Kläder i all ära men jag är väldigt förtjust i smycken. Kanske handlar det om att man kan bära smycken oavsett kroppstyp - oavsett om du är smal eller kraftigare, oavsett om du är kort eller lång så kan man alltid ha ett halsband, armband eller en ring. Detsamma gäller väskor och de flesta skor (alla kroppar klarar inte av att gå i tjugocentimetersklackar - min kropp är en av dem) men jag är framförallt lite smått begeistrad i smycken i alla dess former. Här kommer några barnsligt tjusiga.

Kraftigt halsband med skalbaggar från Swarovski . Halsband med fransar och
swarovskistenar från Jennifer Elizabeth . Ring med döskalle från Schield . Färgglada
örhängen från Erickson Beamon . Ring med ornament från Stephen Webster

Innan vi kollade på Baksmällan 2 så visades det en del trailers - bland annat för (Green Lantern som verkade vara en riktig skitfilm och) en Steven Spielberg-film vid namn Super 8. Jag och herrn blev lite frestade att se denna och det kanske ni också blir. Här är trailern.


Filmen handlar om ett gäng vänner som, 1979, råkar bli vittnen till en stor och dessutom mycket mystisk tågolycka. På sommaren, efter olyckan, så börjar märkliga saker att hända i den lilla staden där vännerna bor och de bestämmer sig för att gräva djupare i de märkliga fenomen som sker.

Filmen går upp på biograferna den sjuttonde juni och jag ska inte sticka under stol med att jag vill dit.

Tunna tyger som tål livet. Etno. Ljusa färger. Solhatt á la safari. Såhär vill jag se ut i sommar.

Mönstrade byxor i lös passform, Lindex . Aprikosfärgat, enkelt linne från H&M . Remsandaler
från Nelly . Berlockhalsband, Maria Zureta . Stor stråhatt från Borsalino

Åh, nu är arbetet färdigt! Ska bara peta runt med försättsbladet och referenslistan men annars är det klart som korvspad. Fan va gött! Imorgon, eller senare idag, blir det att skriva ut det och sedan ska det bara lämnas in så är det klart. Ingen observation att gå och fundera över!

Igår läste jag ur Från vaggan till deadline. Har en del åsikter om den boken men recension kommer senare idag för nu ska jag nämligen ut i den tropiska hettan (enligt herrn så var det sexton plusgrader imorse när han stack till jobbet vilket är runt klockan fem) innan det börjar att åska. Åskan kommer tydligen efter lunch någon gång. Det är inte konstigt att det är så varmt - det blir alltid konstigt väder innan åskan mullrar in.

Beiga lackskor med rosett från Asos . Läderimitation med knytning från Nelly . Peep-toe med
spänne från TopShop . Kilklacksmodell i mockaimitation från H&M . Lågsko i canvas från Lindex

Nu har herrn och jag kommit hem efter att ha kollat på Baksmällan 2. Jäklar så bra! Jag trodde att den skulle vara sämre än ettan (uppföljare brukar i regel vara dåliga...) men den var minst lika bra! Jag ska inte avslöja för mycket men jag älskar apan. Och Allan. Och en massa andra.

Innan bion gick vi på stan och shoppade lite. Köpte ett par leggings, en tunika, ett par örhängen, en krämig ögonskugga och en klänning. Bilder kommer kanske imorgon för idag är jag för sliten för att fota eller göra något annat än att bara ligga i soffan och ta det lugnt. Funderar på en pizza sen. Den är jag inte för sliten för att inte kunna klämma i mig.

Tills imorgon (kanske) får ni hålla till godo
med en bild snodd från Gina Tricot. Såhär
såg alltså klänningen ut. 149 kronor är som
hittat och den passar lika bra på stranden som
på midsommarfesten.

Igår blev det inget bloggat då jag och herrn åkte till stan vid tio för att träffa hans föräldrar samt hans bror. Vi fikade (största kaffekoppen på Wayne's går alltid ned oavsett tidpunkt) och sedan överlämnade herrn en morsdagspresent till sin kära mamma. Efter det stack vi mot mina föräldrar och väl där så åkte vi till mosters hus och tittade på saker som vi skulle kunna tänka oss att ta över. Jag satte lappar på tavlor, böcker och andra fina grejer och bra-att-ha-saker. Efter det blev det grillat hos päronen och lilla mormor kom också. Hon fyllde nämligen år för tre dagar sen (still going strong och frisk som en nötkärna) och jag passade på att lämna present till både mamma och henne. Mamma fick en duschcreme från Biotherm och mormor fick diverse krämer och läppcerat. Mycket uppskattat.

