskåpet och sedan några veckors räknings-torka. Alltid skönt. På torsdag ska mamma och mormor komma till stan för då ska vi fira brorsan. Att jag och herrn firar två och ett halvt år tillsammans på torsdag får vi fira imorgon eller tidigare på torsdagen. Eller kanske till helgen. Men två och ett halvt år är inte så mycket att fira tycker vi. Ett halvår var stort (tyckte man då). Ett år ännu större. Sedan är det mer eller mindre årsdagarna som vi får fira. När slutar man att fira årsdagar tro? Efter fem år? Tio år? Morsan och farsan firar då knappast sin årsdag längre. Ett sundhetstecken kanske?
Hursomhelst så har jag legat ute i solen idag. Har suttit på balkongen och läst sedan halv tolv imorse. Fyra timmar i gassande solsken med kaffe, frukt och lite avslagen Loka med melonsmak. Det finns värre dagar.
Herrn kommer hem vid sex och sedan ska vi laga middag och betala räkningar. Sex räkningar på kylskåpet och sedan några veckors räknings-torka. Alltid skönt. På torsdag ska mamma och mormor komma till stan för då ska vi fira brorsan. Att jag och herrn firar två och ett halvt år tillsammans på torsdag får vi fira imorgon eller tidigare på torsdagen. Eller kanske till helgen. Men två och ett halvt år är inte så mycket att fira tycker vi. Ett halvår var stort (tyckte man då). Ett år ännu större. Sedan är det mer eller mindre årsdagarna som vi får fira. När slutar man att fira årsdagar tro? Efter fem år? Tio år? Morsan och farsan firar då knappast sin årsdag längre. Ett sundhetstecken kanske?
Nu sticker jag
Dåligt bloggande, jag vet! Nu ska jag i alla fall sticka iväg med herrn i lastbilen. Han hämtar upp mig och så tar vi oss en tur (var ändå inget superväder så då åker jag gärna lastbil). För övrigt, Jackass 3 är väldigt bra. Får bli mer skrivande sen. Peace out.
Vintips
Igår drack vi ett gott vin - Rotari Brut Riserva (nr. 7567). Vitt vin under hundralappen med smak av bland annat citrus och persika. Livligt, friskt och passade utmärkt till midsommarmaten. Hett tips för den med tunn plånbok (eller sunt förnuft) men som ändå inte vill kompromissa med kvalitén.
Gårdagen - en orgie i mat
Gårdagen var toppen. God mat (lax med wasabi, nubbesallad, sill i alla dess former och grillat framemot kvällen med jordgubbar till efterrätt), gott vin och trevligt sällskap. Och kubb... som jag suger på. Men det är trevligt ändå. Jag är en bra förlorare. Bättre förlorare än vad jag är vinnare tror jag. Hur som haver så var det ett lugnt och skönt midsommarfirande tillsammans med brorsan och hans sambo, hennes föräldrar samt mamma och pappa. Och såklart jag och herrn. Vi började med att äta sill-lunch vid tre och sedan tog vi en långpromenad bland prunkande rabatter, sommarstugor och året-runt-boenden. När vi kom tillbaka blev det kubb, öldrickande och sedan grillning. Scampi på grillspett med chili- och citronmarinad var mumma! Sedan var det fläskfilé, starka korvar och goda sallader. Mat är underskattat.
Jag och herrn drog hem runt halv tio, tio och avslutade kvällen med lite teve-tittande för att sedan gå och lägga oss och ta sovmorgon idag. För tillfället sitter herrn och mixtrar med hatthyllan till bilen (nu ska det sättas i högtalare) och jag ska fortsätta min härliga läsning av Ajvides bok.
Jag och herrn drog hem runt halv tio, tio och avslutade kvällen med lite teve-tittande för att sedan gå och lägga oss och ta sovmorgon idag. För tillfället sitter herrn och mixtrar med hatthyllan till bilen (nu ska det sättas i högtalare) och jag ska fortsätta min härliga läsning av Ajvides bok.
Bokrecension - Radhusdisco
I Morgan Larssons bok Radhusdisco får vi följa Morgan (eller Morris som han kallas) från lågstadie till högstadie och allt som händer med både kropp och psyke. Morgan Larsson skriver med en humor som är få förunnat och då och då så undslipper jag mig några skratt (det är sällan som jag skrattar högt när jag läser böcker). Boken handlar om allt som händer när man som liten växer upp i ett neonfärgat 80-tal; klassfester, den första kärleken, danska besökare, drömmare och hur det kan bli när man tänker för mycket. Det är mobbare, "snygga tjejer", "coola killar", sexualdebuten, upptäckten av onani, rockmusik och mycket mer. Och mitt i allt detta Morris. Morris som funderar mycket på livet, som växer upp i Trollhättan och som undrar om alla vägar verkligen bär till Saab.
Boken är en varm berättelse om hur det är att växa upp över huvud taget och jag kan känna igen mig även om jag, till skillnad från Morris, växte upp på nittiotalet. Alla kan vi känna igen personligheter som vi har mött under skolåren och man kan känna igen det där pirret som Morgan Larsson skriver om när man pussar någon för första gången. Alla kan känna igen sig i boken för rollerna i skolans värld förändras sällan - det finns alltid den coole, den snygga, den som får alla tjejerna och den som inte får någon tjej alls (och heller inte vill ha någon).
Boken bjuder som sagt på många skratt men ger också chansen till eftertanke, en chans att fundera på hur det var när man själv växte upp och hur man mådde, vad man tänkte på och hur man trodde att livet skulle bli. Man får följa med bakom kulisserna till det liv som gjorde Morgan Larsson till den han är idag (bland annat känd som snacksalig reporter i P3).
Boken är en varm berättelse om hur det är att växa upp över huvud taget och jag kan känna igen mig även om jag, till skillnad från Morris, växte upp på nittiotalet. Alla kan vi känna igen personligheter som vi har mött under skolåren och man kan känna igen det där pirret som Morgan Larsson skriver om när man pussar någon för första gången. Alla kan känna igen sig i boken för rollerna i skolans värld förändras sällan - det finns alltid den coole, den snygga, den som får alla tjejerna och den som inte får någon tjej alls (och heller inte vill ha någon).
Boken bjuder som sagt på många skratt men ger också chansen till eftertanke, en chans att fundera på hur det var när man själv växte upp och hur man mådde, vad man tänkte på och hur man trodde att livet skulle bli. Man får följa med bakom kulisserna till det liv som gjorde Morgan Larsson till den han är idag (bland annat känd som snacksalig reporter i P3).
Inför kvällen
G o d f ö r m i d d a g !
Nu bär det snart av mot midsommarfirande hos brorsan och hans sambo i deras nya hus vid havet (nej, jag är inte alls avundsjuk...). Det blir sill-lunch vid två och grillning framemot kvällen. Själv har jag startat dagen med vaniljyoghurt med solrosfrön, linfrön och jordgubbar. Mumma! Snart blir det dock sminkning och tillpiffning. Jag ska prova den nya ögonskuggan från Make Up Store som införskaffades igår. Den är i nyansen Velvet och passar utmärkt ihop med den jag redan har vid namn Sibiria. Till det blir det en tunn tunika från Vero Moda.
Carin Gerhardsens nya!
Apropå böcker men inte apropå att jag är missnöjd (läs föregående inlägg...) så måste jag ju påminna om att Carin Gerhardsens nya bok Helgonet har kommit ut nu! Ytterligare en bok om Hammarbypolisens arbete bland blod, mord och intressanta karaktärer. Jag har läst Pepparkakshuset (2008), Mamma, pappa, barn (2009) & Vyssan lull (2010) och nu känner jag mig ju manad att köpa Helgonet också!
Kan man någonsin få nog av böcker? Egentligen?
Kan man någonsin få nog av böcker? Egentligen?
Fyttitusan!
Hårda ord va...? Hur som helst så kollade jag på Nyligen och såg att det tydligen kommit ut en ny bok av Ajvide Lindqvist. Boken heter Tjärven och jag blev överlycklig. Jag har ju läst alla hans böcker (förutom Lilla stjärna som jag håller på att läsa just nu och Låt de gamla drömmarna dö) och det kliade i bladbläddrarfingrarna direkt. Så jag bokusade (säger man "googlade" så säger man "bokusade") såklart boken men nej, inte hittade jag någon Tjärven där. Googlade och hittade info om Tjärven... Tjärven som jag alltså trodde var en bok. Och som inte var det! Tjärven släpps nämligen bara som e-bok och ljudbok. Jag vägrar e-läsa! Och ljudbok är jag lite skeptisk till. Superbra när man kanske kör lastbil eller något liknande men inte för mig. Jag vill ligga i solen/i soffan/i sängen/på golvet och läsa böcker som jag kan hålla i, lukta på (doften av ny bok gör mig lyrisk!) och bläddra i. Ingen jäkla e-version... Jag är besviken (vilket alla vet är mycket värre än att vara arg)! Jag ville ha en ny Ajvide-bok och nu blev jag glad helt i onödan. Fuck...
Källa
Källa
Klappat och klart
Så, nu är allt fixat efter en del trixande i kodmallar och stilmallen (jag fick byta ut dem och sedan lägga in dem igen så ordnade sig allt). I alla fall kan ni, som är uppmärksamma, se att inlägget om fiskandet som lades upp tidigare idag lades upp nyligen istället. Jag var tvungen att ta bort det tidigare, kopiera det och sedan publicera det nu istället. Jaja, ingen fisk blev det men vi såg ett ormbo där det krälade runt espingar plus att jag såg en lösdrivar-snok i skogen. Spännande oavsett om fiskelyckan var måttlig.
Jordgubbar och provsmakning av de nya smakerna från Xide har inmundigats på balkongen. Jordgubbarna var underbara och cidersmakerna var goda. Vi provsmakade dels Xide Urban och även Xide Jungle. Personligen tycker jag att Jungle var godast - fruktig (med smak av passionsfrukt) och lätt att dricka. Herrn gillade Urban bäst (svartvinbärssmak) - den var också god men den påminde lite för mycket om glögg för min del. Herrn har aldrig druckit glögg (han gillar inte varma drycker!) men intalar sig att han inte gillar det. Det är bäst att jag inte säger något om cidern. Skämt åsido, han skulle nog fortsätta att gilla den men man vet aldrig. Jag kan rekommendera båda smakerna - jag personligen råkar bara gillar Jungle lite mer.
Förresten, jag hittade den där underbara kavajen på H&M idag. Får ta en bild någon dag (när jag har hittat kameraladdaren vill säga).
Jordgubbar och provsmakning av de nya smakerna från Xide har inmundigats på balkongen. Jordgubbarna var underbara och cidersmakerna var goda. Vi provsmakade dels Xide Urban och även Xide Jungle. Personligen tycker jag att Jungle var godast - fruktig (med smak av passionsfrukt) och lätt att dricka. Herrn gillade Urban bäst (svartvinbärssmak) - den var också god men den påminde lite för mycket om glögg för min del. Herrn har aldrig druckit glögg (han gillar inte varma drycker!) men intalar sig att han inte gillar det. Det är bäst att jag inte säger något om cidern. Skämt åsido, han skulle nog fortsätta att gilla den men man vet aldrig. Jag kan rekommendera båda smakerna - jag personligen råkar bara gillar Jungle lite mer.
Förresten, jag hittade den där underbara kavajen på H&M idag. Får ta en bild någon dag (när jag har hittat kameraladdaren vill säga).
Gah!
Ursäkta om bloggen för tillfället ser fucked ut men det beror inte på mig utan på blogg.se som uppenbarligen måste ha något problem med något som jag inte har en aning om vad det kan vara.
Håll till godo!
Håll till godo!
