Jag har aldrig gillat listor som man ska svara ja eller nej på, därför följer jag några av mina bloggande vänners exempel och gör några Det-här-är-jag-inlägg. Vi börjar med detta.

Jag var kanske promiskuös i åtta-tolvårsåldern, vad vet jag, men jag hade diverse pojkvänner och ibland två vilket då och då blev komplicerat då vi gick i samma klass och ofta också bodde på samma gata som det lätt blir på mindre orter. I vilket fall som helst så var jag och en pojke vid namn Peter frekventa partners hur mycket partner man nu är när man går i tvåan i lågstadiet. Oavsett så var vi mycket kärvänliga och Peter skrev små lappar som han målade fula änglar på (han gjorde nog dock sitt bästa). Jag fick en A-Teens-cd av honom på Alla Hjärtans Dag (jag gillade inte A-Teens men han tyckte väl att det var en cd som var "tjejig" nog) och på vintrarna så mosade vi snö i varandras ansikten och pussades lite blygt då och då. Jag var nog aldrig kär i Peter och heller aldrig i någon av mina andra "pojkvänner" men det var alltid kul att vara tillsammans med någon när det skulle till att bli klassfest. Då kunde man hålla i varandras nervössvettiga händer, äta popcorn och lyssna på Blumchen för att sedan hämtas klockan sju.

Frågan kvarstår dock - om inte Peter var min första kärlek, vem var det då? Jag kan dra mig till minnes att jag var väldigt förtjust i en pojke som hette Jonas då jag gick på dagis. En dag då alla vi små stod och observerade den otroligt intressanta företeelsen att sopbilen kom så snodde jag mig en puss för att sedan snabbt åka hem. Så kanske var han min första kärlek?

Om det inte var Peter eller Jonas så måste jag nog påstå att det är herr A som jag har spenderat drygt två år tillsammans med. Jag har aldrig upplevt kärlek som den han ger mig. Och jag har heller aldrig gett en sådan här kärlek till någon annan.