Efter att ha kramat hejdå så åkte jag och herrn hem för att hyra film och äta glass med kaksmulor. Vi kikade på Piranha (den gick på bio för inte så länge sedan) och jag måste säga att det var en lite svår film just på grund av att humorn endera kan ha berott på att den var så dålig så att den blev rolig eller på grund av att de faktiskt hade planerat att den skulle vara rolig. Mycket blod, silikontuttar, en kuk som blir uppäten och stora pirajor (som tydligen inte är så stora när allt kommer omkring).

Idag ska vi till stan och kika på kläder till herrn inför mammas disputation.
Jag behöver även ett par nya leggings. Köpte några häromdagen men de
satt som ett korvskinn över låren.

Har börjat ordentligt med observationsuppgiften nu. Jag har renskrivit min observation, jag har skrivit kortfattat om teorier, jag har förklarat varför jag har valt att analysera min observation med hjälp av teorin om hegemonisk maskulinitet och jag har börjat att analysera. Jag har hittills delat upp analysen i hur observationen visar hur män konstruerar genus via sitt kroppsspråk och dels via det talade språket. Det är svårt och man får lyfta på varje sten och tolka sönder varje ord men det är samtidigt kul och intressant. Jag ska analysera en sida till, sedan ska det reflekteras och sedan ska det göras framsida och referenslista. Sedan är det klart och ska lämnas in senast onsdag eftermiddag. Därför tänker jag ta det lugnt i helgen och göra färdigt hela alltet på måndag och tisdag om det behövs.

Nu ska jag ställa mig upp
och sträcka ut ryggen. Sitter
som en jäkla makaron.

Såhär såg det alltså ut nedanför balkongen imorse. Några morgonpigga marknadsbesökare och några stånd vid butiken mittemot. Under balkongen stod också några stånd och runt hörnet på det gula tegelhuset hade folk börjat att peta upp pinnar och presenningar. Nu är det fullt av stånd på gatorna och jag har gjort en marknadsrunda. Jag köpte godisremmar för hela 180 kronor (!) då mamma, mormor och herrn hade beställt hallon-, jordgubbs- och kolaremmar. Jag köpte även en morsdagspresent till mamma i form av några små, tjocka tanter i keramik. Jag köpte mig även ett halsband från Modström för 249 kronor.

Jag blev lite smått inspirerad av Lady Dahmer's inlägg om sin stil (och hon hade i sin tur blivit inspirerad av ett collage på Underbara Claras blogg) så därför ska ni som vill få ta del av min stil. Det skulle vara kul att få se er stil också?

Min stil ser alltså ut som sådan; alltid (99% av min påklädda tid) ett svart, basic-linne som går ned över rumpan. Leggings i valfri färg och mönstring (helst mörka färger och djurmönstrat ska väl tilläggas) och en större lång- eller kortärmad tröja över linnet. På detta ska det helst slängas på en kofta alt. någon luftig cardigan och till det snörade lågskor (helst i skinn men tyg går också bra). Accesoarmässigt är jag en sucker för silver (eller ja... fejksilver) och det ska vara stort! Blaffiga örhängen á la korset på bilden och stora ringar med detaljer. Nu glömde jag även det där med hårblommor (att jag är tokig i dem) men jaja, som ovan kan jag i alla fall tänkas klä mig en vanlig dag.

Idag är det marknad nedanför min balkong. Det är alltid trevligt när mindre ställen satsar på sådana saker. Visst, det bor lika många här (och dessutom på en betydligt mindre yta) som det gjorde där vi bodde förut men här är man såpass nära Karlstad att det inte skulle vara förvånande om man inte lade ned energi på en marknad då Karlstads egen dito är relativt stor. Men nej, här satsar man för fullt och det uppskattar jag. Dels så innebär det att staden knappast är utdöende och sedan är det dessutom trevligt att kunna gå ut genom dörren och ha marknaden mitt framför näsan.

Jag har kanske inte berättat om när vi flyttade hit? Det är kanske ett bra tillfälle att göra det nu när jag ändå är inne på ämnet. Jo, herrn började att arbeta på ett åkeri i Karlstad i augusti förra året och ibland åkte jag med honom på någon av hans turer. Han körde mestadels till Töcksfors men körde även "stan" vilket innebär Karlstad med omnejd, bland annat den här kommunen som ligger cirka sex kilometer från Karlstad. Jag hade aldrig varit här innan utan kikade intresserat från passagerarsätet. Saken är den att vi dessutom hade börjat att fundera på att köpa en lägenhet närmare stan med tanke på att herrn hade fått jobb i Karlstad och jag studerade där. Det var november då jag åkte med herrn första gången och vi började direkt att leta efter en lägenhet på Hemnet.

