Smyckesyra
Kraftigt halsband med skalbaggar från Swarovski . Halsband med fransar och
swarovskistenar från Jennifer Elizabeth . Ring med döskalle från Schield . Färgglada
örhängen från Erickson Beamon . Ring med ornament från Stephen Webster
Super 8
Filmen handlar om ett gäng vänner som, 1979, råkar bli vittnen till en stor och dessutom mycket mystisk tågolycka. På sommaren, efter olyckan, så börjar märkliga saker att hända i den lilla staden där vännerna bor och de bestämmer sig för att gräva djupare i de märkliga fenomen som sker.
Filmen går upp på biograferna den sjuttonde juni och jag ska inte sticka under stol med att jag vill dit.
För varma dagar som dessa
Tunna tyger som tål livet. Etno. Ljusa färger. Solhatt á la safari. Såhär vill jag se ut i sommar.
Mönstrade byxor i lös passform, Lindex . Aprikosfärgat, enkelt linne från H&M . Remsandaler
från Nelly . Berlockhalsband, Maria Zureta . Stor stråhatt från Borsalino
Bokrecension - Från vaggan till deadline
Kanske beror det på att jag började att läsa boken med förhoppningar om att den skulle spegla den Robert Gustafsson som jag alltid har trott att han har varit. Kanske beror det på något annat. Från vaggan till deadline gjorde mig besviken - sen om det är jag som har för höga förväntningar är svårt att säga, men besviken blev jag.
Jag ville läsa om den Robert Gustafsson som har levt ett vanligt liv vid sidan om scener och tv-program, som har saker att berätta om sina barn, sin fru, sina föräldrar. Men nej, större delen av boken handlar om hur mycket han har gjort i sitt liv och då mest inom det massmediala. Det är program hit, det är föreställningar dit och det osar hybris om det mesta. Jag vill inte höra att han har kommit att förstå varför folk kallar honom för Sveriges störste komiker, om hur bra recensioner hans shower har fått och om hur jävla duktig han är. Han är inte ödmjuk för fem öre och har tagit sin familj för given.
De enda kapitlen som jag fann något direkt nöje i att läsa var de första kapitlen om hans barndom, om Robert utanför Killing-gänget och Rolandz, samt kapitlet om att man måste kunna skämta om allt för om man inte skämtar om ett visst ämne så blir det man inte skämtar om automatiskt bortglömt och det är också ett sätt att förnedra och förtrycka.
Visst, någonstans mellan raderna så kan jag se den där Robert som verkar karismatisk, trevlig och lite härligt töntig. Men mest ser jag bara en mansgris som tar för sig och som vänder det mesta till sin fördel. Ibland talar han om sin hypokondri men nej, då blir han inte svag, då blir det snarare en tävling mellan honom och någon annan skådespelare om vem som är mest hypokondrisk och då blir det ändå Robert som vinner. Och så blir han bäst... igen.
Källa
Och mitt i min ilska så blir jag samtidigt lite ledsen. När jag ser bilderna på herr Komiker när han spelar en pjäs, när han drar en sketch eller något liknande så tycker jag ju att han ser så gosig och rolig och trevlig och lite töntig ut. Och då vill jag inte skriva att boken var dålig. Men när jag sedan bläddrar vidare och läser ett kapitel eller två så kommer den där osympatiske Robert fram likt en ödla som krälar sig ut ur ett hål i marken. Att just den här ödlan sedan valde att skriva en bok förstörde min syn på Robert Gustafsson. Och visst, han skrev inte boken för att göra just mig nöjd eller för att leva upp till några (uppenbarligen) felaktiga föreställningar om hans person men... jag blir ledsen ändå.
Och det tar emot något så fruktansvärt att betygsätta den här boken för jag ville så gärna att den skulle vara en fullpottare, att jag och herrn kunde skratta tillsammans när jag ligger och läser högt i sängkammaren, att den skulle förstärka min bild av Robert. Men nej.
Yes!
Igår läste jag ur Från vaggan till deadline. Har en del åsikter om den boken men recension kommer senare idag för nu ska jag nämligen ut i den tropiska hettan (enligt herrn så var det sexton plusgrader imorse när han stack till jobbet vilket är runt klockan fem) innan det börjar att åska. Åskan kommer tydligen efter lunch någon gång. Det är inte konstigt att det är så varmt - det blir alltid konstigt väder innan åskan mullrar in.
Sko dig i beige
Beiga lackskor med rosett från Asos . Läderimitation med knytning från Nelly . Peep-toe med
spänne från TopShop . Kilklacksmodell i mockaimitation från H&M . Lågsko i canvas från Lindex
Industriella revolutionen
Svart lampa från Ilva . Plåtlåda, Housedoctor . Stol, Philippe Starck för Emeco
Oklippt fårskinn från Gotlamm . Hurts från Madam Stoltz . Bomullsgardin, Åhlens
De kommande dagarna
1 juni
- Observationsuppgiften ska lämnas in
- L kommer på besök och det ska fikas
2 juni
- Brorsan, hans sambo samt jag och herrn beger oss mot Göteborg
- På kvällen blir det middag på den turkiska restaurangen i stan
3 juni
- Förmiddag spenderas med en runda på stan för att inhandla present
till mamma och onödigt jox till sig själv
- Runt lunch disputerar mamma och sedan äts det italiensk buffé
- På kvällen blir det brakmiddag
4 juni
- Dagen förflyter med shopping på stan
- Vi sticker hemåt
7 juni
- Sista lektionen inom genusvetenskap - intersektionalitet är ämnet
10 juni
- Herrns lillasyster tar studenten
11 juni
- Det är dags för bouppteckning
30 juni
- Jag och herrn har varit tillsammans i två och ett halvt år
Registerskit
Jaja, skam den som ger sig. Jag ska försöka att leta upp information om homosociala relationer nu.
Vi får se hur det går.
Fransar i all oändlighet
Säga vad man vill om vad som är inne eller ute men jag älskar fransar. Fransar i skinn, fransar i silver, fransar av små, små trådar. Ja, fransar överlag. Ögonfransar... ja, de är väl också trevliga att ha så att man inte får skit i ögonen i tid och otid.
- Bruna sandaler med fransar, Minnetonka, 1200 kr.
- Svart väska, Friis & Company, 479 kr.
- Halsband med kedjor, Nelly, 89 kr.
- Halsband med läderfransar, Annie Costello Brown, cirka 1 400 kr.
- Cremefärgad tunika, Topshop, cirka 650 kr.
Baksmällan 2!
Nu har herrn och jag kommit hem efter att ha kollat på Baksmällan 2. Jäklar så bra! Jag trodde att den skulle vara sämre än ettan (uppföljare brukar i regel vara dåliga...) men den var minst lika bra! Jag ska inte avslöja för mycket men jag älskar apan. Och Allan. Och en massa andra.
Innan bion gick vi på stan och shoppade lite. Köpte ett par leggings, en tunika, ett par örhängen, en krämig ögonskugga och en klänning. Bilder kommer kanske imorgon för idag är jag för sliten för att fota eller göra något annat än att bara ligga i soffan och ta det lugnt. Funderar på en pizza sen. Den är jag inte för sliten för att inte kunna klämma i mig.
Tills imorgon (kanske) får ni hålla till godo
med en bild snodd från Gina Tricot. Såhär
såg alltså klänningen ut. 149 kronor är som
hittat och den passar lika bra på stranden som
på midsommarfesten.
Pirajor och kaffe
Efter att ha kramat hejdå så åkte jag och herrn hem för att hyra film och äta glass med kaksmulor. Vi kikade på Piranha (den gick på bio för inte så länge sedan) och jag måste säga att det var en lite svår film just på grund av att humorn endera kan ha berott på att den var så dålig så att den blev rolig eller på grund av att de faktiskt hade planerat att den skulle vara rolig. Mycket blod, silikontuttar, en kuk som blir uppäten och stora pirajor (som tydligen inte är så stora när allt kommer omkring).
Idag ska vi till stan och kika på kläder till herrn inför mammas disputation.
Jag behöver även ett par nya leggings. Köpte några häromdagen men de
satt som ett korvskinn över låren.
Hen heter Storm
"Genom att inte avslöja könet hoppas föräldrarna att Storm ska kunna göra fria val och inte tvingas in i traditionella könsroller och –mönster"
"Jag beklagar att Jazz tvingas svara på frågor om sitt kön, istället för på mer meningsfulla frågor om vad han tycker om här i världen. Men jag tycker inte att jag är ansvarig för att vår kultur så snävt definierar vad han bör göra, ha på sig och se ut"
Åh, om alla tänkte som Kathy Witterick och David Stocker!
Här hittar du artikeln om Storm och
hens syskon.
Att hålla fast vid sin åsikt är stort, att ändra åsikt är detsamma
Att tycka en sak och sedan ändra sig i en fråga kan många tycka är falsk, att man vänder kappan efter vinden osv. men många gånger kan jag bli lika imponerad av de som vågar erkänna att de har ändrat sig. Att erkänna att man förr stod för något som man nu tycker är fel är lika imponerande som att stå stadigt i sin övertygelse då alla andra tycker motsatsen. Missförstå mig inte; jag tycker inte att det är beundransvärt att man ena dagen tycker si för att, ordagrant, ändra åsikt dagen därpå. Det ser jag snarare som att man fortfarande har samma åsikt som den första dagen - det är bara det att man inte har fått något medhåll och att man påstår att man har ändrat sig den andra dagen för att man inte vill vara annorlunda.
Men om man har tänkt över sina åsikter, om man har fått sig en tankeställare och plötsligt inser att "jamen, det är nog så det är nu när jag verkligen tänker efter" så tycker jag att det är modigt att erkänna att man inte tycker som man gjorde förr. För tänk om man alltid skulle hålla fast vid sina åsikter och planer bara för att man inte vågar erkänna att man har ändrat sig? Då skulle jag ha silikonbröst (precis som jag ville ha när jag var en outvecklad trettonåring som knappast kände min egen kropp), då skulle jag fortfarande tycka att Fredrik var den snyggaste killen i världen och att det var superhäftigt med tungpiercing. Jag skulle inte vara den jag var idag om jag inte vågade ändra åsikter, vågade tänka åt andra hållet, vågade knäppa mitt gamla jag på näsan och säga "nej, vet du vad, nu har jag ångrat mig".
Tolka, observera och vila.
Nu ska jag ställa mig upp
och sträcka ut ryggen. Sitter
som en jäkla makaron.
