Åh, vilken jäkla trevlig dag tillsammans med L. Mötte upp henne vid halv två i centrala Karlstad och så gick vi på en shoppingtur i det gassande solskenet. Köpte två magtröjor på Carlings (en i svart spets och en med en tiger på), en cardigan på H&M, en annan tröja på Gina Tricot samt örhängen och ett vitt linne. Plus två kuddar på Indiska (herregud vad jag älskar deras kuddar - de har alltid varit lite väl dyra för min plånbok men idag var det rea och då slog jag till!) och lite annat smått och gott.

Men trevligast av allt var att sitta på Waynes uteservering och tjöta. Plötsligt tittade en annan genuskursare förbi och hon satte sig och pratade en sväng. Ytterligare en genusbrutta kom förbi. Idag kändes Karlstad litet och inte mig emot!

Vi knatade runt på stan till halv sex och sedan följde L mig till busshållplatsen. Hon ska till Tyskland på en metalfestival och ska vara borta en vecka och sedan ska hon flytta tillbaka till Norge (hon har jobbat där i några år och hennes syster bor där). Kommer kännas tråkigt att hon flyttar. Jag trivs med henne! Därför är det rätt så ledsamt att hon flyttar iväg till grannlandet. Då kan man inte träffas hur lättvindigt som helst. Men man kan alltid hälsa på och hon kommer ju säkerligen att hälsa på sina föräldrar och då kanske även ha tid med en fika eller två. Jaja, det löser sig.

Nu ska jag vila mina söndergådda fötter (platta sandaler är döden för mina välvda fossingar), kika på Cougar Town och vänta på herrn som antagligen kommer att sluta vid åtta och som dessutom har köpt mig en present. Spännande!

Ett urval av vad jag har köpt idag. Dock är den cardigan jag köpte på H&M rostbrun samt att spetströjan jag köpte idag är svart till skillnad från bilden ovan.

Det var några dagar sedan som jag läste ur Igelkottens elegans men har börjat på en ny bok och inte varit så datorsugen så jag får helt enkelt sammanfatta boken idag istället.

Jag skulle först och främst vilja påstå att boken är lite svår för de som inte har läsvanan inne. Det är mycket filosofi (inte konstigt då författarinnan Muriel Barbery själv är lärare i filosofi) som kan framstå som lite krånglig och svårläst men när man väl har kommit in i filosofi-lunket så finns där mycket humor. Så, ni som tycker att filosofiska funderingar är lite knasiga och svårtydda, ge inte upp!

Hur som helst så handlar boken om Renée Michel och Paloma Josse som båda bor i samma pampiga byggnad i Paris. Dock är Renée portvakt i huset och Paloma bor med sin välbärgade familj i en av de flera hundra kvadratmeter stora lägenheterna. Renée försöker, dag ut och dag in, att passa in i mallen som säger att en portvakt är en ensam figur som tycker om att titta på teve och prata med sin katt och denna anpassning gör hon för att hon i lugn och ro ska kunna hänge sig åt det hon verkligen älskar; filosofi, litteratur, konst och vacker musik. Hon är med andra ord en otroligt intelligent kvinna men gör allt i sin makt för att socitetsmänniskorna boendes i huset ska tro att hon är allt annat än smart så att de låter henne vara; så att de inte blir chockade över att hon bryter mot portvakts-normen.

Paloma Josse i sin tur bor med sin familj och deras katter (åh, jag älskar förresten kapitlet om katterna!) i en stor lägenhet men hon är allt annat än lycklig. Hon är tolv år, överbegåvad och förvissad om att vuxenvärlden med dess krav och fjanterier inte är något för henne; hon tänker därför ta sitt liv den dag då hon fyller tretton och har bestämt sig för att skriva dagbok tills den dagen kommer.

Men så, när en av de stora lägenheterna i huset säljs och Kakuro Ozu flyttar in, så blir livet aldrig sig likt, varesig för Renée eller Paloma.

Detta är en varm bok om grubblerier, vänskap, om att flyta med strömmen men också om att våga simma motströms efter flera år av flytande. Det handlar om klasskillnader, om hur man kan existera utan att synas och om intelligens och livets goda. Man får följa Renées vardag medan man parallellt får läsa Palomas dagböcker (dels den där hon skriver alla sina djupa tankar och dels den där hon uppmärksammar fina rörelser här i världen) och plötsligt så korsas deras vägar.

