Marinerat is the shit
Slipper deklarera
Gött! Den enda inkomst jag har är ju trots allt vinsten på mina fonder (plus studiebidrag) och den redovisar Nordea. Skönt, skönt. Tråkigt att kanske inte få något tillbaka på skatten dock - Nordea brukar ju vara så duktiga på att räkna rätt. Men jag är väldigt glad att jag inte är någon storbloggare som får oskattade goodiebags hit och dit och gåvor från olika företag med tanke på att gåvorna nuförtiden ska deklareras och alltså skattas på.
För er som ska deklarera men inte har någon koll på datum så är sista datumet den andra maj. Blanketter kan skrivas ut från Skatteverkets hemsida alt. fås via telefonsamtal. Om du, liksom jag, inte har fått någon blankett i brevinkastet/postlådan så kanske du också slipper deklarationskrångel!
OBS! Om du vill spara på miljön - deklarera elektroniskt!
Dofter in absurdum
Jag använder därför enbart krämer och parfymer när jag tycker att det behövs - jag använder med andra ord ex. parfymer relativt sparsamt (jag vill tro det själv i alla fall). Jag har dock ett favoritmärke när det kommer till parfymer; nämligen The Library of Fragrance. Märket har ett stort utbud av dofter hämtade från "verkliga" livet t.ex. Frozen Margarita (en av mina favoriter), Clean Windows, Mango Pineapple Salsa, Marshmallow, Salt Air mfl. Ett stort plus är även att flaskorna inte är ett dugg dyra (ca. 150 kronor för 30 ml.)!
Wayne's och nallar i mörkret
Påskmiddag
För övrigt köpte herrn med sig ett par gympaskor
till mig igår. Nog om det. Nu ska jag sola lite.
En klibbig fläck
för att ta en tur till Bergvik på en helgdag som denna.
Ah! Jag vill bara klä av mig naken och ligga på is! Jag tänkte nämligen att jag skulle fördriva tiden med att shoppa lite och skulle därför ta bussen till Karlstad. Inser att idag klassas som en söndag när det kommer till bland annat avgångstider för bussar och stod därför och väntade på bussen i en halvtimma. Det tar tre minuter för mig att gå till busshållplatsen och känner att jag kunde ha spenderat min tjugosju övriga minuter på att göra något annat. Jag stod och smälte i min vårjacka (som inte är en vårjacka om våren ser ut på det här sättet) och ångrade att jag hade tagit på mig ett par svarta leggings (eller något klädesplagg över huvud taget).
Så kom bussen och jag åkte in till stan. Fick sedan vänta en halvtimma på nästa buss och sprang runt busskuren på jakt efter lite skugga men nej, ingen skugga stod att finna. Smälte lite till och tog sedan bussen till Bergvik. Inne på Bergvik var det svalt. Sedan åkte jag hem på samma sätt som jag kom dit (med en stor portion väntan och svettiga extremiteter).
Nu är jag i alla fall hemma och har bytt om till shorts
och fladdrigt linne. Väntar på att svetten ska lägga sig
och den måttliga brisen som trycker sig in genom min
öppna balkongdörr att tillta. Bilder på dagens fynd kommer
lite senare. Nu ska jag klibba fast i skinnsoffan.
Another note to self: Var glad att det inte är vinter!
Skärtorsdag
Stenåldern hade nog också sin charm
Varje gång som det händer något som rör datorer osv. så blir jag med ens jätterädd. Jag försökte minnas om jag hade något viktigt på min mail och "ja, det måste jag ju säkerligen ha" var min slutsats. Jag fick därför försöka återställa lösenordet genom att kontakta mail-supporten och då skulle man besvara en sådan där fråga som man kan ställa in själv och välja svaret på (allt för att verifiera att jag är jag) och frågan löd "nämn en känd historisk person". Vad jag kan dra mig till minnes så har jag aldrig valt just den kontrollfrågan så ja, därför måste någon även ha ändrat den.
Hjärtat bankade som tusan - som att det inte har varit nog med ångest de senaste dagarna - och jag bad supporten kontakta mig på en annan mejladress. Det kunde tydligen ta upp till ett dygn innan man fick reda på om man hade verifierat sig nog och jag satt som på nålar.
Jaja, till slut fick jag i alla fall ett bekräftelsemail på att jag hade verifierat mig nog. Phuuuu! Jag hatar sån där I-landsstress men nu är i alla fall mailen återställd (med bytt lösenord såklart) och många andra sidor där jag figurerar har också fått nya, fina lösenord.