Först kom det upp en tvåa på femtio kvadrat. Utgångspriset var 85 000 (här har de låga utgångspriser oavsett lägenhet - lockpriser kan man tänka sig) och vi åkte på en visning. Lägenheten var helt okej och eftersom vi inte hade sett någon annan lägenhet häromkring innan dess så valde jag att lägga ett bud. Budgivningen gick upp till 210 000 och jag la mig. Samma dag som vi förlorade den budgivningen så kom det upp en till lägenhet på Hemnet, denna något större och mer centralt. Jag tänkte halvt på skoj, halvt på allvar att "det här är ett tecken" och jag och herrn bokade in oss på visning. På visningen kom det cirka tio personer och lägenheten var betydligt finare än den vi hade budat på innan. Större rum, bättre planlösning, väggfasta garderober med spegeldörrar, en jättebalkong osv. Jag sa till herrn att vi säkert inte hade en chans att få den men jag gav mig ändå in i budgivningen via internet.

Förutom oss så var det två intressenter till och utgångspriset på 110 000 höjdes dag för dag. Den tredje budgivaren gav sig nästintill direkt och så var vi två kvar. Vi höjde femtusen hit och dit men sedan, när priset var uppe på de, för en tvåa i centrum, mycket blygsamma 165 000 så höjde jag med 10 000. Jag sa till min kära mor att om budgivare nummer två lägger ett bud nu så ger jag mig för då innebär det att hen knappast har några problem med att buda upp till, säg, 200 000. Mamma föreslog dock att jag skulle fortsätta buda även om det kom ytterligare ett bud men jag sa att nej, vid 175 får det vara stopp. Plötsligt vibrerade ett sms i min ficka och det stod att budgivare nummer två hade lagt ett bud på 180 000. Jag dog lite grann inombords. Jag som hade hoppats och som nästintill redan hade börjat att inreda lägenheten i mitt huvud. Plötsligt så fick jag ett till sms. Jag har det sparat i inkorgen än och det lyder som följer; Budgivare 2 har avböjt att fortsätta budgivningen. Jag blev förstås lite förvirrad så jag ringde mäklaren som berättade att de hade dragit tillbaka sitt bud på 180 000 och att vi därför hade vunnit budgivningen och att lägenheten därmed hade blivit vår.

Dagen då den här lägenheten blev vår är en av de lyckligaste dagarna i mitt liv och jag är stolt över att jag varken har tagit ett lån eller lånat pengar av mina föräldrar - lägenheten är helt och hållet min. Det är mina fuck-off-pengar - en frihet att ha köpt lägenheten alldeles själv och en trygghet i att veta att jag nästan helt säkert kommer att få tillbaka alla pengar och antagligen lite mer vid en eventuell försäljning.

Vi fick i alla fall tillträde till lägenheten i slutet på december och jag brukade att ta bussen eller tåget från där vi bodde innan för att åka till den nya lägenheten och renovera. Herrn kom sedan efter att han hade slutat att arbeta och vi hjälptes åt någon timma innan vi åkte hem för att dödströtta stupa i säng. Lägenheten var inflyttningsklar den tjugotredje januari och vi har med andra ord bott här i cirka fyra månader och är supernöjda!

Idag har herrn varit ledig och vi har varit en sväng till stan där jag har inhandlat diverse grejer. Jag var även inne på min favorit-second-hand och köpte en jättestor skinnväska (den ska jag packa mina kläder i när vi ska bege oss mot Göteborg). Blev dock ingen bild på den idag så ni får hålla till godo och kika på bilderna på de andra sakerna istället. Förresten sitter jag och sörplar vatten med citron i. Den där pressade varianten som kommer i  förpackningen som ser ut som en citron. Mycket, mycket gott. Och herrn är på personalmöte och käkar kallskuret. På tvåan visar de ett program om en tjej som rider på en ko.

Idag har det shoppats bh:ar. Tre stycken från
H&M så att pattarna får något att vila i.


Två mjuka tröjor från KappAhl.


Jag är lite smått tokig i blommor att ha i håret så därför
köpte jag tre stycken (á 30 kr. styck) på H&M.


KappAhl lockade även med ytterligare en
ring till min glittrande samling. Denna kostade 59 kr.
och passar på alla fingrar då den är elastisk. Något
som korv-fingrade personer som mig kan tänkas uppskatta.