Dagen-före-midsommar-fiske
Nu ska jag och herrn snart sticka iväg och försöka att få lite fisk. Visserligen släpper vi i dem igen så middagen hänger inte på fiskelyckan men det är alltid kul att få en firre. Dessutom har herrn köpt artificiella daggmaskar (eftersom vi inte vet något bra "maskställe" här med tanke på att vi är relativt nyinflyttade och maskar inte är det första man brukar leta efter) på Clas Ohlson så vi får testa dem.
Idag har vi varit ute på stan och shoppat lite grann. Dessutom har jag inhandlat lite sill till morgondagen. Plus lite vin och annat som jag och herrn ska sippa i oss på balkongen ikväll tillsammans med lite härliga jordgubbar.
God fiskelycka på oss!
Får vi en marlin idag tro?
Klor, ben och bling
Det makabra äntrade, för ett tag sedan, smyckesarenan. Det ska vara klor, benpipor, döskallar och annat som för tankarna till kadaver och hårdrock. Även om trenden har varit långlivad så har jag knappast tröttnat eller vad sägs om dessa smycken?
Armband i form av fågelfossingar från Roberto Cavalli . Armband med swarovski-beströdda döskallar från Rock by Sweden/Åsitas . Ringen Unicorpse från Obey . Halsband med blommor och fågelkranium från Gisele Ganne . En viktoriansk döskallering från underbara Bella Lili . Pins i form av döskallar från Decarabia . De minst sagt beniga händerna att hänga i öronen kommer från Patricia Nicolás . Ytterligare ett par klor fast denna gång i form av en ring från Stephen Webster
Vad göra idag?
Idag har jag ingen huvudvärk. Gött! Igår låg jag i soffan hela dagen med huvudvärken bultande. Hade så gärna velat åka in till stan igår men nej, huvudvärken ville inte ge med sig och idag ser himlen regntyngd ut så det blir nog ingen tripp till stan idag. Men imorgon! Då är herrn ledig och vi kan ta bilen in till stan och shoppa runt. Kanske någon liten ljuslykta på Indiska? Eller lite kläder på H&M?
Idag... ja, vad ska jag göra idag? Nu när det är "sommarlov" så känner jag mig som en hemmafru. Jag plockar runt lite och bloggar och plockar runt lite mer. Om det inte är fint väder vill säga för då är jag bannemig ingen hemmafru. Men fint väder verkar vänta på sig. Herrn frågade mig igår när jag tror att sommaren kommar. Jag tippar på mitten av juli.
Just nu kollar jag på Tabathas Salon Takeover. Kaxig kvinna. Härligt!
Mamma i Rapport och P1
Oj, nu ringde mamma igen. Rapport hade kontaktat henne för en intervju. Kul! Och nu låter det som att jag tycker att det är "kul för att min mamma är med på teve" men nej, det är inte därför jag tycker att det är så hemskt roligt. Nuförtiden har de flesta varit med i media på ett eller annat sätt (jag var till exempel som treåring med i en lokalsändning från den närbelägna längdskidebanan och de filmade mig och min tremänning då jag, knubbig och instoppad i en termobyxa, försökte dra upp honom för en backe med min stav utan att lyckas nämnvärt - mina fifteen minutes of fame) så det är inte därför jag är glad, det är på grund av att mammas budskap har chansen att nå fler människor.
Min mor är ingen förespråkare för svenska som andraspråk. Hon anser att barn lär sig ett språk bäst i kontakt med andra barn som talar det språket. En libanes lär sig inte svenska på bästa sätt genom att sitta i en dragig barack tillsammans med någon turk, någon iranier, någon från Irak, någon från Somalia och en svenskafröken som är 60+ och som talar en slags svenska som ingen tolvåring i Sverige talar. Då är det inte så jäkla lätt att lära sig svenska och inte heller är det en rolig och stimulerande miljö att lära sig ett nytt språk i. Och många lärare som arbetar med svenska som andraspråk vet egentligen inte hur de ska göra för att på bästa sätt lära barnen svenska. Det är inte deras fel att det är svårt för även dessa lärare kämpar och kämpar men skolvärlden med massvis av styrdokument gör inte jobbet lätt för någon lärare och framför allt inte för de som har som uppgift att lära ett barn ett nytt språk. Det är till viss del det som min mors avhandling tar upp.
Att kritik mot utlärandet av svenska som andraspråk får utrymme är viktigt för det har hittills varit ett relativt orört ämne som bara har fått flyta med. Man har skickat över invandrade barn till andraspråksklasser och så "glöms de bort" av staten. Många familjer med barn i andraspråksklasser vet heller inte att det, efter en viss ålder, är valfritt för familjen att välja andraspråksundervisning för barnet och många familjer skulle hellre se sitt barn i "svenska" klasser men vet inte att de kan avsäga sig andraspråksundervisning. De är inte informerade och föräldrar och barn får ta smällen.
Andraspråksundervisningen handlar även om intersektionalitet - fler pojkar än flickor sätts i andraspråksklasser, en amerikan sätts aldrig i andraspråksklass medan en åttaåring från Eritrea hamnar i andraspråksklass på direkten trots att hon eller han inte kan mindre svenska än åttaåringen ifrån Amerika. Man ser heller aldrig familjer från det övre skiktet av samhället ha sina barn i förberedelse- eller andraspråksklass. Andraspråksundervisning handlar till syvende och sist inte bara om språk utan även om kön, klass och etnicitet.
Rapport är såklart bra men roligast anser jag det vara att P1 kommer att intervjua henne om hennes avhandling och sedan sända intervjun i flera olika språk. Då kommer mammas information ut till de det berör - till exempel till familjer med barn som kanske är på väg att sättas i andraspråksklass.
Egentligen borde alla nyheter översättas till olika språk.
Min mor är ingen förespråkare för svenska som andraspråk. Hon anser att barn lär sig ett språk bäst i kontakt med andra barn som talar det språket. En libanes lär sig inte svenska på bästa sätt genom att sitta i en dragig barack tillsammans med någon turk, någon iranier, någon från Irak, någon från Somalia och en svenskafröken som är 60+ och som talar en slags svenska som ingen tolvåring i Sverige talar. Då är det inte så jäkla lätt att lära sig svenska och inte heller är det en rolig och stimulerande miljö att lära sig ett nytt språk i. Och många lärare som arbetar med svenska som andraspråk vet egentligen inte hur de ska göra för att på bästa sätt lära barnen svenska. Det är inte deras fel att det är svårt för även dessa lärare kämpar och kämpar men skolvärlden med massvis av styrdokument gör inte jobbet lätt för någon lärare och framför allt inte för de som har som uppgift att lära ett barn ett nytt språk. Det är till viss del det som min mors avhandling tar upp.
Att kritik mot utlärandet av svenska som andraspråk får utrymme är viktigt för det har hittills varit ett relativt orört ämne som bara har fått flyta med. Man har skickat över invandrade barn till andraspråksklasser och så "glöms de bort" av staten. Många familjer med barn i andraspråksklasser vet heller inte att det, efter en viss ålder, är valfritt för familjen att välja andraspråksundervisning för barnet och många familjer skulle hellre se sitt barn i "svenska" klasser men vet inte att de kan avsäga sig andraspråksundervisning. De är inte informerade och föräldrar och barn får ta smällen.
Andraspråksundervisningen handlar även om intersektionalitet - fler pojkar än flickor sätts i andraspråksklasser, en amerikan sätts aldrig i andraspråksklass medan en åttaåring från Eritrea hamnar i andraspråksklass på direkten trots att hon eller han inte kan mindre svenska än åttaåringen ifrån Amerika. Man ser heller aldrig familjer från det övre skiktet av samhället ha sina barn i förberedelse- eller andraspråksklass. Andraspråksundervisning handlar till syvende och sist inte bara om språk utan även om kön, klass och etnicitet.
Rapport är såklart bra men roligast anser jag det vara att P1 kommer att intervjua henne om hennes avhandling och sedan sända intervjun i flera olika språk. Då kommer mammas information ut till de det berör - till exempel till familjer med barn som kanske är på väg att sättas i andraspråksklass.
Egentligen borde alla nyheter översättas till olika språk.
Dödshjälp
Imorse lyssnade jag, liggandes i sängen, på Ring P1 och då ringde en läkare in apropå ämnet dödshjälp. Han menade att de han träffat som har varit allvarligt sjuka inte vill ha hjälp med att dö utan snarare med att leva. Han påstod att vilja att dö handlar om depression och att den kan avhjälpas med ångestdämpande medel och att eventuell smärta kan försvinna med hjälp av smärtstillande.
Visst, många som är allvarligt sjuka vill såklart leva (många får till och med en större vilja att leva när de väl blir sjuka) men att man vill dö anser jag inte är ett tecken på depression. Det kan likaväl vara ett tecken på insikt. Moster ansåg, mot slutet, att hon gärna ville somna in. Inte långt därefter så avled hon lugnt och stilla och hon var knappast deprimerad på grund av att hon insåg att hon ville somna in från smärta och oro. Hon insåg snarare att slutet närmade sig och att det skulle vara skönt att få dö i stillhet. Och det fick hon. Att påstå att viljan att dö enbart handlar om depression anser jag därmed är ett felaktigt påstående. Att bestämma sig för att man vill gå döden till mötes kan snarare vara ett steg på vägen mot att kunna slappna av och njuta de sista veckorna, dagarna eller timmarna i livet.
Att läkaren som ringde in påstod att all smärta kan hävas med hjälp av smärtstillande anser jag också är felaktigt. Moster gick på de starkaste tabletterna som går att få tag på. Ordagrant. Hon knaprade tabletter som en frisk människa skulle dö av även om de bara skulle ta en halv. Så att påstå att tabletter alltid hjälper mot smärta (moster hade ändå ont) är fel. Dock kan man äta så många tabletter på grund av att de inte har effekt förrän i riktigt höga doser att de till slut saktar ned hjärtat såpass mycket att man aldrig vaknar igen. Så om det är den sortens smärtlindring läkaren syftade på så är han för dödshjälp snarare än mot den som han påstod att han var.
Själv är jag för dödshjälp. Men det ska vara planerat, noga genomtänkt och det ska vara fint. Att, som dödligt sjuk utan bot i sikte, få välja när man vill somna in är en sista gåva som många borde förespråka snarare än smutskasta. När jag blir gammal och trött eller får en sjukdom som kommer att ta mitt liv sakta men säkert så vill jag kunna välja själv när jag ska somna in. Sjukdomen ska inte få välja åt mig för om jag har varit i sjukdomens våld i flera år och därmed styrts av sjukdomen så ska jag bannemig få välja att sjukdomen inte ska få döda mig. Då vill jag hellre välja själv.
Visst, många som är allvarligt sjuka vill såklart leva (många får till och med en större vilja att leva när de väl blir sjuka) men att man vill dö anser jag inte är ett tecken på depression. Det kan likaväl vara ett tecken på insikt. Moster ansåg, mot slutet, att hon gärna ville somna in. Inte långt därefter så avled hon lugnt och stilla och hon var knappast deprimerad på grund av att hon insåg att hon ville somna in från smärta och oro. Hon insåg snarare att slutet närmade sig och att det skulle vara skönt att få dö i stillhet. Och det fick hon. Att påstå att viljan att dö enbart handlar om depression anser jag därmed är ett felaktigt påstående. Att bestämma sig för att man vill gå döden till mötes kan snarare vara ett steg på vägen mot att kunna slappna av och njuta de sista veckorna, dagarna eller timmarna i livet.