Marknad på stan
Min stil
Hur en etta blev en tvåa
Jag har kanske inte berättat om när vi flyttade hit? Det är kanske ett bra tillfälle att göra det nu när jag ändå är inne på ämnet. Jo, herrn började att arbeta på ett åkeri i Karlstad i augusti förra året och ibland åkte jag med honom på någon av hans turer. Han körde mestadels till Töcksfors men körde även "stan" vilket innebär Karlstad med omnejd, bland annat den här kommunen som ligger cirka sex kilometer från Karlstad. Jag hade aldrig varit här innan utan kikade intresserat från passagerarsätet. Saken är den att vi dessutom hade börjat att fundera på att köpa en lägenhet närmare stan med tanke på att herrn hade fått jobb i Karlstad och jag studerade där. Det var november då jag åkte med herrn första gången och vi började direkt att leta efter en lägenhet på Hemnet.
Först kom det upp en tvåa på femtio kvadrat. Utgångspriset var 85 000 (här har de låga utgångspriser oavsett lägenhet - lockpriser kan man tänka sig) och vi åkte på en visning. Lägenheten var helt okej och eftersom vi inte hade sett någon annan lägenhet häromkring innan dess så valde jag att lägga ett bud. Budgivningen gick upp till 210 000 och jag la mig. Samma dag som vi förlorade den budgivningen så kom det upp en till lägenhet på Hemnet, denna något större och mer centralt. Jag tänkte halvt på skoj, halvt på allvar att "det här är ett tecken" och jag och herrn bokade in oss på visning. På visningen kom det cirka tio personer och lägenheten var betydligt finare än den vi hade budat på innan. Större rum, bättre planlösning, väggfasta garderober med spegeldörrar, en jättebalkong osv. Jag sa till herrn att vi säkert inte hade en chans att få den men jag gav mig ändå in i budgivningen via internet.
Förutom oss så var det två intressenter till och utgångspriset på 110 000 höjdes dag för dag. Den tredje budgivaren gav sig nästintill direkt och så var vi två kvar. Vi höjde femtusen hit och dit men sedan, när priset var uppe på de, för en tvåa i centrum, mycket blygsamma 165 000 så höjde jag med 10 000. Jag sa till min kära mor att om budgivare nummer två lägger ett bud nu så ger jag mig för då innebär det att hen knappast har några problem med att buda upp till, säg, 200 000. Mamma föreslog dock att jag skulle fortsätta buda även om det kom ytterligare ett bud men jag sa att nej, vid 175 får det vara stopp. Plötsligt vibrerade ett sms i min ficka och det stod att budgivare nummer två hade lagt ett bud på 180 000. Jag dog lite grann inombords. Jag som hade hoppats och som nästintill redan hade börjat att inreda lägenheten i mitt huvud. Plötsligt så fick jag ett till sms. Jag har det sparat i inkorgen än och det lyder som följer; Budgivare 2 har avböjt att fortsätta budgivningen. Jag blev förstås lite förvirrad så jag ringde mäklaren som berättade att de hade dragit tillbaka sitt bud på 180 000 och att vi därför hade vunnit budgivningen och att lägenheten därmed hade blivit vår.
Dagen då den här lägenheten blev vår är en av de lyckligaste dagarna i mitt liv och jag är stolt över att jag varken har tagit ett lån eller lånat pengar av mina föräldrar - lägenheten är helt och hållet min. Det är mina fuck-off-pengar - en frihet att ha köpt lägenheten alldeles själv och en trygghet i att veta att jag nästan helt säkert kommer att få tillbaka alla pengar och antagligen lite mer vid en eventuell försäljning.
Vi fick i alla fall tillträde till lägenheten i slutet på december och jag brukade att ta bussen eller tåget från där vi bodde innan för att åka till den nya lägenheten och renovera. Herrn kom sedan efter att han hade slutat att arbeta och vi hjälptes åt någon timma innan vi åkte hem för att dödströtta stupa i säng. Lägenheten var inflyttningsklar den tjugotredje januari och vi har med andra ord bott här i cirka fyra månader och är supernöjda!
Tutthållare och korvfingrar
Idag har det shoppats bh:ar. Tre stycken från
H&M så att pattarna får något att vila i.
Två mjuka tröjor från KappAhl.
Jag är lite smått tokig i blommor att ha i håret så därför
köpte jag tre stycken (á 30 kr. styck) på H&M. 
KappAhl lockade även med ytterligare en
ring till min glittrande samling. Denna kostade 59 kr.
och passar på alla fingrar då den är elastisk. Något
som korv-fingrade personer som mig kan tänkas uppskatta.
Shoppingen avslutades med att jag köpte en
t-shirt på Carlings för 99 kr.
Ibland vill det sig inte
Så jag hoppas att ni förstår mig när jag
hellre skriver om badrum än om något
"smart" ämne som jag inte ens brinner för.
Och vem har förresten sagt att man inte
kan skriva smart om duschmunstycken,
toalettsitsar och kakel?
Det är vi mot dem och kön spelar ingen roll
Tyvärr verkar det som att denna tanke enbart kan appliceras på tillfällen då det är väldigt tydligt att det är vi mot dem vilka "dem" än må vara. Det är inte politikerna mot det övriga samhället (för kvinnor i politiken arbetar fortfarande med "typiskt kvinnliga" frågor), det är inte kärleksparet mot resten av byn (för kvinnor och män delar fortfarande inte lika på det obetalda arbetet i hemmet), det är inte vårt företag mot alla andra företag (för det finns fortfarande arbeten som domineras av män och där kvinnor utsätts för sexuella glirningar och får lägre lön). Vi-mot-dom-tanken leder inte alltid till jämställdhet.
Och visst är det väl tråkigt att vi, för att bli jämställda, måste ställas emot något annat som är större än den enskilda människan? Att vi måste vara i underläge och slå från liggande för att vi ska bli lika mycket värda och behandla varandra på samma sätt oavsett kön.
Normen
Hah. Det andra könet på pricken.
De tre kvinnorna och jag
Så, hur ska en kvinna vara idag? Om man ser till medias bild av kvinnan så tror jag att det finns tre typer av "reklam-kvinnor"; 1) karriäristan, 2) hemmafrun och 3) sexobjektet. Dessa tre kvinnotyper är starka och svaga på varierande sätt men avspeglar sällan den "vanliga kvinnan", kvinnan som du möter på stan, kvinnan som blickar upp mot reklampelaren som visar en bild av någon av de där tre andra kvinnorna.
Karriäristan är kvinnan som gör karriär, som armbågar sig fram, som klär sig i kavaj och svart pennkjol. Som har håret bakåtstruket i en stram svinrygg och som endera är singel eller "otillräcklig" småbarnsmamma. Hon ska vara en förebild för kvinnorna som vill ta sig uppåt på karriärstegen och hon ska visa att "kvinnor kan" men blir samtidigt en tråkig stereotyp som ingen kan förknippa sig själv med.
Hemmafrun i sin tur är hon som klär sig i knälånga klänningar i skirt tyg, som har håret utsläppt och som alltid ser fräsch ut trots att hon tar hand om ungar och byter bajsblöjor (fast det ska det ju såklart inte se ut som att hon gör). Hon ska baka surdegsbröd (som tar flera veckor att få till) och hon ska baka cupcakes dagarna i ända. Hon ska inreda sitt hem i lantlig stil och hon ska ha en trädgård som prunkar. Hon ska bry sig om sina barn, ta hand om sin man och hon ska inte ha något emot att vara den som bär det tyngsta lasset. Och hon blir en tråkig stereotyp som ingen kan förknippa sig själv med.
Sist men inte minst så har vi sexobjektet. Det är den brunbrända kvinnan med vältränad mage, stora bröst, långt hår, förförisk blick och putande läppar. Hon är singel och öppen för förslag. Hon ger män vad de vill ha utan att komma med några förpliktelser och hon har sällan mycket kläder på sig. Hon är den av de tre kvinnotyperna som mest finns där som ett töcken, som enbart finns till för sin kropps skull och som inte har så mycket mer att erbjuda. Bilderna av sexobjektet ger inte något hum om hur hon kan tänkas bo, hur hon kan tänkas försörja sig själv (för även om hon mest är "en kropp" så ska hon inte verka försörja sig på att sälja sin kropp för nej, det skulle man ju inte gilla. En hora vill ingen ha...). Och hon blir en tråkig stereotyp som ingen kan förknippa sig själv med.
Var är den "vanliga kvinnan" i media? Visst, det finns inte någon "vanlig kvinna" men var finns de kvinnor vars personlighet inte behöver dras till sin spets? Vart finns reklamen med en kvinna som är både karriärista, bullbakerska och bikinibärare? Var finns hon som är en blandning av allt och var finns hon som inte är det minsta lik de "tre kvinnorna"? Var i massmedia finns kvinnorna som inte är karikatyrer och stereotyper?
Till mamma
Tack för att du har gjort mig till den människa som jag är. Tack för att du har lärt mig hur man behandlar andra människor och tack för att du har gett mig modet att vara mig själv, säga ifrån och behandla min omgivning väl. Tack för att du har stimulerat mitt intellekt med otaliga djupa diskussioner och tack för att du har gett mig skratt och gråt, styrkan att vara stark men också styrkan att vara och våga visa mig svag. Tack för att du har visat mig att man klarar allt så länge man blickar framåt och så länge som man har humorn i behåll. Tack för att du har sagt till mig när jag har betett mig fel och för att du har uppmuntrat mig när jag har betett mig rätt. Du har lärt mig skillnaden på rätt och fel, du har från det att jag föddes till nu gjort mig till mig. Tack för att vi har haft våra duster och för att vi har kommit ur dem helskinnade och tack för att du har rutit tillbaka när jag har varit allt annat än mogen.
Tack för att du läser mina arbeten och ger mig feedback. Tack för att du säger som det är vad det än gäller och tack för att du aldrig skräder orden. Tack för att du inte är perfekt och tack för att du samtidigt är just det, helt perfekt. Tack för att du inte alltid stöttar men alltid accepterar de val som jag gör. Tack mamma, för utan dig hade jag inte varit den jag är idag. Du är den starkaste människan jag vet.
Och pappa, tack för att du är allt det mamma är och samtidigt allt det som mamma inte är.
Ni kompletterar varandra och herrn hälsar tack för slipsen.
Doftljus för alla
En visit och en ljuslykta
Kanske denna skulle sitta fint på badkarskanten?
349 kronor på Indiska.
Bokrecension - Rebus sista fall
Inte nog med att Rebus får tampas med sin gamle fiende, han ska dessutom gå i pension och vill därför sätta dit Cafferty innan han blir avtackad. På grund av detta så skuggar Rebus Cafferty off duty men blir påkommen och suspenderas. Hur ska han nu kunna få Cafferty bakom lås och bom och hur ska teamet kunna lösa gåtan med den ryske poeten?
Berättelsen om Rebus sista dagar i tjänst är tät, spännande och politisk. Någonstans i staden finns ett ryskt konglomerat, lägenheter som är buggade, ett förkolnat lik och en polis som inte agerar efter handboken. Följ Rebus slutgiltiga äventyr genom lagom långa kapitel och dolda intriger och få svaret på frågan om Rebus kommer att hinna lösa poet-mordet och få bort Cafferty från gatorna innan guldklockan sätts på hans arm.
