Transexuella får inte heller pussa på vem som helst
Häromdagen (jag undrar om det inte var igår kanske?) så satt jag och kikade igenom diverse trådar på forumet Flashback. Där kan man hitta mycket intressanta ämnen och upplyftande eller irriterande diskussioner. I vilket fall som helst så kikade jag in på den relativt harmlösa tråden som gäller Big Brother 2011. Då tråden innehåller flera hundra sidor så diskuteras det mesta mellan himmel och jord (eller mellan husets fyra väggar) och så även Vanessas transexualitet. För er som inte har kikat på Big Brother (jag trodde personligen aldrig att jag skulle göra det men sitter ändå och glor i soffan prick klockan tio) så är det alltså en deltagare vid namn Vanessa som innan hon blev kvinna alltså var en man. Easy peasy, med andra ord.
Det finns då, som alltid, de som påstår att usch, vad det är äckligt och onaturligt det där med en människa som har bytt kön och att det finns de med den åsikten får man acceptera och det är till detta jag vill komma. Det diskuterades nämligen om det faktum att Gurkan (ytterligare en deltagare) inte gillade att Vanessa var transexuell (han accepterade det dock, ska tilläggas) men att Vanessa kysste honom trots att hon visste att han inte uppskattade detta. Det var då vissa som påstod att Gurkan fick skylla sig själv med tanke på att han var trångsynt men det håller jag inte med om.
Tanken på att det alltid kommer att finnas människor som inte förstår att en person väljer att byta kön får man förlika sig med men om personer med denna åsikt kommer med glåpord osv. så har man, som utsatt, självfallet rätten att försvara sig. Men då någon inte är av samma åsikt som en annan person (t.ex. som att Gurkan inte riktigt förstår det där med transexualitet) men ändå accepterar detta (man agrees to disagree med andra ord) så har man inte rätt att tvinga sig på någon för att på så sätt "retas" med personen i fråga för hennes/hans åsikt.
Jag tycker personligen att Gurkan kanske borde ta Vanessas pussar med en klackspark men om han verkligen inte tycker det är okej att få en puss på kinden av en kvinna som tidigare har varit man så får den transexuella, i detta fallet Vanessa, acceptera detta och kramas med någon annan istället (då det i stort sett bara är Gurkan i Big Brother-huset som inte gillar hennes transexualitet så borde det finnas fler som gärna pussas och kramas).
Det känns dock lite overkill att behöva påminna om att människor (kvinna, man, transexuell, hermafrodit... alla helt enkelt) ska acceptera andras åsikter (man kan dock alltid prova på att ifrågasätta åsikter som man inte håller med om men om det blir dead-end så får man förstå detta) och lyssna på ett ja eller ett nej. Dock gav jag här min syn på saken och att debattera lite smått är alltid trevligt på en torsdag.
En trevlig tur
Och apropå Carlings så tycker jag att det är en av få affärer där det inte framgår (i alla fall inte så tydligt som i andra klädaffärer) vilka kläder som är för kvinnor och vilka som är för män. Detta kan många finna förvirrande (jaha, köper jag ett linne för killar eller ett för tjejer nu?) men jag tycker att det är ett steg i rätt riktning. Visst, det är fortfarande så att kläderna för kvinnor är i en del av butiken och kläderna för män är i en annan men det är ändå svårt att se exakt vilka kläder som är för exempelvis kvinnor. Det är inte puttinuttfärger för kvinnor och enbart döskalletryck och mörka nyanser för män - på Carlings blandas hårdrockstryck med pastellfärger oavsett om du är kvinna eller man. Som sagt, det är inte perfekt men det är på rätt väg.
Under construction
Nu ska bloggen bannemig få bli lite vårig!
Så ursäkta röran men jag bygger om lite smått.
Edit. Ingen vår här inte. Jag orkade inte riktigt pilla med alldeles för många koder hit och dit. Så ja, jag håller det svart-vitt-grått fortfarande. Alltid gångbart. Dock har jag lagt upp en bild på mig själv för er som är intresserade av att "ge mig" ett ansikte. Man kan tycka att den som talar om kvinnors rättigheter osv. inte borde lägga upp en bild där ungefär hälften av bilden utgörs av bröst men saken är den att jag är stolt över bilden - jag tycker att jag är snygg på den; jag gillar tuttarna, mitt leende, min hy och mina tänder på bilden. Dessutom ser håret rätt fint ut. Ja, jag är nöjd. Därav lägger jag upp den. Så, nu har jag försvarat den i förväg men ibland är väl det kanske lika bra?
Nu ska jag knata ut på balkongen och sola. Dessutom funderar jag på om man inte är värd ett glas billigt, vitt vin?
Promenix
Imorgon är A och jag lediga så då får jag hoppas på lika fint väder så att vi kan gå ut på utflykt. Kanske ska man göra smörgåsar också så att det blir en liten picnik? Vem vet.
Havet!
Jag är över lag otroligt nöjd över att jag och A flyttade hit. Sju mil flyttade vi och hade som mål att flytta till en plats där vi inte har långt till varesig universitet eller jobb och där bostadsrätterna inte var hutlöst dyra. Så hittade vi vår tvåa och flyttade hit i slutet av januari. Och jag kunde inte vara mer nöjd. På många sätt så liknar den här staden den stad som vi flyttade ifrån - närhet till vattnet, en relativt stor centrumkärna m.m.
Det är det där med närheten till vattnet (i detta fall havet) som gör mig extra glad. Från vår lägenhet så är det en dryg kilometer till en hamn med fiskrökeri, fina bryggor och små skär. Vidare så kan man spatsera in i skogen och gå på för våren nybyggd trall som vindlar sig över klippskrevor, in i dungar och ut till gömda stränder. Härligt! Så idag funderar jag på om man inte skulle ta en liten promenad.
Nu är jag poppis så det bara svänger om det
Och så var det ju det där med Melodifestivalen. Den där hypade tävlingen som jag slutade att se på när jag var tolv. Dock kan man, trots bojkott, inte undgå att veta vem som vann, vem som var bäst klädd och vem som hela Sverige önskar egentligen skulle ha vunnit (men som märkligt nog ändå inte vann?). Han som vann, han heter Eric Saade, är tjugo år gammal och sjunger om att han ska bli populär. Kul. Grattis Eric. Men var det någon som egentligen lyssnade på texten? Var det någon mer än tioåriga småtjejer som röstade för att han var "söt"? Var det någon som ens hajade till när han boppade runt på scenen och sjöng att hans kropp ville ha en kvinnas kropp och att han skulle bli populär för att få den där kvinnan?
Jag och A lyssnar en del på radio. När vi åker bil, när han kör lastbil eller när vi diskar. Och om man lyssnar på någon av Sveriges största radiostationer så kan man inte undgå att höra Saade poppa loss. Och sjunga lite om att han ska bli populär.
I will be popular, I will be popular
I'm gonna get there, popular
My body wants you girl, my body wants you girl
I'll get you when I'm popular
Och så fortsätter det i samma stil innan Eric har hunnit att brassa sig genom tjugotre "popular" och trettio former av "I". Och jag kan inte undkomma att bli förvånad över hur texten cementerar den där högstadieregeln att den som är mest "poppis", mest "inne", mest i centrum får allt vad han/hon (fast allt som oftast han) vill ha, även när det kommer till partners. Eric kommer aldrig att få den där tjejen han sjunger om så länge han inte är populär, så länge han är en helt vanlig svenne-filmjölk, men när han väl blir populär så kommer han att få henne lätt som en plätt. När han blir skolans tuffing så får han allt vad han vill ha, inklusive tjejen, och han kan sedan glatt tralla runt bäst han vill för så länge som han är populär så är ju allt frid och fröjd.
Jag kan heller inte ignorera det faktum att Eric struttar runt och menar att han kommer att "få" tjejen när han blir sådär hemskt otroligt populär. Det är inte så att han kommer att bli tillsammans med henne för att hon och han vill - han vill ha henne (och texten talar knappast om ifall hon vill ha honom) och när han blir populär så ska han bannemig ta henne oavsett vad hon själv tycker om det hela, oavsett om hon ogillar att popsnöret svischar fram och tar henne. Han ska ha och ta henne för han är ju "poppis" som sjutton.
Och vidare så kan man ju fundera över vad den där texten ger för bild av kvinnan i fråga som Eric nu så gääärna vill ha och ta. Hon blir, som vanligt, ett objekt som passiv står och tittar i ett hörn och inte ger ett pip ifrån sig när Eric väl har blivit populär nog för att ta henne. Nej, då antas det bara att hon är nöjd och glad och uppskattar det faktum att någon som är populär vill ha henne. Har Eric funderat över om hon kanske inte alls vill ha honom - hon kanske vill ha den där killen som är superbra på matte och som inte flänger runt på scenen och är så jäkla populär?
Sure, man kanske kan tycka att det är lite att hårdra att såga Erics låtval på grund av att den, om man tänker efter, objektifierar kvinnor och ställer krav på att man som man (eller pojke för den delen) ska vara populär hela dagarna, varje dag för att "ta" en partner. Men det tycker inte jag. Låtskrivare (i detta fallet Fredrik Kempe) har en chans att få fram ett budskap som få människor har - ett budskap som kan nästla sig in i varje vrå och strömma ut ur varje högtalare - och att inte göra något vettigt av denna chans när man väl har den är att slänga bort ett tillfälle som många gärna skulle betala dyrt för att få ta del av.
Förresten. Debattinlägget skrivet av Bruno & Udd gillas.
Sommarfin balkong?
Det var längesen som jag sov såhär länge. Jag och A lade oss vid elva och jag sov till... elva. Lite skrämmande. Och som att jag behövde mer energi efter denna dvala så har jag nu avslutat mina två koppar morgonkaffe ute på balkongen i växlande molnighet. Men förut snöade det. Detta vet jag på grund av att jag, runt klockan sju, vaknade i någon minut och tittade ut. Snökaos. Jag somnade om och bedövade antagligen min sorg över ovädret genom att sova i ytterligare fyra timmar. Och när jag vaknade... ja, då var all snö borta. Mycket trevligt.
Igår var jag och A på Plantagen också och inhandlade blommor till balkongen. Jag vet att det är för tidigt - man ska väl helst plantera ut blommor i maj någon gång men jag kör på ändå. Lite fint ska man väl få ha det trots att det knappt har hunnit bli vår? Nu har jag såklart glömt vad växterna hette men vi köpte två halvstora grönbladiga växter med rosavita blommor plus att vi införskaffade förzinkade krukor som går att hänga på balkongräcket. Vi får se hur länge de varar. Växterna alltså. Krukorna tror jag till och med överlever vintern...
Nu när solen har börjat att titta fram då och då så blir jag något så otroligt sugen på att göra balkongen sommarfin så här kommer några bilder som i alla fall inspirerar mig.
Hur könskodad är du?
Vad gillar du att göra? Har du någon hobby? Har du någonsin hört kommentaren "jaha, vad kul, det är ju mest killar som gör sånt" eller "oj, jag trodde bara att det var tjejer som höll på med sånt". Då håller du på med något som är könskodat - det vill säga att du gör något som ses som typiskt kvinnligt eller manligt. Att spela rugby är till exempel könskodat som en manlig idrott och att sticka ses som ett typiskt kvinnligt tidsfördriv. Det kan vara intressant och ögonöppnande att se vad man tycker om att göra och se om man gör mest kvinnliga eller manliga saker.