Shoppingen avslutades med att jag köpte en
t-shirt på Carlings för 99 kr.

Hm. Inatt hade jag en märklig dröm. Herrn ville ge mig en present så vi åkte ut på landet och plötsligt kom vi fram till ett rött hus där det sprang omkring en massa djur. Han hade valt ut en hund till oss och frågade om jag ville ha den. Det ville jag gärna men även i drömmen tänkte jag praktiskt och sa; "men tänk om vi ska till Istanbul, vem ska ta hand om den då?". Så det blev ingen hund. Där borde kanske drömmen ha varit slut men nej, då skulle vi istället adoptera ett barn. Och han var den sötaste lille kille man kunde tänka sig - runt ansikte, flygigt tunt hår och långkalsonger. Jag tänkte som med hunden att oj, jo, visst skulle jag vilja adoptera det lilla gullet men nej, vem ska ta hand om honom om vi ska till Istanbul... Och plötsligt var den lille knodden borta. Alla letade och letade men han hade försvunnit. Och så satte jag mig i det röda husets hall och tänkte att om jag var ett barn, var skulle jag gömma mig då. Uppenbarligen inte under huset (huset stod bara på fyra stenar...) för där hade jag redan letat - nej, jag skulle gömma mig bakom kläderna i hallen. Så jag petade in händerna i virrvarret av kläder och lyfte ut honom. Lyckan var gjord. Men sen var vi tvugna att åka hem, jag, herrn och någon mer som vi hade haft med oss. När vi så kom hem så ångrade jag mig men visste att den lille pojken redan var bortadopterad så då åkte vi till Fynd-avdelningen på Ikea och jag frågade om de hade sett en liten pojke där. Det hade de inte men de hade en mapp med hans personuppgifter och i mappen fanns ett kort på honom - han hade tydligen hunnit bli runt trettio år innan vi hunnit hem och i drömmen var inte det så konstigt alls. Sedan tog det slut.

Hah. Något för en drömtydare att bita i va? Jag förstår kanske det där med att ett barn var med i drömmen med tanke på grav-testerna igår men varför vi skulle skaffa en hund och varför pojken försvann och varför han kom tillbaka och varför jag ångrade mig och ville adoptera honom och varför vi åkte till Fynd-avdelningen och varför han plötsligt var trettio år har jag ingen aning om hur det ska tolkas. Och det kanske är bäst så...

Jaha, nu är testet genomfört. Kissandet är avklarat. Allt är färdigt.
Men vad visade det då, kanske ni undrar?

Jag valde att sitta i vardagsrummet och herrn fick gå in i köket och kolla på de två stickorna. Jag blir nervös, som alltid när det gäller något som orsakar lite krångel, och han kom fram till mig där jag satt och nervositetsfnittrade som ett litet barn på julafton. Han räckte fram en av stickorna och ja, där bredvid kontrollrutan så var det ett streck. Ett minus-tecken. Inget plus så långt ögat kunde se. Ingen bebis i magen så långt ett ultraljud når.

Så nu kan jag slappna av. Och i smyg oroa mig lite över vad det kan vara annars som gör så att mensen inte kommer. Jag tippar på stress, oro och lite ångest. Ja, jag skulle kunna satsa någon hundralapp på att så är fallet. Eller att det sitter något myom där inne och stoppar upp det hela. Men jaja, inget barn i alla fall och tur är väl det.

Update om blod i toaletten
kommer såsmåningom. Nu
ska jag och herrn handla mat.
Blodpudding skulle ha varit
lite roligt att äta dagen till
ära men nej, det gillar jag
inte. Köttfärs kanske får duga.

Jag har en känsla av att de senaste dagarnas bloggande har varit sporadiskt och att det kanske kommer att bli lite skralt under veckan. Men håll till godo! Jag sitter och skriver om min nedrans observationsuppgift och verkar inte hitta orden - dock har jag "bara" analysen och reflektionen kvar. Sedan är det klart. Jag har några dagar på mig då den ska lämnas in den första juni.

Herrn kom hem en sväng förut också. Han hade haft enkla körningar på morgonen så han hade bara ett ställe kvar på listan och de tar inte emot "besök" förrän runt tolv. Så han var hemma från nio till nyss. Käkade frukost ihop, satt på balkongen, kikade lite teve och sedan stack han iväg.

Jaja, nu ska här skrivas! Har dock ont i ryggen. Jag undrar vad det kan bero på - tumör, någon slags infektion, dåliga muskler... Ja, det finns mycket att välja på och i min fantasifulla hjärna så verkar allt mycket troligt.