Rockkonst på Sliperiet
Åh, nu har utställningen ArtExpo på Sliperiet börjat. Jag har aldrig varit där innan men jag har en väldigt stor lust att besöka utställningen i år. Sliperiet ligger, för er som aldrig har hört talas om det, i Borgvik väster om Karlstad och i närheten av Grums. I år erbjuder Sliperiet utställare av alla de sorter; alltifrån foton av Johan Rheborg till målningar gjorda av Rolling Stones-medlemmen Ronnie Wood. Andra utställare är Ernst Billgren, Jonatan Ahlmark och Karolina Nolin.
Nu i maj är lokalerna öppna fredag till söndag, 11-16 medan dem i juni och augusti är öppna som längst, nämligen alla dagar i veckan, 11-18. Utställningen pågår från maj till september och om du blir trött i benen av att stå och titta på fin konst så kan du besöka Major Larssons Vinbar & Kafé alternativt stå och vila i lokalernas egen butik där du kan köpa inredning, böcker och mycket mer.
Källa
"Före", "under"... och vad hände med "efter"?
Varför "nästan" kan man fråga sig? Jo, för att när jag ligger där och ska krysta ut ett barn så vill jag att stor fokus riktas mot mig - inte som ett resultat av ett bekräftelsebehov utan just på grund av att jag utsätter min kropp för stora påfrestningar och för att en födsel faktiskt kan vara farlig för både mig och barnet. Mycket kan hända under en förlossning och jag vill att fokus främst ligger på mig som är den som föder barnet - jag vill att läkare och sjuksköterskor ska ha koll på mig och jag vill vara prio ett för att undvika att någonting oförutsett händer. Med detta menar jag inte att herrn inte ska få vara delaktig - jag vill att han ska få vara jätte-jätte-delaktig, att han om han vill ska få hjälpa till så mycket i processen som det går, men jag vill att fokus ligger på mig på samma sätt som den största fokusen ligger på patienten som har brutit benet än på patientens partner. Och jag tror att herrn skulle vilja detsamma.
Vad jag eftersöker är snarare en satsning på att välkomna fäder före, under och efter förlossningen. Det är skitbra att man lägger pengar på att göra fäder delaktiga före (att det inte ska vara konstigt att en blivande pappa följer med till MVC, ställer frågor och är lyhörd t.ex.) och under födseln (att man informerar fadern om vad det är som händer, att de frågar hur han mår ) men jag vill främst att pengar ska satsas på att göra män lika delaktiga i barnets liv efter att hen har pluppat ut ur min livmoder. Jag tror att många fäder ser det som en självklarthet att de är med på förlossningen men jag tror att färre ser det som qutym att vara hemma halva föräldraledigheten. Problemet ligger inte i att mannen inte är delaktig under det dygnet det tar att krysta fram en knodd - problemet ligger i att de inte är lika delaktiga i barnets liv efteråt.
Att män inte är lika delaktiga efter att barnet har kommit till världen är inget som jag främst skyller på männen (och inte heller på kvinnorna) - det är dagens samhälle som gör att det är "lättare" för en familj om kvinnan är hemma medan mannen arbetar. Det är samhället och dess syn på kvinnor och män som gör att män har högre lön. Ja, ni vet ju allt det där... och det är just "allt det där" som gör att männen överlag inte är lika delaktiga i barnens uppväxt som kvinnorna. Och det är just "allt det där" som de där 200 miljonerna (plus någon miljard) borde gå till istället. Om man nu måste välja.
Stormvarning i kaffekoppen
Nu blir det lite kaffe på balkongen även om jag kanske kommer att flyga iväg. Det är nämligen storm här och det är en av få gånger som det är lite, lite tråkigt att bo ett stenkast (om man kastar rätt bra...) ifrån Vänern. Men jag ska inte klaga, man kan ju bara gå in så slipper man de vinande vindbyarna.
Köket ska bli vitt, vitt, vitt
Drömmar om barn som försvinner
Hah. Något för en drömtydare att bita i va? Jag förstår kanske det där med att ett barn var med i drömmen med tanke på grav-testerna igår men varför vi skulle skaffa en hund och varför pojken försvann och varför han kom tillbaka och varför jag ångrade mig och ville adoptera honom och varför vi åkte till Fynd-avdelningen och varför han plötsligt var trettio år har jag ingen aning om hur det ska tolkas. Och det kanske är bäst så...
Ny solstol
Jag har ju helt och hållet glömt att visa er vår nya solstol. Den är otroligt skön med nackkudde och steglös funktion. Den kostade oss 349 eller 379 kronor (jag minns inte riktigt) och är så härlig så man nästan somnar i den om vädret tillåter.
G.D.S
Jag älskar D.I.Y, eller gör-det-själv som vi säger här i Sverige, och inspireras mycket av andras fantasifulla underverk. Lampan nedan har Design*Sponge tipsat om och jag ska helt klart försöka mig på att göra en liknande lampa inom en snart framtid. Allt du behöver är i stort sett en rislampa i valfri form (varför inte en billig från Ikea) plus papper, sax och lim.
Peggy Moffitt
En av de fräsigaste kvinnorna
världen har skådat.
Välkommen in i sovrummet
Jaha, och så var det med den saken
Men vad visade det då, kanske ni undrar?
Jag valde att sitta i vardagsrummet och herrn fick gå in i köket och kolla på de två stickorna. Jag blir nervös, som alltid när det gäller något som orsakar lite krångel, och han kom fram till mig där jag satt och nervositetsfnittrade som ett litet barn på julafton. Han räckte fram en av stickorna och ja, där bredvid kontrollrutan så var det ett streck. Ett minus-tecken. Inget plus så långt ögat kunde se. Ingen bebis i magen så långt ett ultraljud når.
Så nu kan jag slappna av. Och i smyg oroa mig lite över vad det kan vara annars som gör så att mensen inte kommer. Jag tippar på stress, oro och lite ångest. Ja, jag skulle kunna satsa någon hundralapp på att så är fallet. Eller att det sitter något myom där inne och stoppar upp det hela. Men jaja, inget barn i alla fall och tur är väl det.
Update om blod i toaletten
kommer såsmåningom. Nu
ska jag och herrn handla mat.
Blodpudding skulle ha varit
lite roligt att äta dagen till
ära men nej, det gillar jag
inte. Köttfärs kanske får duga.
Mens i stora lass... eller inte alls
Jag har en lite krånglig mens. Det första året efter min första mens så kom den tidsenligt, ja, nästintill på sekunden skulle man kunna säga. Nu, under några år, så har den varit lite av en lurifax. Den kan komma tio dagar efter utsatt datum men aldrig för tidigt och ett par gånger har den hoppat över en månad men sedan kommit tillbaka. Lite som en till synes pålitlig vän som säger att den kommer på besök på lördag klockan tio men som sedan kommer fredagen veckan därefter. En rätt så jobbig kamrat, skulle man kunna påstå, men en kamrat som man likväl måste dras med.
Nu är grejen den att min mens har hoppat över inte en utan två gånger. Jag har med andra ord inte haft mens på över två månader och jag är lite konfunderad. Först och främst brukar jag alltid misstänka att jag är gravid. Det är liksom bäst att anta det direkt och göra ett test. Därför är herrn iväg till Apoteket såhär efter avslutad arbetsdag och ska köpa hem ett två-pack Clear Blue. Dock känns inte min mage så bebis-på-G-aktig utan jag är snarare övertygad om att min uteblivna mens beror på stress. Det är tydligen den vanligaste orsaken till utebliven mens - att man har stressat för mycket på jobbet eller i skolan, att man har gjort slut med en partner, att man är ovän med någon man tycker om eller som för mig... att någon har gått bort. När jag tänker efter så borde jag vara emotionellt sliten - dels på grund av att moster var hemskt sjuk de sista veckorna i sitt liv och dels på grund av att hon sedan somnade in. Hjärnan måste bli trött av sådant. Att jag sedan har känt mig någorlunda stressad över det där med observationsuppgiften gör inte saken bättre och att ångesten har pockat på som en liten påminnelse gör det hela mer troligt.
Så, vi får se hur det ser ut när herrn kommer hem. Då ska det kissas på sticka och väntas i två minuter. Sedan kan man pusta ut. Och kanske kommer min mens imorgon. Kroppen är smart på så sätt att den förstår att det inte är dags att få barn när man är stressad men det blir även ett moment 22 med tanke på att man, då mensen uteblir, blir stressad över det faktum att man kanske är med barn och att kroppen då tolkar detta som att mensen borde utebli just på grund av stressen som den uteblivna mensen har orsakat. Lite dumt, lite lustigt och mycket imponerande.
Wish me luck för nu gäller det!
Ryggont och skrivande
Herrn kom hem en sväng förut också. Han hade haft enkla körningar på morgonen så han hade bara ett ställe kvar på listan och de tar inte emot "besök" förrän runt tolv. Så han var hemma från nio till nyss. Käkade frukost ihop, satt på balkongen, kikade lite teve och sedan stack han iväg.
Jaja, nu ska här skrivas! Har dock ont i ryggen. Jag undrar vad det kan bero på - tumör, någon slags infektion, dåliga muskler... Ja, det finns mycket att välja på och i min fantasifulla hjärna så verkar allt mycket troligt.
Nytt till hallen
När pengar inte spelar någon roll
Väggmålning
Idag ska vi kanske till Ikea och jag ska försöka att skriva klart min observation. Först ska jag dock läsa lite i kompendiet - en text av Jonasdottír kvar och sedan ska det analyseras. Vi får se hur det går. Jag har ju till på tisdag på mig så morgondagen kanske också spenderas med näsan i feministiska texter.
Marabou med russin - gott?
Iiih, det kliar i sidbläddrarfingrarna
Nu har jag och herrn varit till Ica och hämtat ut mina böcker. Herrn har lagt sig för att tupplura lite grann (även om han nog kommer att låta tuppluren vara till imorgon) och jag är sugen på att läsa mina nya böcker. Jag har en känsla av att jag nog kommer att lägga undan Rebus sista fall och läsa en ny bok bara för att. Sedan kan jag ta upp Rebus igen. Men just nu är jag väldigt frestad att läsa en ny bok, som sagt.
Det har inte hänt mycket alls
Herrn kommer snart hem från jobbet och då ska vi till Ica för att handla lite kvällsmat och hämta mitt paket från Bokus. Just nu kikar jag på Cops där det skjuts och mördas för fullt (inte varje dag som det händer... inte ens i Cops). Min dag har allt som allt varit rejält slapp, med andra ord, och den fortsätter i samma stil. Har jag gjort något annat tro? Det är bäst att jag tänker efter ordentligt... Hm. Jag har ätit lite melon. Ja, det var väl det. Nu är det helg.