Jag tycker till exempel om att; inreda min och A's lägenhet, att skruva på bilen, att tatuera mig, att sminka mig, att lyssna på hög rockmusik, att shoppa, att äta god mat, att sola, att läsa, att umgås med vänner, att bjuda hem folk på middag och ett glas vin, att dricka kaffe, att åka båt, att cykla, att bada, att åka bil sjuhelsikes fort, att ha sex.
Så, vad gör jag som är direkt typiskt kvinnligt i samhällets ögon? Jo, jag gillar att inreda, att sminka mig och att shoppa. Vad gör jag som är manligs kodat? Jag tycker om att meka med bilen, att lyssna på hög musik, att åka bil i hög hastighet och att ha sex. Av ovanstående saker (som bara är en bråkdel) som jag tycker om att sysselsätta mig med så gör jag alltså tre saker som är typiskt kvinnliga och fyra saker som är typiskt manliga. Sedan kan man ifrågasätta hur manligt kodat det är att gilla att ha sex men jag tycker att det är något som kopplas till manlighet - kvinnor och män har sex i samma utsträckning men det är inte lika accepterat att kvinnor talar om bra sex, ett skönt knull eller ett one night stand så som det är accepterat att män gör det så ja, jag tycker att det är manligt kodat men anser självfalletnatt det borde vara okodat.
Att jag gillar att tatuera mig kanske många anser är manligt men då allt fler människor tatuerar sig och gör det i lika stor utsträckning oavsett om det är kvinnor eller män det gäller så anser jag att tatueringar är relativt okodade om man nu inte tänker på tatueringar som något som enbart sjörövare har... Att äta god mat är inte typiskt kvinnligt eller manligt och sol, umgänge och läsning omger sig många av oavsett om de är kvinnor eller män. Att bjuda hem folk och dricka alkohol är inget som enbart kvinnor gör och att dricka kaffe, åka båt, dra ut en sväng på cykeln eller bada är något som de flesta gör och som de flesta anser är okodat.
Merparten av sakerna som jag nämnde ovan är alltså okodade sysselsättningar eller hobbys eller vad man nu vill kalla dem och skulle det inte vara skönt om allt man gjorde var okodat? Att man slapp höra någon säga att "oj, häftigt att du kan byta däck på bilen trots att du är tjej"? Skulle inte livet vara i alla fall lite enklare då?
Vårshopping
Usch. Nu har jag inte uppdaterat på fyra dagar. Jag känner, precis som Rebecca Vinterbarn Elg nämnde i Hej Litteraturen, en uppdateringshets men jag får se till att slå bort den för jag varken vill eller orkar skriva exakt varje dag. Om jag skulle ha skrivit något de senaste dagarna skulle det till exempel enbart ha handlat om hur förkyld jag har varit, hur mycket snor jag har haft i min näsa och om hur dåligt jag har mått. Ja, det skulle väl inte ha varit sådär skitintressant? Inte tre dagar i rad i alla fall.
Nu till något betydligt mer intressant. Eller inte. Jag har köpt en vårjacka! Jag har inte något minne av att jag har ägt en vårjacka på... ja, i alla fall fem år. Jag undrar vad jag har haft på mig på vårarna innan? Har jag haft en vinterjacka? Har jag haft en tjocktröja? Har jag varit naken? Jag gissar på det sistnämnda. Vinterjacka skulle ha varit absurdt... Nu har jag i alla fall införskaffat en beige jacka från H&M och jag är extremt nöjd. Jag claimar absolut inte denna blogg som en modeblogg men har jag köpt en ny jacka så tänker jag bannemig nämna det. Och dessutom tvinga er att se hur den ser ut.
Trots min snoriga näsa och mitt bankande huvud så gav jag mig alltså ut i ett hav av nyavlönade människor i lördags och köpte denna jacka. Och igår var jag och herrn också ute på stan (på grund av att jag var lite friskare, för att det var färre människor ute och för att jag var sugen på att spendera lite pengar) och jag köpte ett par leggings, ett par solglasögon, en bunt trosor, en tub foundation och ett nagellack som jag tror att jag kommer att använda hela sommaren. Kulörten heter Pink mist och kommer att sitta superfint till lite solbrun hy. Och vinterblek också för den delen för jag har redan strukit på det. U must have this är också en fräsig färg. Jag köper dessutom så mycket hellre en massa olika färger på H&M för fyrtio kronor styck istället för att spendera drygt hundra kronor på något annat märke.
P.S. Om någon kommer och påpekar att man, om man är intresserad av feminism och genus, inte kan snacka kläder och smink och annat "tjejigt" så säger jag bara trudelutt på er och hänvisar till inlägget Män i klänning och kvinnor i kalsonger. D.S
Bokrecension - Skriet från kärnfamiljen
Man kanske tror att Skriet från kärnfamiljen enbart riktar sig till de som faktiskt har en familj med man, några barn och kanske ett och annat husdjur men jag tyckte att det gick som smort att läsa boken trots att jag enbart har min herre (och han är ju inte så "enbart" ska man kanske tillägga). Boken tar upp det där kruxet med att få livspusslet att gå ihop, ett begrepp som författarna inte ens gillar och som ställer krav på alla i en familj. Man ska ha det perfekta hemmet och barnen ska ha fina, dyra kläder. Man ska storstäda innan man välkomnar gästerna på middag (eller en simpel liten kaffe som ska bryggas i en sån där dyr maskin som ser ut att komma direkt från Nasa) och man ska baka bröd av surdeg som ska stå och gotta till sig i flera år innan den är duglig. Man ska vara snygg och man ska hämta i precis rätt tid på dagis (inte för tidigt för då vägrar man barnen deras umgänge med kompisarna men inte för sent för då vägrar man barnen deras umgänge med mamma och pappa). Sedan ska man tvätta kläder (utan att missfärga), diska (samtidigt som man är delaktig i barnens pärlplattepyssel), dammsuga (utan att irritera sig på att det ligger saker på golvet) och tvätta fönstren när det blir vår då skiten syns som tydligast. Ja, det är ett jäkla krångel det där med att hålla en familj flytande. Om det nu är så att allt det där måste finnas i en familj för att den ska vara okej? Det är det som författarna ifrågasätter, om det måste vara så himla perfekt och om det ovanstånde faktiskt är definitionen av perfekt?
Boken ger dig exempel på familjekrångel och författarna ger dig handfasta tips på hur man kan slappna av lite mer i rollen som mamma eller pappa (eller kanske mappa?). Man måste faktiskt inte städa hela dagen inför att dina vänner ska komma och dricka vin. Man behöver inte baka eget bröd när det faktiskt finns i affären. En perfekt förälder behöver inte vara superchick och leksugen ständigt och jämt utan det är faktiskt helt i sin ordning att visa barnen att man är trött och att det är okej att vara det (vilket förhoppningsvis sänker kraven som dina barn kommer ha på sig själva när de blir föräldrar). Du behöver inte tvätta kläder varje dag - man dör inte av att bära samma plagg två dagar i rad och en helt vanlig perkulator från ÖoB kan brygga lika gott kaffe som den där svindyra rymdfarkosten.
Släpp kontrollen lite grann. Slappna av i soffan och puta ut med magen. Släng bort kraven för en stund eller sänk dom för alltid. Du är ingen dålig människa för att du inte gjorde dina barns födelsedagstårtor själv och du kommer inte att förstöra dina barn för livet om du klär dem i ärvda kläder eller kläder köpta på H&M. Och din man kommer inte att dumpa dig om du ber honom att ta ut soppåsen utan att du faktiskt behöver påminna honom varje gång. Och din fru kommer inte att lämna dig för någon annan om du ber henne vara med och byta till sommardäck. Sitt inte fast i gamla hjulspår och knata inte runt i samma könsroller dag ut och dag in.
Ja, det är ungefär det som boken går ut på. Tips och peppning inför att få ett mer jämställt liv och en mindre stressig vardag som ger dig magsår och halsbränna.
Pris: 40 kr. på Bokus
Betyg: 4/5
Bild av författarna från Mama
400+
Idag vaknade vi båda (alltså herrn och jag, inte jag och någon annan) runt sju. Inget märkligt med det då vi gick och la oss vid nio. Mycket tidigt i säng, med andra ord, och väldigt skön sömn. Idag ska vi till Ikea för att köpa en buxbomsbuske till mamma och möjligtvis en till oss själva också. Sedan åker vi mot min kära mor för att sedan fortsätta till sjukhuset där moster är inlagd. Vi ska ta med oss medicin till henne plus hennes favoritfilt som hon har haft under hela sin sjukdomsperiod.
Igår ringde min bror och frågade om det kändes okej att åka för att hälsa på henne. Visst, svarade jag och han frågade om jag var mycket ledsen. Jag sa att ledsen är man alltid men att man trots allt började sörja redan för mer än ett år sedan då hon fick beskedet att cancern skulle ta hennes liv inom en snar framtid (som dock inte blev så snar, som tur var). Men det är märkligt det där med att hur mycket man än har förberett sig på att hon kommer att försvinna en dag, trots att man har haft mer än fyrahundra dagars betänketid på hur det skulle kännas, så är det inte något som man kan vara redo för. Nu när det känns mer på riktigt än någonsin förr så känns det som att det kommer som en chock - kanske för att det varit ett Peter-och-vargen-senario så många gånger förr (att hon åker till sjukhuset och man tror att det kommer att vara sista gången men så kommer hon ändå hem relativt kry) och att hjärnan tror att det är detsamma nu, även fast jag vet att det här antagligen och med största säkerhet kommer vara sista gången som hon åker till sjukhuset, att idag kanske är sista gången som jag får se henne. Det känns märkligt. Inget kan förbereda en inför döden men man tycker att fyrahundra dagar borde ha gjort någon skillnad. Och det har det säkerligen men jag märker det nog inte just nu.
Idag gör vi det bästa av det vi har.
Kandelaber
Funderar starkt på att skrutta iväg till Mansion någon dag och
införskaffa den fina kandelabern som just nu kostar 299 kronor!
Våffeldag och sjukhusdag
Imorgon ska mamma och mormor hälsa på henne. Och jag fick telefonnumret till hennes rum så jag ska ta och slå en pling imorgon, så vida hon inte sover.
Om man ska byta ämne totalt så försökte jag och herrn oss på en liten våffeldag i förväg men nej, det föll inte i god jord. Våffelsmeten blev misslyckad och vår nyinskaffade kombigrill var inte så mycket till våffeljärn som vi hade hoppats. Men våfflorna blev goda trots att de blev lite degiga och med lite jordgubbssylt och turkisk yoghurt så kan inget gå fel. Nästan.
Av det mer triviala slaget
Sånt där som det är jobbigt att prata om
Igår, söndag, åkte jag och herrn hem till min moster där min mamma "bor" numera sedan min moster blev diagnostiserad med terminal cancer. Väl där så hjälpte vi mamma med att kolla referenser - något som jag och herrn har gjort till en slags tävling där den som blir klar med sina papper först vinner äran.