Att läkaren som ringde in påstod att all smärta kan hävas med hjälp av smärtstillande anser jag också är felaktigt. Moster gick på de starkaste tabletterna som går att få tag på. Ordagrant. Hon knaprade tabletter som en frisk människa skulle dö av även om de bara skulle ta en halv. Så att påstå att tabletter alltid hjälper mot smärta (moster hade ändå ont) är fel. Dock kan man äta så många tabletter på grund av att de inte har effekt förrän i riktigt höga doser att de till slut saktar ned hjärtat såpass mycket att man aldrig vaknar igen. Så om det är den sortens smärtlindring läkaren syftade på så är han för dödshjälp snarare än mot den som han påstod att han var.
Själv är jag för dödshjälp. Men det ska vara planerat, noga genomtänkt och det ska vara fint. Att, som dödligt sjuk utan bot i sikte, få välja när man vill somna in är en sista gåva som många borde förespråka snarare än smutskasta. När jag blir gammal och trött eller får en sjukdom som kommer att ta mitt liv sakta men säkert så vill jag kunna välja själv när jag ska somna in. Sjukdomen ska inte få välja åt mig för om jag har varit i sjukdomens våld i flera år och därmed styrts av sjukdomen så ska jag bannemig få välja att sjukdomen inte ska få döda mig. Då vill jag hellre välja själv.
Att göra
Detta ska göras i veckan;
- Hitta laddaren till kameran (därför har det inte kommit upp några bilder på bloggen på ett tag - batteriet är dött och laddaren är inte i sikte)
- Köpa stor kruka och växter och plantera dem som en present till brorsan och hans flickvän
- Fixa sill, gräddfil och gräslök till midsommar
- Fira midsommar hos min bror från klockan två till långt in på natten
- Köp Mintuu (brorsan ska få den som en för tidig födelsedagspresent - ett internskämt)
Skallen går sönder
Usch, ont i huvudet idag och ont i huvudet igår innan jag skulle till att lägga mig. Somnade nog inte förrän runt två och mitt i natten så rörde jag mig i sömnen så att jag slog ned radion från nattduksbordet. Höll på att skrämma skiten ur mig själv men somnade om snabbt och vaknade vid tio av att mamma ringde. Hon ska sticka iväg till Göteborg och berättade att hon hade fått ett samtal igår. Hon trodde att det var en telefonförsäljare först men det var P1 som ringde och ville intervjua. Kul!
Nu ska jag titta på sjukhusprogram och ta det lugnt. Skulle egentligen sticka till stan idag men har för ont i skallen för att gå runt i affärer. Väntar istället på att gynmottagningen ringer upp (deras telefonkö är alltid full) så att jag kan avboka min tid och berätta att jag har fått tillbaka mensen.
Update: Nu ringde de upp och jag avbokade min tid. Trevligt.
Nu ska jag titta på sjukhusprogram och ta det lugnt. Skulle egentligen sticka till stan idag men har för ont i skallen för att gå runt i affärer. Väntar istället på att gynmottagningen ringer upp (deras telefonkö är alltid full) så att jag kan avboka min tid och berätta att jag har fått tillbaka mensen.
Update: Nu ringde de upp och jag avbokade min tid. Trevligt.
Vitt skilda ting
När det kommer till inredning så är jag en sucker för ljusa färger i all dess prakt. Ljusa färger går att matcha med det mesta och vita väggar kan aldrig bli fel.
Öronlappsfåtölj vid namn Plymouth från EM . Förvaringsboxar i pressat papper med kromade
handtag, Granit . Vitt avlastningsbord från Ikea . Ett får som kan användas som exempelvis
bokstöd, Zuny . Vit sidenkudde från Glittering Home . Bordslampa i antik silver från Ilva .
Vit pall med mönstrad sits från Zara Home
Ogräset på ängen och Sport och sorg
Oj, vad kul! En liten topp i statistiken. Tack alla som kikade in igår. Det är trevligt att någon läser det man skriver. Även om jag just igår inte skrev något alls. Men ändå. Tack så mycket.
Igår låg jag för övrigt i sängen och lyssnade på P1. Jag lyssnar alltid på det ända tills jag somnar (om inte vågskvalpen kommer som ett tecken på att sändningarna är slut för då får jag stänga av och försöka somna till herrns snarkningar) och igår lyssnade jag på två dokumentärer. Den ena om cancer och den andra om aids. Den om cancer (vid namn Sport och sorg) var svår att lyssna på. Den påminde för mycket om moster även om det inte var något mer än cancern som moster och dokumentären hade gemensamt. Men jag blev ändå ledsen och hoppades att den skulle ta slut fort även om den var bra och välgjord (jag kan därför tipsa om Sport och sorg till er som inte tycker att det är fullt lika jobbigt). Dokumentären om aids kunde jag dock ha lyssnat på om och om igen. Den var fin. Den var hemsk. Och jag grät i slutet. Dokumentären heter Ogräset på ängen och du kan lyssna på båda dokumentärerna HÄR.
Igår låg jag för övrigt i sängen och lyssnade på P1. Jag lyssnar alltid på det ända tills jag somnar (om inte vågskvalpen kommer som ett tecken på att sändningarna är slut för då får jag stänga av och försöka somna till herrns snarkningar) och igår lyssnade jag på två dokumentärer. Den ena om cancer och den andra om aids. Den om cancer (vid namn Sport och sorg) var svår att lyssna på. Den påminde för mycket om moster även om det inte var något mer än cancern som moster och dokumentären hade gemensamt. Men jag blev ändå ledsen och hoppades att den skulle ta slut fort även om den var bra och välgjord (jag kan därför tipsa om Sport och sorg till er som inte tycker att det är fullt lika jobbigt). Dokumentären om aids kunde jag dock ha lyssnat på om och om igen. Den var fin. Den var hemsk. Och jag grät i slutet. Dokumentären heter Ogräset på ängen och du kan lyssna på båda dokumentärerna HÄR.
Så, nu kan jag starta dagen
Jag är ju, som jag har nämnt någon gång innan, självutnämnd light-hypokondriker.
Idag oroar jag mig för;
1) knölen i nacken (som jag har bett tusen och åter tusen människor att känna på och alla gånger har detta efterföljts av orden "jag känner inget...")
2) morgonyrseln (jag hade en period förra sommaren då jag var såhär yr också men då berodde det på att jag hade badat i algblomningsvatten, fått kleggiga ögon och därför sämre syn. Hittills har jag inte badat men är likväl yr)
3) morgonillamåendet (hänger antagligen ihop med ovanstående morgonyrsel)
4) mensen (först kunde jag slappna av över att mensen kom över huvud taget, nu oroar jag mig över om det är något lurt på gång på grund av att mensen är lite mindre riklig än annars)
För att tagga ned och inte vara så hispig så försöker jag tänka såhär;
1) knölen är en fettknöl (som jag redan har en av på smalbenet) eller en senknut och inget alls att oroa sig för
2) morgonyrseln beror på att jag sover alldeles för länge - om jag inte minns fel så brukar jag bli yr om jag sover för länge och därför borde det lösas genom att jag ställer klockan om kvällarna
3) illamåendet kan fortfarande bero på yrseln och borde därför kunna avhjälpas genom att ställa klockan och att kanske äta en god frukost
4) jag ska vara glad att mensen ens kom tillbaka - att den nu inte är som den var förut beror ju på de rådande omständigheterna. Mensen var konstigt och pausade ett tag. Mensen kommer ut efter tre månader och det är inte märkligt om den också skulle vara lite konstig.
Så... sådär tänker jag de dagar då jag tycker att jag är väldigt sjuk. Så kan jag lugna ned mig, ignorera knölen i nacken, skaka bort yrseln, äta bort illamåendet och köra upp en tampong.
Idag oroar jag mig för;
1) knölen i nacken (som jag har bett tusen och åter tusen människor att känna på och alla gånger har detta efterföljts av orden "jag känner inget...")
2) morgonyrseln (jag hade en period förra sommaren då jag var såhär yr också men då berodde det på att jag hade badat i algblomningsvatten, fått kleggiga ögon och därför sämre syn. Hittills har jag inte badat men är likväl yr)
3) morgonillamåendet (hänger antagligen ihop med ovanstående morgonyrsel)
4) mensen (först kunde jag slappna av över att mensen kom över huvud taget, nu oroar jag mig över om det är något lurt på gång på grund av att mensen är lite mindre riklig än annars)
För att tagga ned och inte vara så hispig så försöker jag tänka såhär;
1) knölen är en fettknöl (som jag redan har en av på smalbenet) eller en senknut och inget alls att oroa sig för
2) morgonyrseln beror på att jag sover alldeles för länge - om jag inte minns fel så brukar jag bli yr om jag sover för länge och därför borde det lösas genom att jag ställer klockan om kvällarna
3) illamåendet kan fortfarande bero på yrseln och borde därför kunna avhjälpas genom att ställa klockan och att kanske äta en god frukost
4) jag ska vara glad att mensen ens kom tillbaka - att den nu inte är som den var förut beror ju på de rådande omständigheterna. Mensen var konstigt och pausade ett tag. Mensen kommer ut efter tre månader och det är inte märkligt om den också skulle vara lite konstig.
Så... sådär tänker jag de dagar då jag tycker att jag är väldigt sjuk. Så kan jag lugna ned mig, ignorera knölen i nacken, skaka bort yrseln, äta bort illamåendet och köra upp en tampong.
Se mig-fakta: Del 1
Jag läser för närvarande rapporten Se mig som publiceras av Ungdomsstyrelsen och som handlar om unga och deras relation till sex och internet. Det är intressant och samtidigt skrämmande fakta i rapporten. Här kommer lite ni kan fundera över;
- I en undersökning av Olsson (2007) så uppgav 32% av de som var under tjugoett att de någon gång upprättat ett möte av sexuell art via internet, framför allt genom att, via webbkamera utföra diverse sexuella handlingar.
- I en Brå-rapport från 2007 så har man, genom att ha studerat 315 polisanmälningar gällande vuxnas sexuella kontakt med barn över internet, fått fram att det i 70% av fallen gällde kontakt mellan en vuxen och ett barn under femton år och att det i 32% av fallen handlade om barn under tretton år. I 92% av fallen var de barn som hade kontaktats av vuxen i sexuellt syfte tjejer i varierande åldrar medan det i 100% av fallen var vuxna män som hade kontaktat barnen. I mer än hälften av fallen så hade kontakten enbart skett över internet men i 69 fall hade den vuxne och barnet träffats i verkliga livet och i dessa fall så hade ett sexualbrott skett. I nio av dessa 69 fall hade den vuxne erbjudit barnet pengar för sexuella tjänster.
Referenser:
Olsson, N. (2007). När prostitutionen flyttade in i vardagsrummet. En kartläggning kring hur Internet används för att erbjuda/marknadsföra sexuella tjänster i Skåne/Öresundsregionen och som ger en bild av ungdomars attityder till och erfarenheter av fenomenet. Malmö: Malmö stad
Brå. (2007) Vuxnas sexuella kontakter med barn via internet. Omfattning, karaktär, åtgärder. Rapport 2007:11. Stockholm: Brottsförebyggande rådet
Sexualitet är inte fienden
När jag ändå är inne på det där med foto (apropå Mapplethorpe-inlägget nedan) så kommer här några fina bilder från sidan Sex is not the enemy som förespråkar alla former av sexualitet och uttryck. Kommer ni ihåg att jag har gjort ett collage från sidan innan? Här kommer i alla fall ett till - denna gång helt i svart-vitt.
Robert Mapplethorpe på Fotografiska
Nu startar en utställning på Fotografiska i Stockholm. Utställningen består av foton från den uppseendeväckande fotografen Robert Mapplethorpe och om det inte vore för att jag bor 30 mil från huvudstaden så skulle jag gärna gå på utställningen. Mapplethorpe dog i aids 1989 men hans konst får fortfarande uppmärksamhet som, enligt många, mycket kontroversiell med fokus på bland annat homosexualitet. Utställningen pågår från och med starten igår till och med den andra oktober. Här kommer några utvalda bilder av Mapplethorpe och om du är intresserad av att se fler så kan du endera gå på utställningen eller titta in på The Robert Mapplethorpe Foundation (där en del av inkomsterna går till kampen mot HIV och Aids).