Renskrivning
Igår köpte vi för övrigt en solstol på Överskottsbolaget. Det ni! Ibland kan de ha helt okej grejer där och solstolen är hur skön som helst - steglös och svart. Perfa!
Movits! - Skjut mig i huvudet
Heteronormativt är bajs
Detta får mig att tänka på heteronormativitet och hur svårt det är, speciellt när man är yngre och bryr sig mer om vad andra tycker. För er som inte riktigt vet vad heteronormativitet betyder så är det när den heterosexuella läggningen är norm och när vissa sätt att uttrycka sin heterosexualitet är mer accepterade än andra. Att bara vara heterosexuell "räcker" inte - man ska dessutom vara hetero på "rätt sätt". Ett heterosexuellt förhållande där kvinnan är betydligt äldre än sin partner av motsatt kön är visserligen heterosexuellt men inte per automatik heteronormativt då förhållandet går emot vad som är "normalt" vilket i Sverige är att parterna i ett förhållande ska vara lika gamla alternativt att mannen ska vara några år äldre.
Att vara heteronormativ beror på tid och plats och för den fjärde tjejen var det inte "okej" att kyssa en kille som tydligen inte levde upp till de övriga tjejernas "standard" just för tillfället. Den fjärde tjejen blev den avvikande och det var fritt fram att orera om huruvida den hon kysste var fräsch eller ej. Vilket han tydligen inte var. Och jag tänker då på hur svårt det måste vara att vara ung tonåring idag och att det verkar bli svårare och svårare.
När jag var fjorton tyckte jag för stunden inte att livet var så svårt men när man nu tittar tillbaka på den tiden så förstår jag egentligen inte hur man klarade av det. Det var pojkar som man skulle imponera på och det var stringtrosor som skulle synas. Det var cigaretter som skulle tjuvrökas och det skulle knullas inne på skoltoaletterna. Man skulle dricka sig full. Fast om man var tjej skulle man inte dricka sig för full för det var fult. Man skulle umgås med äldre personer och spela så världsvan som det bara gick när man knappt hade varit till Karlstad på egen hand. Man skulle vara vuxen (vilket man såhär i efterhand inser inte alls var ett vuxet beteende) och tycka om killar som hade epa-traktorer, trimmade mopeder, Fristads-jackor och bensinluktande arbetarhänder. Hur man egentligen var innerst inne spelade ingen roll - det var fasaden som var viktig och den försökte man uppehålla så gott det gick.
Och hur är det inte nu? När jag var fjorton brydde sig ingen om om du hade märkeskläder och jag kunde knappast skilja mellan Volcom och Fox. Mobiltelefoner var inget man stilade med och det var knappt så att man förstod hur en mp3 fungerade. Spelkonsoler kunde man räkna på ena handens fingrar och nästan ingen man umgicks med hade bredband. Nu är det annorlunda och ändå var det inte längesen jag var fjorton. Inte nog med att du ska bete dig på ett heterosexuellt och accepterat sätt, du ska dessutom klä dig i dyra kläder, du ska ha en iPhone 4, du ska ha xBox Kinect och om du har en mp3 så blir det nästan lite pinsamt för de som har iPhone behöver knappast en sådan.
Hur kommer en tonårings liv att se ut när jag väl får barn om ett x antal år? Vilka problem kommer min framtida tonåring att möta? Vilka saker kommer hon eller han vilja att jag som förälder köper och kommer jag att kunna neka henne eller honom de där sakerna när hon eller han proklamerar att minsann alla andra har den där telefonen (eller den där flygande farkosten kanske?)? Det är så lätt att säga att man ska bli såhär och såhär som förälder men vem vet hur det kommer att bli i ett samhälle som mer och mer premierar utsida och konsumtion? Jag tänker i alla fall försöka att fostra ett barn som mår bra, både fysiskt och psykiskt. Som kanske fastnar i en del tonårsfällor men som lär av sina misstag och kan se en trygghet hos mig, som förälder. Det är det jag hoppas.
Vad hoppas du?
Tyg i blomning
Löpmeterpris uppifrån och ned: 59;-, 99;- och dyrare
(Designers Guild-tyger varierar i pris beroende på var
man väljer att handla men över lag är det dyrt men ack så fint!)
Jag skäms! Jösses.
Nu har jag för övrigt satt igång med mitt observationsarbete. Observationen har inte gjorts men jag påbörjar analysen nu då man ska skriva kortfattat om diverse teorier. Det är i alla fall en liten bit på väg.
Bokrecension - Svart sorti
Boken handlar om Owen och hans teatraliske onkel Max som under somrarna reser USA runt i den mastodontstora husbilen The Rocket och agerar en modern uppsättning av Robin Hood; de stjäl från de rika och ger... till sig själva. Bland milslånga öknar, obetydliga städer och stora casinon så träffar de dessutom på Sabrina och Owen blir förälskad.
Så plötsligt verkar det som att deras byte inte bara lockar dem utan också de så kallade Subtractors som har lagt sig till med vanan att knipsa av fingrar och tår på de tjuvar som vägrar att lämpa över sitt byte. Dessa män jagar trion USA runt och så en dag så är Owen och Max' stora säck med klockor, diamanter och dyra halsband borta. Har Subtractors hittat dem till slut eller är det någon helt annan som har bestulit tjuvarna?
Boken är en fartfylld historia kantad av fanatisk kristendom, en hjärtlös tjuv, otaliga Shakespear-citat, kärlek, en döende far och känslan av att plötsligt bli gammal och vissa dagar inte riktigt veta var man är. Boken ger dig en historialektion i USA's kriminalitet samtidigt som den berättar historien om en gammal man som inte kan handskas med det faktum att man som sjuttioplussare kanske borde dra sig tillbaka från kriminaliteten.
Överlag är boken välskriven och Max svada är charmant. Jag får en
känsla av "Oceans-filmerna möter Hercule Poirot" och, även om boken
kan verka lite sövande någonstans där i mitten, så lovar jag att slutet
är värt att vänta på.
Van Morrison - These are the days
Märkligt nöje
Man kanske kan tro att det där med att gilla att betala räkningar är naivt av mig och att jag först på senare tid har börjat att betala mina räkningar och inte riktigt har fattat det där med att pengarna bit by bit försvinner från kontot ju fler räkningar man har. Då misstar ni mig för att vara lite (eller ja, ganska så mycket) blåst. Jag har betalat mina räkningar sen jag var sexton (då flyttade hemifrån) och jag har märkligt nog inte tappat mitt intresse för att betala räkningar. Jag tycker att det är lika roligt, om inte roligare, att betala dem nu som då trots att jag har gjort det i snart fem år.
Jag tror personligen att det dels handlar om ansvaret, som sagt, men också om att det har blivit lite av en ritual för mig. Jag gillar att hålla ordning på räkningarna som ska betalas och sätter därför upp dem på kylskåpet. Jag markerar först vilket datum de ska in med en överstrykningspenna, sedan sätter jag alltså upp dem på kylskåpsdörren i den ordningen de ska betalas (den som ska betala tidigast sätter jag högst upp). När jag väl har betalat dem så skriver jag om det var jag som betalade eller om jag och herrn har delat på räkningen redan innan betalning. Om det var jag som betalade dem och herrn alltså ska betala hälften av räkningen vid löning så får räkningen åka upp på kylskåpet igen, fast till vänster om stapeln med räkningar som inte redan har betalats. Om vi redan har delat på räkningen så lägger jag den i vår ekonomimapp där jag har olika plastfickor för räkningar som gäller hyra, dem som gäller telefoni och bredband, dem som gäller nöjen (ex. Bokus), dem som gäller försäkringar osv. osv. Det har liksom blivit min lilla ritual där jag har kontroll på pengarna och då jag får känna mig extra viktig. Lyxfällan skulle älska min ekonomiska koll! Eller ja, de kanske skulle hata den för mig skulle de ju inte behöva hjälpa.
Jag är för övrigt väldigt glad över att
jag har kontroll över min ekonomi
och kan inte ens förstå vilken ångest
det måste innebära att ex. vara skuld-
satt eller ha stora lån som man inte kan
betala av. Jag är inte bättre än dem som
är skuldsatta - sånt där kan hända i stort
sett vem som helst och man ska vara
glad att man har haft turen att ha en
god ekonomi.
Baden Baden
Priser uppifrån och ned; Ikea 399;-,
Rusta 379;-, Sommarlagret 898;- & EM 1 395;-
Bokrecension - Baddaren
Boken handlar om konstnärerna Maja och Pelle som bor tillsammans på Hjortholmen, en egen ö mitt ute i Vänern, där deras rosa slott tornar upp sig bland päron, vindruvsklasar, stockrosor och en hop med hjortar. Pelle är trettio år äldre än Maja och lever på sin världskända konst medan Maja inte hittar sin inspiration till att skapa. För att få tillbaka konstnärspirret i fingrarna bestämmer sig Maja för att hitta på något helt annat; hon ska starta en simskola för vuxna.
Jens, Karin och den nittonåriga Alex anmäler sig till simskolan och plötsligt blir det mer liv på Hjortholmen än vad det någonsin har varit. Varför är den perennälskande Jens där över huvud taget? Varför ringer Karins mobiltelefon stup i kvarten? Varför fokuserar Alex på något annat än simning? Varför vill Pelle inte älska med Maja längre? Och vem är det som ligger för döden i en sjukhussäng några mil därifrån?
Boken är fylld av intriger, svartsjuka, kärlek och till och med lite action. Då Pelles proggvänner kommer över till ön för den årliga maskeraden så tätnar historien; Jens blir förvirrad, Karin går ut i Vänerns sommarvarma vatten utan flythjälp, Alex blir kär och Pelle samlar torra kvistar på hög.
Boken är underbar och Hamberg beskriver slottsmiljön och bubblande känslor som en kung.
Den här boken bör filmatiseras och såklart även läsas av er som inte redan har läst den! Full pott!
Frosseri i litteratur
Iiih, jag kan knappt vänta tills jag får hem dem!
Ingen observation men väl en god middag
Observation - here I come
Det är mindre än två veckor kvar tills observationsuppgiften ska vara klar men det kommer jag att klara. Man ska observera och sedan analysera lite grann. Analysen behöver dock inte vara färdig då vi ska träffas i helklass och diskutera våra analyser. Efter det så har man ungefär en vecka på sig att göra klart hela arbetet och sedan ska det lämnas in den första juni. Den sjunde juni har vi sedan den sista lektionen och den ska handla om intersektionalitet och man ska göra ett litet arbete om det också, men det tar jag då.
Nu känns det att det inte är
lång tid kvar tills sommaren är här!