Efter referenskoll så åt vi middag tillsammans med mamma och moster. Moster äter dock inte mycket nu för tiden. Hon orkar inte. Men hon kom upp till köksbordet och åt en bit fläskfilé i alla fall. Mamma berättade att hon inte hade varit uppe såpass mycket på över två veckor.
Samtidigt som jag älskar att hälsa på moster så hatar jag det likväl med tanke på att man varje gång ser henne bli sämre och sämre. Hon är några år över femtio och har fungerat som en extramamma åt mig och i henne vet jag att jag kommer att förlora en av mina bästa vänner. Idag slutade hennes urinproduktion att fungera (hon har opererat in slangar som substitut för urinledare då de är drabbade av cancer) och mamma kommer att ringa till sjukhuset där hon har behandlats då moster hellre vill ligga på sjukhuset nu. Hon har kämpat in i det yttersta (hon har varit sjuk i drygt tre år) men nu orkar hon inte mer och mamma tror att hon börjar att "stänga av", att hon vet att snart så är det slut.
Vi har levt med tanken på att varje dag kan bli den sista i över ett års tid med tanke på att moster, förra vintern, fick beskedet om att cancern skulle ta hennes liv. Då var hennes mål att få se våren komma och det fick hon - hon har till och med fått se våren komma någorlunda även det här året. Hon har levt längre än någon kunde tro (speciellt läkarna som gav henne någon månad) och hon har gett långfingret åt han där uppe länge. Jag kunde inte vara mer stolt.
Vi (inklusive moster) tror inte att hon kommer att komma hem igen när hon åker till sjukhuset nu och det kan man kanske tycka är trist men vi är glada över att hon får spendera sin sista tid på sjukhuset för där känner hon sig trygg omringad av människor som "vet" och där hon kan ligga i sin säng och höra liv och rörelse dygnet runt. Hon är dock vaken ungefär två timmar per dygn men de timmar hon väl är vaken vill hon gärna att det ska vara lite rörelse kring henne så att hon känner att det händer något, att hon inte lever i ett vakuum.
Igår så pratade jag och moster om musik som ska spelas på hennes begravning. Många kanske anser detta makabert men vi har alltid kunnat prata om sådana saker (och kunnat skämta om allt) och hon berättade att hon funderar på om inte David Bowies Heroes skulle passa bra. Då sa vi att ja, lite gråt måste det ju vara så att du blir uppskattad och så skrattade vi och kramades lite. Prince underbara Purple Rain diskuterades också. Dessutom funderar hon på Alla vill till himmelen med Timbuktu som avslutande låt. "Lite drag ska det vara också".
End it with a bang, moster!
Jag älskar dig!
Att tjäna pengar på otrohet - är det så märkligt?
I Efter tio talas det idag om det internetcommunity där man förmedlar kontakter med gifta eller sambos - där man alltså förmedlar otrohet - och jag blir med ens intresserad. Hur kommer det sig att det idag, år 2011, finns en och säkerligen flera internetsidor som förmedlar och tjänar pengar på otrohet? Jag vet inte svaret men det är en intressant frågeställning. Är det legitimt med otrohet, är det på modet med otrohet? Kan ett vänsterprassel göra det egentliga förhållandet bättre?
På sighten kan du läsa att den passar dig som lever i ett monotont förhållande, som är trött på att den andra parten i förhållandet reser för mycket eller för dig som bara vill "liva upp vardagen lite". Sidan promotar sig själv som en sight för den som söker efter en extra krydda i vardagen. En extra krydda i form av en affär vid sidan av ditt "riktiga" förhållande, hur riktigt förhållandet nu är om man måste ta till otroheten för att få lite spänning.
Dels så undrar jag om otrohet är lösningen på ett förhållande som uppenbarligen har gått i stå och där man inte längre trivs? Jag skulle snarare rekommendera att man pratar (endera hemma i vardagsrummet eller i en parterapisession) eller, som sista utväg, avslutar förhållandet. För att vara otrogen är väl inte en dans på rosor? Visst, i början kanske man känner det där pirret i magen (som påminner om då man var häftigt förälskad i sin egentliga partner) men vad händer sen då man kanske har rullat runt i sänghalmen och ständigt måste vara på sin vakt för att kunna upprätthålla denna otrohet? Hur kul blir livet då? "Spänningen" som utlovas blir snabbt till en vardag fylld av lögner, ett förhållande färgat av svek och kanske en stor skuldbörda.
Är man inte nöjd med sitt förhållande ska man försöka att reda ut det hela. Går det inte att reda ut det ska man gå. Man ska packa sina väskor, säga adjöken och leva singelliv.
Men är kanske inte ett community som detta ytterligare ett tecken på att vi idag, i ökad utsträckning, söker kickar till höger och vänster? Är en otrohetsförmedling inte bara en extrem av ex. företag som erbjuder skydiving, bergsklättring eller andra adrenalinpumpande upplevelser? Är det inte en effekt av att vi lever i ett samhälle där allt står till buds, där allt kan köpas för pengar, där man genom ett musklick kan söka kickar på otaliga sätt och i varierande grad och där vi ständigt kräver farligare, hemskare och mer exklusiva saker att göra för att kunna tillfredsställa vårt behov av spänning eller vårt behov av uppmärksamhet?
Och är det egentligen så konstigt att ett företag, i dagens konsumtionshets, väljer att tjäna pengar på andra människors missnöje eller längtan efter spänning? Är det något nytt, egentligen?
Bild från SvD
Snuttipluttigull - hell no!
Nu sitter jag i alla fall framför tv:n och tittar på ettan där Glada Hudik-teaterns grundare Pär Johansson besöker morgonsoffan (trots att han i och för sig sitter i en stol) och promotar Hur många lingon finns det i världen?. Han berättar också om de fördomar som han hade mot handikappade/utvecklingsstörda innan och om det faktum att man måste kunna ställa krav även på de som har olika diagnoser eller syndrom - samhället har inte utvecklats utan krav från håll och kanter och han ifrågasätter varför man inte kan göra det med de som är utvecklingsstörda? Han berättar även att det antagligen är lättare att arbeta med utvecklingsstörda än med normalstörda då de utvecklingsstörda är "här och nu" på ett sätt som inte normalstörda brukar vara. Han möter även kritiken om att "alla får inte vara med" och menar att nej, alla utvecklingsstörda får inte vara med i Glada Hudik och menar att alla normalstörda inte heller får vara med överallt - Pär Johansson tycker att det är märkligt att när det gäller utvecklingsstörda så finns det en tanke om att alla ska få vara med.
Jag blir alltid imponerad av människor med driv och tåga - precis som Pär Johansson och hans Glada Hudik. Pär Johansson går emot den där tanken att utvecklingsstörda skulle vara lite mindre människa än vad du och jag är och pysslar inte om dom, han gulligullar inte runt där på scenen och ger instruktioner så mysigt han kan. Nej, han behandlar aktörerna i Glada Hudik precis som han behandlar vilka andra som helst, just för att de faktiskt är "vilka andra som helst".
Jag personligen är väldigt stolt över att jag alltid har behandlat utvecklingsstörda som det de är, individer i ett samhälle, just för att det faktiskt inte är alla som gör det (märkligt nog). Jag tror att det hela handlar om hur jag har blivit uppfostrad. Mina föräldrar har alltid varit av samma åsikt och min mamma har jobbat med de utsatta i samhället (oavsett handikapp, social status, inlärningssvårigheter osv.) och hon har lärt mig att med gulligull så kommer man inte långt och man kommer inte heller att tas på allvar av de man "gulligullar med" just pga. att man, när man gulligullar, inte visar respekt mot den man talar med.
När man gullar och nojsar hit och dit behandlar man den man samtalar med som att den inte är på samma nivå som en själv. Jag gullar inte med mina vänner bara för att de inte är som jag (det är ju bara jag som är som jag så då skulle det bli en jävla massa gull) så varför behandla utvecklingsstörda på ett annat sätt? Jag kan bli väldigt trött när jag hör folk säga att "åh, han/hon är ju så gulliiiiig" när de ser någon med Downs syndrom och visst, han eller hon är säkert gullig men tror människor verkligen att det är vad någon som kanske är sisådär 35-40 år verkligen vill höra, att de är gulliga? Njae, jag tror nog inte det. Jag tror att de vill bli behandlade som individer och unika människor - inte fan går jag och drar en 40-årig kostymnisse i kinden och säger att "åh, du är sååå söt! Nemen, vilken gullig portföööölj, har du köpt den aaalldeles själv?".
När man tror att man gör någon en tjänst genom att särbehandla dem så får man nog tänka till en extra gång.
Trevlig torsdag
Sexuellt ojämlika på ålderns höst
Förr så ansågs kvinnans sexualitet nästintill vara lika med noll och när man väl synliggjorde att kvinnor faktiskt är sexuella varelser så såg man deras förmåga som något som enbart var till för mannens njutning. Kvinnans sexualitet skulle kuvas och kvinnor sågs som lömska människor som var tvungna att hållas hårt för att hon inte skulle sväva ut och bli promiskuös. Kvinnans sexualitet skulle kuvas och mannens sexualitet accepterades som något som han inte kunde "hjälpa" - hans sexualitet var kvinnans ansvar och därmed var det kvinnans "fel" om mannen blev sexuellt upphetsad och i och med det var det alltså hennes plikt att tillfredsställa mannens lustar. Kvinnan var menad att ge njutning till mannen utan att få någon slags njutning tillbaka med tanke på att den kvinnliga sexuella njutningen var tabubelagd.
Idag har detta förändrats och ett stort steg på vägen till kvinnors sexuella frigörelse var att våldtäkt inom äktenskapet blev brottsligt. Dock kan man fråga sig hur långt vi har kommit på vägen till den där frigörelsen? En kvinna som idag har sex med många män är fortfarande en "hora" medan en man som har sex med många kvinnor ses som extra manlig. Kvinnor kanske kan ses som mer sexuellt frigjorda nu pga. att det är mer accepterat att man t.ex. viker ut sig osv. men för vems skull? Merparten av alla tidningar med utvik är så kallade herrmagasin och kvinnor ses iklädda kaninoutfits, minimala plagg eller helt nakna i passiva positioner - motiven är oftast som sådana att kvinnan verkar bli betraktad och hon görs därmed till ett objekt. Det finns fler exempel på att vi kanske inte har kommit sådär jättelångt på vägen till att kvinnor och män är sexuellt jämlika och ett tydligt exempel är det faktum att det idag finns tre potenshöjande läkemedel på den svenska marknaden och att alla dessa är till män. Vad säger det om synen på kvinnans sexualitet? Potenshöjande medel kan användas av män i alla åldrar men används bl.a. av äldre män som med åren har fått en minskad potens och på så sätt är väl allt väl. Men de äldre kvinnorna då?