Jag gillar boken; den är varm och fransk (jag vet egentligen inte vad det innebär när något är franskt men om det finns en känsla man kan kalla fransk så är det helt klart den känsla som man kan tillskriva den här boken), glad och ledsam och underfundig och tungvrickande på en och samma gång. Det jag kan se som ett eventuellt minus är, som sagt, att boken kanske kan vara svår för alla och en var att läsa; ibland kan språket vara lite avancerat och det här är nog en bok som passar dem som har läst en del redan. Så, om du inte är en van läsare så är mitt tips att mjukstarta med någon annan bok för att sedan gå över till Igelkottens elegans. För övrigt gillar jag de korta kapitlen (även om de ibland kanske är lite för korta).

Kanske borde man se filmen också?

Nu lämnar jag händelsen i Norge därhän (som sagt så är ord för futtiga) och berättar istället om de senaste dagarna. I lördags hälsade pappa på och sedan åkte jag och herrn och köpte en symaskin på Siba (jag har bland annat sytt en ny klädsel till dynan i min second-hand-fåtölj) och igår var det middag hos svärföräldrarna. Och nu är det en vecka kvar tills herrn får semester.

När han får semester så ska vi spendera den första semesterdagen (även om det skulle ha varit en helgdag oavsett) med att på lördag åka till Grebbestad. Där ska vi kolla på Europe och Takida då herrn vann fyra biljetter via Rix FM. Han och jag samt två till ska alltså ta oss till Grebbestad. Vilka de två andra blir har vi inte bestämt än men vi ska iväg oavsett. Visst ska det bli trevligt att lyssna på Europe och Takida (främst Takida om jag ska vara ärlig, jag har aldrig varit något fan av Europe) men jag ser mest fram emot att komma till Grebbestad. Jag har aldrig varit där men har alltid velat åka dit. Kanske för att jag är en sucker för städer nära vattnet oavsett om det är havet, en sjö eller en liten pöl. Det verkar hur som helst underbart och dessutom ligger det inte alldeles för långt ifrån Karlstad (20 mil eller något i den stilen) så det tar inte hela dagen att åka dit. Vi ska dock inte sova över där utan det blir antagligen en tur-och-retur-dag men det gör inte så mycket, bara jag får se Grebbestad och bara det är lite, lite finare väder än vad det har varit de senaste dagarna (regn, blåst, lite mer regn och slutligen lite regn). Och om jag får en räka så blir jag ännu gladare.

Ja, lite bloggpaus blev det ju. Fem dagar ungefär. Och det kommer fortfarande att uppdateras sporadiskt (gissar jag!) då händelsen i slutet på förra veckan kräver rätt mycket energi och logistik. Hur som helst så kan jag tipsa om en film, Trolljägaren, som jag och herrn kollade på i lördags. Superbra film som till en början kan verka dålig (en norsk film om en man som jagar troll låter inte så lockande - dock kan jag i förbigående berätta att de norska filmer jag har sett är riktigt, riktigt bra. Kolla på Snarveien vetja!) men den var riktigt realistisk och då och då även rolig (även om den egentligen ska vara sci-fi/action enligt fodralet). Snygga specialeffekter och bra skådespelare. En trovärdig story (trots att ämnet troll, vid första anblicken, inte är så värst trovärdigt) hjälper filmen hela vägen in i mål och den är helt klart en av de tio bästa filmerna jag har sett. Rekommenderas varmt!

Förresten så har jag köpt jättefina koppar. Det ni! Ska till stan imorgon och köpa tillhörande fat och/eller skålar. Jag blev totalt förälskad. Jaja. Nu kommer snart herrn hem och imorgon är det han & jag hela dagen. Trevligt!

Helt random lägger jag upp en bild på en koltrast. Bara för att jag vill. Igen.

Nu är jag hemma igen efter att ha träffat mamma, varit på Ikea och dessutom sett min brors och hans sambos nya badrum. Dock fick jag mindre goda nyheter under dagen. Det har inget med sjukdom att göra (jag får hoppas att mosters cancer var det sista av den varan på mycket lång tid) men det har med min familj att göra. Och det är inte jag som är huvudpersonen så jag är inte ledsen för min egen skull utan för någon annans skull. Och det värsta är inte att vara ledsen för sin egen skull utan att vara ledsen å någon närståendes vägnar. Och egentligen är jag inte så mycket ledsen som jag är irriterad. Irriterad över att det var en illa vald tidpunkt (för det här handlar om något vars tidpunkt man faktiskt kan välja själv) men samtidigt kluven för det finns alltid två att bry sig om i sådana här fall. Och jag är lika ledsen för bådas skull.