Jag förstår inte hur jag kan skriva en hel harang
om hur mitt lösenord försvann men kom tillbaka...?
Now it's Istanbul, not Constantinople
Vi pratade i telefon igår, jag och mamsen, och hon nämnde Istanbul. Hon frågade när herrn hade semester och det har han i augusti. Det passade såpass bra att min bror också har semester i augusti (han är för övrigt sjuksköterska) och hans flickvän kan säkerligen följa med. Därför ska vi antagligen till Istanbul på sensommaren. Kanske en weekend, kanske en vecka. Men vi ska dit i alla fall.
Mamma kommer bli överlycklig. Hon har längtat och längtat och längtat. Och hon sa igår i telefonen att nu kan hon äntligen göra alla de där saker som hon har saknat - hon kan ta sig tid att gå ut i trädgården och titta på vårblommorna som ploppar upp här och var, hon kan gå ut och gå, hon kan sätta sig ned med sin doktorsavhandling utan att ha någon tid att passa och framför allt så kan hon åka till Istanbul!
Så i augusti går lasset med mig, herrn, mamma, pappa, brorsan och hans flickvän.
Jag har aldrig varit i Istanbul och ser fram emot det som tusan!
Nu kan hon vila
Även om jag och herrn hade planerat att hälsa på henne igår så kändes det i hjärtat att det faktiskt var dags. Vi kom fram vid ett och hon låg i sängen. Mormor och mamma satt på varsin sida och mormor gjorde plats åt mig så att jag kunde hålla hennes hand. Hon kunde inte prata utan låg och sov med halvöppna ögon. Jag strök henne över håret, på kinden och strök lätt över hennes arm. Jag kittlade hennes ben och höll hennes hand i de följande timmarna och jag tror aldrig att jag har spenderat någon tid i mitt liv på ett så värdefullt sätt.
Hon var fin där hon låg. Hon var blek i hyn men på ett klädsamt sätt och undersköterskorna hade kammat hennes hår på morgonen. Herrn tog med mormor hem till henne så att hon fick borsta tänderna och byta kläder och under tiden satt jag och mamma vid hennes sida, pussade på henne och talade minnen med henne. Jag berättade om den där gången då vi åkte skridskor och hon inte kunde annat än att åka bakåt (men det gjorde hon med bravur), när vi badade på Cypern och kikade på fiskar och när jag sov över hos henne och tittade på filmer som jag aldrig fick se på hemma. Vi sjöng sånger för henne - nynnade dem i hennes öra eller sjöng så att hela avdelningen måste ha hört. Vi sjöng Sov du lilla videung och Jag vill ha en egen måne, vi sjöng Rolling Stones, vi sjöng Anthony & The Johnsons, vi sjöng Timbuktu. Vi sjöng så vi grät och vi sjöng så att vi skrattade.
Mamma sa också att moster blev annorlunda när jag och herrn kom. Hon verkade höra våra röster - om hon visste att det var vi eller reagerade på omväxlingen vet vi inte men hon blev annorlunda. Hon smålog ibland, blundade när jag pussade henne på pannan och kinderna och klämde då och då min hand med sin.
Vi skulle egentligen ha åkt till mina svärföräldrar för att äta mat men jag valde att stanna kvar hos moster medan herrn åkte iväg. Jag och mamma sa att vi var där hos henne, att hon inte behövde vara rädd, att hon kunde somna nu. Vi skämtade med varandra och grät då och då och allt var väldigt fint. Moster andades tungt och ibland så var det långt mellan andetagen. Efter nästan fem timmar åkte jag och herrn. Det var svårt att lämna - jag pussade henne en massa gånger, viskade i hennes öra att jag älskar henne, att hon är det bästa jag vet, att hon är det finaste jag vet, att hon är min bästa vän och att jag tackade för idag.
Jag valde att säga att jag tackade för idag och inte att jag tackade för allt och det för att jag, om hon hörde oss, inte ville få henne att tro att det var slutet utan att hon kunde somna in lugnt och fint utan att vara rädd. Och det är faktiskt något jag har insett under mosters sjukdomstid - att det sista man ska behöva vara är att vara rädd. Vi har annars alltid sagt att det sista man ska behöva är att ha ont men samtidigt, om man har ont och inte är rädd så har man kontroll men om man har ont och är rädd så förlorar man kontrollen och det är så mycket värre än själva smärtan. Så huvudsaken är att man inte är rädd; att man inte är orolig utan kan känna sig lugn och ta det hela med ro.