Inventerare
Kollade mailen vilket jag gör då och då och upptäckte att jag hade fått ett mail från Academic Work. Jag är nämligen medlem där. Inte för att det verkar generera så mycket arbete men, men. Dessutom är jag inte ens jobbsökande. Jag trivs bra med sommarlov och studier. Hur som helst så hade jag fått ett mail därifrån - de tipsade om ett jobb (jag har varit medlem i snart ett halvår och detta är alltså första gången de ens tipsar mig om ett jobb). Inventerare. Jag visste inte ens att man kunde arbeta som det. När det är inventering trodde jag i stort sett bara att de anställa på till exempel Ica drog igång med räknandet och i värsta fall kallade in någon från ett annat Ica där det inte är inventering för tillfället. Men nej, man kan tydligen arbeta som det. Och om man får jobbet som Academic Work tipsade mig om så jobbar man tre dagar. Tre dagar i veckan? Nej. Tre dagar. Över huvud taget. Fyra timmar per dag tre dagar i september. Och i september studerar de flesta så man kan inte kalla det för ett sommarjobb heller för den delen. Mycket intressant och väldigt märkligt att företaget som annonserar inte har någon som kan slippa sina ordinarie uppgifter i sammanlagt tolv timmar spritt över en veckas tid.
Tack, finaste du
Nu har jag och herrn varit till Plantagen och köpt Törnrosas kjortel samt att vi stack till Ikea och köpte bänkar.
Innan vi åkte så ringde min kära mor. Hon lät ledsen och berättade att hon och mormor hade städat lite hos moster. De skulle titta på lite filtar och annat i mosters kontor och hade då tagit ned några filtar från en av hyllorna i hennes garderob. Bakom filtarna hittade mamma ett skrin och på skrinet låg en lapp. "Läs detta", stod det med röd text och mamma började att gråta. I skrinet låg några gamla mynt och sedlar och ett brev. Från moster. "När ni läser detta så finns jag inte längre", började det. "Dramatiskt va?" , hade mostris skrivit efteråt med sin sedvanliga, svarta humor som vi alla delar. I brevet hade hon skrivit att hon älskar oss och en massa annat fint som jag vill hålla för mig själv. Jag grät och mamma grät när hon berättade vad som stod i brevet. Det kändes lite som att få prata med moster igen. Hennes sista ord på vägen. Tack moster. Du är det finaste jag vet och jag älskar dig för alltid.
Innan vi åkte så ringde min kära mor. Hon lät ledsen och berättade att hon och mormor hade städat lite hos moster. De skulle titta på lite filtar och annat i mosters kontor och hade då tagit ned några filtar från en av hyllorna i hennes garderob. Bakom filtarna hittade mamma ett skrin och på skrinet låg en lapp. "Läs detta", stod det med röd text och mamma började att gråta. I skrinet låg några gamla mynt och sedlar och ett brev. Från moster. "När ni läser detta så finns jag inte längre", började det. "Dramatiskt va?" , hade mostris skrivit efteråt med sin sedvanliga, svarta humor som vi alla delar. I brevet hade hon skrivit att hon älskar oss och en massa annat fint som jag vill hålla för mig själv. Jag grät och mamma grät när hon berättade vad som stod i brevet. Det kändes lite som att få prata med moster igen. Hennes sista ord på vägen. Tack moster. Du är det finaste jag vet och jag älskar dig för alltid.
Nästa förvärv?
Apropå växter till balkongen (läs föregående inlägg) så kikade jag på Plantagen häromdagen och hittade en Törnrosas kjortel. Jag köpte den tyvärr inte men funderar helt klart på att göra det. Den skulle passa perfa på balkongen (hoppas jag). Törnrosas kjortel (eller Rhodochiton atrosanguineum som den heter på latin) är enligt Odla.nu en klättrande utplanteringsväxt, egentligen perenn, med gröna, hjärtformade blad och roliga blommor, där hyllet är vinrött och tratten nästan svart. Trivs bra ute under sommaren, men tål inte våra vintrar, så man kan försöka övervintra den svalt.
Balkongplaner
Jag vill hitta på något idag. Men vad? När man har mensvärk är det alltid bra att göra något för då glömmer man bort att man har ont. Hur som helst så skulle jag vilja åka till Plantagen. Men jag skulle vilja åka någonstans och köpa bänkar till balkongen också. För att förklara lite hur jag vill ha balkongen så har jag gjort en mindre vacker bild i Gimp men jaja, den ger i alla fall ett hum om hur jag önskar inreda balkongen.
Celebrate good times... fast inte lika mycket som igår
Jag vill inte riktigt fira mensen lika mycket idag som igår. Mensvärken tar död på mig... nästan. Först och främst så hittade jag inga värktabletter förrän runt elva och fram tills dess satt jag mest och gungade fram och tillbaka medan herrn fick massera mig i svanken. Jag har helt glömt bort vilken mensvärk jag brukar ha det första dygnet och innan jag hittade två små Panodil bredvid kaffekokaren så var det nästan så att jag önskade att den inte kommit tillbaka. Men jag tänker inte gå så långt som det för glad är jag ju även om magen inte verkar hålla med mig.
För övrigt så satt jag och funderade förut. Jag gjorde ju gravtest när mensen var två månader försenad (min mens kan som sagt hoppa över en månad då och då men två månader var något nytt så då tyckte jag och herrn att det var dags) men tänk de som har gått över med tre månader, så som jag gjorde ända tills igår, och inte gör något gravtest. Plötsligt kommer "mensen" tillbaka men hur vet man då om det inte är ett missfall? Blodet kan lika gärna vara på grund av ett stundande missfall och tänk om man då firar liksom vi gjorde igår och så visar det sig att man var med barn. Jag har dock inte koll på detaljer angående missfall men i början torde det väl kunna vara små blödningar (liknande menstruation) likväl som det kan vara mycket blod?
Missfall är för övrigt inte något man pratar om så mycket. Ändå är det många som har fått det. Min mamma har haft ett missfall innan hon fick min bror (hon var rätt ung då med tanke på att min bror är tretton år äldre än mig) och min mormor fick missfall då hon var runt fyrtio. Mamma och mormor har pratat om det flera gånger och vi har diskuterat det faktum att mamma var gravid med min bror samtidigt som mormor fick missfall. Mamma kunde alltså ha haft en bror som var lika gammal som hennes son. Men så kan det ju bli med tanke på att mormor fick min mamma när hon var nitton (inte överdrivet tidigt för nästan sextio år sedan) och min mamma fick min bror när hon var lite drygt tjugo. Och idag är fyrtio inte alls gammalt med tanke på att medelåldern för förstföderskor blir högre och högre. Men tänk tanken - en bror som är lika gammal som ens son. Häftigt på sätt och vis.
För övrigt så satt jag och funderade förut. Jag gjorde ju gravtest när mensen var två månader försenad (min mens kan som sagt hoppa över en månad då och då men två månader var något nytt så då tyckte jag och herrn att det var dags) men tänk de som har gått över med tre månader, så som jag gjorde ända tills igår, och inte gör något gravtest. Plötsligt kommer "mensen" tillbaka men hur vet man då om det inte är ett missfall? Blodet kan lika gärna vara på grund av ett stundande missfall och tänk om man då firar liksom vi gjorde igår och så visar det sig att man var med barn. Jag har dock inte koll på detaljer angående missfall men i början torde det väl kunna vara små blödningar (liknande menstruation) likväl som det kan vara mycket blod?
Missfall är för övrigt inte något man pratar om så mycket. Ändå är det många som har fått det. Min mamma har haft ett missfall innan hon fick min bror (hon var rätt ung då med tanke på att min bror är tretton år äldre än mig) och min mormor fick missfall då hon var runt fyrtio. Mamma och mormor har pratat om det flera gånger och vi har diskuterat det faktum att mamma var gravid med min bror samtidigt som mormor fick missfall. Mamma kunde alltså ha haft en bror som var lika gammal som hennes son. Men så kan det ju bli med tanke på att mormor fick min mamma när hon var nitton (inte överdrivet tidigt för nästan sextio år sedan) och min mamma fick min bror när hon var lite drygt tjugo. Och idag är fyrtio inte alls gammalt med tanke på att medelåldern för förstföderskor blir högre och högre. Men tänk tanken - en bror som är lika gammal som ens son. Häftigt på sätt och vis.
Här ska det firas!
Inte enbart det faktum att det är helg är något att fira idag utan även något annat. Mensen! Wey! Den kom till slut och nu slipper jag att oroa mig. Visst, att den tog ett tremånaders-uppehåll som en annan skoltrött gymnasist är ju visserligen inget bra tecken men kroppen behövde kanske vila. Och kroppen är ju smart på så sätt att den säger till när det är dags att varva ned och absolut inte skaffa barn. Så det är både positivt och negativt att den gör en abrupt paus. Dock är den, som sagt, tillbaka nu och jag kunde inte vara gladare! Aldrig har jag uppskattat mensvärk som nu. Kände att det stramade i låren och att det gjorde lite ont i magen tidigare idag men jag trodde mest att det berodde på något helt annat - kanske inbillade jag mig? Men nej, kroppen förvarnade precis som den gjort så många gånger förr och ja, nu är mensen tillbaka. Det är lite som att par som försöker skaffa barn inte alltid får några men när de väl slutar att försöka så får de barn med en gång. När jag ringde gyn.avdelningen och bokade in en tid för koll på grund av utebliven mens så slappnade kroppen av och jaha, där kom mensen.
Så, herrn är hemma, kvällen är vår, helgen stundar och mensen är här.
Kan det bli så mycket bättre? Och förresten, herrn köpte lösgodis också.
Och highfivade att mensen är kommen.
Kiss - Detroit Rock City
Utvalda underverk till vardagsrummet
Vissa dagar vill jag göra en makeover här hemma och idag är jag sugen på att göra något med vardagsrummet. Knappast någon helomvändning (jag har alltid haft en fablesse för vitt och kommer så alltid att ha) men lite nytt i inredningsväg skulle knappast skada. Här är de saker som jag gärna skulle ta emot any day.
Ljushållare med facetterad yta från Tine K Home . Svängd soffa med hjul vid namn Oxford från Mio . Plåtskylt med blomtryck i vykorttappning från Mixin . Träram i snirkligt utförande från Zara Home .
Spegel från Chilli . Vit, rund sidenkudde från Glittering Home . Buffé från EM med lådor och skåp
Se mig!
Nu ska jag sätta mig och läsa lite i en intressant rapport som jag klickade till mig häromdagen. Den heter Se mig och kommer från Ungdomsstyrelsen. Rapporten handlar om ungas tal om sex och internet och du kan hitta rapporten nästan längst ned på Ungdomsstyrelsens sida. Jag tror och hoppas att rapporten kommer att bjuda på mycket intressant läsning.
Att hålla i pengarna
Usch. Idag spöregnar det och jag vill bara mysa in mig i en kokong av varmt ludd. Men en filt i soffan får duga och förhoppningsvis går datorn på högvarv så jag kan värma mig på den.