Säger det faktum att äldre mäns sexualitet blir "hjälpt" medan äldre kvinnors sexualitet inte blir det något om vårt samhälle? Ja, jag tror i alla fall det. Enligt mig så säger detta att män ska få vara sexuella så länge de önskar medan äldre kvinnor antas bli asexuella i och med att de blir just äldre. Den äldre mannen är alltså inte menad att ha sex med den äldre kvinnan - nej, jag ser det som så att synen på yngre kvinnor tillsammans med äldre män fortfarande är aktuell. Föreställningen om att mannen ska vara den äldre i förhållandet drivs till sin spets då den äldre mannen med sin nyfunna potens kanske inte kan ha sex med en äldre kvinna utan istället söker sig till en yngre kvinna som har en högre grad av potens än den äldre kvinnan har (med tanke på att libidon över lag minskar mer åren).
Så, fram med potenshöjande medel till kvinnor! Och kom inte och påstå att glidmedel är något som kan fungera som potenshöjande - glidmedel är enbart ett sexuellt hjälpmedel och ökar inte den sexuella lusten utan förenklar bara en eventuell penetration!
P.S. Jag tror såklart, för den som kanske inte trodde det, att det finns många äldre människor som har sex med varandra och det är ju super! Jag ifrågasätter bara potenshöjande medel för enbart män. D.S
Trädgårdsdagarna!
Jag funderar starkt på om man inte borde boka in helgen vecka 18 med tanke på att det den 6-8 maj ställs till med trädgårdskalas på Liseberg. Trädgårdsdagarna ska tydligen vara något i hästväg och brukar dra tiotusentals besökande. Om man är intresserad (vilket jag är) så pågår utställningen (och shoppingen) mellan klockan tio och sju från fredag till söndag. Om du har MedMera-kort får ni dessutom gå in två till priset av en!
Vår på IKEA
Uppifrån och ned: solcellslampa (149 kr.), bänk (745 kr.), pläd (149 kr.),
fåtölj med plats för två (900 kr. exl. klädsel), kudde (69 kr.)
Snoppar och muttor och allt däremellan
Jag måste tipsa om hemsidan Sex is not the Enemy - en sida som publicerar bilder på nakenhet och sex på ett lite annorlunda sätt för den som annars är van den klassiska västerländska porren där det är stora silikonbröst, stenhårda kukar och tjejer som fontänorgasmar till höger och vänster. Sex is not the Enemy lägger upp bilder på alla slags konstellationer - trekanter, ensamonani, bögsex, flatsex, heterosex, bilder på kvinnor med stora bröst och kvinnor med små bröst eller inga bröst alls (som på bilden nedan), bilder på män med snopp och män med mus. Ja, helt enkelt en stor variation av nakna, kära, glada kroppar som vägrar passa in i normen av hur en kvinna, en man eller en transexuell ska se ut.
Fiskpinnar och stora bröst
Jag lade inte ens all fokus på utseendet hos en potentiell pojkvän då jag var sexton - till och med innan jag kunde USA's delstater (som jag dock glömt vid det här laget) så visste jag att utseendet är något sekundärt när det kommer till förhållande, att utseendet förändras genom åren och att man inte kan basera ett förhållande enbart på utseendet. Men sen så är Big Brother en abnormitet också...
Nu kommer herrn och vill att jag ska skriva att han äter fiskpinnar nu. Och att han gjorde det igår också. Och så vill han att jag avslutar med ett hejdå. Så... hejdå!
Papper som ska hit och papper som ska dit
Nu ska jag smaska lite vaniljyoghurt och ha ont i magen (mensvärk? Eller den där mozarellasmörgåsgrejen som jag gjorde förut? Om det senare alternativet så borde jag kanske inte äta någon yoghurt... Men det gör jag nog ändå).
Tryck
Sedan jag började läsa genusvetenskap har jag blivit mer och mer medveten om hur samhället ser på kvinnan och mannen och hela det där spektaklet som kallas könsroller men även om jag inte hade börjat studera just genusvetenskap så tror jag att jag ändå skulle ha reagerat på Tryck och deras nya nummer som är dedikerat till kvinnan, "modern till allt liv", som Tryck väljer att kalla henne.
När jag såg tidningen tänkte jag att jaha, vad roligt att en tidning uppmärksammar kvinnor nu när det dessutom har varit den internationella kvinnodagen och allt men när jag bläddrade i den blev jag inte direkt begeistrad. Tidningen inleds som vanligt med en serieteckning och denna gång symboliserade en räv den där "modern till allt liv". Runt räven fanns en massa pilar som uppmärksammade "kvinnans" iPhone (med vilken hon alltid håller sig uppdaterad), hennes högklackade skor (som beskrivs som obekväma och ett bra komplement till hennes klädsel som inte tar vädret i beaktande), hennes hund (som de beskriver som "Jycke, javisst. Barn får vänta, karriär, frihet och fest"), hennes utseende (beskrivet med orden "Ja tack, det är utsidan som räknas") osv. osv. i all jävla oändlighet. Teckningen är en total satir över tecknarens bild av vad en kvinna "är för något", lite som att alla med mutta skulle vara så otroligt lika.
Jag bläddrar, redan irriterad, vidare förbi de där sedvanliga nattklubbsannonserna och modereportagen i jakt efter något som faktiskt passar in i ett nummer dedikerat till kvinnan. Jag snubblar över en artikel om ett High Heels Party där man lockar med goodiebags och riktar sig till tjejer som tycker om skor vilket man undrar om inte alla tjejer egentligen gör? Vidare kommer ett reportage om hur man vårstädar kroppen med diverse naturgodis som ska skrämma bort alla gifter ur kroppen som man har samlat på sig under vintern. Man intervjuar vidare en kvinna som har satsat på att starta en webshop som säljer smycken och så finns det en underklädesbild som sammanfattas som "drömsk och feminin i bohemisk stil". Modellerna posar i vita underkläder och i bakgrunden hänger en modell upp tvätt som hon har tvättat på en gammaldags tvättbräda. Några sidor längre fram står några kvinnliga modeller i något som ska se ut som ett kök - modellerna är klädda i ljusa kläder och en av dem står bredvid en man som sitter ned på en stol (iklädd svart) och håller sin hand på hans axel medan en annan modell står och håller i ett serveringsfat med bullar.
Efter modespecialen så kommer en text om träning och lite senare kommer äntligen en text om Festivalen för Systerskap (som hölls under helgen). Efter detta så kommer en artikel om ett band som får frågor om sex och relationer - alla i bandet är män och får frågor om vad som avtänder dem mest, om det är sant att alla män alltid vill ligga (svaret är ja, enligt intervjun) och om hur den "optimala musen ser ut". Några sidor längre fram kommer en intervju med Värmlands landshövding, Eva Eriksson följt av en guide till kvinnors hälsa där man tipsar om välgörande krämer m.m.
Jag bläddrar och bläddrar ännu snabbare förbi skönhetsguiden som tipsar om mascaror, ögonskuggor och annat. Jag läser artikeln om tjejen som är tatuerare och är glad att tidningen kommit till sitt slut då den avslutande texten handlar om vad en kvinna menar när hon säger vissa saker, artikeln har fått namnet "Vad menar hon... egentligen?" och tar bland annat upp att kvinnor, när dem säger ja, ibland menar ja och ibland menar nej samt att kvinnor inte är lika flexibla som män.
Jag vet inte ens om jag behöver gå in mer på detta nummer av Tryck mer än att en typiskt kvinna enligt Tryck tydligen är intresserad av smink, hur man håller sig frisk och snygg och hur man klär sig för att leva upp till kraven på hur en kvinna "ska" se ut, vilket alltså är lite 50-talsaktigt med knästrumpor, långkjol, mormorsstövlar och huvudklut. Själv är jag mer intresserad av rockmusik, tv-spel och att äta mig riktigt jäkla mätt så billigt som möjligt.
Bokrecension - F-ordet
Kapitel 1
I detta kapitel skriver journalisten Anna Svensson om våldtäkt och delar med sig av sina egna erfarenheter. Hon skriver om hur personer utsatta för våldtäkt får en offerstämpel som är svår att tvätta bort. Denna offermentalitet gör att de kvinnor och män som har utsatts för våldtäkt blir till människor som inte kan föra sin egen talan, inte kan föra sin egen debatt och som absolut inte kan bli "vanliga människor" efter en våldtäkt. Anna Svensson går emot påståendena om att våldtäkt är det värsta som någon kan utsättas för och menar att denna tanke i sig gör att man enbart ser den våldtagna/-e som ett kön, inte som en fullt fungerande människa med kropp och själ. Den drabbade objektifieras.
Citat: Förutom att reducera människor till könsvarelser reducerar de faktiskt våldtäkten som brott.
Kapitel 3
Detta kapitel är utlämnande och starkt och handlar om det sexualiserade våldet. Texten är skriven av prästen till lika forskaren och HBT-aktivisten Lars Gårdfeldt som låter sin text utgå ifrån ett tidiningslöp med texten "Vi anklagar alla män för varje våldtäkt". Han berättar vidare om kvällen då han, som ung homosexuell, blev våldtagen av en annan man i sin egen lägenhet och ifrågasätter det svenska samhället där män är menade att vara starka och omhändertagande utan minsta svaghet och absolut inte kan våldtas. En otroligt intressant text skriven med känsla, sårbarhet och mod!
Citat: Det var ju inte alla män som var hemma hos mig den där sommarnatten 1985. Det var ju inte ens alla homosexuella män, inte ens alla bögar i Göteborg. Det var en enda man som våldtog mig. Hur kan skulden då vara någon annans?
Kapitel 4
Denna text bjuder på en intressant syn på abort och barns livsduglighet och om detta i sin tur ska avgöra om abort är okej eller ej. Anna Ekelund, skribent på Aftonbladet, skriver bland annat om det faktum att abort är en egoistisk handling och att detta ska vara helt okej; att egoismen i beslutet angående abort inte ska vara tabu eller fult. Hon skriver vidare om att det i dagens Sverige är accepterat att förespråka abort medan det är lite av ett socialt snedsteg att rekommendera någon att behålla sitt barn - man får heller inte ifrågasätta någons abort i det moderna Sverige. Att det finns ett sådant tabu om att tala om abortens vara eller icke vara leder, enligt Ekelund, till att förminska kvinnan till en människa som inte klarar av att ifrågasättas eller försvara sina egna beslut. Ekelund skriver också om det faktum att allt yngre foster kan räddas i och med att tekniken utvecklas och att detta kommer att försvåra den svenska definitionen av ett livsdugligt foster (något som alltså ligger till grund för de abortregler som finns) - Ekelund menar då att oavsett definitionen av livsduglighet så ska det vara okej att göra abort, det ska inte vara fult men ska heller inte svepas in i ett skimmer och aldrig ställas emot väggen.
Citat: Att banalisera frågan förminskar både kvinnan och den otroliga möjlighet hon har.
Kapitel 6
Djurporr är sällan något som man får läsa om i varesig böcker eller tidningar men Don Kulick tar tjuren vid hornen och studerar djurporren och dess betydelse. Kulick tar upp diverse intressanta och makabra fakta som att det t.ex. är vanligare att män utför tidelag medan det sällan förekommer några män i filmer med inslag av djurporr. Kulick diskuterar också vad djurporren står för i vårt samhälle - är djurporren ännu ett misslyckat försök för människor att komma nära naturen?
Citat: Kan det säga oss något om en mänsklig önskan att överskrida artgränser?
