Usch. Man ska egentligen inte klaga. Men ibland måste jag få ventilera mina I-landsproblem. Det jag ska beklaga mig över är något som kan få tillbaka-kakan "men du fattar ju vad jag menar ändå!". Och det gör det ännu värre för om det nu bara handlar om att folk ska fatta vad man menar så skulle man ju bara kunna stava fel hela dagarna (ni vet den där klassikern att man kan förstå vad som är skrivet om första och sista bokstaven i ett ord sitter rätt men resten är en röra). Det är alltså felstavningar som jag ska klaga lite på.

Att stava fel när man har svårt med att stava är skitlugnt. Då är det bara att stava på för man ska alltid försöka. Och om det är ett klassiskt tangentbordsfel är det också lugnt (exempel: Dusxch). Men om man stavar fint och rätt genom hela texter men plötsligt stavar fel på det enklaste av ord så blir jag lite irriterad. Idag irriterar jag mig på folk som skriver "sätt" när de menar "sett".

Exempel; "Åh, det är det sötaste jag sätt i hela mitt liv"

När jag är osäker på hur något stavas så brukar jag ljuda. Jag undrar om de som skriver "sätt" ljudar. För om de gjorde det skulle de inse hur dumt det låter. Sätt.

Så. Nu har jag fått klaga lite så nu ska jag dricka kaffe. Det är det godaste kaffet jag någonsin sätt...