Nu kollar jag på Efter tio och där talar de om ekonomi och vilket förhållande man har till pengar. Själv tycker jag det där med sparande och räntor och fasträntefonder och aktier hit och dit är lite krångligt. Dock sparar jag i fonder och har även pengar på sparkonto med okej avkastning (även om sparkonton sällan rekommenderas om man vill tjäna pengar men det är ett plus om man vill ta ut pengar när man behöver dem utan att betala vinstskatt och dylikt). Hur som helst så är Andreas Weise med (ni vet han som deltog i Idol... förra året?) och han berättade att han som ung inte hade någon uppfattning om pengars värde. Samma sak gällde mig. Under en period då jag var arton så kunde jag slänga iväg tusentals kronor på krogen två dagar i veckan varje vecka. Jag kunde shoppa och jag kunde låna ut pengar till folk som jag inte borde ha lånat ut pengar till.
Hur gör man då för att komma ifrån spenderarträsket? Jag valde att varje dag skriva upp vad jag hade spenderat och hur mycket jag hade spenderat. Jag satte upp ett mål för varje månad och i slutet av varje månad så utvärderade jag mitt "slösande" och till slut så fick man ett hum om vad saker kostar, vad jag spenderade mer pengar på och vad jag knappt lade pengar på alls. Man får det svart på vitt istället för att man tar kvittot, stoppar ned det i plånboken och glömmer det där för all framtid. Så, det är mitt tips!
Dock har jag nog med pengar för att kunna unna mig saker utan att bli barskrapar. Jag har råd att köpa kläder, skor och möbler utan att vara orolig för att pengarna inte ska räcka för att betala hyran. Det är ett previlgium som inte alla kan njuta av och jag uppskattar varje krona som jag har.
Nu kollar jag på Efter tio och där talar de om ekonomi och vilket förhållande man har till pengar. Själv tycker jag det där med sparande och räntor och fasträntefonder och aktier hit och dit är lite krångligt. Dock sparar jag i fonder och har även pengar på sparkonto med okej avkastning (även om sparkonton sällan rekommenderas om man vill tjäna pengar men det är ett plus om man vill ta ut pengar när man behöver dem utan att betala vinstskatt och dylikt). Hur som helst så är Andreas Weise med (ni vet han som deltog i Idol... förra året?) och han berättade att han som ung inte hade någon uppfattning om pengars värde. Samma sak gällde mig. Under en period då jag var arton så kunde jag slänga iväg tusentals kronor på krogen två dagar i veckan varje vecka. Jag kunde shoppa och jag kunde låna ut pengar till folk som jag inte borde ha lånat ut pengar till.
Hur gör man då för att komma ifrån spenderarträsket? Jag valde att varje dag skriva upp vad jag hade spenderat och hur mycket jag hade spenderat. Jag satte upp ett mål för varje månad och i slutet av varje månad så utvärderade jag mitt "slösande" och till slut så fick man ett hum om vad saker kostar, vad jag spenderade mer pengar på och vad jag knappt lade pengar på alls. Man får det svart på vitt istället för att man tar kvittot, stoppar ned det i plånboken och glömmer det där för all framtid. Så, det är mitt tips!
Dock har jag nog med pengar för att kunna unna mig saker utan att bli barskrapar. Jag har råd att köpa kläder, skor och möbler utan att vara orolig för att pengarna inte ska räcka för att betala hyran. Det är ett previlgium som inte alla kan njuta av och jag uppskattar varje krona som jag har.
Vem visar mest?
På Aftonbladets hemsida kan man idag läsa om holländska Jasmijn som stoppades av en arg polis på grund av att hon cyklade med, vad polisen ansåg, opassande kläder. Hennes klädsel kunde tydligen utgöra en fara för förbipasserande bilar då de kanske skulle titta lite för länge och därmed kunna orsaka olyckor. Om detta är sant (New York-polisen anser att det inte kan bekräftas på grund av att man inte har fått tag på polisen som skulle ha stannat Jasmijn) så undrar jag om polisen någonsin har sett tävlingscyklister eller de som tränar cykling såpass seriöst att de kör all in med anpassade däck, hjälmar och såklart spandexbyxor. Om polisen nu någonsin har sett en sådan cyklist så borde han/hon veta att spandexdräkterna knappast lämnar mycket till fantasin. Eller antar polisen att det bara är heterosexuella män som kör bil som tittar lite extra på kvinnliga cyklister i kjol? Varför kan inte spandexklädda män som flashar sitt paket dra till sig blickar från både män och kvinnor genom att knappast göra något för att dölja bulan mellan benen? Tydligen så är det mycket värre när en kvinna har på sig kjol och tar en cykeltur.
Vilka cyklister skulle fånga ditt intresse egentligen?
Teknikens värld och pengar som inte kommer
Nu är intersektionalitetsarbetet inskickat och jag fick lämna in det via mail så jag slipper i alla fall att sticka iväg till universitetet. Alltid ett plus att slippa sticka iväg för att bara lämna in några sidor.
Idag är jag lite irriterad; över det faktum att de pengar som jag ärver av lilla mostris inte har kommit in. Pengarna i sig spelar ingen roll men det är kvinnan som sköter överföringen som jag är irriterad på. Det har gått över två veckor sedan vi lämnade in pappren osv. och vår banktjänsteman berättade, under bouppdelningen, att det brukar ta några dagar att få pengarna till rätt konto. Hon hade tydligen strulat med en del papper som hon hade glömt att skicka in. Relativt respektlöst och jag blir alltså lite irriterad över det hela. Jaja, imorgon tänkte jag och herrn köpa en teve till sovrummet. Om pengarna har kommit in, med andra ord, annars får det vänta tills de kommer in (jag tänker inte spendera pengar på en teve om jag inte har pengar till hyran sedan - det känns som lite felaktig prioritering).
För er som undrar hur man gör för att få digitalteve i sovrummet om du enbart har ett jack i vardagsrummet (det är så vi har det, nämligen) så kan jag tipsa om att ni köper en så kallad splitter; enkelt förklarat kan man säga att det är som en förlängningskabel fast med uttag som passar i exempelvis ComHem-jacket. Sedan är det bara att köpa en antennkabel på löpmeter och koppla in den i splittern för att sedan dra den till teven. Lätt som en plätt.
Här är några tv-apparater som jag funderar på (ska inte köpa alla, men det förstod ni väl).
Idag är jag lite irriterad; över det faktum att de pengar som jag ärver av lilla mostris inte har kommit in. Pengarna i sig spelar ingen roll men det är kvinnan som sköter överföringen som jag är irriterad på. Det har gått över två veckor sedan vi lämnade in pappren osv. och vår banktjänsteman berättade, under bouppdelningen, att det brukar ta några dagar att få pengarna till rätt konto. Hon hade tydligen strulat med en del papper som hon hade glömt att skicka in. Relativt respektlöst och jag blir alltså lite irriterad över det hela. Jaja, imorgon tänkte jag och herrn köpa en teve till sovrummet. Om pengarna har kommit in, med andra ord, annars får det vänta tills de kommer in (jag tänker inte spendera pengar på en teve om jag inte har pengar till hyran sedan - det känns som lite felaktig prioritering).
För er som undrar hur man gör för att få digitalteve i sovrummet om du enbart har ett jack i vardagsrummet (det är så vi har det, nämligen) så kan jag tipsa om att ni köper en så kallad splitter; enkelt förklarat kan man säga att det är som en förlängningskabel fast med uttag som passar i exempelvis ComHem-jacket. Sedan är det bara att köpa en antennkabel på löpmeter och koppla in den i splittern för att sedan dra den till teven. Lätt som en plätt.
Här är några tv-apparater som jag funderar på (ska inte köpa alla, men det förstod ni väl).
LG 32" från Siba . Samsung 26" från Elgiganten . Samsung 22" från Expert
Städning och bilköp
Jaha. Idag ska jag kanske träffa mammisen som har köpt med sig en parfym hem ifrån Göteborg. Vet varken vad den heter eller hur den doftar men den blir säkert bra. Annars sa hon att hon kunde ta den även om hon köpt en till sig själv också. När mamma ska hälsa på blir jag dock alltid städnojjig. Har jag städat nog? Ska jag kanske diska det där fat- och glasberget trots att det inte är min tur för att herrn inte kommer hem innan mamma kikar in? Borde jag dammtorka? Går det an att jag inte har dammsugit på några dagar och herrns ouppackade resväska fortfarande ligger i hallen? Sådär blir jag. Jag vet egentligen inte varför. Det kan bero på att det, hos mina föräldrar, alltid är välstädat och om man hälsar på och de säger att det inte gör något om man går in med skorna på grund av att de inte har städat så ser det ändå helt fläck- och dammfritt ut. Men jag är inte den som städar. Vissa städar för att det är kul och jag kan tycka att det är jätteskönt när man väl har städat bort allt men att ta sig i kragen och storstäda är inte något som jag gör ofta. Dock plockar jag varje dag. Sån där städning som inte riktigt syns men som skulle orsaka kaos om den inte blev gjord. Jag plockar en strumpa här, ett godispapper där, en gammal penna där, en keps där och en trosa där. Små saker som gör skillnad men som inte får lika mycket beröm som en storstädning. Tyvärr.
Förresten, jag har glömt att berätta att herrn har köpt en ny bil! Vi hade ju en Ford men nu har den inte blivit besiktad och dessutom måste bilen få nya trösklar påsvetsade annars kommer den aldrig att gå igenom. Herrn tänker därför be en kompis köra den till skroten. Detsamma gäller den svarta Golfen som han köpte för att han skulle ta av lite delar och använda på den andra Golfen han hade. Nu är den andra Golfen såld för länge sen men den svarta står kvar med bruten drivaxel. Den ska alltså också iväg. Och nu har han köpt en Polo! Den är rätt söt, måste jag erkänna. Gul. Och då det är Color Concept så är även klädseln gul. Den är komisk på något vis.
Livet deluxe
Åh. Jag har fått en ny bok i sikte. Visserligen har jag en hel hög på nattduksbordet som jag kan sätta tänderna i men det gör inget om man köper lite fler (jag kommer säkerligen läsa böcker hela mitt liv eller tills synen säger stopp så man har alltid plats för nya böcker). Den jag nu funderar på att köpa (jag får nog dock vänta lite med tanke på att den inte går att köpa på Bokus än) är Jens Lapidus nya bok Livet deluxe. Jag har läst hans andra böcker (dock inte sett filmen Snabba cash då jag har hört att den inte är lika bra som boken) och kan tänka mig att Livet deluxe är läsvärd den med. Man får, enligt Bokus sammanfattning, tydligen följa en del personer från de andra böckerna och även om sammanfattninen verkar lite cheesy (begreppet "k" är ju bara fjantigt) så måste jag nästintill köpa den för att se om den håller samma klass som Lapidus tidigare böcker. Såhär lyder sammanfattningen;
Med sin Stockholm noir-trilogi har Jens Lapidus vänt upp och ner på kriminalgenren. De kriminellas perspektiv regerar. Jorge tvivlar på det lagliga livet. Radovans dotter ställs inför ett val.
Arvet. Från far till dotter. Från syster till bror. Känslan, hedern och makten. Smutsiga cash - oavsett var de kommer från - blir till rena pengar när de tvättats några varv.
JW har inte förspillt sin tid på kåken. Han planerar en storstilad comeback.
Jorge har tröttnat på att försöka leva hederligt, kränga latte och foccacias. Livet deluxe hägrar. Och den här gången ska det bli riktigt stora pengar. Men polisen tar till nya medel. En undercover-operatör tar sig djupt in i Stockholms undre värld, nära Jorge. Nära JW. Samtidigt är en man utan ansikte och namn ute efter Gudfadern själv, Radovan Kranjic. Allt fler behöver ställa sig frågan: Hur ser livet ut e.R.? Vem blir Stockholms nya kung - eller drottning?
Medlen varierar. Beskydd, rån, k, kroppar. Jakten efter pengar och makt går vidare. Och efter ett liv utan bekymmer nånstans där det är varmt och ljust. Målet är snabba cash - och livet deluxe.