På grund av detta kanske det inte blir mycket bloggat (om något alls?) under helgen och kanske kommer bloggtorkan att hålla i in i nästa vecka också. Det vet jag inte. Inte just nu. Det är mycket att smälta och som sagt en tidpunkt då jag inte skulle vilja att sådant här hände (men man får inte välja sådant här och tur är väl det på sätt och vis?). Och säg den olycka som kommer ensam? Det är bara att finnas där och stötta som gäller. Och att låta sig själv få vara irriterad och lite förvirrad även om det någonstans där inne på något sätt även var väntat. Eller kanske inte väntat men i alla fall inte en blixt från klar himmel.

Så nu vet ni trogna läsare (och ni som är nytillkomna och som jag uppskattar minst lika mycket) varför jag kanske inte kommer att skriva något. Varför det kanske kommer att vara lite tyst och om inte tyst så kanske i alla fall lite kryptiskt. Jag vill inte berätta hela historien än och jag hoppas att ni förstår.

Istället tänker jag vänta in herrn och ventilera med honom. Tills dess ska jag ta min andra öl, sätta mig på balkongen och låta tankarna flöda fritt. Och det, om jag nu får ge er ett tips, är något av det bästa man kan göra. Att sitta och tänka. Även om det är jobbigt och man helst av allt skulle vilja skita i att tänka på något alls så är det bra att fundera, att sortera i hjärnan och vara lite konfunderad över livet.

Peace out. Ni vet att jag gillar er.

Igår läste jag ur den Röda grevinnan, författad av underbara Yvonne Hirdman. Boken är en slags förteckning över Yvonnes mors liv och vad som måste ha varit stor möda och mycket arbete har lett till att hon har skrivit boken Den röda grevinnan - En europeisk historia.

Allt börjar med ett par mamelucker, några lådor och att Yvonne hittar sin då avlidna mors dagbok (på väg att bli slängd och för alltid bortglömd). Hon försjunker i den och fantiserar ihop hur hennes mors liv kunde ha tett sig innan barnen och Yvonnes far kom in i bilden. Men det är inte bara fantasier - Yvonne Hirdman har uppenbarligen lagt ned ett stort mått energi på att få fram fakta till boken. Hon fantiserar men inte lika mycket som hon refererar till massvis av böcker, personliga brev, foton, kartor, artiklar och en massa andra dokument som på något sätt rör hennes mamma, Charlotte Hirdman, tidigare Stenbock-Fermor men född Schledt.

Boken är dock inte bara en berättelse om hennes mors liv utan den behandlar även stora mått av politik med tanke på att tiden som boken rör sig i är år då första världskriget härjade, då anti-angreppspakter slöts, då andra världskriget kom och då världen aldrig blev sig lik igen. Det är Die Rote Fahne och det är Lenin. Det är trotskister och det är bolsjeviker. Det är politik, helt "enkelt", och där mitt i allt står Charlotte, dotter till Emilie och Fritz (vars liv boken också berättar om). Men hon är inte passiv. Hon är politiskt engagerad, står för sina åsikter och liknar i mångt och mycket många andra starka kvinnor under denna tid (kvinnor som började att bära byxor, som hade kort hår, som rökte cigaretter tills de storknade, som arbetade som stenografer och telegrafister, som dansade till långt in på natten. Som överlag var väldigt frigjorda).

Charlotte ståendes till vänster i bild med foten på bordet. Källa.

Lite genus incoming! Ta betäckning om ni inte är intresserade.

Jag lyssnade på P1 imorse och Ekot drog igång med sitt sedvanliga pling-plong-intro. Man pratade om ungdomar och deras prestation i skolvärlden och man hade kommit fram till att en faktor som höjer ungdomars vakenhet och betyg är om de äter frukt. Fine, inget jag reagerar på. Frukt är alltid bra. Dock sa reportern något i stil med att; "andra faktorer som påverkade elevernas prestation var sömn, familj och kön". Kön? Spelar könet i sig någon roll för hur bra du är i skolan?

