Och så var det ju det där med Melodifestivalen. Den där hypade tävlingen som jag slutade att se på när jag var tolv. Dock kan man, trots bojkott, inte undgå att veta vem som vann, vem som var bäst klädd och vem som hela Sverige önskar egentligen skulle ha vunnit (men som märkligt nog ändå inte vann?). Han som vann, han heter Eric Saade, är tjugo år gammal och sjunger om att han ska bli populär. Kul. Grattis Eric. Men var det någon som egentligen lyssnade på texten? Var det någon mer än tioåriga småtjejer som röstade för att han var "söt"? Var det någon som ens hajade till när han boppade runt på scenen och sjöng att hans kropp ville ha en kvinnas kropp och att han skulle bli populär för att få den där kvinnan?

Jag och A lyssnar en del på radio. När vi åker bil, när han kör lastbil eller när vi diskar. Och om man lyssnar på någon av Sveriges största radiostationer så kan man inte undgå att höra Saade poppa loss. Och sjunga lite om att han ska bli populär.

I will be popular, I will be popular
I'm gonna get there, popular
My body wants you girl, my body wants you girl
I'll get you when I'm popular

Och så fortsätter det i samma stil innan Eric har hunnit att brassa sig genom tjugotre "popular" och trettio former av "I". Och jag kan inte undkomma att bli förvånad över hur texten cementerar den där högstadieregeln att den som är mest "poppis", mest "inne", mest i centrum får allt vad han/hon (fast allt som oftast han) vill ha, även när det kommer till partners. Eric kommer aldrig att få den där tjejen han sjunger om så länge han inte är populär, så länge han är en helt vanlig svenne-filmjölk, men när han väl blir populär så kommer han att få henne lätt som en plätt. När han blir skolans tuffing så får han allt vad han vill ha, inklusive tjejen, och han kan sedan glatt tralla runt bäst han vill för så länge som han är populär så är ju allt frid och fröjd.

Tralala. Är jag nog populär snart?

Jag kan heller inte ignorera det faktum att Eric struttar runt och menar att han kommer att "få" tjejen när han blir sådär hemskt otroligt populär. Det är inte så att han kommer att bli tillsammans med henne för att hon och han vill - han vill ha henne (och texten talar knappast om ifall hon vill ha honom) och när han blir populär så ska han bannemig ta henne oavsett vad hon själv tycker om det hela, oavsett om hon ogillar att popsnöret svischar fram och tar henne. Han ska ha och ta henne för han är ju "poppis" som sjutton.

Och vidare så kan man ju fundera över vad den där texten ger för bild av kvinnan i fråga som Eric nu så gääärna vill ha och ta. Hon blir, som vanligt, ett objekt som passiv står och tittar i ett hörn och inte ger ett pip ifrån sig när Eric väl har blivit populär nog för att ta henne. Nej, då antas det bara att hon är nöjd och glad och uppskattar det faktum att någon som är populär vill ha henne. Har Eric funderat över om hon kanske inte alls vill ha honom - hon kanske vill ha den där killen som är superbra på matte och som inte flänger runt på scenen och är så jäkla populär?

Sure, man kanske kan tycka att det är lite att hårdra att såga Erics låtval på grund av att den, om man tänker efter, objektifierar kvinnor och ställer krav på att man som man (eller pojke för den delen) ska vara populär hela dagarna, varje dag för att "ta" en partner. Men det tycker inte jag. Låtskrivare (i detta fallet Fredrik Kempe) har en chans att få fram ett budskap som få människor har - ett budskap som kan nästla sig in i varje vrå och strömma ut ur varje högtalare - och att inte göra något vettigt av denna chans när man väl har den är att slänga bort ett tillfälle som många gärna skulle betala dyrt för att få ta del av.

Förresten. Debattinlägget skrivet av Bruno & Udd gillas.