Med sin Stockholm noir-trilogi har Jens Lapidus vänt upp och ner på kriminalgenren. De kriminellas perspektiv regerar. Jorge tvivlar på det lagliga livet. Radovans dotter ställs inför ett val.
Arvet. Från far till dotter. Från syster till bror. Känslan, hedern och makten. Smutsiga cash - oavsett var de kommer från - blir till rena pengar när de tvättats några varv.
JW har inte förspillt sin tid på kåken. Han planerar en storstilad comeback.
Jorge har tröttnat på att försöka leva hederligt, kränga latte och foccacias. Livet deluxe hägrar. Och den här gången ska det bli riktigt stora pengar. Men polisen tar till nya medel. En undercover-operatör tar sig djupt in i Stockholms undre värld, nära Jorge. Nära JW. Samtidigt är en man utan ansikte och namn ute efter Gudfadern själv, Radovan Kranjic. Allt fler behöver ställa sig frågan: Hur ser livet ut e.R.? Vem blir Stockholms nya kung - eller drottning?
Medlen varierar. Beskydd, rån, k, kroppar. Jakten efter pengar och makt går vidare. Och efter ett liv utan bekymmer nånstans där det är varmt och ljust. Målet är snabba cash - och livet deluxe.
Och här är lille Jens. Han ser lite skeptisk ut.
Och har samma frisyr som Carl Philip. (Källa)
Bokrecension - I det tysta
Boken I det tysta är en självbiografisk bok skriven av Vicky Jaggers. Vicky berättar i boken om sitt liv från det att hon som tolvåring blir våldtagen av sin egen bror och hur hon sedan lever med skräcken över att han ska komma tillbaka i årtionden framöver. Hennes berättelse är en hemsk historia om hur hemmets lugna vrå som för de flesta barn innebär ett skydd mot allt det hemska som finns här i världen byts ut till att bli ett fängelse där rädslan följer henne var hon än går.
Samtidigt som boken berättar en horibel historia om den lilla flickan som utsätts för något av det mest hemska man kan tänka sig så är det även en berättelse om en monumental kärlek mellan far och dotter då Vicky och hennes far står varandra närmre än några andra. I honom ser hon en förebild och när fadern insjuknar i cancer ställs tillvaron på ända för familjen. Nu har Vicky både en sjuk far och en störd bror att ständigt oroa sig över.
Man får i boken följa Vicky genom traumat som hennes brors våldtäkt innebär till lyckan i att skapa en stor, varm familj. Man får följa Vickys relation till sin mor - en mor som enbart har ögonen för sin älskade son vilket leder till att Vicky sluter sig. Hon tänker för alltid hålla tyst om vad hennes bror har gjort i rädslan för att hon skulle förstöra för familjen och över att hennes mor, som sätter brodern på pidestal, inte kommer att tro henne.
Boken är välskriven, lättläst och visar på en styrka som inspirerar. Vicky varken glorifierar sina val i livet (som sitt missbruk) eller svartmålar personer i sin omgivning utan berättar rakt från hjärtat. Hon vill inte ha medlidande utan vill snarare visa att man kan klara det mesta och skriver i slutet av boken att om hon så bara når en människa med sitt budskap så är hon mer än nöjd. Jag uppskattar även boken för dess uppriktighet - hon kan visa hat mot både bror och moder, hon kan erkänna att hon har betett sig felaktigt och hon tolkar sina beteenden i tonåren utefter sina upplevelser som en liten flicka som bara ville bli omtyckt och älskad.
Samtidigt som boken berättar en horibel historia om den lilla flickan som utsätts för något av det mest hemska man kan tänka sig så är det även en berättelse om en monumental kärlek mellan far och dotter då Vicky och hennes far står varandra närmre än några andra. I honom ser hon en förebild och när fadern insjuknar i cancer ställs tillvaron på ända för familjen. Nu har Vicky både en sjuk far och en störd bror att ständigt oroa sig över.
Man får i boken följa Vicky genom traumat som hennes brors våldtäkt innebär till lyckan i att skapa en stor, varm familj. Man får följa Vickys relation till sin mor - en mor som enbart har ögonen för sin älskade son vilket leder till att Vicky sluter sig. Hon tänker för alltid hålla tyst om vad hennes bror har gjort i rädslan för att hon skulle förstöra för familjen och över att hennes mor, som sätter brodern på pidestal, inte kommer att tro henne.
Boken är välskriven, lättläst och visar på en styrka som inspirerar. Vicky varken glorifierar sina val i livet (som sitt missbruk) eller svartmålar personer i sin omgivning utan berättar rakt från hjärtat. Hon vill inte ha medlidande utan vill snarare visa att man kan klara det mesta och skriver i slutet av boken att om hon så bara når en människa med sitt budskap så är hon mer än nöjd. Jag uppskattar även boken för dess uppriktighet - hon kan visa hat mot både bror och moder, hon kan erkänna att hon har betett sig felaktigt och hon tolkar sina beteenden i tonåren utefter sina upplevelser som en liten flicka som bara ville bli omtyckt och älskad.
Som ni ser har jag ändrat utseendet på min betygssättning.
Nu är det alltså pluttarna med korsstygn ni får kika på. Denna
bok har till exempel fått fem pluttar. Topp-betyg m.a.o.
Storbloggare
Visst, man bloggar för att sätta ord på sina känslor, berätta om sig själv, kanske skapa debatt och få ut ett budskap. Få reaktioner och feedback. Samtala med likasinnade och diskutera med de som tycker annorlunda. Men att vara storbloggare. Nej tack. Inte så som "storbloggare" definieras idag. En storbloggare är många gånger en tjej i min egen ålder som har pengar (eller som ger sken av att ha det), som shoppar, som har ett utseende som aldrig verkar vara "perfekt" (varesig om man ser till hur dessa bloggare modellerar om sina ansikten och kroppar och om man ser till de hemska kommentarer som läsare fäller). Storbloggare idag får stå ut med mycket skit. Inte konstruktiv skit som tar upp något som är viktigt, något som inte är personliga påhopp. Nej, det ska handla om hur smal en bloggare är och hur tjock den är dagen efter. Det ska handla om hur de som bloggar bråkar med varandra och hur man smutskastar den ena efter den andra. Det handlar inte om något viktigt. I-landproblem. Kroppar som väger ett kilo hit och ett kilo dit. Jag skulle aldrig klara det. Jag skulle aldrig utsätta mig för det (för utsätter sig är vad de gör - de har trots allt gjort ett aktivt val). Och på så sätt blir jag impad av alla stora bloggare varesig det är personer som skriver inlägg utan något som helst budskap eller rättstavningskoll eller om det handlar om entreprenörer och politiker som skriver ned sina tankar och planer. Jag är impad. För de får utstå så mycket. Jag skulle inte klara av pressen, orka med alla kommentarer, all medial hets. Jag är inte byggd för sådant. Men vissa verkar vara det och det blir jag imponerad av. Men önskar aldrig att jag var i deras skor.
Jag är nöjd med att ha en liten blogg. En blogg där inte alla vet vem jag är. Där jag kanske kan beröra en människa eller få någon att tycka att det jag skriver är intressant. Om så bara en människa reagerar, intresseras och får sig en funderare eller bara håller med så är jag nöjd. Och om ingen reagerar så är jag också rätt så nöjd för den här bloggen är inget jag bygger mitt liv kring. Men tänk de som gör det. Som definieras av sin blogg. Som kanske har låtit bloggen diktera deras liv - hur de ska se ut, hur de ska vara. Att bloggen är deras image och att de aldrig kan vika av från den bild som bloggen genom åren har skapat av dem.
Så jag är glad i hågen och nöjd med att
ingen diskuterar mig, ingen skriver om
mig i Aftonbladet eller klår upp mig verbalt
i sin egen blogg på grund av att jag har
fel kläder eller väger för mycket (eller lite).
Jag är nöjd med blaskigt kaffe, snor i
näsan och böcker.
Jag är nöjd med att ha en liten blogg. En blogg där inte alla vet vem jag är. Där jag kanske kan beröra en människa eller få någon att tycka att det jag skriver är intressant. Om så bara en människa reagerar, intresseras och får sig en funderare eller bara håller med så är jag nöjd. Och om ingen reagerar så är jag också rätt så nöjd för den här bloggen är inget jag bygger mitt liv kring. Men tänk de som gör det. Som definieras av sin blogg. Som kanske har låtit bloggen diktera deras liv - hur de ska se ut, hur de ska vara. Att bloggen är deras image och att de aldrig kan vika av från den bild som bloggen genom åren har skapat av dem.
Så jag är glad i hågen och nöjd med att
ingen diskuterar mig, ingen skriver om
mig i Aftonbladet eller klår upp mig verbalt
i sin egen blogg på grund av att jag har
fel kläder eller väger för mycket (eller lite).
Jag är nöjd med blaskigt kaffe, snor i
näsan och böcker.
Tvingar svenska arbetare att betala in femsiffriga summor
Det kom ett skrämmande brev förut. Mycket skrämmande.
Om jag har förstått det rätt...
Herrn jobbade i Norge efter att han tog studenten och arbetade då för ett bolag som heter Ringnes. Han arbetade i sin tur för ett bemanningsföretag som alltså hyrde ut hans arbetskraft till detta bolag. Att bemanningsföretaget hyrde ut honom betyder alltså att Ringnes i sin tur ska betala bemanningsföretaget för att de får ta del av hans arbetskraft. Tyvärr har Ringnes inte betalat bemanningsföretaget och de svenskar som jobbade på Ringnes (vilket var en diger skara) får nu ta smällen genom att de får betala det som Ringnes skulle ha betalat. Herrn fick därmed en räkning som uppgick till ungefär femtiotusen kronor (dessa räkningar baserar på det som svenskarna har tjänat då de har jobbat i Norge). Och när han ringde det företag som krävde pengarna så fick han berättat för sig att då inte Ringnes betalar det som de ska betala så måste de anställda istället betala detta så att någon får pengarna som Ringnes egentligen är menade att betala. Kvinnan på företaget som krävde pengarna satte upp en avbetalningsplan för herrn och detta baseras alltså på hur mycket pengar han tjänade när han arbetade i Norge. Herrn fick en relativt bra avbetalningsplan medan hon berättade att andra svenskar hade fått minimiplan på cirka 12 000 kronor. Många hade därför inte kunnat betala dessa pengar. Hur många kan egentligen punga ut med 12 000 i månaden utan att det svider? Om man sedan har småbarn, ett hus att betala av på och kanske en bil och diverse andra saker som kostar pengar så förstår jag att 12 000 inte är något som man kan betala varje månad. Speciellt inte när det inte är meningen att man ska betala dom utan då det är ett stort bolag som vägrar att betala ut pengarna.
Herrn frågade då hur det blir med pengarna han betalar in med tanke på att det inte ens är han som ska betala dom från första början. Kvinnan sa då att det just nu pågår en rättslig tvist och att denna har pågått sedan 2008 då Ringnes påstår att de har betalat det de ska betala men uppenbarligen inte har gjort detta. Hur många månader och år det kommer ta ytterligare innan tvisten är löst tvistar antagligen de lärde om och så länge som tvisten inte är löst så kommer de svenska arbetarna istället att behöva betala av de pengar som Ringnes är menade att betala.
Detta är ett hemskt exempel på hur stora bolags hybris och makt slår mot den lilla människan, i detta fall de svenska arbetarna. Pengarna ska betalas på ett eller annat sätt och det blir de svenskar som har arbetat på Ringnes som blir lidande.
Jag mår illa å alla dessa svenskar vägnar och
äcklas av det faktum att Ringnes uppenbarligen
inte har några problem med att låta småbarns-
föräldrar och kanske låginkomsttagare lida på
grund av att de inte vill betala.