Kapitel 12
Denna text, skriven av Boris Benulic (VD och krönikör), har jag reagerat starkt på och mina åsikter finns att läsa i inlägget Kvinnor vill bara ha sex med skogshuggare.
Citat: Mannen har varit erövrare, förändrare och skapare. Om män abdikerar från de nrollen innebär det bara att utrymmet för kvinnan i samhället minskar.
Pris: 37 kr. på Bokus
Betyg: 5/5
Hur många?
Snart går Hur många lingon finns det i världen upp på biograferna och som jag längtar! Glada Hudik-teatern är i en klass för sig och att det nu kommer en långfilm (som dessutom går upp på de flesta biograferna i Sverige) gör det hela ännu bättre!
Nej, nu blir det lite godisätande och Family Guy.
Festival för systerskap
Idag har jag och en kursare varit på festivalen för systerskap i Karlstad. Vi skulle lyssna på Julia Scott men hon var tydligen sjuk så vi tog en fika på stan medan vi inväntade standupparen Hanna Danmo. Hanna lider av Aspergers syndrom, tvångssyndrom och "snörveltics" som hon själv kallar dem. Standuppen bestod av självironi om sina diagnoser, om sitt bröllop, om att inte riktigt passa in och om feminism. Mycket trevligt med andra ord.
Dock talade jag och kursaren om det faktum att festivalen kallas för en festival för just systerskap. Vi funderade kring om just begreppet systerskap inte utesluter män, att inte alla blir träffade och intresserade av att besöka eventen som hålls. Varför inte kalla det för festivalen för mänsklighet eller festivalen för... ja, alla? Dock så kan man ju kritisera vårt funderande genom att påstå att; "jamen, det finns ju så många event som riktas till enbart män" och visst, det finns det ju säkert men varför hänga på med samma slags tanke? Jaja, oavsett så var det en mycket trevlig och lärorik dag.
Om du är intresserad av festivalen så fortsätter den även imorgon och de händelser som jag är lite sugen på att gå på är föreläsningen med Hanna Hellquist och Sara Broos (dragplåstret är helt klart Hellquist med hennes härliga tv-program "Jakten på lyckan"!), Anneli Sandbergs föreläsning med temat "från pojkflicka till pojkmamma" och Margareta Winbergs föreläsning om starka kvinnor på den politiska arenan. Mer info hittar ni på Festivalen för Systerskap.
Bokrecension - Det dom inte sa
Vad gäller de egna erfarenheterna så skriver hon då och då om händelser från hennes eget liv - hon berättar om allt ifrån hur det var att förlora oskulden till hur det känns att möta anti-feminister när man är på välförtjänt semester. Det är dessa historier som, enligt mig, tar boken från okej till riktigt bra. Kanske beror det på att hon, när det kommer till statistik, feminismens historiska utveckling osv. nämner mycket som jag redan har läst i och med att jag har grottat ned mig i feministisk och genusspäckad litteratur sedan jag började att läsa genusvetenskap. Men för den som inte studerar just genusvetenskap så är denna bok en perfekt sammanfattning av de mer facklitterära böckernas innehåll. Lisa Lindén berättar om olika feminismer, om den kvinnopolitiska utvecklingen, om Berit Ås härskartekniker m.m. och skapar därmed en perfekt mjukstart till och introduktion i feminism som sådan.
Denna bok rekommenderar jag därför till dig som kanske inte vet vad radikalfeminism eller rosa feminism betyder, som inte riktigt vet vad de flesta feminismer har som gemensam utgångspunkt, för dig som har stött på könsmaktordningen i det dagliga livet men som inte har kunnat sätta ord på de känslor som har svallat upp inom dig. Jag rekommenderar alltså boken till "nybörjar-feministen" likväl som till den som vill förstå vad genusvetenskap egentligen innebär och handlar om. Den här boken kan gott och väl läsas på fritiden (som jag gjorde) eller användas som kurslitteratur som sedan kan kompletteras med mer djupgående forskning. Denna bok ger dig korta sammanfattningar av ämnen (ex. feminismens utveckling) som du, om du känner dig intresserad, sedan kan djupdyka i med hjälp av annan litteratur.
Pris: 60 kr. på Bokus bok-rea
Betyg: 4/5
Godkänd!
Idag är det Internationella Kvinnodagen och till råga på allt så fick jag godkänt på mitt genusarbete. Härligt! Solen skiner, snön smälter och jag firade den fina dagen med havregrynsgröt och en alldeles perfekt mango. Tänk hur lyrisk man kan bli över en mango...
Den finaste fittan av dem alla
A sover i soffan efter en lång och slitsam arbetsdag och här sitter jag i köket och tänker på fitta. Ja, ordet fitta.
Jag sitter och tänker tillbaka på den dagen då jag gick på högstadiet och en barnmorska kom till vår klass för att berätta om kvinnan och mannens anatomi, om hur barn blir till och om hur en födsel fungerar. "Vad kallar ni det kvinnliga könsorganet?", frågade hon. En öppen fråga till klassen. Vi gick i klass sju. Hade just börjat att lära känna varandra lite försiktigt. Vi satt tysta. "Ja, vad kallar ni kvinnans könsorgan, då? Någon kan väl säga något. Det finns inget rätt och fel!". Jag skruvade på mig i stolen. "Fitta", sa jag och barnmorskan tittade upp mot mig där hon försjunkit i pappersbläddrande. "Jaså... fitta? Jahaja". Hon tittade lite extra på mig. Blev kanske chockad över att det var en tjej som sa fitta och inte en målbrottssvajande pojke. Att fitta inte efterföljdes av ett rungande skratt från alla killkompisarna. Att det var jag som sa det. "Det vet jag väl inte om jag tycker är riktigt passande. Tycker du det?". Hon tittade på mig. Förväntade sig inget svar. "Jag tycker nog att det är lite väl grovt. Fitta är ju något av ett skällsord. Jag tycker man kan använda vagina istället". Och så fortsatte hon att prata och visa med pekpinnen hur blygdläppar ser ut.
Jaha. Så mycket betydde det att det inte fanns något rätt eller fel. Fitta var tydligen fel. För grovt. För fult. För mycket av ett glåpord. Jag själv höll inte med. Jag får säga fitta om jag vill för för mig så är det inte något fult ord. För mig så betyder fitta inte något mer än vad det betyder att säga vagina, snippa eller framstjärt. Jag värderar inte ordet fitta som något negativt. Det är samhället som gör det. Det är samhället som har förstört ordet fittan, det är inte jag som förstör det genom att använda det för att förklara mitt könsorgan. Om vi inte kan använda fitta i större utsträckning som något som inte är negativt, hur ska vi då kunna ta tillbaka dess betydelse från att vara ett ord som används som skällsord eller som manusutfyllnad i porrfilmer till att faktiskt "bara" betyda samma sak som vagina?
Jag använder mig av fitta lika frekvent som jag använder mig av ordet mutta. Jag använder inte ordet mutta oftare än ordet fitta när jag ska vara verbalt gulligullig om mitt kön (hur ofta jag nu är det?), inte heller använder jag fitta i större utsträckning än mutta när jag ska vara "sexig" (hur ofta jag nu är det?). Sedan om man dömer mig och anser att jag är grov i mun, att mitt nyttjande av ordet fitta är fult - ja, då säger det mer om personen som dömer än vad det säger om mig för när jag säger fitta så menar jag fitta i den allra bästa av bemärkelser.
En månad kvar till april
Några datum som jag längtar till:
2 april Högskoleprovet
Jag har gjort högskoleprovet en gång innan och jag tyckte det var väldigt roligt! Jag tycker om prov överlag (speciellt sådana man inte kan träna till) och högskoleprovet i synnerhet. Man blir sliten, hungrig och förvirrad men usch, så kul det är att ha gjort det! Och förhoppningsvis så blir det ännu roligare då resultatet dimper ned i brevinkastet!
7 april Inlämning
Den sjunde ska jag lämna in det sista arbetet (av två stycken vilket i och för sig inte är så mycket) i genusvetenskapen. När det är rättat och betygssatt kommer jag alltså, förhoppningsvis, att få godkänt på kursen och stolt kunna visa upp att jag har läst genus. Den sjunde kommer jag alltså att pusta ut i fåtöljen efter referenskollande och meningskrånglande.
22 april Elmia
Åh, Bilsport Performance & Custom Motor Show (även kallad Elmia), är Sveriges största bil- och motormässa. Jag var på den förra våren och kommer åka på den även denna påsk. Elmia är, även för den som inte är bilintresserad, en riktig upplevelse. Vårvädret sprudlar, skinande bilar står uppradade och man träffar härliga människor. Jag, som inte är direkt motor- och prestandaintresserad utan mest tycker att det är kul att titta på fina bilar, tycker höjdpunkten med resan till Elmia är då man packar in sig i bilen med alla sina vänner, öppnar den första ölen och njuter av att det, några dagar om året, är helt okej att börja dricka öl, vin eller cider klockan åtta på morgonen. Att vara lite lätt berusad i goda vänners lag när man susar ned genom landet är underskattat!
För den som är intresserad så pågår Elmia från långfredagen till annandag påsk (22 - 25/4). Läs mer här.
Maskuliniteter och påskliljor
Igår kom en av A's arbetskamrater och hans flickvän och hälsade på. Vi drack kaffe och knaprade Maryland Cookies (köpta enbart för att man fick med en nyckelring med en av de där små, gula gubbarna från Dumma mej om man köpte två paket).
Idag fick jag reda på att en av mina bästa vänner och hans flickvän har brutit upp. De har varit tillsammans i en massa, massa år och plötsligt så är allt det där borta. Det känns märkligt. Jag undrar hur det skulle kännas om jag och A gick skilda vägar? Visserligen handlar det om vilken situation som leder till uppbrottet men jag är nästintill helt säker på att det skulle kännas väldigt tomt. Skulle jag knata runt i lägenheten här utan honom? Vad skulle jag göra på helgerna om inte umgås med honom och våra gemensamma vänner? Nu låter det som att hela mitt liv kretsar kring A men man kan inte undgå att ens partner utgör en otroligt stor del av ens liv.
Jaja. Lite bryderier såhär på en måndag. Imorgon blir det föreläsning och idag så planerar jag att läsa lite i Masculinities även om det känns att det var ett bra tag sen som jag läste facklitteratur på engelska.
Trudelutt på er.
Big Brother
Sitter och slötittar på Big Brother och funderar över om det bara är jag som inte hör vad nästintill någon säger? Oavsett vilken dialekt de har så tycker jag att jag inte förstår vad någon säger över huvud taget. Men, men... programmet fungerar bra för att göra mig lite trött och redo för bädden.
Kvinnor vill bara ha sex med skogshuggare!
Nu har jag läst ur boken F-ordet: mot en ny feminism (recension kommer säkerligen någon dag) och jag har, precis som jag nämnde i föregående inlägg, reagerat och gett medhåll till höger och vänster. En av de texter i boken som jag reagerade mest på (och som överlag är den text i boken som har höjt flest rösten i Sverige) var texten om machosex skriven av VD:n och krönikören Boris Benulic.