Ikea
Vi hann med en sväng till Ikea idag också och vi hittade några förvarings... ja, förvaringspåsar kanske man kan kalla dem (på bilden nedan så ligger de fortfarande i plastförpackningen ifall att det ser lite märkligt ut). De satt utmärkt i vår "trådvagn" (jag hittar inte riktigt orden idag, känner jag) och vi hann dessutom med att köpa ett nytt duschdraperi som var otroligt likt vårt gamla fast ljusare och till ett betydligt mer humant pris. Till draperiet köpte vi draperikrokar som var lite roligare än de där gamla, vanliga plastringarna man har.
Vi uppgraderade vår sängstatus också och köpte två par bäddset. Som oftast så köpte vi det billigaste Ikea hade att erbjuda men det spelar egentligen ingen roll nu när det är varmt ute och man knappast behöver tjocka sängkläder.
Klänning, gammelrosa och magtröja
Vidare stack jag och herrn till Carlings där jag hittade två superfina magtröjor. En vit med döskalletryck och en grå med ett tryck i form av en buffel(?)skalle. På den senaste tiden har jag blivit rätt så fäst vid magtröjor. Jag är inte den som har ynnesten med en helt platt, brunbränd mage så därför (och på grund av att jag tycker att det känns lite för mycket ha-en-för-kort-Spice-Girls-tröja-år-1999) bär jag dem med linne under men hur som helst så valde jag den grå - den kostade 199 kr. och har, förutom en skalle på framsidan, också en småfräsig text på ryggen.
Igår när jag och herrn var hos min bror så knatade jag även sönder mina skor (sulan ramlade nästan av totalt och det var bara tre trådar som höll ihop skorna) så därför skruttade vi iväg till Skopunkten och köpte ett par billiga, mörkblå skor. De kommer säkert falla sönder snart de också men än så länge funkar de. De ser rätt tråkiga ut på bilden (och kanske i verkligheten också) men sköna är de och det är det som är huvudsaken när allt kommer omkring.
Förvaring
Snart ska jag och herrn sticka till stan och köpa några förvaringskorgar till badrummet. Skulle vilja ha några att ha småjox i.
Från vänster; höga från Granit, flätad svart från Åhlens, vita i tyg från H&M,
pianolackade från Lagerhaus, lådor i off-white från Ikea och sirliga från Zara.
Oj, jag är nog gammal trots allt
Usch, vad jag sov dåligt inatt. Herrn somnade direkt som vanligt men jag låg vaken och bestämde mig för att läsa lite i den nya boken. När blicken började att bli suddig framemot tolv-snåret så låg jag och lyssnade på radio men där tog sändningarna slut vid ett och byttes ut emot vågskvalp över etern. Radion stängdes av och jag försökte hitta en bra sov-ställning men när jag väl hade lagt mig på sidan och tyckte att det funkade bra så började några fulla ungdomar att skrika utanför fönstret. De skrek, skrattade och skrek igen och jag blev mer och mer förbannad. Jag kanske har blivit gammal de senaste åren men jag tycker fasiken att man kan visa lite respekt. Och så undrar jag lite var de där barnens föräldrar håller hus. Jag har blivit lite av en stofil.
Somnade till slut och hade ställt klockan på åtta. Snoozade dock till halv nio och har nu hunnit med första koppen kaffe samt läst gårdagens Metro ute på balkongen i lugn och ro. Snart ska jag och herrn sticka till min bror och hans sambo och hjälpa dem att köra lite bråte - bland annat en stor såggrej som vägen minst hundra kilo samt en massa sly och en massa stängsel som de hittat bakom ett av deras uthus. Kanske ska vi även klippa gräset med handjagaren som brorsan lånade med sig hemifrån mamma och pappa. All ära åt de motordrivna gräsklipparna men handjagare, det är något speciellt med dem (och inte bara det att det tar längre tid och är betydligt tyngre klippning...), det där ljudet som blir när man matar den framåt över gräset är lugnande och jag minns de gånger då jag själv, som sju-åttaåring, har dragit den över mammas och pappas gräsmatta. Med en handjagare kan man inte stressa.
Ja, jag har nog blivit gammal.
Att hata skrål och skrän om
nätterna och älska handjagare.
Kan man bli så mycket äldre?
Mors Dag nalkas
Så, vad ska man köpa nu då? Jag funderar helt klart på ytterligare en Lars Lerin. Inte människan. Utan böckerna. Hon har redan fått En liten konstnär och Det tysta köket (om ni är Lerin-fans som jag och min mor så måste ni låna eller köpa dessa böcker! Helt fantastiska) plus att jag och herrn lyckades komma över boken Dessa små på Tradera. Kanske skulle man ta och köpa hans bok Boningar? Visserligen slut på Bokus men den borde man kunna hitta någon annanstans.
så tycker jag att ni ska besöka hans utställning på
Laxholmen i Munkfors. Jag har varit där flera gånger
och jag blir alltid lika fascinerad. Utställningen öppnar
den tjugofemte juni så kolla upp när du är ledig och
stick dit vetja!
Att lära känna sig själv genom ångest
När jag får lite ångest så försöker jag att sysselsätta hjärnan med något som är lugnt och rofyllt och som den måste fokusera hela sin kraft på. Så då läser jag. I somras, när ångesten var som värst och jag knappt kunde vara ensam, så läste jag en hel drös med böcker. Och idag har jag läst en massa också. Lite på grund av ångestbubblandet och mycket på grund av att boken är utmärkt.
När jag får den lilla ångesten så plockar jag upp en bok och läser tills hjärnan har glömt den där jäkla ångesten. Då är den borta och jag kan gå tillbaka till mitt "vanliga" liv. Och jag tänker på hur intressant det är med ångest, egentligen. Jag tänker på att det måste vara något från den tiden då vi alla levde på savannen och var tvungna att akta oss för lejon bakom gräset och annat farligt. Då var det bra att få den där bultande pulsen som sätter igång armar och ben och gör så att du kan springa hur långt som helst, springa snabbare än någonsin förr och inte fokusera på något annat än att benen och armarna ska röra sig i takt. I vår moderna värld så får vi ångest för tentor som borde vara skrivna för längesen, presentationen som ska framföras på jobbet imorgon, vår vikt och en massa annat som egentligen inte är livsfarligt men som när det samlas på hög gör att kroppen tror att vi ska springa för vårt liv. Men att springa från problemen funkar inte nu när problemet inte är ett lejon och vi får helt enkelt lyssna på kroppen och lära känna oss själva, våra begränsningar och vad vi mår bra av.
Själv vet jag att jag mår bra av att inte ta allt på så stort allvar, att jag mår bra av att läsa, av att få vara själv (även om det kan vara skitjobbigt när den där bubblande känslan kommer), av att bara tänka på mig själv och ingen annan ibland. Ångest är egentligen en ypperlig chans att få lära känna sig själv lite bättre. Ibland behöver man hjälp, ibland så kommer det av sig självt.
Nu, när jag har varvat ned och hjärtat bultar som det ska (ja, ångesten försvinner inte bara när jag läser utan även när jag skriver), så ska jag ta mig tid att tipsa om den där boken som jag har läst i som en tok idag. Boken heter Baddaren och är skriven av Emma Hamberg och den handlar om Maja som öppnar simskola för vuxna. Otroligt bra hittills och Hamberg målar upp slott och trädgårdar på ett underbart vis.
Fransar och djurmönster
Begravningen var superb!
Vädret kunde inte ha varit bättre - det var soligt med en ljummen bris och kyrkan fylldes med människor (det var nog runt hundra personer där). Blomsterarrangemangen både på och bredvid kistan var de vackraste jag någonsin sett och alla som hade skickat blommor till begravningen hade helt klart förstått vad moster tyckte om. Det var vita blommor och krispiga, vårgröna blad och kistan var vit och enkel precis som moster hade velat ha den.
En pianist började med att spela Ängeln i rummet av Eva Dahlgren och sedan så sjöng pastorn Där rosor aldrig dör/Till en stad jag är på vandring. Vidare så talade pastorn väldigt fint om moster - mamma och mormor hade gjort tydligt att varken moster eller övriga i vår familj var med i kyrkan eller ens det minsta kristna och det hade hon tagit fasta på. Hon pratade om moster, om hur hon var stark så länge, om hur hon brydde sig om andra trots att det hade varit förståeligt om hon enbart brydde sig om sig själv osv. utan att blanda in den där Jesus i det hela. Pastorn sjöng sedan Ängeln i rummet och det snörvlades på bänkraderna. Min bror och jag satt och höll varandra i handen och grät och mamma kramade om mormor. Pappa fällde också några tårar och herrn gjorde detsamma. Allt var väldigt fint. Pastorn citerade även Alla vill till himmelen av Timbuktu och ursäktade sig att hon inte sjöng låten men att hon inte var så bra på att rappa. Sedan blev det Purple rain och alla i kyrkan sjöng med. Det var mäktigt.
Sedan gick alla fram och lade rosor på kistan och det var omöjligt att hålla tillbaka tårarna när det har varit en jättefin begravning och när man dessutom ser andra människor gråta. Att se andra ledsna är nästan det svåraste för då är det så lätt att det brister för en annan också.
Innan vi närmaste gick fram och lade våra rosor så fick mosters hund Doglas och hans nya ägare komma fram och säga hejdå. Doglas fick vara med i kyrkan hela tiden och han gav inte ifrån sig ett endaste pip. Hundar får inte vara i kyrkan annars med pastorn lovade att hon skulle blunda och Doglas fick gå fram till kistan. Han förstod kanske inte så mycket men moster hade velat att han fick vara med.
Efter begravningen bar vi ut blommorna och la dem på gröngräset. Sedan åkte vi hem till mamma och pappa och firade (en sådan fin begravning är bannemig värd att fira) med smörgåstårta, boxar med vin och choklad. Det var knappt så att alla fick plats så vi satte oss ute på gräsmattan och åt och kramade om de som man inte har träffat på länge och de som man kanske träffade förra veckan men som man gärna vill krama ändå.
Allt som allt var det världens finaste begravning och pastorn berättade att hon hade haft svårt för att inte gråta med tanke på att det var en såpass speciell begravning med Prince, allsång och en massa blommor. Begravningen gjorde nog intryck på oss alla och det blev en trevlig middag med prat, skratt och minnen.
Detta är en kortfattad version av begravningen och här nedan får ni se ett kort på arrangemanget som låg på kistlocket - jag tog fler kort och jag skulle kunna skriva så mycket mer om begravningen men det vill jag ha för mig själv. Det ska ligga och bubbla inne i hjärtat och värma mig när det känns tungt. För moster hade inte kunnat önska sig en finare begravning.