Om jag har förstått det rätt...
Herrn jobbade i Norge efter att han tog studenten och arbetade då för ett bolag som heter Ringnes. Han arbetade i sin tur för ett bemanningsföretag som alltså hyrde ut hans arbetskraft till detta bolag. Att bemanningsföretaget hyrde ut honom betyder alltså att Ringnes i sin tur ska betala bemanningsföretaget för att de får ta del av hans arbetskraft. Tyvärr har Ringnes inte betalat bemanningsföretaget och de svenskar som jobbade på Ringnes (vilket var en diger skara) får nu ta smällen genom att de får betala det som Ringnes skulle ha betalat. Herrn fick därmed en räkning som uppgick till ungefär femtiotusen kronor (dessa räkningar baserar på det som svenskarna har tjänat då de har jobbat i Norge). Och när han ringde det företag som krävde pengarna så fick han berättat för sig att då inte Ringnes betalar det som de ska betala så måste de anställda istället betala detta så att någon får pengarna som Ringnes egentligen är menade att betala. Kvinnan på företaget som krävde pengarna satte upp en avbetalningsplan för herrn och detta baseras alltså på hur mycket pengar han tjänade när han arbetade i Norge. Herrn fick en relativt bra avbetalningsplan medan hon berättade att andra svenskar hade fått minimiplan på cirka 12 000 kronor. Många hade därför inte kunnat betala dessa pengar. Hur många kan egentligen punga ut med 12 000 i månaden utan att det svider? Om man sedan har småbarn, ett hus att betala av på och kanske en bil och diverse andra saker som kostar pengar så förstår jag att 12 000 inte är något som man kan betala varje månad. Speciellt inte när det inte är meningen att man ska betala dom utan då det är ett stort bolag som vägrar att betala ut pengarna.
Herrn frågade då hur det blir med pengarna han betalar in med tanke på att det inte ens är han som ska betala dom från första början. Kvinnan sa då att det just nu pågår en rättslig tvist och att denna har pågått sedan 2008 då Ringnes påstår att de har betalat det de ska betala men uppenbarligen inte har gjort detta. Hur många månader och år det kommer ta ytterligare innan tvisten är löst tvistar antagligen de lärde om och så länge som tvisten inte är löst så kommer de svenska arbetarna istället att behöva betala av de pengar som Ringnes är menade att betala.
Detta är ett hemskt exempel på hur stora bolags hybris och makt slår mot den lilla människan, i detta fall de svenska arbetarna. Pengarna ska betalas på ett eller annat sätt och det blir de svenskar som har arbetat på Ringnes som blir lidande.
Jag mår illa å alla dessa svenskar vägnar och
äcklas av det faktum att Ringnes uppenbarligen
inte har några problem med att låta småbarns-
föräldrar och kanske låginkomsttagare lida på
grund av att de inte vill betala.
Åh, gött!
Woho! Nu är intersektionalitetsarbetet färdigt. Men jag tänker inte lämna in det idag för ute så spöregnar det och jag tänker inte gå till bibblan, skriva ut arbetet (jag har inte kopplat in min skrivare än trots att vi bott här i snart ett halvår), blöta ned hela arbetet och sedan lämna in en boll av pappersmassa. Så njae, det får vänta till imorrn så jag hoppas på fint väder då. Fast inte för fint för då vill jag ju ligga på balkongen och sola.
Jaja, nu blir det kaffedrickande i alla fall och sedan kommer jag tillbaka med min recension av boken I det tysta. Förresten, jag fick även några böcker av mammisen; Radhusdisco (jag läser den nu och den är superbra), Life (Keith Richards biografi), Igelkottens elegans, Den röda grevinnan, en bok om landsbygden som jag har glömt namnet på och någon mer som min hjärna inte riktigt kommer ihåg. Så jag har så jag klarar mig med böcker ett tag framöver.
Nu ska jag ut på balkongen med
kaffekoppen och speja efter måsungar.
Jaja, nu blir det kaffedrickande i alla fall och sedan kommer jag tillbaka med min recension av boken I det tysta. Förresten, jag fick även några böcker av mammisen; Radhusdisco (jag läser den nu och den är superbra), Life (Keith Richards biografi), Igelkottens elegans, Den röda grevinnan, en bok om landsbygden som jag har glömt namnet på och någon mer som min hjärna inte riktigt kommer ihåg. Så jag har så jag klarar mig med böcker ett tag framöver.
Nu ska jag ut på balkongen med
kaffekoppen och speja efter måsungar.
Have I lost that loving feeling?
Kanske har min blogg tappat lite av sitt genus-fokus den senaste månaden? Jag tror att det beror på att jag har jobbat mycket med diverse arbeten som tar upp ämnet genus och att jag därför har varit helt urlakad på åsikter om ditten och datten att jag helt enkelt inte haft orken att sätta mig ned och skriva ihop intressanta inlägg om genus. Jag lovar dock att det kommer så snart som jag har fått landa efter intersektionalitetsarbetet för då är det sommarlov för hela slanten och jag kommer inte att få utlopp för mina åsikter i form av tentor som ska hit och dit! Så då får ni bli min slasktratt vad gäller roller, könsmaktordningen, det andra könet... ja, ni förstår var det barkar.
Luddigt
Oh, måste ju berätta att det på taken mittemot vår balkong struttar runt små luddbollar. Måsungar har kläckts och det går minst två skruttar på varje tak. Jag njuter av att sitta på balkongen och titta på sötnosarna. Dock ser jag inte fram emot när de, om några veckor, blir sådär gängliga, när näbben växen och när de blir både halvluddiga och halvt täckta med vanliga fjädrar. Då är de inte lika charmerande. Men just nu är de en fröjd att kolla på. Jag blir dock lite orolig att någon ska drutta ned från taken och komma bort ifrån sina föräldrar som hittills matar dom och följer efter dem hela dagarna. Jaja, ett i-landproblem antar jag. De har väl dessutom överlevt det mesta genom århundraden så ett tak borde inte vara det värsta...
Förlåt!
Ni får ursäkta så hemskt mycket för att uppdateringen för närvarande är hemsk. Jag skriver för fullt om intersektionalitet och under helgen har det bara varit mys med herrn plus att vi har varit iväg på bouppteckning (och student såklart). Jag har helt enkelt inte haft orken med något annat så ni får, som sagt, ursäkta. Jag vet inte hur länge intersektionalitetsarbetet kommer att ta men ni får ha tålamod. Den som väntar på något gott väntar... i och för sig alltid för länge men, men.
För övrigt så har mensen inte kommit än. Jag har därför ställts i kö hos gynekologmottagningen i stan. Man ska ha varit "mensfri" i ett halvår för att få komma på koll och därför ska jag få komma dit i slutet av sommaren om jag inte får tillbaka den under tiden, i så fall skulle jag bara ringa. Så det känns skönt att ha fått "tid" även om det ligger långt fram i tiden. Nu kan jag oroa mig lite mindre.
För övrigt så har mensen inte kommit än. Jag har därför ställts i kö hos gynekologmottagningen i stan. Man ska ha varit "mensfri" i ett halvår för att få komma på koll och därför ska jag få komma dit i slutet av sommaren om jag inte får tillbaka den under tiden, i så fall skulle jag bara ringa. Så det känns skönt att ha fått "tid" även om det ligger långt fram i tiden. Nu kan jag oroa mig lite mindre.
Student!
Idag tar herrns syster studenten och om en halvtimma sticker vi iväg några mil norrut för att fira henne med presenter och middag! Igår var det studentyra i Karlstad (jag led dock med dem som utsattes för det fula vädret framemot eftermiddagen) och jag och herrn önskade att vi också fick ta studenten igen. Inte så mycket för att åka flak (själv åkte jag till exempel en svartrollad 740 och drack champagne) men för att uppleva stämningen igen. Jag minns när vi gick upp på scen och fick våra betyg och jag minns när jag plus några tjejer till fick gå upp igen för att få stipendier (ett stort ögonblick i mitt liv, måste jag erkänna). Att sen få äta god mat med familj och släkt för att sedan bege sig till goda vänner för vindrickande och party var knappast fel det heller. Så, jag tar gärna studenten igen!
Men idag är det M's tur och det ska givetvis firas. Jag ska ha en beige sommarklänning från H&M och vi hoppas såklart på fint väder (paraplyet får dock åka med). Herrn står för tillfället och ansar skägget och jag kollar på Nyheterna. Apropå nyheter så måste jag säga att beskedet om att kristdemokraterna ska överväga att ställa sig positiva till adoption mellan samkönade är något som de borde ha gjort för längesedan. Men, men... det är aldrig för sent att ändra sig.
Men idag är det M's tur och det ska givetvis firas. Jag ska ha en beige sommarklänning från H&M och vi hoppas såklart på fint väder (paraplyet får dock åka med). Herrn står för tillfället och ansar skägget och jag kollar på Nyheterna. Apropå nyheter så måste jag säga att beskedet om att kristdemokraterna ska överväga att ställa sig positiva till adoption mellan samkönade är något som de borde ha gjort för längesedan. Men, men... det är aldrig för sent att ändra sig.
Bokrecension - Cocaina
Magnus Linton levererar med Cocaina en bok som inte tar ställning, som inte förespråkar varesig legalisering eller kriminalisering av drogen utan enbart vill berätta historien om "de som gör det" från de bönder som odlar koka till politiker som tar emot mutor och knarkbaroner som styr Colombias städer.
Boken är en fackbok och går från kokainets uppkomst till dagens Colombia där legalisering har blivit en aktuell fråga - inte för att man vill ha mer kokain utan snarare mindre kriminalitet och mindre dödande i drogens namn.
Man även kan läsa om den brutala ekologiska förstörelsen som USA's besprutningar ledde till och hur USA's planer på att utrota kokainet snarare ledde till det motsatta. Man kan läsa om mödrar vars barn har dödats i stridens hetta och om korrupta polischefer, presidenter och inflytelserika journalister.
Boken är intressant och innehåller såväl rena fakta som skönlitterära berättelser om det colombianska folket och dess kamp och strävan mot ett Colombia utan död, fattigdom och muthärvor. Jag tror dock boken kräver att man sedan innan har ett hum om Colombias frontfigurer då jag en del gånger inte hängde med bland alla namn som radades upp och alla politiker som nämndes. Jag kan även tycka att Lintons språk är något krångligt. Han använder gärna kommatecken in absurdum och meningarna kan då och då bli lite svåra att förstå, endera för att de är alldeles för långa eller för att sammansättningen av dem är något onödig. De språkliga missarna (vilket jag anser att dem är) förtar lite av glädjen av att läsa boken men får mig inte att lägga boken ifrån mig i första taget.
Boken är en fackbok och går från kokainets uppkomst till dagens Colombia där legalisering har blivit en aktuell fråga - inte för att man vill ha mer kokain utan snarare mindre kriminalitet och mindre dödande i drogens namn.
Man även kan läsa om den brutala ekologiska förstörelsen som USA's besprutningar ledde till och hur USA's planer på att utrota kokainet snarare ledde till det motsatta. Man kan läsa om mödrar vars barn har dödats i stridens hetta och om korrupta polischefer, presidenter och inflytelserika journalister.
Boken är intressant och innehåller såväl rena fakta som skönlitterära berättelser om det colombianska folket och dess kamp och strävan mot ett Colombia utan död, fattigdom och muthärvor. Jag tror dock boken kräver att man sedan innan har ett hum om Colombias frontfigurer då jag en del gånger inte hängde med bland alla namn som radades upp och alla politiker som nämndes. Jag kan även tycka att Lintons språk är något krångligt. Han använder gärna kommatecken in absurdum och meningarna kan då och då bli lite svåra att förstå, endera för att de är alldeles för långa eller för att sammansättningen av dem är något onödig. De språkliga missarna (vilket jag anser att dem är) förtar lite av glädjen av att läsa boken men får mig inte att lägga boken ifrån mig i första taget.