Benulic tar i denna text upp det faktum att kvinnor vill ha sex med machomän, att det är de män som ger ett intryck av att vara mest muskulösa som har sex med flest osv. Benulic menar att kvinnor, oavsett intellekt, utbildning m.m., vill ha sex med män som är "macho" vilket enligt Benulic verkar vara att man gymmar, knaprar anabola och har vadmuskler stora som ett spädbarn.
Han inleder sin text med att berätta om män i vänsterpolitiska grupper som talade om att män är en del av en förtryckande struktur. Benulic menar att de män som ansåg detta uppenbarligen var de som "fick minst sex" och skriver vidare om att kvinnor vill ha sex med skogshuggarmän och att män idag snarare har press på sig att vara lugna, tillmötesgående och mjuka (för att vara macho kan tydligen inte innefatta något av detta?).
Han skriver vidare att "kvinnor tenderar att få en något simmig och dimmig blick när de ställs inför män som spakar gigantiska lastmaskiner eller gruvtruckar som lastar 150 (!) ton". Låt mig stanna där för en stund. Visst, jag tvivlar inte på att de kvinnor som Benulic här beskriver existerar men jag tvivlar på att alla kvinnor skulle vara intresserade av just denna sortens män (som man, enligt Benulic, alltså får se som "macho"). Jag tror inte att en kvinna som dag in och dag ut kör lastbil sitter och dreglar inför synen av en annan lastbilschaufför. Jag tror inte heller att alla tjejer som helhjärtat går upp i bodybuilding ligger gapande och begeistrade i bänkpressen inför åsynen av en gymmande man med svettiga biceps. Jag tror att det man tänder på påverkas av den egna situationen t.ex. din uppväxt eller vad du möter på daglig basis i ditt liv. Att alla kvinnor vill lägra en "machoman" är för mig en skrattretande tanke.
Benulic skriver vidare att "män får veta att manlighet är dåligt" och att detta gör att "män känner sig skamsna, drar på sig mjukisbrallorna när de kommer hem och väntar på order om vad de ska göra". Att, som Benulic, mena att män ständigt och jämt får höra hur dåligt det är att vara just man är att se vad man vill se och blunda för resten. Låt oss säga att en man sitter i en åhörarsal och lyssnar på en föreläsare - föreläsaren talar om mäns våld mot kvinnor. Mannen på läktaren kan då välja att reagera genom att tänka att "jaha, nu känner jag mig bannemig anklagad! Nu vill jag inte lyssna på det här något mer!", mannen väljer då att sätta sig själv i en offerposition och bli defensiv. Men han kan också tänka att "jaha, men det här var ju intressant. Kanske kan jag göra något för att vara delaktig i att minska mäns våld mot kvinnor?". Mannen väljer då att se sin position som man som en fördel som han kanske kan använda sig av i diskussioner om mäns våld mot kvinnor i hop med andra. Han blir inte förnärmad då han vet med sig själv att han inte har idkat något slags våld mot kvinnor utan väljer istället att se föreläsningen som ett tillfälle att lära sig mer om dagens samhälle där mäns våld mot kvinnor är ett problem och kanske lära sig att göra något åt detta.
Man kan också fråga sig hur ofta kvinnor inte får tryckt upp i ansiktet att kvinnlighet och att vara av kvinnligt kön är något dåligt. Att kvinnor, enbart i egenskap av att de är kvinnor, inte får tillgång till samma utvecklingsmöjligheter inom arbetslivet som män får kan väl i så fall vara ett tecken på att kvinna, det ska man för sjutton göra allt för att inte vara! Man kan väl också se de våldtäktsdomar som de anklagade går friade ifrån pga. flickan/kvinnans klädsel som ett tecken på att kjol (som i den svenska samhället ses som ett kvinnligt attribut) absolut inte är att föredra om du vill gå på stan en lördagkväll.
Benulic ger sig också in i debatten om våld då han menar att det är de män som "underordnar sig och anpassar sig" som "slutligen slår". Menar han då att den man som är överordnad och som absolut inte anpassar sig aldrig slår? Att kvinnan kan "beskydda sig" från att bli slagen genom att låta sin man vara överordnad henne? Ska kvinnans underordning bli en garanti för att inte bli misshandlad? Jag undrar dessutom om det inte kan vara så att den som är överordnad och aldrig anpassar sig till sin omgivning är relativt benägen att slå till då överordningen till slut ifrågasätts genom att någon säger emot och ifrån?
Benulic fortsätter sedan med att skriva att "frågan vad kvinnor får ut av att män slutar vara män och försöker bli något annat... kan kanske besvaras med: ingenting, egentligen. För vem kan tända på den som inte riktigt vet vem han är eller vem han vill vara". Det här påståendet gör mig kondfunderad. Benulic menar alltså att den man som slutar att "vara man" (vad nu det innebär?) de facto inte vet vem han är eller vem han vill vara. En man som inte är typiskt manlig är alltså en man utan identiet, splittrad utan att veta varken ut eller in. Menar Benulic alltså att det inte finns män som har gått ifrån den normativa manligheten och känner sig tillfreds med detta?
Vidare i texten citerar även Benulic herr Friedrich Engels: "relationerna mellan könen är rent privata relationer, som bara berör de deltagande människorna och vilka samhället inte ska lägga sig i". Benulic menar att även han själv är av denna åsikt och menar att han inte bryr sig hur eller med vilka människor har sex. Men Engels åsikt syftar inte bara till det som försiggås i sänghalmen. Om man skulle applicera denna tanke på t.ex. våld i hemmet skulle man alltså låta ex. kvinnan och mannen sköta sina oenigheter själva - rättssystemet skulle vända misshandelsoffer ryggen om misshandeln skedde i en relation med någon annan och hänvisa till att "vi ska inte lägga oss i, sköt det där själva vetja, det löser sig säkert".
Mot slutet av texten så menar Benulic att att "mannen har varit erövrare, förändrare och skapare. Om män abdikerar från den rollen innebär det bara att utrymmet för kvinnan i samhället minskar". Låt mig bara säga att detta påminner om den tid då kvinnan (så länge hon inte blev änka, vill säga) ansågs omyndig, ansågs oförmögen att ta egna beslut osv. Det är det som detta påstående får mig att tänka på. Jag tolkar Benulics påstående som att män som förändrare har banat väg åt kvinnor inom ex. politiken och att kvinnan, utan mannen som "erövrare" inte skulle kunna expandera det samhälle som hon lever i, som att kvinnan behöver någon som kan föra hennes talan och att detta skulle vara en man. Då kan man ju titta lite på de förändringar som har skett genom åren (läs gärna Tusen svenska kvinnoår) som har varit fördelaktiga för kvinnan - de flesta förändringar som har genomförts (ex. att kvinnan blivit myndig, att man har utvecklat föräldraförsäkringen osv.) har genomförts för att kvinnor har fört förändringarnas talan. Få män har stått i bräschen för förändringar som gynnar kvinnor, det är främst kvinnor som har fört kvinnors talan. Så kom fan inte och säg att vi, utan männen i rollen som "erövrare, förändrare och skapare", skulle få minskat svängrum i samhället.
Och att Benulic menar att kvinnor vill ha knapplösa knull och att enbart, det som han kallar, machomän kan ge oss det är ju alltför komiskt för att ens tala om. Att han dessutom använder sig av meningen "bara machomän kan ge dem det" går totalt emot vad det knapplösa knullet ska stå för, alltså ett knull utan att någon enbart ger och någon enbart får. Och att machomän, som Benulic alltså underförstått menar är mannen som står över kvinnan (ja, för annars slår han henne ju!), skulle kunna ge kvinnan det knapplösa knullet (som ska sakna maktaspekter!) är att bita sig själv i svansen.
Nu ska jag gå ut på balkongen och svalka mig.
Jag kokar.
Tankeverksamheten är på topp?
Hej&hå.
Slog mig för lite drygt en timme sedan ned i soffan tillsammans med F-ordet: mot en ny feminism som är en antologi innehållandes en massa intressanta tolkningar och åsikter om feminism, genus, mänskliga rättigheter osv. Jag har kommit till sidan sjuttiotre och vill bara fortsätta läsa. Allt är så nedrans jävla intressant! Jag har reagerat på de texter jag hittills läst. Jag har hållit med, nästan börjat klappa i händerna av lycka över att någon skriver om saker som andra håller tyst om osv. och jag blev, minst sagt, mäkta imponerad av Lars Gårdfeldts text om den normativa kvinn- och manligheten; att män aldrig ska visa sig svaga, att "män aldrig våldtas", att samhället visar en bild av en kvinna som ska beskyddas och en man som ska beskydda. Den texten måååste jag komma tillbaka till i ett senare inlägg för det jag nu blev sugen på att skriva om var prostitution.
Tyskland vs. Sverige
Prostitution tas upp i boken genom en text skriven av Susanne Dodillet. Hon skriver om synen på prostitution som legaliserad i Tyskland i kontrast till den svenska sexköpslagen. Vad jag tycker om prostitutionens vara eller icke vara tänker jag inte ta upp i det här inlägget - jag tänkte dock skriva om en sak som jag reagerade på då Dodillet berättar om de tyska kvinnor som proklamerade för betalt hushållsarbete (däribland rätten att ta betalt för sex).
Kan man på ett rättvist sätt jämföra sex för kärlekens skull och sex i utbyte mot pengar?
"Men till skillnad från många svenska feminister tyckte de tyska att betalt sex med en främling kunde vara mer fördelaktigt för kvinnorna. Vad är det egentligen vi får i utbyte när vi ställer upp "för kärlekens skull"? undrade de och kom fram till att det inte var mycket." Citatet hittas på sid. 70
Det jag började att fundera kring när jag läste detta har inget med Dodillets egna åsikter att göra (otroligt intressanta, för övrigt) utan med dessa tyska kvinnors syn på kvinnors sexualitet. Dels så erkänner de kvinnors sexualitet genom att synliggöra prostitutionens vara (tänka sig, kvinnor knullar!) men samtidigt så anser jag att de verkar se den sexuella akten som något som enbart stimulerar män. I och med detta så gör de alltså män till varelser som har ett större sexuellt behov än vad kvinnor har. Och hur kommer jag fram till detta då?
Jo, när jag läste ovanstående text så tolkade jag det som att de tyska kvinnorna ansåg att det övervägande positiva med samlaget som sådant var om de skulle få betalt för det (då de likställde sexualakten med hushållsarbete) och att de ansåg att sex inom en parrelation utan några pengar inblandade inte gav dem i stort sett något.
Jag undrar då om de inte såg sex inom en parrelation (med kärlek inblandad) som ett utbyte av stimuli, som något man gör tillsammans för att det ger båda parter njutning i form av närhet, tillfredsställande friktion och/eller orgasm? Såg kvinnorna enbart sex inom parrelationen som något som ger njutning till mannen (och som därmed alltså inte är något utbyte) eller såg de njutningen i sig (hos båda parter) som något så ovesäntligt att de menade att det inte kunde klassas som ett utbyte över huvud taget?