Imorgon
Nu sitter jag här nyduschad och insmord med kokosdoftande kräm från jag-vet-inte-var. Imorgon är det begravning. Jag har en klump i magen. En blandning av lycka och sorg. Lycka över att träffa människor, prata glada minnen, lyssna på fin musik i kyrkan osv. men också sorg över att det här är definitivt. Det är nu som moster ska begravas och om mitt undermedvetna inte har insett att hon är borta för alltid nu så kommer det att bli mer och mer övertygat imorgon. Nu är mosters liv slut och det här är hennes begravning. Symbolen för att ett liv har tagit slut, att det har försvunnit, att en människa är borta för all framtid. Det är med andra ord väldigt blandade känslor som fyller mig just nu.
Dock vill jag gärna se det positiva i allt det här. Jag vet att det är en sådan här begravning som moster alltid talade om - fin musik, lite gråtande och sedan fest med gott att äta och gott att dricka. Med skratt och kanske lite mer gråt. Men främst en dag med en överlag väldigt bra stämning. En stämning som säger att det här är mänskligt, alla ska vi dö och varför inte göra begravningsdagen till ett minne för livet, ett minne av glädje. Ett minne av en dag då vi saluterade till mosters ära och då de som inte hann säga hejdå fick en chans att göra det, en dag då alla slöt upp och dedikerade dagen till moster, dedikerade den till livets bräcklighet men även till en sällan skådad kämpaglöd som kanske inspirerar andra att inte ge upp i första taget. Och kanske är det, när man tänker efter, mer en dedikering till livet än till själva döden?
Försäljning
Isch, jag har nyss suttit och sålt av lite fondandelar. Jag tycker att sånt där är jäkligt skrämmande - jag får för mig att om jag trycker på fel knapp så kommer en massa pengar att bara försvinna iväg någonstans och att jag inte ska kunna göra något åt det. Dock litar jag på Nordea och tycker för övrigt att deras internettjänster är relativt lätta att förstå och enkla att manövrera sig runt i. Så ja, idag var alltså första gången som jag säljer fondandelar via internet-bank - jag har avslutat en fond totalt en gång men då gick jag in på banken och bad dem avsluta den, svårare än så var det inte. Det är dock alltid mer läskigt när man sitter alldeles själv och ska passa sig för att trycka en nolla för mycket. Förhoppningsvis går det utmärkt och jag får äta upp min nervositet (vilket jag gärna gör) - pengarna kommer att säljas imorgon till morgondagens kurs och sedan ligger pengarna där och gottar sig på mitt konto.
Varför säljer man en fond då? I mitt fall gäller det det faktum att jag just nu hade det väldigt skralt på mitt personkonto. Jag använde pengarna jag hade där till att köpa den nya lägenheten och under fyra månader så har jag levt på tolv tusen vilket har varit svårt, det kan jag lova. Jag ska visserligen ärva ett x antal kronor men detta kommer inte att ske förrän i mitten eller slutet av juni och mitt lilla personkonto skulle inte klara sig såpass länge med tv-licensräkning, hyra (som jag och herrn visserligen delar men ändå), mat och kurslitteratur. Dessutom har jag planerat att köpa något riktigt fint till mamma när hon disputerar och det skulle inte skruttkronorna på personkontot ha tillåtit. Så jag är övertygad om att jag gjorde rätt som sålde av lite grann.
Håller ni koll på var era pengar är placerade?
Varmt som tusan
Nu har jag allt till imorgon
En tröja kanske?
Gick upp för en timme sen och har hunnit sitta på balkongen och lapat sol redan. Härligt! Idag funderar jag på om jag inte ska dra till stan och titta efter en tröja till den nya klänningen som jag ska ha på begravningen imorgon. Jag tror det skulle kännas lite för naket att sitta i bara den med tanke på att det är rätt så korta ärmar och kyrkor inte tenderar att vara särskilt varma. En mörk tröja (eller ja, så länge den inte är vit så funkar det ju med vad som helst, speciellt när jag har svart klänning) skulle vara bra. Kanske lite over-size? Jaja, jag vet inte riktigt men jag borde åka till stan och kika i alla fall.
Veronica Maggio - Inga kläder
Glass i stora lass
Nu är herrn hemma och han har lagt sig för att sova middag. Till middag blev det pasta och köttfärssås och jag smaskar just nu efterrätt i form av vaniljglass med krokant. Mumma! Sitter utmärkt idag med tanke på hur varmt det har varit! Igår var det tjugofem grader och jag skulle inte bli förvånad om det har varit minst lika varmt idag.
För övrigt så ska jag och L käka lunch och dricka lite öl på fredag. Urmysigt!
Klick, klick!
Slapp dag med blaskigt kaffe
Idag ska jag även försöka bestämma en dag då jag och L kan ta oss en after-work-öl och en liten matbit. Vi jobbar visserligen inte men alla andra kallar det där after-work så då säger jag också så. Då kan folk ju nästan få för sig att även vi har ett jobb. Eller så kan jag mynta ett nytt begrepp för oss som tar en öl utan att ha jobbat. Kanske after-relaxing-all-day-long-bira? Eller så kan jag sluta att fjanta mig och bara säga öl.
Vi rensar upp i stan!
Jag springer in i vardagsrummet och ringer larmcentralen, blir kopplad till Karlstad-polisen och får lämna ett signalement. Jag står och skakar med telefonen i handen och jag och herrn lämnar ett, om jag får säga det själv, utmärkt signalement. En man av medellängd med vit t-shirt med mörkt tryck, svart keps och trekvartslånga, ljusa jeans. Polisen tackade för uppgifterna och fick mitt nummer ifall att de skulle behöva ringa igen.
Polisen kommer till platsen och från balkongen ser vi hur de konstaterar att mannen har förstört glasrutorna. Sedan åker de iväg och efter ett tag kommer Securitas till platsen för att tejpa rutorna. Polisen cirkulerade omkring i centrum och en civilbil gjorde detsamma. Nära Ica står en tomburkssamlare och pratar med två män och jag och herrn tror att de också hade sett vad som hade hänt. Efter någon minut så kommer det en kraftig man med svart hoodie. Han har en vit cykel och han stannar vid de tre männen som står och tittar på när Securitas tejpar. Vi vet inte om någon av de tre männen sedan ringde polisen för efter någon minut så parkerar två polisbilar samt civilbilen på Ica-parkeringen och går fram för att prata med de tre männen och mannen med hoodie.
Jag och herrn som satt och smygkikade hela tiden ser hur polisen tar med sig mannen med hoodie till polisbilen och ja, han hade visst en vit t-shirt där under och ja, han hade korta jeans. De försöker att prata lugnt till honom men han verkar alldeles för full alternativt alldeles för hög för att gå att lugna ned så de försöker få honom att sätta sig i bilen då de verkar ha konstaterat att det är han som slängde stenen. Mannen gör vilt motstånd, skriker att de är "ena jävla idioter" och poliserna blir först tvungna att trycka ned honom mot motorhuven med hjälp av polisgreppet men då mannen inte ger sig ändå så får de lägga honom på marken tills han har lugnat ned sig. Sedan stack de iväg mot... ja, antagligen häktet.
Tänk att jag och herrn löste ett brott! Vi skipade
rättvisa och sedan gick vi och la oss. Vi borde få
tapperhetsmedalj... eller nja, men kanske en bulle
som tack? Titeln kriminalinspektör ligger inte långt
borta heller.
Vad ska man bära?
Herrn tar en eftermiddagslur såhär efter jobbet och snart ska vi sticka till mataffären och handla middag. Jag har dock tankarna på annat håll än mat - vad ska jag ha på mig på mammas disputation? Jag har kikat runt lite i stan men borde nog ta ett varv till med tanke på att jag, sist vi var och shoppade, enbart letade efter kläder till mostris begravning.
Dock finns det så mycket fint som man skulle kunna köpa inför disputationen. Helst skulle jag vilja ha något som inte är svart för att dels fira disputationen men också för att fira att sommaren har kommit (förhoppningsvis har den kommit igång lite i början på juni). Kläderna nedan är några exempel på vad jag skulle kunna tänka mig.
Det där med att dela jämt
Hur gör ni som lever i ett förhållande där hemma? Tar du hand om dammsugningen medan din partner tvättar eller dammsuger du jämna veckor och din partner ojämna och detsamma gällande tvätt? Försöker ni dela jämt?
Här hos oss, i vårt lilla residens, så försöker vi dela jämt. Vi försöker. Vi delar inte alltid jämt men vi strävar efter att göra det. Jag önskar att jag kunde säga att vi diskar lika många gånger varje vecka, att vi hänger tvätten tillsammans, att vi dammsuger varannan gång osv. men nej, det gör vi inte. Inte alltid. För det där med att dela jämt på sysslorna i hemmet kan låta som en enkel match men är inte alltid det.
Låt oss titta på det där med att diska. Jag har bott själv sedan jag var sexton och har därför haft mina rutiner som jag har gjort på mitt sätt. Jag har diskat besticken först, sedan tallrikarna, sedan grytorna. Sedan har jag bytt diskvattnet och diskat glasen så att de ska vara rena och fina. Jag låter dessutom disken självtorka på handdukar utlagda på köksbordet och ställer alltså inte in dem när de är blöta för då vet jag att det kan bli märken. Så har jag alltid diskat. Jag har alltid ställd latteglasen på hyllan tillsammans med kaffekopparna och de där små skålarna ovanpå de där små faten på just den där hyllan. Det är så jag diskar. Men herrn, han diskar på sitt sätt och ställer in glasen på sitt sätt. Då kliar det i fingrarna - jag vill ställa om glasen, jag vill låta faten stå och torka i solen som kommer in genom fönstret. Jag vill att han ska diska så som jag diskar. Och lika ofta som jag diskar. Jag diskar när diskberget har kommit till en viss höjd och han diskar när diskberget har blivit högre än mitt diskberg. Jag får då påminna honom om diskning och känner mig som en tjatare.
Varför blir det såhär? Varför kan diskning te sig så annorlunda när det är jag som definierar vad diskning är och när han definierar detsamma? Jo, för att man har andra referensramar, andra krav, andra vanor. Att jag vill diska oftare är inte mer rätt än att herrn vill diska mer sällan. Att jag vill ställa glasen på just den där hyllan är inte mer rätt än att han vill ställa dem på någon annan eller att han inte bryr sig lika mycket om var just de där glasen står. Bara för att jag gör på mitt sätt så betyder inte det att det är det bästa sättet - men i stundens hetta så tror man gärna det.
Det handlar om att man får köpslå. Han ska inte behöva att diska oftare och på mitt sätt bara för att jag alltid har gjort så. Och jag ska inte behöva diska lika sällan som honom eller på hans sätt bara för att han tycker att det är mer rätt. Om jag försöker tvinga honom att diska på mitt sätt eller om han försöker få mig att diska på hans sätt så blir det hela en maktkamp, en tävling där den som vinner kan gotta sig i att få sin vilja igenom. Nej, mer rimligt är det då att mötas på mitten, att gå halvvägs. Då finns det ingen vinnare och heller ingen förlorare.