Det jag blir irriterad över är att man inte formulerade sig bättre. När man säger "kön" i detta sammanhang så låter det som att killar från födseln är biologiskt determinerade att vara bättre på sport medan flickor från första minuten utanför livmodern är bättre på engelska. Det är lite så som många tänker när någon säger att "kön" är en faktor som påverkar hur bra någon är i vissa skolämnen. Man borde ju snarare säga att det "socialt konstruerade könet påverkar prestationen i skolan" vilket påvisar att "kön" sällan handlar om vagina och penis utan snarare vad vi lägger i begreppen "flickor" och "pojkar".

Att tjejer överlag är bättre i skolan beror knappast på att de har en vagina; kan det snarare handla om att tjejer förväntas vara bättre i exempelvis franska, att det finns förväntningar på att tjejer ska vara ambitiösa medan det är mer accepterat att pojkar fladdrar runt och missköter sig i många ämnen ("åh, de där pojkarna är ena riktiga busar"). Och dessa föreställningar i sig drabbar såklart flickor lika mycket som pojkar. Som tjej får du duktig-flicka-komplex och som fjortonårig pojke så är det "okej" att du ramlar efter i många ämnen medan du några år senare ("ja, nu när pojkarna har fått leka av sig"...) är menad att ändå vara på samma nivå som klasskamraterna av motsatt kön - trots att samma krav inte har ställts från början.

Så, det fysiska könet i sig påverkar sällan något alls (ja, kanske i viss mån den sexuella akten) medan könet som en social konstruktion påverkar i stort sett allt. Klargör tydligare vilka begrepp ni menar, älskade P1.

Källa

Svart matsalsstol från EM i barock-stil ♥ Karmstol som kan fås i en rad utföranden från Mio ♥ Vit
stol med stoppad dyna från Ikea ♥ Från Maisons du Monde kommer den vita stolen med
beige klädsel som andas Ludvig XVI

Visst, man får inte supermycket av varje kulört men det är alltid
kul med paletter. Plötsligt kanske man hittar en ny favoritfärg! I
det här fallet så kanske jag inte minns vilken färg jag gillade då
många ser likadana ut men skit samma. Paletter är roligt!

 
Här ser ni diademet med rosett, halsbandet (och även om det är svårt
att se på det här kortet så är det små blommor på halskedjan) och
lådan där mina små sandaletter ligger och sussar. De var dock lite
småtrånga (inget nytt för en bredfoting som mig) så det blir att töja lite.

I helgen har det fått vara bloggpaus. Jag har njutit av 90% luftfuktighet (okej, jag ljuger, det har varit outhärdligt så jag och herrn köpte en fläkt) och umgåtts med herrn. Det har heller inte hänt mycket så jag har inte haft så stor anledning att skriva heller (fast när jag tänker efter så händer det inte så mycket de dagar då jag skriver) men, men. I lördags var vi ute på stan och shoppade lite grann och igår var vi på bio. Super 8 var filmen och om ni minns så skrev jag att jag ville se den för några veckor sedan. Nu såg jag den.

Filmen handlar om ett kompisgäng som ska göra en Super-8-film men under en inspelning på en tågstation så spårar ett tåg ur. Det visar sig vara ett tåg från det amerikanska flygvapnet och i ett av tågets vagnar lurar en mörk hemlighet. Plötsligt börjar märkliga saker hända i den lilla staden; hundar flyr, människor försvinner och på kyrkogården gräver någon en grop.

Jag måste säga att det var en riktigt bra film! Steven Spielberg lyckades än en gång och filmen var skrämmande på de rätta ställena. Visserligen var det lite väl högt ljud på biografen så jag fick hålla för öronen då och då men hemma i soffan lovar jag att ni kommer att hoppa till ett par gånger.

Solros- och linfrön, vaniljyoghurt och jordgubbar är en helt
okej start på dagen om jag får säga det själv. Och det får jag.

Det är inte bara Lady Dahmer som har reagerat på Hugo Rosas tio budord, kritik kan även ses i hans kommentarsfält och jag är inte förvånad. Man kanske kan tycka att jag inte ska komma och säga att hans åsikter om kvinnor är felaktiga då alla har rätt till sin egen åsikt men i och med att alla har rätt att tycka vad de vill så har även jag rätt att tycka att de tio budorden är äckel-idiotiskt svammel från någon som uppenbarligen aldrig har haft en seriös relation med en kvinna; oavsett om det är i form av ett kärleksförhållande eller ett förhållande baserat på vänskap. Eller jo, kanske har han haft en relation med en kvinna men knappast en relation som har färgats av ömsesidig respekt.