Jag undrar även om ordvalen "när vi ställer upp..." är en omedveten värdering av kvinnornas åsikter från Dodillets sida eller om kvinnorna faktiskt uttryckte sig på så sätt - för om det var på detta sätt som de tyska kvinnorna uttryckte sin syn på sex inom parrelationen (eller varför inte trio-relationen?) så verkar det som att de inte ser sex inom en kärleksrelation som något som båda parter frivilligt och med nöje deltar i utan något som kvinnor alltså "ställer upp på" med en någorlunda låg entusiasm.
Ojämförbart?
Jag skulle snarare likställa de båda formerna av samlag.
Dels så har vi sex som utförs i utbyte mot pengar men som (om vi hårdrar) inte har något med kärlek att göra. Det som kvinnorna får/tar via just denna konstellation är alltså pengar och möjligtheten till njutning. Om vi sedan ser till sex som utförs i en kärleksfull parrelation utan pengar inblandade så får/tar kvinnorna via denna form av sex kärlek och möjligtheten njutning. Det som den ena formen av sex genererar är förhoppningsvis pengar och möjlig njutning och det som den andra formen av sex genererar är förhoppningsvis kärlek och möjlig njutning.
Vad jag sedan menar snarare ska likställa de båda formerna av sex än att värdera den ena formen högre än den andra är alltså att kärlek och pengar (som skiljer de båda formerna åt) är såpass svåra begrepp att ställa emot varandra för jämförelse (vad är bättre än det andra?) att de är omöjliga att gradera på en och samma skala.
Uj, vad hjärnan arbetade nu. Mycket som jag skrivit nu kanske kan låta förvirrande och kanske håller ni inte med mig alls (och kanske förstår ni inte ens vad jag menar?) men huvudsaken var att jag fick det skrivet så att jag kan lägga funderingarna åt sidan ett tag så att jag kan varva ned inför sömnen.
Realisation
Wey. Idag fick jag mina böcker från Bokus också. Feministisk litteratur here we come! Böckerna jag köpte står inte med på litteraturlistan till genusvetenskap men jag tänkte att de säkerligen kan vara intressanta oavsett. Dessutom var det ju bokrea. Jag köpte därför på mig:
- Skriet från kärnfamiljen av Rebecka Edgren Aldén och Tinni Ernsjöö Rappe
- F-ordet: mot en ny feminism med redaktör Petra Östergren
- Det dom inte sa - om hur jag blev feminist av Lisa Lindén
Helgunderhållning!
Bestulen. Igen. Börjar att bli van.
Nu är A och D påväg till Karlskoga för att titta på en bil till herrn. (Måste flika in att jag tycker det är lite barnsligt att använda enskilda bokstäver när man skriver om människor men det är såklart för att jag inte ska hänga ut folk hit och dit även om jag inte anser att jag direkt "hänger ut" dem genom att berätta att de ska besöka Karlskoga). Jaja. Varför ska han köpa en bil kan man då fråga sig? Jo. Han åker för att kolla på en ny bil då vår finfina, gamla Volvo har blivit utnyttjad. Ja, det känns i alla fall så. Saken är den att när vi flyttade hit för ungefär en månad sen så köpte herrn en bil som skulle vara lite billigare i drift då vi flyttade avsevärt mycket närmre hans jobb. Han köpte en Volvo (bränslesnål, tro det eller ej!) och vi flyttade hit, glada och nöjda. Efter en vecka så var den främre passagerarrutan inslagen och allt av värde borta. Bilstereo, baslåda, slutsteg, högtalare... ja, you name it. Bilen var länsad så när som på vår dammsugare, ett flak cider, min fårfäll och lite annat jox utan andrahandsvärde eller intresse för de som bröt sig in. Herrn och jag blev såklart besvikna och förbannade - vi har blivit bestulna förr och bilen känns alltid skändad efteråt. Vi bet dock ihop och tänkte att, jamen vad fan, sakerna de tog hade han ändå köpt av vänner för billiga penningar och det är ingen idé att vara ledsna då vi aldrig kommer få reda på vilka som har tagit det. Så vi silvertejpade sidorutan och åkte med bilen i två veckor. Herrn köpte en ny stereo (den billigaste på Teknikmagasinet) och ett USB-minne. Stereofronten tog han alltid med sig upp i lägenheten då folk sällan snor en stereo utan front då de alltså måste köpa fronten själva. Så i måndags när herrn skulle iväg till arbetet så upptäckte han att någon hade slitit sönder silvertejpen, snott USB-minne, lirkat upp bakluckan (som inte ens vi har kunnat fått upp då det har frusit) och tagit verktygslåda, gamla högtalare, toning... ja, allt som fanns där bak. Stereon var dock kvar. Tack så mycket. Tack. Verkligen...
Man blir väldigt trött på sådant. Därför ska herrn iväg och titta på en ny bil då de som bröt sig in i måndags dessutom skar hål på kylarslangen (den som alltså tillför motorn vätska som kyler ned den) vilket gjorde så att bilen kokade såpass mycket så att den viktigaste packningen i hela motorn (som dessutom är den mest omöjliga packningen att byta) smälte. Detta leder till att herrn varje dag måste fylla på ett x antal liter kylarvatten (vi använder dock helt vanligt vatten då det inte är någon idé att slösa på kylarvatten i det här fallet), åka till jobbet, titta på bilen då den kokar på parkeringsplatsen, arbeta sina timmar, fylla på nytt vatten, åka hem och sedan titta på bilen då den kokar på parkeringen här hemma. Bilen kokar rätt ordentligt, med andra ord. En bil klarar inte av att koka hur ofta som helst (vilket kanske säger sig självt) och herrn spår att bilen inom snar framtid kommer att lägga av totalt. Därför ska han och D åka iväg för att titta på en ny bil, denna gång en lite mer "vuxen" bil som alltså inte signalerar att "här finns det typiskt ungdomliga attribut såsom ljudanläggning och stylinggrejer som ni kan komma och ta om ni vill!". Jag hoppas att han köper den även om det gör ett riktigt stort hål i budgeten för den här månaden.
Den perfekta mamman
En "perfekt" mamma eller pappa finns inte enligt mig - alla har vi våra olika definitioner av perfekt, bra, rätt och riktigt och att säga vem som har bäst åsikter eller vad som är rätt och fel är krångligt och dumt. Enligt reklam så finns det dock "den perfekta såsen", "den perfekta bysten", "den perfekta tvålen" och ja, föga förvånande, även den "perfekta mamman".
Jag använde mig av sökorden "the perfect mother" och "the perfect mum" då jag letade upp bilder på Google och jag valde därefter vilka bilder som jag skulle använda mig av. Pga. att flera barn på en och samma bild tillsammans med en kvinna skulle krångla till uträkningen så valde jag bilder där det endast figurerar en kvinna och ett barn. Jag valde sedan att inte räkna med de bilder där det är svårt att avgöra om barnet är en flicka eller en pojke, t.ex. när barnen är riktigt små (detta med vilka som är flickor eller pojkar anser jag inte är viktigt i mitt dagliga liv men när det kommer till uträkningar så kan det vara bra att ha en viss måttstock och ett urval att gå efter). Jag valde heller inte att ta med bilder där kvinnan är tillsammans med en äldre flicka eller pojke utan jag försökte att välja bilder där barnen ser ut att vara upp emot 12 år gamla.
De siffror jag kom fram till kan vara intressanta att tolka lite hur som helst och jag kommer såklart göra min egen tolkning av dem - sen om ni också vill göra detsamma gör det hela bara än mer intressant.
Statistik
Majoriteten av bilder av kvinnor tillsammans med ett barn visar bilder på kvinnor tillsammans med flickor. Dock är det nästintill lika många bilder som visar kvinnor tillsammans med pojkar (ca. 47%). Aktiviteterna kvinnorna utför tillsammans med barnen utförs till största del inomhus (63%) även om en del också utförs i utomhusmiljö.
När det kommer till kvinnornas utseende så är merparten brunetter (70%) medan en femtedel av kvinnorna är blonda och en tiondel av dem är rödhåriga. Majoriteten av kvinnorna är ljusa till hudfärgen (73%) medan en femtedel har en hudfärg som jag har valt att kalla ”mellan” (ex. latinamerikaner, mulatter osv.). 7% av kvinnorna är mörkhyade.
Av de bilder som innehåller en kvinna och en flicka så är flickan oftast brunett (i ungefär 63% av fallen) medan resterande flickor är blonda. 37% av flickorna som förekommer på bild tillsammans med en kvinna har inte samma hårfärg som kvinnan medan merparten av flickorna alltså har det. Gällande hudfärg så har drygt fyra femtedelar av flickorna ljus hy medan en femtedel har hudfärgen som benämns som ”mellan”. Alla flickor som förekommer på bild med en kvinna har samma hudfärg som kvinnan på fotot.
Gällande bilder då en kvinna och en pojke figurerar tillsammans så har en stor majoritet av pojkarna brunt hår medan resterande är blonda. Hälften av pojkarna har samma hårfärg som kvinnan på fotot medan hälften alltså har en annan hårfärg. 57% av pojkarna har en ljus hudfärg, drygt 14% har ”mellan” och resterande pojkar är mörkhyade. Cirka 86% av pojkarna har samma hudfärg som kvinnan på kortet.
Mina tankar
Vad kan man då hitta för intressanta spekulationer bland dessa siffror? Dels är det uppenbart att kvinnor förväntas ta hand om flickor lika väl som pojkar och att aktiviteterna som kvinnor gör med barnen främst sker inomhus. Kanske riktas reklam som innefattar utomhusaktiviteter med barn främst till män och deras söner? Kvinnorna är i de flesta fall brunetter och om de inte är det så är de blonda – rödhåriga kommer långt bak i statistiken och kvinnor med svart hår eller annan hårfärg förekom inte ens på de foton som jag studerade. Detsamma gäller de flickor som figurerade på bilderna.
De flesta bilderna visar en kvinna med ljus hy vilket inte är föga chockerande då en stor del av den reklam vi ser idag innehåller västerländska kvinnor och män med ljus hy och medelklassbakgrund. Om kvinnorna inte var ljusa så var de ex. mulatter eller latinamerikanskor. Mörkhyade utgjorde den lägsta andelen av kvinnorna på bilderna. När det kommer till hudfärg så hade alla flickor som fanns på bilderna tillsammans med en kvinna samma hudfärg som kvinnan i fråga. Hon hade i de flesta fall också samma hårfärg. Det var över huvud taget få undantag när det kom till att barnet hade samma hudfärg som kvinnan – bland fotona fanns det enbart två stycken bilder som visade en pojke med en annan hudfärg än kvinnan på bilden.
När det kommer till hudfärg kan man här alltså se tecken på den norm som råder i det svenska samhället och världen i övrigt. Ljus hy är det mest "gångbara" och det är norm att man har barn tillsammans med någon av samma hudfärg - det är det, i samhället, mest accepterade.
Vad anser du att denna statistik säger dig?
I andrahand
Dagen började med att A försov sig. Han vaknade klockan fem i fem och han börjar arbeta vid fem. Dock var det tydligen en rätt lugn dag. När jag gick upp så såg jag att hela stan var dimma. Dimma hit och dimma dit. Bättre än snö i och för sig.