Att dela jämt ska inte vara en tävling om vem som vinner du-ska-städa-som-mig-tävlingen. Det ska handla om att dela jämt för att man så effektivt som möjligt ska få tid till andra saker, saker som är roligare än att diska eller att tjata om vem som ska diska.
Vilken skit
I vilket fall som helst så ska jag idag försöka ta mig till universitetet och hämta ut ett kompendium så att jag får något läst. Har inte riktigt haft orken att börja med observationsuppgiften och har heller inte köpt någon litteratur. Jag känner mig därför lite på efterkälken då vissa redan har börjat att läsa osv. Jag har inte gjort ett dyft men jaja, jag tar dagen som den kommer.
Update: Jaha, nu funkade det visst att lägga upp
och det andra inlägget ploppade också upp i och
med att jag la upp det här. Slutet gott.
Veronica Maggio - Snälla bli min
Som sagt så åkte jag och herrn till stan för att shoppa lite grann och herrn hittade faktiskt en skjorta - han skulle egentligen ha en grå men det fick bli en vit på H&M istället. Jag fick också några saker handlade (dock inga som jag hade något större behov av). På H&M köpte jag en liten necessär där jag kan ha de allra "viktigaste" sakerna plus att jag köpte en halsduk i lite våriga färger och med fransar runt om (jag gillar fransar!). På Gina Tricot köpte jag två magtröjor - en laxrosa/beigeaktig samt en vit- och grårandig. Den randiga var hur skön som helst så den har jag dragit på mig redan.
För övrigt så träffade vi två av herrns arbetskamrater på en pizzeria i stan - jag tog ingen mat då jag åt frukost rätt sent men herrn käkade och jag måste erkänna att jag blev väldigt sugen på att slaska i mig en pizza på såhär kvällskvisten.
Innan det kanske (förmodligen) blir pizza så måste jag ta mig tid att tipsa om Veronica Maggios låt Snälla bli min från det nya albumet Satan i gatan. Underbar!
Söndagsöppet
Igår kom herrn hem klockan elva. Idag är det fint väder,
måsarna skriker och vi ska till stan för att leta efter en skjorta. Wish us luck!
Gråtsnor
Sitter och är skitledsen till
en fin playlist och saknar
moster. Ibland är det skönt att
vara ledsen och gråta
tills man knappt kan andas.
Freaky, freaky, freak...
Jag erkänner. Jag vill gärna veta hur lång tid saker och ting tar. "När kommer du hem tror du?" är en frekvent ställd fråga från mig till herrn och likaså "hur lång tid tror du att det tar?". Jag gillar inte svaret "jag vet inte" och än mindre svaret "vi får se". Jag vill ha tid. En timme? Två timmar? Fem dagar? Bara jag vet så är jag nöjd och glad.
Det är ett ganska orimligt krav det där. Nu är till exempeln herrn på en inflyttningsfest. Jag frågade när han tror att han skulle komma hem och han sa "om två dagar, tre kanske... fyra veckor?". Jag var upptagen med datorn och bad inte om ett exakt svar. Men nu när jag sitter här, tre timmar efter att han åkt, så funderar jag över om det verkligen tar tre timmar att säga hej? Om han hade sagt att "jag kommer om tre timmar" så hade jag inte alls suttit och nojat mig över det hela men nu, när han inte gav mig någon tidsrymd att bubbla runt i, så gör jag det.
Jag tycker att det där med tider är ett rimligt krav när man har satt upp andra planer senare - herrn ska hälsa på en vän och vi ska på middag hos någon av våra päronpar klockan fyra; ett ypperligt tillfälle att fråga hur lång tid den där påhälsningen kan ta. Men det är få gånger som vi ska göra andra saker - vi gör spontana grejer för det mesta ("spontana" behöver i detta sammanhang knappast vara synonymt med craaaazy saker som att hang-glida - gå-till-Ica-spontant är snarare det "spontana" jag söker här) och många gånger då jag frågar "hur lång tid tror du det tar?" så spelar det egentligen ingen som helst roll hur lång tid det tar, det är bara det att jag vill veta. Och när jag väl vet så spelar det heller inte någon speciellt stor roll; jag hittar inte på något speciellt - jag mest sitter och gör saker som jag alltid gör hemmavid.
Att jag är en tidsfreak gör mig därmed även till lite av ett kontrollfreak. Jag vill veta hur länge han blir borta så att jag i mitt stilla sinne tror att jag har någon slags kontroll över situationen. Vilket jag såklart inte har. Han kan berätta att något tar en viss tid och mitt undermedvetna sitter och gottar sig i att ha kontroll medan han egentligen kan göra lika mycket fuffens (vilket min nojjiga hjärna såklart vill att jag ska tro att han gör) på de där tre timmarna som när han inte berättar hur lång tid något kan ta. Så länge hjärnan tror att den har kontroll så är den nöjd även om kontrollen kanske inte alls ligger i mina händer.
Min sämsta sida (enligt mig själv) är att jag är ett tidsfreak och det är något som jag får försöka att komma över även om kvällar som dessa får mig att koka lite grann inombords. Som sagt, jag är inte den bästa partnern men vem är egentligen det? Så länge man kan och försöker att bättra sig så finns det hopp.
Och förresten, fyfan vad tråkigt om alla skulle leva i puttisnuttigull-förhållanden där
allt är "perfekt" och man aldrig lär sig att livet i tvåsamhet inte alltid är så jäkla lätt.
The Hellacopters - By the grace of God
Jag tar ett glas av Bolagets billigaste vin och lyssnar på Hellacopters.
Hell yeah.
Dra åt helvete, din jävel... och ta kalsongerna med dig
Just hemkommen från att ha hjälpt en av herrns arbetskamrater att flytta. Vi åkte dit klockan elva imorse och var alltså färdiga lite innan sex. Det har varit helt okej men maken till otacksam människa får man leta efter. Efter att vi hade burit upp alla saker till andra våningen (varav en "sak" var ett vapenskåp på tvåhundra kilo) så frågade jag honom om han ville att jag skulle hjälpa honom att plocka upp lite grejer ur flyttlådorna - jag vet själv hur lång tid det kan ta att peta upp alla burkar, skålar, glas, kläder, knivar och filmer på egen hand. Han tackade glatt ja och jag började greja i förväg medan herrn och arbetskamraten bar upp det sista från kärran nede på parkeringen. Jag ställde upp glas och jag ställde upp skålar. Jag lade in kläder och sorterade strumpor. Jag ordnade till och med karlens kalsonger. Dessutom slänge jag inte in kläder och glas utan jag lade t-shirts för sig, skjortor för sig, hoodies för sig, klara glas på en hylla, färgade glas på en annan och skålar på en tredje. Ska det vara ordning så ska det vara ordning, tänkte jag och nynnade runt i lägenheten medan herrn skruvade ihop arbetskamratens säng och arbetskamraten... duschade och drack öl.
Inte nog med att han var förjävligt lat, han klagade dessutom på mig för att jag hade lagt skjortorna på "fel" hylla (hyllorna var vad jag minns helt tomma innan och han hade knappast bestämt var allt skulle ligga och inte heller berättat eventuella skjorthyllors position för mig) och att jag kunde ta fram ett par kalsonger åt honom "för du vet ju var dem ligger". Då fick det vara nog. Jag har inget emot att hjälpa till men att det nästintill tas för givet och att jag dessutom inte får något tack utan bara klagan från hans sida är inget som jag tänker svälja. Jag smällde igen garderobsdörren, sa "jävla kuk, du kan ta hand om dina egna kläder" och så strejkade jag i tio minuter tills herrn skjutsade hem mig.
Om ni vill ha flytthjälp av mig så
får ni tacka för hjälpen och upp-
skatta det hela. Annars så får ni
mellanfingret och så kan ni glömma
att jag ordnar kalsonger mer.
Mammor får också dricka vin
Aftonbladet har skrivit om bartendern som nekade den ammande kvinnan att köpa ett glas vin. Och skribenten Åsa Erlandson tycker att bartendern gjorde rätt som sa att nej, du får inte ditt glas vin (eller vad hon/han nu kan ha sagt). Erlandson menar att det bartendern gjorde inte var att lägga sig i och moralisera över en kvinnas val att dricka ett glas vin utan påstår att det handlar om en "bartender med civilkurage som lade säljet åt sidan och gjorde det vi andra är så dåliga på när det gäller barn – reagerade".
Visst, så kanske man också kan se det men jag ser det som att bartendern valde att säga att "som ammande mamma får man inte dricka vin", "som ammande mamma får man inte gå ut på krogen och ta sig ett glas vitt tillsammans med goda vänner och jag tar härmed det beslutet åt dig". Och att det där med att dricka ett glas vin som ammande mor inte är farligt för barnet (och om man är osäker behöver man inte amma direkt efter att man har druckit) verkade inte spela någon roll - att dricka ett glas vin är inte okej, inte om du är en ammande mamma. Kanske ska man även fråga folk i dörren på alla krogar om de är föräldrar och tänker åka hem och natta sitt barn också för inget barn tycker ju att det är trevligt när mamma eller pappa luktar drinkar? Och dessutom - att hela Sverige reagerar när en ammande mamma vill ha ett glas vin och att vissa lyfter bartendern till skyarna blir lite skevt då socialarbetare som anmäler en misshandlande förälder sällan får rubriker eller Dagens ros.
"Få sätter sig bakom ratten efter två glas vin, men att som smålullig mamma (eller pappa) jonglera ett spädbarn på krogen bland fulla människor och hög volym är tydligen en självklarhet", fortsätter Erlandson och använder en, enligt mig, märklig jämförelse - dels en företeelse som kan ge dryga böter, ett indraget körkort, kanske fängelse och i värsta fallet en oskyldig människas död på sitt samvete med att föräldrar tar med sina barn på krogen. Kriminalitet vs. ett helt lagligt beteende. Jag har för övrigt aldrig sett spädbarnsjonglering.
Erlandson menar också att de som påstår att bartendern fick moralpanik inte tänker på att barnens behov går före de vuxnas (eller ja, snarare föräldrarnas) men innebär detta att man inte får ta ett glas vin, att man inte får gå ut och roa sig, att man måste vara på ett visst sätt då man är förälder? Och återigen blir det lite att moralisera - som förälder ska du vara på ett visst sätt och om du går ifrån normen så får du passa dig noga. Visst, att vara förälder innebär att man ska vara ansvarsfull och ta hand sitt barn på alla möjliga sätt men man ska heller inte behöva åsidosätta allt som utgjorde ditt liv innan du fick barn - jag skulle inte ha velat att min mamma hade gjort avkall på allt som var "henne" enbart för att hon fick mig.