Imorse ringde så mamma och berättade att moster, min finaste lilla moster, hade somnat in klockan fyra på natten. Allt hade gått lugnt till och mormor hade varit vid hennes sida. Hon hade fått en spruta smärtstillande (hon fick det varannan timme) och sköterskan hade suttit kvar. Mosters andning hade blivit lite tyngre och så plötsligt hade hon dragit sitt sista andetag. Hon hade inte haft ont, inte varit rädd och allt hade varit lugnt och fint.
Mamma hade åkt dit på morgonen med mosters favoritklänning (den svarta med en liten polokrage) och hennes svart-vita leggings som hon inte kunnat använda tillsammans med alla slangar. Nu äntligen fick hon använda dem och mamma var med då de bytte om och gjorde henne fin (om man nu kan bli så mycket finare än vad min mostris redan var). Mamma hade även tagit med kort på mosters hund Doglas och hon la dem i hennes händer. Sedan kom min mosters barndomsvän med blåsippor som hon hade plockat och dem lades bredvid. Moster hade den blå filten över benen (hon har alltid haft den filten) och mamma valde ut en ljusstake som hon skulle ha tyckt varit fin och sköterskorna tände ett ljus. Mamma valde även ut en stor, fin glasängel som man ställde bredvid ljuset. Moster såg lugn och avslappnad ut och på fönsterblecken satt en koltrast - mamma viskade till moster att det kanske var morfar som satt och väntade och sedan pussade mamma, mormor och barndomsvännen henne hejdå för en tid.
Dagen har varit svår men också fin. Jag har varit ledsen men samtidigt väldigt glad för mosters skull - att hon nu äntligen får vila, att hon slipper alla slangar och påsar och bara kan vara fri. Att hon kan vara den friska moster som jag vill minnas henne som. Förut när jag gick ut på balkongen hade mina nya växter börjat att blomma och mamma hälsade att vitsipporna, just idag, hade slagit ut där hemma och jag kan inte annat än tänka att det är moster som ger oss en riktig vår.
Tack min fina, fina, fina moster. Tack för alla dagar jag har fått med dig. Tack för de tjugo år som du har varit min bästa vän och min andra mamma. Tack för alla kvällar som jag sovit över hos dig. Tack för alla kramar och pussar och allt skratt och gråt. Tack för att du har gjort mig till den jag är och tack för att jag har fått vara en del av ditt liv. Du är den starkaste jag vet.
Du är min idol, kära skrutta
Försämringen började redan tidigare i veckan. Hon har kunnat gå till toaletten själv men plötsligt så ville inte benen. Hon har kunnat sitta upp i sängen men mot slutet av veckan orkade hon inte. Iförrgår så var mamma och mormor vid hennes sida hela dagen (liksom igår och idag) och då sa hon att hon tycker att det räcker nu, att hon inte vill leva mer. Igår låg hon och sov hela dagen - orkade inte prata eller titta upp utan låg och sov en stilla slummer i sängen medan mamma och mormor satt och höll hennes händer och pratade med henne och varandra. Mot kvällen kom även hennes barndomsvän. Hon kom runt åtta och bytte av mamma som åkte hem för att sova. Mormor skulle sova över och man hade ställt in en säng åt henne. Barndomsvännen skulle vara där till klockan ett på natten men valde att sova över till idag, skavföttes med mormor. Hon åkte hem klockan sex på morgonen och då kom mamma och höll moster och mormor sällskap.
Jag talade med mamma förut och just då hade hon spenderat morgonens första timmar med att ligga och hålla om moster i sängen samtidigt som hon sjöng Sov du lilla videung. Moster har inte orken att prata längre nu utan ligger och sover alternativt tittar upp i halvvaket tillstånd. Mamma vet inte om hon hör vad man säger men jag sa att man kan anta det - hellre att anta att hon hör och prata med henne än att det visar sig att hon hör och man istället sitter tyst. Hon ska veta att det alltid finns någon vid hennes sida.
Idag ska jag och herrn dit och hälsa på och jag är övertygad om att det är sista gången jag ser henne. Och eftersom hon inte orkar eller kan prata så vet jag att sist vi talade i telefon var sista gången som jag hörde hennes röst. Det känns skrämmande. Jag vill att hon alltid finns där vid min sida, jag vill alltid ha henne nära så att jag kan krama henne, skratta med henne och prata med henne. Men så kommer det inte att bli. Hennes hjärta bankar hårt och jobbar för att hålla de sista krafterna vid liv men snart så är även den sista reserven slut och hon kommer att somna in. Kanske blir det idag, kanske blir det inatt, kanske blir det innan jag och herrn hinner dit.