Idag har jag lust att hitta på något och med tanke på att vår bil inte fungerar som den ska och att A slutar vid fem så har jag funderat över om jag ska ta bussen in till centrum och kika i lite second hand-butiker. Det finns inte ett jättestort utbud av vintage osv. i Karlstad men det är alltid kul att titta in på Myrorna.
Vad jag skulle vilja hitta på second hand den närmaste tiden är främst en rokoko-fåtölj alternativt en karmstol - helst ska klädseln vara någorlunda ljus då det är lite vanskligt att byta klädsel på just karmstolar då snickarna använde nitar till förbannelse. Jag är även på jakt efter en String-hylla. Jag vill helst av allt ha en vit men med tanke på att de flesta som såldes förr var i brunt trä (dock med vit upphängning) så skulle jag nog kunna nöja mig med en brun också. Jag vill dessutom hitta ett fint hallbord samt en kristallkrona (dock inte i guldimitation). Kristallkronor är svårt att hitta till ett rimligt pris - man kan säkerligen göra fynd men de "fynden" brukar var för dyra för min plånbok.
Ja. Vi får helt enkelt se var dagen för mig. Kanske blir jag sittandes här hemma hela dagen men jag vet inte om jag har så stor lust till det. Borde dock läsa ur Tusen svenska kvinnoår innan jag hittar på något annat.
Åh, mumma!
Män i klänning och kvinnor i kalsonger
Man kan väl inte vara feminist när man visar klyftan och målar naglarna? Det där är en inte alldeles för ovanlig föreställning om feminister - att man som feminist gör avkall på det som samhället kallar för "kvinnlighet". Jag personligen tycker om att klä mig i kroppsnära kläder, att sminka mig och att fixa håret. Men jag tycker också om att gå runt i säckiga t-shirts, skitiga mysbyxor, inte raka benen eller armhålorna i tid och otid, inte bry mig om jag luktar svett osv. Och jag är lika mycket för kvinnor och mäns lika rättigheter oavsett om jag har läppstift på munnen eller motorolja på byxan eller varför inte både och?
För min del så behöver inte utsidan matcha insidan, eller i alla fall de föreställningar som finns om hur insidan bör ta sig uttryck på utsidan. Tyvärr är ju dock utsidan ett otroligt debatterat ämne och låt mig utöka denna debatt än mer. Saken är den att man, enligt mig, kan klä sig i hur mycket rosa och tyll man vill utan att man för den sakens skull ska behandlas annorlunda än om man kom i jeans och t-shirt eller varför inte mekardressen och träskorna med koskit på. Du ska inte behöva behandlas som underställd männen för att du klär dig i enlighet med dagens "kvinnliga" klädkod och du ska inte ses som "manhaftig" för att du väljer att klä dig i kläder som samhället enbart har tillskrivit männen.
Kom som du är och behandlas som en människa som att inte könet spelade någon roll (vilket det, enligt mig, alltså inte bör göra) och som att det inte fanns någon morgondag (vilket jag dock hoppas att det gör).
Det här är ingen man i typiskt kvinnliga kläder.
Det är en människa iklädd lite tyg
...och det med basta!
Jag lagar lasagne och föder barn - samtidigt!
1. Kvinnor och män har alltid setts som olika och så ska det vara!
Nej. Synen på kvinnor och män, de två könen, fitta och kuk, flickor och pojkar har inte alltid sett ut som den gör idag. Förr i tiden (och nu talar jag alltså om flera hundra år sedan) så insåg man att kvinnans och mannens kön var varandras avbilder - enda skillnaden var att mannens kön satt utanpå kroppen. Man menade alltså att kvinnan hade en inverterad penis och man såg därför det biologiska könet som samma på både kvinnor och män. För drygt tvåhundra år sedan kom så de som ville se kvinnan och mannen som varandras olikheter - de som hellre såg att könen hade få saker gemensamt med varandra än vad var lika varandra. I och med detta kom synen på könen som varandras motsatser - kvinnans kön var inte längre en version av mannens utan hon fick nu en slida medan mannen behöll sin penis. Så synen på kvinnor och män har varken socialt eller biologiskt sett likadant ut över århundraden. En del forskare talar om att det biologiska könet, liksom det sociala könet, är en social konstruktion - att biologi och dess definitioner av organ hit och dit faktiskt förändras över tid, att ej heller det biologiska är statiskt.
Att det biologiska också är föränderligt kan man dessutom se på det faktum att forskare menar att det som förr ansågs som biologiskt förutbestämt sedan tusentals år tillbaka faktiskt inte är det - man har upptäckt att kvinnor och mäns kroppar påverkas av bla. det klimat man lever i. Kvinnor i varmare klimat har en annan ägglossningsperiod och menstruation än vad kvinnor i kalla Norden har. Våra kroppar har biologiskt utvecklats för att anpassa sig efter den omgivning vi lever i (annars skulle vi fortfarande vara amöbor, ödlor eller primater) och detsamma gäller begreppet biologi. Vad som anses vara "typiskt" kvinnliga och manliga biologiska attribut har förändrats under årtionden och århundraden och kommer så säkerligen att fortsätta att förändras. Så nej, kvinnor och män har inte alltid setts som olika.
2. Kvinnans plats är i hemmet!
Nej. Kvinnor har sedan urminnes tider förvärvsarbetat - det är ett felaktigt påstående att säga att kvinnor alltid har arbetat inom husets väggar och "stått vid spisen och fött barn". 1400-talets kvinna arbetade till exempel i ladugården med att mjölka kor och slakta. Hon var dessutom aktiv ute på sädesfälten där hon samlade in skörden vars frön hon hade sått - när mannen var borta längre perioder (endera i krig, ute för att fånga fisk eller dylikt) så fick kvinnan ansvara för hela gården med boskap, mark och barn. Längre fram så arbetade kvinnor i kolgruvor, de var torghandlare, de var sömmerskor, de var entreprenörer m.m. Det är en allmän missuppfattning att kvinnor sedan tidernas begynnelse skulle ha varit hemma och tagit hand om barn då kvinnor sedan generationer tillbaka har arbetat utanför hemmet i lika stor utsträckning som männen samtidigt som de har tagit hand om hem och barn - något som kallas för dubbelarbete (att både arbeta och ta hand om eventuella barn).
Kvinnor har alltid kunnat ta över männens arbete medan män, förr i tiden (och i stor utsträckning än idag) inte ville förknippas med "kvinnogöra". Med andra ord kunde familjer splittras då modern dog med tanke på att fadern inte ville åta sig de uppgifter som hans fru hade gjort tidigare medan familjer där fadern dog höll sig flytande då kvinnan i familjen kunde göra det mannen hade gjort och mer därtill.
3. Det svenska samhället är visst jämställt - jag vet flera kvinnor som jobbar som chefer!
Det är en sak att se samhället på individnivå och som ett samhälle uppbyggt av flera människor. Om man enbart ser till individen skulle det inte finnas fattigdom ("Jag känner en som är rik!"), svält ("Men Robert åt sig ju mätt igår!") eller t.ex. ojämlikhet mellan könen ("Anna är ju chef, då är väl kvinnor och män jämställda?"). Man måste se kvinnor och män som grupper med förutsättningar som är olika beroende på om du är en kvinna eller en man pga. det samhälle som vi lever i.
Visst, det finns kvinnor som har högre lön än män, som har höga postitioner i näringslivet och som inte förväntas vara mammalediga när de har fått barn men dessa kvinnor kan knappast representera den stora del som kan kallas "kvinnor bosatta i Sverige". Det är en realitet att kvinnor (som grupp, som helhet, som kön) tjänar mindre än män för samma arbete, att de innehar ytterst få högt uppsatta positioner i arbetslivet och att det dessutom är svårare för en kvinna att ta sig uppför karriärsstegen än vad det är för en man med samma meriter. Majoriteten av kvinnorna i Sverige idag förväntas ta ut föräldraledighet medan det inte är samma press på nyblivna fäder att ta ut samma mängd ledighet osv. osv. osv.
"Kvinnor utgör hälften av världens befolkning, utför nära två tredjedelar av det totala arbetet, tjänar en tiondel av världens inkomster och äger mindre än en hundradel av världens egendom”
/Lena Gemzöe
Så snuttigulligt
Dagens påminnelse:
"Älskling! Du betyder allt för mig, kan inte sluta att längta efter dig. Puss min vackra <3"
Sötsliskigt och gulligull! Men vi gör det inte ofta - någon gång i månaden kanske, ibland varannan månad. Man ska inte tjata ut just det här gullandet för då blir det inte mysigt längre, inte för oss i alla fall. Det finns säkerligen de som kan gulla hela dagarna i ända. Vi säger dock "Jag älskar dig" till varandra när vi går och lägger oss. Jag har en strof som jag alltid säger innan jag somnar: "Godnatt. Jag älskar dig. Sov gott. Kör försiktigt imorgon". Herrn har säkert tröttnat på detta för länge sedan men nu säger jag det mest som ett slags mantra - som att om jag inte säger att han ska köra försiktigt så kommer han köra som en tok (vilket dock kan bli svårt då lastbilar är spärrade på lite drygt 80 km. i timmen) och bli mos.
Listad
1000
Lyxfällan - fast jag tycker inte att tv-licens är någon direkt lyx
På ett år
Hyra: 39 600 kronor
Tv-licens: 2 000 kronor
Hemförsäkring: 1 170 kronor
Mat (på en höft): 36 000 kronor
Övrigt (som t.ex. cigaretter, nöjen, böcker osv.): 41 200 kronor
Bredband: 1 800 kronor
Telefoni: 2 700 kronor
Ja, nu har jag säkerligen glömt bort en massa saker med tanke på att jag inte sitter med flera månaders betalda räkningar rakt framför mig men oavsett... Om jag nu summerar dessa kostnader för att dela på 12 månader så får vi alltså en genomsnittlig månadsutgift på 10 372 kronor! Jag har visserligen höftat de flesta siffror förutom hyra, tv-licens och försäkring men ändå. Det blir alltså lite drygt 5 000 kronor/person och jag kommer därmed att gå back cirka 2 300 kronor i månaden. Jag trodde dock att det skulle bli mer. Och det blir det säkert. Men ja, med dessa kostnader borde vi hålla oss flytande. Eller?
Jag tänker såhär - vi har klarat det innan och vi klarar det säkerligen nu. Punkt.
Cash money millionaire (eller kanske inte alls)
Saken är den att jag köpte min lägenhet för egna pengar, dvs. jag tog inga lån, och sedan dess har mitt konto varit på gränsen till uttorkning. Jag har därför funderat på att sälja av en fond som jag har. Jag vet att det inte är det mest ekonomiska att göra då jag måste skatta för vinsten men jag gör hellre det än, som min mamma lade fram som förslag, att låna av mina föräldrar. Visst, jag kan låna men vad ska jag då betala tillbaka med? Jag har inget arbete och 2 700 kronor kommer man inte långt med. Jag kan därför inte betala tillbaka utan att avsluta en fond om nu inte min kära mor menar att jag ska låna pengar, lägga dessa pengar på hög och sedan betala tillbaka lånet med exakt de tusenlappar som jag har lånat. Nej, det fungerar inte riktigt.
Pengar är krångligt.