Dina färger var blå
Om somrarna är himlen blå och havet likaså. Men inte nog med att naturen bjuder på blå kavalkader - detsamma gör sommarmodet. Här är några himmelska kreationer.
Mönstrad klänning från H&M där 25% av intäkterna går till organisationen WaterAid . Prickig
armlös skjorta med knytning från Topshop . Blå klutch i oversize-modell från Asos . Enkelt blått
linne från Gina Tricot . Ring med sirligt mönster och turkos från Friis & Company
Inte så badvänligt
Jaha. Idag har det enbart skrivits om intersektionalitet. Och solats lite grann. Och så har jag läst ur boken Cocaina (recension kommer kanske imorgon).
Jag och herrn är just hemkomna efter en liten sväng till stranden. Vi kände på vattnet men det var lite för kallt för att man skulle slänga sig i så det får nog vänta några dagar. Dock var det fint väder (även om det cirkulerade knott lite här och var) och vi hade tagit med oss baguette och mineralvatten. Herrn var dock inte så hungrig och inte jag heller så jag åt en fjärdedel innan vi stack hemåt igen.
Rolig grej: Grammisgalan slopar nomineringarna årets kvinnliga respektive årets manliga artist. Härligt steg mot ett samhälle där isärhållandet inte dominerar!
Jag och herrn är just hemkomna efter en liten sväng till stranden. Vi kände på vattnet men det var lite för kallt för att man skulle slänga sig i så det får nog vänta några dagar. Dock var det fint väder (även om det cirkulerade knott lite här och var) och vi hade tagit med oss baguette och mineralvatten. Herrn var dock inte så hungrig och inte jag heller så jag åt en fjärdedel innan vi stack hemåt igen.
Rolig grej: Grammisgalan slopar nomineringarna årets kvinnliga respektive årets manliga artist. Härligt steg mot ett samhälle där isärhållandet inte dominerar!
Intersektionalitet
Som sagt så ska jag skriva om intersektionalitet och sedan har jag sommarlov. Uppgiften vi har (som inte verkar alltför komplicerad) är att vi ska förklara ett aktuellt fenomen och sedan förklara varför man kan se på detta fenomen ur ett intersektionellt perspektiv och vad som inte kommer fram om man inte använder det intersektionella perspektivet. Vi ska även ställa en egen fråga utefter kurslitteraturen som behandlar intersektionalitet och försöka besvara denna.
Dock vet jag inte riktigt vad jag tycker om begreppet intersektionalitet. Jag tycker på något vis att det inte behövs ett ord för att förklara att både klass, kön och etnicitet påverkar och påverkas av varandra. Jag tar det för givet. Allt påverkas av det mesta så varför skulle man enbart gå runt och vara ett kön, en ensam etnicitet, en person enbart påverkad av sin klasstillhörighet? På grund av att jag ser det som så givet att alla olika aspekter påverkar varandra så känns det lite fjantigt att man ska behöva sätta ett ord på det hela. Men visst, genom att sätta ord på saker och ting så synliggörs dem mer.
(Stor grej: Herrn fick en check med 2008 års restskatt. Så himla trevligt.)
Dock vet jag inte riktigt vad jag tycker om begreppet intersektionalitet. Jag tycker på något vis att det inte behövs ett ord för att förklara att både klass, kön och etnicitet påverkar och påverkas av varandra. Jag tar det för givet. Allt påverkas av det mesta så varför skulle man enbart gå runt och vara ett kön, en ensam etnicitet, en person enbart påverkad av sin klasstillhörighet? På grund av att jag ser det som så givet att alla olika aspekter påverkar varandra så känns det lite fjantigt att man ska behöva sätta ett ord på det hela. Men visst, genom att sätta ord på saker och ting så synliggörs dem mer.
(Stor grej: Herrn fick en check med 2008 års restskatt. Så himla trevligt.)
Knölar
Just nu gillar jag inte riktigt att vårdcentralens rådgivning och tidsbokning har tekniska strul och påstår att det är för lång kö för att man ska få hänga kvar. Jag hade nämligen tänkt mig att jag skulle boka tid för att någon ska få klämma och känna på den där knölen som jag har i nacken. Den har suttit där någon vecka nu och gäckat mig. Förhoppningsvis är det bara en senknut alternativt en fettknöl men man kan aldrig vara för säker så därför tycker jag att någon ska få kolla på den och ge sitt utlåtande. Det blir dock svårt när man inte ens kommer fram i telefonen men de har bett om ursäkt på hemsidan så ja, jag ska väl egentligen inte klaga alltför mycket.
Nu är jag tillbaka
Ni får ursäkta att bloggpausen blev några dagar längre än planerat. Det var bara så skönt att vara helt ledig tillsammans med herrn så därför fick bloggen bli prio två. Göteborg var i alla fall jättetrevligt! Hotellrummet var super, maten var fenomenal (jag rekommenderar Targaz lammspett), mammas disputation gick vägen, den italienska buffén var underbar, vädret var tropiskt på gränsen till outhärdligt och ölen smakade bra var man än drack den. Kanonlyckad minisemester, med andra ord!
Idag har jag inte orken att lägga upp bilder på vad jag har köpt i stan och dessutom blev det inte så mycket shoppat. Vi hann knappt med att gå på stan annat än när vi var på väg någonstans - därför blev det några plagg på Monki, skjorta på H&M, ring på Indiska och lite annat krafs. Dock såg jag en otroligt fin kavaj på H&M i Nordstan men tyvärr fanns den inte i min storlek (de hade bara 34 och 36 kvar) och den finns heller inte i Karlstad. Men jag ska jaga vidare!
När vi så kom hem på lördagen var både herrn och jag slitna till tusen så då gjorde vi i stort sett ingenting. Vi åkte och köpte mjukglass och satte oss vid stranden. Mer än så orkade vi inte. På söndagen träffade vi herrns föräldrar och köpte dessutom studentpresent till herrns syster (ett presentkort på H&M och en väska). Igår... ja, vad gjorde vi igår? Jo, vi träffade herrns bror som hade en och en halv timme till övers mellan buss- och tågbyten och tillsammans med honom käkade vi på McDonalds. Efter det gjorde vi inget alls. Och det är skönt det också.
Idag ska jag försöka att skriva lite grann om intersektionalitet.
Wish me luck.
Idag har jag inte orken att lägga upp bilder på vad jag har köpt i stan och dessutom blev det inte så mycket shoppat. Vi hann knappt med att gå på stan annat än när vi var på väg någonstans - därför blev det några plagg på Monki, skjorta på H&M, ring på Indiska och lite annat krafs. Dock såg jag en otroligt fin kavaj på H&M i Nordstan men tyvärr fanns den inte i min storlek (de hade bara 34 och 36 kvar) och den finns heller inte i Karlstad. Men jag ska jaga vidare!
När vi så kom hem på lördagen var både herrn och jag slitna till tusen så då gjorde vi i stort sett ingenting. Vi åkte och köpte mjukglass och satte oss vid stranden. Mer än så orkade vi inte. På söndagen träffade vi herrns föräldrar och köpte dessutom studentpresent till herrns syster (ett presentkort på H&M och en väska). Igår... ja, vad gjorde vi igår? Jo, vi träffade herrns bror som hade en och en halv timme till övers mellan buss- och tågbyten och tillsammans med honom käkade vi på McDonalds. Efter det gjorde vi inget alls. Och det är skönt det också.
Idag ska jag försöka att skriva lite grann om intersektionalitet.
Wish me luck.
Let's go!
Nu sticker vi! Och vid närmare eftertanke så får inte datorn följa med. Det blir tre datorfria dagar men när jag kommer tillbaka på lördag blir det det gamla vanliga igen.
Göteborg here we come
Imorgon kommer det nog inte bli så mycket skrivet (om något alls?) eftersom vi sticker mot Götet på morgonen och därefter går på stan för att avsluta med middag tillsammans med allihop. Så vi får helt enkelt se hur det blir med skrivandet! Datorn kommer dock (förhoppningsvis om jag inte glömmer den) att följa med till Göteborg så om jag får någon tid över kommer jag att skriva.
Mot ljusare tider i vitt
Nu när sommaren är på gång är vita kläder en ynnest i den stekheta solen. För mycket vitt kan dock bli smaklöst lätt men om man lyckas att matcha rätt så är det en höjdarfärg på sommaren. Jag personligen har inte alltför många vita plagg (mycket på grund av att jag på något undermedvetet sätt lyckas att spilla allt som går att spilla när jag väl är klädd i vitt) men några av blekfisarna nedan kanske hamnar i min garderob under sommaren. Och ja, jag vet att armbandet inte är vitt. Men det är så jävla snyggt!
Klänning från Lindex med broderi upptill . Högklackad sko med spetsmönster från Humble . Väska med tofsar från Asos . Silverarmband med tillhörande ring från Björg . Enkelt vitt linne från Gina Tricot
Gudomlig dag
Åhå vilken trevlig dag jag har haft!
Dagen började med att jag låg och snoozade till klockan tio ackompanjerad av P1. Efter det blev det att skriva in referenser och ordna försättsblad till observationsarbetet och sedan begav jag mig mot staden där jag träffade L. Vi tog följe till universitetet och efter att vi, efter många om och men, hade fått våra arbeten utskrivna så lämnade vi in dem och drog in till stan igen. Väl där väntade vi på bussen som tog oss hem till lägenheten och så tog vi det lugnt på balkongen.
Efter att ha samlat krafter så tog vi oss en promenad ned till skärgården där vi hittade en slät udde där vi lade ut filt och så smaskade vi L's goda morotskakemuffins (med en utmärkt frosting!) tillsammans med mineralvatten. Havsvattnet kluckade, solen gassade och några måsar flög omkring ovanför våra huvuden (vilket visserligen låter härligt men som gjorde oss lite oroliga över eventuell fågelskit i håret). Vi låg och diskuterade ditten och datten och sedan knatade vi till lägenheten igen där L hämtade sin väska och begav sig mot bussen.
Allt som allt en mycket trevlig dag helt enkelt! Och sedan kommer herrn hem (kanske runt sju om det blir lite övertid) och då ska han packa och diska och imorgon beger vi oss till Götet för lite skön mini-semester.
Och idag är det den internationella barndagen!
Dagen började med att jag låg och snoozade till klockan tio ackompanjerad av P1. Efter det blev det att skriva in referenser och ordna försättsblad till observationsarbetet och sedan begav jag mig mot staden där jag träffade L. Vi tog följe till universitetet och efter att vi, efter många om och men, hade fått våra arbeten utskrivna så lämnade vi in dem och drog in till stan igen. Väl där väntade vi på bussen som tog oss hem till lägenheten och så tog vi det lugnt på balkongen.
Efter att ha samlat krafter så tog vi oss en promenad ned till skärgården där vi hittade en slät udde där vi lade ut filt och så smaskade vi L's goda morotskakemuffins (med en utmärkt frosting!) tillsammans med mineralvatten. Havsvattnet kluckade, solen gassade och några måsar flög omkring ovanför våra huvuden (vilket visserligen låter härligt men som gjorde oss lite oroliga över eventuell fågelskit i håret). Vi låg och diskuterade ditten och datten och sedan knatade vi till lägenheten igen där L hämtade sin väska och begav sig mot bussen.
Allt som allt en mycket trevlig dag helt enkelt! Och sedan kommer herrn hem (kanske runt sju om det blir lite övertid) och då ska han packa och diska och imorgon beger vi oss till Götet för lite skön mini-semester.
Och idag är det den internationella barndagen!