Huvudsaken är dock att hon och jag vet att vi tänker på varandra, att vi alltid har stått bredvid varandra i vått och torrt och delat hemligheter tillsammans. Hon vet att jag älskar henne och jag vet att hon älskar mig. Nu är det dags för henne att somna in efter tre år av hård kamp mot cancern - tre år av skratt och gråt, postiva besked och mindre positiva. Tre år av förenade krafter inom familjen och från vänner för att ge henne en så bra tid som möjligt. Och jag vet att hon är nöjd med den tid som hon har kämpat sig till. Hon sa att hon ville se våren komma förra året då hon blev diagnostiserad med terminal cancer och hon fick se den komma med knoppar, fjärilar och fågelsång. Ingen, allra minst läkarna, kunde ana att hon skulle få se även den här våren komma med allt vad den har att erbjuda. Och precis som att våren äntrar scenen så drar moster snart för sin ridå och tackar publiken för den här tiden. Och jag kan inte annat än tänka att nu får hon vila, nu får hon slippa ha ont, nu får hon slippa cancerjäveln, nu får hon slippa tester, mediciner, kanyler och slangar. Nu blir hon fri.
We could steal time
Just for one day
We can be heroes
For ever and ever
What d'you say?
Sommarklänningar
Bra spammat!
Hm. Jag som har varit borta ifrån bloggvärlden ett x antal månader (nja, snarare två år?) har för ett tag sedan insett att spam-/reklamkommentarer inte bara är patetiska avtryck i stil med "åh, vad fin din blogg är - kolla in min också!" eller "det håller jag med om - kika in på min blogg om du vill" utan även kommentarer som verkar vara helt i sin ordning. Jag fick för några dagar sedan en kommentar som löd ungefär "oj, snygg stil du har - vi ska renovera om vårt badrum också och letar just nu efter snygg inredning". Jaha, tänkte jag - bäst man svarar på den kommentaren. Jag klickade mig därför in på hemsidan som var länkad i kommentatorns namn och kom plötsligt in på en sida som sålde badrumsinredning. Samma sida har ploppat upp i fler kommentarer - ingen kommentar den andra lik (förutom att dom gällde ämnet badrum).
Samtidigt som jag hatar spam och alla slags kommentarer som försöker göra medveten reklam för en blogg eller vad det nu kan vara så måste jag ge de som har badrumsspammat min blogg en klapp på axeln. Inte fasiken tog jag kommentarerna som ett spam - jag trodde absolut att det var en helt vanlig, bloggläsande person som tog sig tid att kommentera min blogg. Och på ett sätt så är det ju så också. Visst, personen som kommenterade var kanske inte någon intresserad bloggläsare utan arbetar snarare för hemsidan ifråga och hade antagligen bara googlat badrum tillsammans med blogg. Men att ändå ta sig tid att knåpa ihop en alldeles individuell spamtext är imponerande. Om jag skulle spamma skulle jag bara köra copy/paste - så lat är jag. Så ja, grattis och tummen upp till dig, du spammande badrumsfantast - jag svalde betet. Dock inte såpass att jag klickade mig vidare på sidan som länkades och beställde hem ett badkar med lejontassar men visst, lite lurad blev jag.
Obs! Alla spammare där ute.
Detta inlägg gör det inte fritt
fram för er att spamma loss.
Shoppingfredag med sällskap
Jag & L stretade runt i butiker bland glada Färjestad-fans som väntade på guldfesten på torget (vissa verkade vänta redan klockan två trots att festen började vid fem...). Jag lyckades inhandla ett vanligt svart linne på Vero Moda, en grå magtröja (modell oversize) på Monki, ett par svarta tygskor på... ja, det minns jag inte... samt en liten ugglering på Special Me som nyss har öppnat butik i Karlstad. Mumma vilka fina smycken det fanns där - här kommer några exempel.
Nu när jag har kommit hem (skippade att fira Färjestad då jag inte är någon hockey-fantast) så spenderade jag lite tid med att betala räkningar. Mestadels herrns (enbart en räkning till mig). Det är tur att han har mig ibland må jag säga. Såhär mitt i månaden då han har ganska lite pengar kvar från den tjugofemte så rycker jag in och betalar pockande räkningar som mestadels rör herrns tre bilar. Tre behöver han inte. En räcker tycker jag...