Först och främst tycker jag att det är skamligt att han påstår att "vi killar tycker si..." och "vi killar tycker så...". Alla killar är inte Hugo Rosas (och tur är väl det) och detta har män även kommenterat i stil med; "Lika lite som tjejer som kollektiv vill bli sedda som hjärnlösa får och beordrade som cirkuskameler, lika lite vill vi killar som inte samtycker och platsar under din mall dras över samma kam". Det som Hugo Rosas har skrivit ska bara ses som hans egna åsikter för jag personligen har då aldrig träffat en man med liknande tankar om kvinnor. Hur "macho" vissa av mina manliga vänner än kan framstå så har de aldrig gett uttryck för liknande åsikter.

Låt oss då kika på vad man som tjej får & inte får göra om man vill vara tillsammans med Hugo Rosas (nu vet man i alla fall hur man kan undvika honom om inte annat) och, enligt honom, även resten av den manliga populationen;

När ni ska ha sex
När det kommer till sex så får du inte rapa eller fisa under den sexuella akten för då kommer tydligen Hugo eller någon annan man och skjuter ihjäl dig. Personligen så kan jag inte tänka mig ett enda långvarigt förhållande där detta inte har hänt och där det nog snarare har lockat till skratt snarare än mord. Vidare får du, när du ligger med alla män, inte stöna för mycket för då tycker de att det blir överdrivet. Ingen man kan tolka stönanden som att det handlar om att du tycker att det ni gör tillsammans är riktigt skönt, så skönt att du ger uttryck för det med diverse ljud. Nej... alla män tycker att du överdriver då. Om du till råga på allt har haft många sexpartners så får du bannemig ljuga för alla män vill känna sig speciella. Det är tydligen inte nog speciellt att du, som har haft femtio sexpartners och massor av valmöjligheter, slutligen väljer att gå in i ett långt förhållande med en specifik man. Nej, det är inte nog speciellt. När du väl har ljugit om hur många du har haft sex med, hållt igen med rapandet och fisandet och inte stönat för mycket (eller för lite) så får du heller inte prata engelska under akten. Alla män tycker att det känns som att man är på en bordell i USA. Att Hugo Rosas, och kanske alla andra män, bland annat använder ordet "tacky" i skrift är däremot okej.

När ni ska ut bland folk
Om du, efter att ha haft ett mycket krångligt sex med förbud och diverse annat, ska gå ut på stan med en man så ska du vara snygg för honom. Alla män vill visa upp sin kvinna och vara stolt över hennes utseende. Då alla män uppenbarligen enbart är stolta över ditt utseende när du sminkar dig så får du inte tro att det är okej att sluta sminka dig bara för att du har hittat en man. Att bristen på smink kan tyda på att du känner en ökad trygghet hos mannen i fråga går obemärkt förbi. På med sminket nu så du kan visas upp - att du inte kan föra ett ordentligt samtal spelar ingen roll, bara du ser bra ut!

Utseendemässigt ska du alltså alltid sminka dig (för utan smink duger du tydligen inte att vistas med) men när självförtroendet sviktar (oj, undrar varför?) så får du till exempel inte klaga över din vikt, det vill ingen man höra så det är bäst att du håller de där åsikterna för dig själv och inte öppnar dig för den man som du är tillsammans med. Ingen man gillar heller om du har hår under armarna. Du ska alltid vara slätrakad och helst ska det nog inte vara lite under-armarna-stubb heller.

När ni så väl möter andra människor (efter att du har hämtat dig efter det där krångelsexet där du inte fick leva ut dina lustar och efter att du har sminkat dig och "gjort dig fin") så får du inte heller "leka" mer mogen än vad du är för det ser alla män som genomskinligt (eller så tycker en viss person att det är läskigt med tjejer med intellekt som kör över honom? Bättre då att hon sitter tyst i ett hörn och att det ses som att hon "leker" mogen när hon väl tar till orda). När du ska dricka alkohol så får du förresten inte bli för full. Du ska hålla dig lagom full hela kvällen och inte ta en till öl även om de var goda (för tänk om du blir för full?). Det är fult med fulla tjejer. Och om du nu inte får dricka den där ölen som du så gärna skulle vilja ha så ska du inte komma på tanken att ta en snus istället för att stilla öl-suget. Det är också fult. Och "tacky".