Jag tycker dock att man såklart ska värna om sitt barns hälsa, att barnet ska ha hälsan så gott det går och att man ska ge barnet en bra uppväxt (vad nu en "bra" uppväxt är?) men när siffrorna säger att man gott och väl kan dricka två glas vin utan att detta är skadligt för barnet så ska man bannemig få ta de där glasen vin om man verkligen vill och önskar detta! Att pumpa bröstmjölk innan utgång fungerar också utmärkt för vissa - jag vet många vänner som har gjort detta och tycker att detta fungerar bra när man kanske är osäker på det där med alkohol och ammande.
Loka Likes L.A!
Våriga läppar
Ikväll ska jag och herrn till en av hans arbetskamrater och kika på Big Brother (jag vet inte riktigt varför men det verkar ha blivit lite av en tradition de senaste veckorna). Till det blir det kanske en pizza men jag är också hemskt sugen på en krispig kycklingsallad med nybakt bröd!
Imorgon blir det lite shopping (vi måste hitta en fin, grå skjorta till herrn inför torsdagens begravning) och kanske ska vi möta upp mamma och titta i lite affärer tillsammans med henne. Vi ska även hjälpa ovan nämnde arbetskamrat att flytta med tanke på att hans flickvän gjorde slut för en dryg månad sen och han inte tycker det är sådär jätteskojigt att bo kvar tillsammans med henne - stämningen är inte den bästa, så att säga.
Rock by Sweden
Jag flyr
Känd från TV?
Lindex
Jag ska dock bära svart och det skulle jag ha gjort oavsett med tanke på att jag tycker att jag klär bäst i svart och att jag trivs som bäst i svart. Så jag och herrn gick på en shoppingrunda för att leta upp en fin klänning till torsdagen - det var lite krångligt med tanke på att alla kläder i butikerna till största del är ljusa nu när det ska till att bli sommar men jag lyckades i alla fall hitta en jättesöt, svart klänning på Lindex. Den satt superbra och kostade bara 349 kronor så nu väntar den på att få bli använd. Förresten blev jag väldigt sugen på att köpa något ur Lindex nya kollektion Affordable Luxury by Ewa Larsson!
Vad gäller herrn så har han tänkt sig en mörkgrå skjorta och en pull-over alternativt en svart, enkel väst ovanpå. Till det ska han ha svarta jeans och hans svarta "finskor".
Men som sagt, moster skulle ha blivit
glad oavsett om vi kommer i potatis-
säckar eller i galablåsor.
Timbuktu - Dödsdansen
Esch, nu bjuder jag på Timbuktus nya låt Dödsdansen (jag längtar till släppet av albumet Sagolandet som släpps den åttonde juni).
Jag har bäddat idag också.
Jag visste väl att det var
något jag hade glömt.
HTML-kodning är inte kul idag
Italiensk buffé
Det kommer att bli nybakat surdegsbröd, marinerade kronärtskockshjärtan, sallad med rödbetor, getost, jordgubbar, oregano (som han odlat själv) och till det en fin senapsvinägrette. Man kan också snaska i sig caprese med små morzarellabollar, coctailtomater, vit balsamicodressing och annat gott samt att han kommer att duka upp färskpotatis vända i dill, persilja, gräslök och kallpressad rapsolja, sockersaltade laxkuber halstrade i citronolivolja (dem ser jag verkligen fram emot!) och blandade italienska charkuterier med parmesanost. Att dricka kommer det att vara olika vita och röda viner (han är lite av en hobby-sommerleir) och till efterrätt blir det chokladmousse toppad med mandel-/chokladspån och färska hallon.
Kan det gå fel, egentligen?
Jag längtar redan!
Nu är det kväll
Pratade med mamma nyss också och frågade hur mötet tillsammans med pastorn hade gått. Det hade gått superbra och de hade valt ut en fin urna till moster samt att mamma hade bokat in en pianist som ska spela Eva Dahlgrens Ängeln i rummet. Begravningen stundar och det känns helt okej - moster sa alltid att vi skulle ha en trevlig begravning när den dagen väl hade kommit och att vi efter begravningen skulle parta loss tillsammans. Så kommer det att bli - buffé och massor av vin hos mamma och pappa och förhoppningsvis ett underbart vårväder.
Nu är det i alla fall kväll och allt
är lugnt och stilla. Det ska bli
skönt att gå och lägga sig snart.
Scandic Europa
Milow - You & Me
Flinck och förvirrad
Jag är ingen förespråkare men jag måste säga att Torsten Flinck ibland kan vara hysteriskt rolig och intressant. I dagens Aftonbladet kan man läsa att han snattar i butiker i Tyresö och att han "snor från rika" i bästa Robin Hood-stil. Till sitt försvar säger han att "det är kul" och jag skrattar lite för mig själv. Jag tycker såklart inte att man ska snatta (eller göra andra olagliga saker, för den delen) men när Flinck gör det så blir det inte riktigt så farligt - det blir mer som ett statement. "Jag snor en mohairtröja för att stå upp emot den snorrika överklassen"... typ. Och att han utan omsvep kan erkänna att han är fattig gör honom ännu lite mer inte-svensk-kändis-aktig.
Jaja, idag är det i alla fall svinkallt ute (att det inte har kommit någon snö är väl en liten tröst) och jag kollar på Förlossningskliniken på tv där de klämmer ut bebisar på löpande band. Idag borde jag egentligen åka till universitetet och hämta ett kompendium som jag borde läsa men nja, jag vetefasiken. Jag har ingen lust och dessutom gör locket i örat att jag känner mig lite förvirrad och bortkommen (locket är just nu mitt i-landsproblem så jag tillåter mig själv att tjata om det).
Vad jag talar om när jag talar om inspiration
Livsstilsbloggar och modebloggar i all ära men det finns inga andra bloggar som jag älskar att gotta mig i så som illustrationsbloggar. Med pengar kan vem som helst gå ut varje helg, fika på dyra caféer eller köpa LV-väskor till höger och vänster. Men att vara en fena på att illustrera är inget man kan köpa sig till (förutom om man spenderar pengarna på nya filtpennor eller kanske en sketchpad men det tycker jag är helt befogat). Jag kan sitta i flera timmar och förundras över människors skicklighet i att skapa något av ett helt vitt ark (eller en helt vit skärm) - om ni också gillar att bli fascinerade, inspirerade och chockerade så kan ni kika på bloggarna nedan.
Jojo Falk Illustration
En humörhöjande blogg som drivs av Jojo som har varit frilansande illustratör sedan 1994. Hon har gjort illustrationer åt bland annat Kamratposten och tidningen Social Qrage. Många av teckningarna är färgglada och väcker tankar - om du är intresserad av att djupdyka i hennes illustrationer så har hon även gett ut seriealbumen Ett plus - vårat nya liv som småbarnsföräldrar samt Samtidigt i Blackeberg.
Boysen Illustration
Bloggen drivs av malmöiten Victoria Boysen och här blandas avancerade porträtt med enklare blyertsskisser och teckningar. Hon målar bland annat Elsa Billgrens porträtt och fångar denna spännande kvinnas klurighet på ett utmärkt sätt och hennes tolkning av Winona Ryder är finfin.
Fablog
Fablog är en fransk blogg skriven av Fabien M. Jag förstår inte ett dyft av vad han skriver men han använder sig av färger likt en gud (om nu sådana finns?) och målar drömlika miljöer i serieteckningsform blandat med surrealistiska motiv. Vissa bilder är lite väl mycket manga för min smak men otroligt många av hans illustrationer är underbart barnsliga och välgjorda.
Gregory Ferrand
En av mina absoluta favoriter! Herregud, jag förstår inte hur människan kommer på allt. Jag önskar att jag hade en liknande fantasi (jag skulle vara nöjd om jag så bara fick en promille av hans!). I Gregorys blogg får man följa bilder från skiss-stadiet tills det att de är färdiga och helt magnifika. Många av hans bilder för mina tankar till en mer "vuxen" och lite allvarligare version av filmen Upp. Hans bilder andas ibland lite femtiotal, lite Frankrike, lite gamla tiders USA och alltid mycket detaljarbete! Superbt och jag får inte nog!
Ett smakprov; Backward isn't forward
Ytterligare en begåvad frilansande illustratör, denna gång från Colombia, som beskriver sitt arbete som en kombination av traditionell teknik, digital media och fotografi. Lorena har gjort ett flertal arbeten - från att arbeta för tidningar till att jobba med t-tröjor och leksaker. Illustrationerna är drömska, färggranna och lekfulla samtidigt som de då och då kan vara väldigt mörka och stundom obehagliga.
Vill du dofta kokos?
Åh, jag skulle inte tacka nej till lite produkter från The Body Shop just nu. Jag brukar alltid bli lite torr om näsvingarna och på en liten fläck mellan ögonbrynen såhär när vädret skiftar mycket (igår strålande sol, idag höstkyla) och då skulle det inte sitta fel med lite bodyscrub (215 kr.) eller krämer med dofter från Afrika (250 kr.). Min olivkräm tog slut för ett tag sedan (efter lite desperat kikande efter småklickar så fick jag helt enkelt ge upp) och nu när det snart är sommar är jag sugen på scrubbar med doft av kokos alternativt Sweet Lemon. Så... den som har en burk över kan kanske langa hit den nu?
Hjärtan på tråd och sprängstoff i luften
Vad har hänt mer då? Jo, det har varit en cykeltävling här där vi bor och stora klungor av hurtiga cyklister har tävlat sig förbi balkongen. Och den första maj var det ett första-maj-tåg som gick genom staden - bland annat förbi vår balkong. Jag kan med andra ord inte klaga på läget. När vi stod på balkongen och tittade på det stora bandet som gick i täten för tåget följt av massa folk med vimplar och banderoller så blev jag varm i hjärtat och nästan lite gråtfärdig. Det är stort att människor tar sig tid att bry sig och har viljan att förändra samhället de lever i. Jag har också åsikter och skulle också vilja förändra många saker men jag får sällan tummen ur till skillnad från de som engagerar sig och går i första-maj-tåg och håller tal på torg över hela Sverige. Jag blir väldigt imponerad och som sagt, lite gråtmild.
Igår var vi för övrigt hos mina föräldrar och mamma hade gjort i ordning en kruka med hjärtan på tråd (den där växten kallas en massa olika saker men ja, ni förstår nog vilken växt jag menar) - växten kommer från mormor som har tröttnat på den och jag har aldrig sett en så stor klunga av hjärtan på tråd. Herregud. Den kommer att ta över lägenheten. Otroligt fin var den, oavsett.
Sitter och kollar på Cheaters på TV11 just nu (varför vet jag inte - det är trots allt ett av världens sämsta program och toppar listan tillsammans med Jerry Springer och gamla avsnitt av Ricky Lake) och lyssnar på pipandet utanför fönstren (här sprängs det nämligen dagarna i ända - jag vet inte riktigt vad de gör men spränger gör de). Vad ska jag hitta på idag?
