Det här ska jag bli när jag blir stor
Det här får mig att gråta
Mina förebilder
Min mamma är en stor förebild - hon är stark och har varit oootroligt stark de senaste tre åren då hon har tagit hand om min cancersjuka moster dag som natt. Hon har dock alltid varit min förebild då hon är otroligt bildad, extremt vettig och en ärlig person som man alltid kan lita på.
Min moster har lidit av cancer i drygt tre år nu och hon har fått beskedet terminal cancer, vilket innebär att hon kommer att dö av sin sjukdom. Hon är min förebild för att hon visar mig hur mycket en människa kan kämpa, hur mycket styrka som finns i en och samma kropp, hur man kan hålla modet uppe hur hårt det än är och framför allt, hur mycket man kan skratta och hur mycket humor hjälper. Jag älskar henne för alltid.
Herr A gör mina dagar underbara och det är en bedrift. Han kan få mig på gott humör då jag är nedstämd och han förstår mig (vilket inte heller är så lätt). Han har en enkel syn på livet och får mig att se saker för de dom är snarare än att komplicera dem. Han är dessutom otroligt intelligent och jag älskar att samtala med honom.
Robyn är alltså inte någon i min familj utan artisten Robyn. Dels gör hon smashing musik och dels går hon sin egen väg. Hon vågar sticka ut, hån vågar klä sig som ingen annan och hon gör det med stil.
Barndomsminne
10 saker du inte vet om mig
2. Jag har krossat mitt knä, knäckt mitt lårben rakt av och brutit alla tår på en och samma gång
3. Jag hade full pott på det nationella provet i Engelska C då jag gick på gymnasiet
4. Jag har kört isbil många gånger. Isbil är, för er som inte bor på "landet" då man tar en bakhjulsdriven bil och sladdar järnet på en istäckt sjö
5. Jag har skrikit mig hes på Bruce Springsteens konsert på Ullevi för några år sedan
6. Jag anser att jag har för tunt hår
7. Jag var den enda med bruna ögon i både min gymnasie- och högstadieklass
8. Jag har klättrat upp i stadens julgran nyårsafton 2007 och sedan funderat ett bra tag på hur jag skulle ta mig ned
9. Jag har många bra vänner men de bästa är enbart pojkar
10. Jag är en hejare på att måla det mesta (måla på papper, måla väggar, måla möbler... etc.)
Bloggfavoriter
Jag är inte så mycket för att läsa andras bloggar. Jag är självisk och tycker om att skriva blogg mer än att läsa blogg. Dock har jag några favoritbloggar som jag kikar på då och då:
- Nevnarien
Kreativ person. Jag uppskattar kreativa personer då jag själv önskar att jag kunde vara lite mer kreativ. Jag älskar att kika på hennes foton och hennes illustrationer. Dessutom har hon, för att jag ska framstå som lite ytlig, en trevlig klädsmak och har inte hybris, till skillnad från många andra i blogg-Sverige.
- HanaPee
Åh, jag älskar hennes sätt att lämna ut sig själv, alla sina brister och helt vardagliga problem. Jag tycker om människor som inte är rädda för att skriva saker om sig själv som andra tycker är äckliga och konstiga. Dessa saker som många skulle rynka på näsan åt och påstå är märkliga är ofta saker som de själva gör men inte vågar berätta om men så är inte fallet med denna blogg. T.ex. finns det de som tycker att man inte ska peta näsan och att det är äckligt att berätta att man gör det. Men vem fan petar inte näsan? Merparten av tjejer har mens - hur kan man tycka att det är "snuskigt" att berätta om det? Kungen bajsar - gör inte du det också? Nej, jag helt enkelt älskar att läsa hennes blogg. Det är så underbart att läsa, det är det enda jag kan säga. Jag skulle vilja krypa ned i hennes ficka och alltid få vara med bland mensblod, fisar och annat vardagsbestyr.
- Alex Schulman
Herr Schulman skriver som ingen annan. Mitt mål i livet är att någon gång besöka hans butik med hutlösa priser. Ungefär. Herrn är i en klass för sig och jag kan inte annat än älska i stort sett alla hans inlägg. Ett exempel: inlägget om Big Brother 2011.
Favoritsaker
Vad bjuder jag på för mat?
För det första så tycker jag egentligen inte om att laga mat - att laga speciell mat till speciella tillfällen är jäkligt kul men den där vardagsmatlagningen som görs betydligt oftare än föregående exempel är urbota tråkigt. Om du, som herr A, skulle vara min partner så skulle du bli bjuden på köttfärs i någon form eller kyckling. Om jag inte har någon matlagningslust och inte du heller har det så blir det nog med största sannolikhet smörgås.
Om jag dock ska lägga manken till så älskar jag att laga (eller ja, jag älskar mest att äta) marinerad kycklingfilé med rikligt kryddade potatisar, morötter, kålrot och palsternacka i ugn med citron och vitlök. Till det ska det vara en fin liten sallad med rödlök, tomat och minispenat samt en klick creme fraiche.
Så, hur mycket sa det om mig? Nej, exakt, inte sådär skitmycket.
Min första kärlek
Jag har aldrig gillat listor som man ska svara ja eller nej på, därför följer jag några av mina bloggande vänners exempel och gör några Det-här-är-jag-inlägg. Vi börjar med detta.
Jag var kanske promiskuös i åtta-tolvårsåldern, vad vet jag, men jag hade diverse pojkvänner och ibland två vilket då och då blev komplicerat då vi gick i samma klass och ofta också bodde på samma gata som det lätt blir på mindre orter. I vilket fall som helst så var jag och en pojke vid namn Peter frekventa partners hur mycket partner man nu är när man går i tvåan i lågstadiet. Oavsett så var vi mycket kärvänliga och Peter skrev små lappar som han målade fula änglar på (han gjorde nog dock sitt bästa). Jag fick en A-Teens-cd av honom på Alla Hjärtans Dag (jag gillade inte A-Teens men han tyckte väl att det var en cd som var "tjejig" nog) och på vintrarna så mosade vi snö i varandras ansikten och pussades lite blygt då och då. Jag var nog aldrig kär i Peter och heller aldrig i någon av mina andra "pojkvänner" men det var alltid kul att vara tillsammans med någon när det skulle till att bli klassfest. Då kunde man hålla i varandras nervössvettiga händer, äta popcorn och lyssna på Blumchen för att sedan hämtas klockan sju.
Frågan kvarstår dock - om inte Peter var min första kärlek, vem var det då? Jag kan dra mig till minnes att jag var väldigt förtjust i en pojke som hette Jonas då jag gick på dagis. En dag då alla vi små stod och observerade den otroligt intressanta företeelsen att sopbilen kom så snodde jag mig en puss för att sedan snabbt åka hem. Så kanske var han min första kärlek?
Om det inte var Peter eller Jonas så måste jag nog påstå att det är herr A som jag har spenderat drygt två år tillsammans med. Jag har aldrig upplevt kärlek som den han ger mig. Och jag har heller aldrig gett en sådan här kärlek till någon annan.
