När jag läser vissa artiklar, böcker eller dylikt så blir jag ibland chockad. "Det måste vara ett skämt?". "Det måste vara någon slags ironi som jag inte förstår?". Så tänker jag när jag läser artikeln Ligg med en feminist bördig från Slitz. Denna tidning är väldigt omdiskuterad i de flesta kretsar - vissa älskar, andra hatar. Har ni läst artikeln? Om inte, gör det nu så att ni förstår vad jag pratar om nedan.

Artikeln handlar alltså om hur man gör för att lägra en feminist. Eller nej, det handlar inte om hur vem som helst ska göra för att ha sex med en feminist - det handlar om hur en man ska göra. Igenom hela artikeln så sitter jag och hoppas att det ska vara ett ironiserande över de förväntningar och de förutfattade meningar som finns vad gäller feminister (eller kvinnor över huvud taget). Men nej. Jag tror att det är allvar. Och blir rätt så trött. Och undrar om de som läser Slitz får för sig att det är såhär män "ska vara" och därmed tar efter skribenten i ett försök att vara som män "ska vara". Jag hoppas inte det.

Skribenten, vid namn Stefan Jensen, har alltså skrivit en "guide till sex med manshaterskor". Jaha. Jag trodde det handlade om feminister. Nej. Tydligen inte. Eller jo, kanske om man tror att manshaterskor är detsamma som feminister.

Jensen radar först och främst upp en del olika ismer som har kommit och gått under århundraden och som har stupat då "rationella män till sist skakat på huvudet" och skjutit ned dessa ismer. Dessa ismer, som alltså är humbug enligt artikeln, har nu bytts ut emot genusvetenskapen som Jensen menar lär ut att "man plus kvinna är lika med nätverk av satanistiska hallickar". Hm. Det där hörde jag aldrig när jag läste genusvetenskap? Vi pratade lika mycket om kvinnor som vi pratade om män. Och vi pratade inte om män som ett "nätverk av satanistiska hallickar" utan vilka förväntningar och vilken press som finns på män i dagens samhälle. Vi klankade aldrig ned. Och "vi" är här lika med vår klass som både bestod av kvinnor och män.

Jensen går sedan vidare till det som artikeln handlar om, nämligen hur man får till det med en feminist. Först och främst verkar han ta för givet att den som läser genusvetenskap är en feminist (jag är till exempel inte en uttalad feminist då jag inte anser att jag passar in i något, för tillfället tillgängligt, feministiskt fora - i så fall är jag lite av allt) och sedan påstår han att feminister, "precis som hos andra självpåtaget frigida kvinnominoriteter", har en "utsvulten libido". Dels vetefasiken var han har hört att feminister är frigida? De har antagligen lika mycket sex som vem som helst (eller Jensen kanske antar att alla feminister är frigida för att han aldrig har haft sex med någon?) och den gamla klyshan att feministen är en kvinna som har fått för lite kuk kommer i dagens ljus, igen. Jag gissar att Jensen anser att jag skulle vara en feminist (för jag har ju läst genusvetenskap och förespråkar lika skyldig- och rättigheter) och jag kan ärligt påstå att jag har haft mycket sex i mina dagar. Dels med herrn och dels med andra. Jag tycker om att ha sex och att jag gillar att knulla betyder inte att jag inte kan anse att kvinnor och män bör behandlas lika.

Jensen påpekar sedan att "feministen är den kanske tyngsta skalpen i den sannolikt digra listan över kvinnor du idkat könsumgänge med"; återigen syns fördomen om att feminister knappast har sex och att det därför borde vara en fjäder i hatten att ha sex med en feminist. Feminister har, som sagt, antagligen lika mycket sex som någon annan - det finns feminister som har sex med många och de som har sex med färre. Precis som med alla andra människor (för feminister är som alla andra människor, vilket är tragiskt att behöva påminna en vuxen människa om).


Till sist tipsar Jensen om att man, när man ska ragga på en feminist, oftast gör felet att man lyssnar på henne (att feministen även kan vara en han verkar ha gått Jensen obemärkt förbi). Man ska inte lyssna på vad en feminist säger om man vill rulla runt i sänghalmen med henne. Nej, då ska man jävlas med henne, ha en nedlåtande attityd, inte ta henne på allvar och Jensen menar att när den värsta "feministisen har smält kan du börja behandla henne som halvtam". Tillåt mig att skratta å det grövsta. Jag har då aldrig dragit med mig en man hem som har förudmjukat mig och inte sett mig som lika mycket människa som mannen i fråga. Inget knullande där inte. Och jag undrar på allvar (och ja, detta är under bältet för att det är vad som förtjänas) hur många gånger Jensen, om han nu lever som han lär, har fått ta hjälp av den lilla handen när han efter ytterligare en misslyckad raggningsrunda har fått gå hem ensam.

För övrigt undrar jag hur lång tid det tar för honom att författa sina artiklar med tanke på att han försöker förfina sina konservativa åsikter med hjälp av en bajsnödigt pretentiös vokabulär.