Nu är jag hemma igen efter att ha träffat mamma, varit på Ikea och dessutom sett min brors och hans sambos nya badrum. Dock fick jag mindre goda nyheter under dagen. Det har inget med sjukdom att göra (jag får hoppas att mosters cancer var det sista av den varan på mycket lång tid) men det har med min familj att göra. Och det är inte jag som är huvudpersonen så jag är inte ledsen för min egen skull utan för någon annans skull. Och det värsta är inte att vara ledsen för sin egen skull utan att vara ledsen å någon närståendes vägnar. Och egentligen är jag inte så mycket ledsen som jag är irriterad. Irriterad över att det var en illa vald tidpunkt (för det här handlar om något vars tidpunkt man faktiskt kan välja själv) men samtidigt kluven för det finns alltid två att bry sig om i sådana här fall. Och jag är lika ledsen för bådas skull.

På grund av detta kanske det inte blir mycket bloggat (om något alls?) under helgen och kanske kommer bloggtorkan att hålla i in i nästa vecka också. Det vet jag inte. Inte just nu. Det är mycket att smälta och som sagt en tidpunkt då jag inte skulle vilja att sådant här hände (men man får inte välja sådant här och tur är väl det på sätt och vis?). Och säg den olycka som kommer ensam? Det är bara att finnas där och stötta som gäller. Och att låta sig själv få vara irriterad och lite förvirrad även om det någonstans där inne på något sätt även var väntat. Eller kanske inte väntat men i alla fall inte en blixt från klar himmel.

Så nu vet ni trogna läsare (och ni som är nytillkomna och som jag uppskattar minst lika mycket) varför jag kanske inte kommer att skriva något. Varför det kanske kommer att vara lite tyst och om inte tyst så kanske i alla fall lite kryptiskt. Jag vill inte berätta hela historien än och jag hoppas att ni förstår.

Istället tänker jag vänta in herrn och ventilera med honom. Tills dess ska jag ta min andra öl, sätta mig på balkongen och låta tankarna flöda fritt. Och det, om jag nu får ge er ett tips, är något av det bästa man kan göra. Att sitta och tänka. Även om det är jobbigt och man helst av allt skulle vilja skita i att tänka på något alls så är det bra att fundera, att sortera i hjärnan och vara lite konfunderad över livet.

Peace out. Ni vet att jag gillar er.