Hur som helst är räkningarna betalda och imorgon ska jag och herrn iväg till min bror och hans flickväns nyinköpta hus och titta på när de sliter i gamla korkmattor och spacklar väggar. Jag hoppas på en kaffekopp. Med kaffe i... Hah. Jag är allt bra rolig. På söndagen ska vi sedan uppåt i landet och hälsa på moster som nu har flyttats till en form av hospice. Hon trivs och det är huvudsaken.
Nu kom herrn hem så nu blir det
soffläge för hela slanten!
Hotell Flora
Tråkigt inlägg kräver tråkig rubrik
Sedan tittar för övrigt min kära mor in en sväng med presenter från Göteborg (hon arbetar där). Bolagret hade tydligen stor utförsäljning.
Hm. Jag känner att detta måste klassas som ett av mina
mest innehållsfattiga inlägg... hittills.
Helvetes jävla antivirusskit...
Igår kväll varnade datorn med stora röda bokstäver att hej, du, kolla, det är bara två dagar kvar av din Avast!-licens. Jaja, tänkte jag och herrn försökte gå in på Facebook. En trojan stoppad. Två trojaner stoppade. Jag försökte gå in på min studentsida. Fem trojaner stoppade. Avast! blockade varenda sida man försökte gå in på på grund av att det tydligen var trojaner hit och andra potentiella hot dit. Det enda man kunde gå in på var Google och sidan där man kunde ladda ned mer Avast! så jag tänkte att nu får man väl ta och uppdatera. Försökte uppdatera men inget hände. Försökte till och med att registrera mig men inget hände. Valde därefter att ladda ned den nyaste versionen av Avast! men då var ett led i nedladdningsprocessen att en internetsida skulle öppnas och då blockerade Avast! direkt. Trojan! Trojan!
För att göra en relativt kort historia kortare kan man helt enkelt säga att det tog lång tid innan vi kunde avinstallera Avast!-skiten men att vi nu har laddat ned Nortons gratis-skydd. Funkar okej så länge. Vi får se vad som händer två dagar innan den licensen ska gå ut.
Vi gick ut och sedan gick vi hem
Igår vaknade jag med en relativt lindrig baksmälla (jag tycker på något märkligt vis att ju äldre man blir desto sämre blir man dagen efter, oavsett vad eller hur mycket man dricker) som ändå höll mig i soffläge hela dagen. Jag insåg även att det var första gången jag var ute sedan vi flyttade till lägenheten. Man har alltid något att göra på helgerna som prioriteras före att dricka sig lite lullig; man ska skruva, måla, kolla på nya möbler (som man till slut ändå inte köper), köpa växter och ja, sen så kan slappande också gå före att dricka. Men denna helg hände det alltså - jag gick ut! Trudelutt vad roligt.
Idag ska jag först och främst dricka kaffe på balkongen och njuta av ett halvdisigt centrum och sedan ska jag... ja, jag vetefasiken. Jag skulle gärna vilja ta en tur till Plantagen och köpa ytterligare två buskar men vi får se hur det blir med den saken!
Observera
M o r r n , m o r r n !
Solen skiner och de nya plantorna på balkongen stormtrivs! Och jag sitter vid datorn. När jag skulle vika upp skärmen så hände dessutom en olycka (lite som för att straffa mig för att jag har valt att sitta inne) - jag hade just fyllt på en flaska med vatten och när jag skulle slå på datorn så petade jag till flaskan så att den åkte i golvet och vattnet bubblade ut på parketten. Då blev jag lite smått irriterad. En sådan sak som man inte vill ska hända på morgonen när man är nyvaken och lite förvirrad. Jaja. Upptorkat och torrt är det nu i alla fall.
För övrigt har jag kollat lite på de nya arbetsuppgifterna inför slutspurten i genusvetenskapen (det är trots allt bara två månader kvar nu!) och en av dem verkar något så otroligt rolig och intressant! Vi ska nämligen göra en så kallad observationsuppgift; vi ska välja ut en passande miljö (t.ex. ett torg eller ett café), sedan ska vi befinna oss i den här miljön i 30-60 minuter och observera allt som sker. Vi ska skriva ned vad det rör sig för folk där vi är, hur de ser ut, hur de går, hur de pratar och vad de pratar om. Man ska, under observationens gång, inte använda sig av sina egna, förutfattade meningar utan förklara människornas sätt och utseende så "rent" som möjligt. Vi ska också dokumentera känsel-, doft- och smakintryck samt hur miljön vi befinner oss i ser ut (ex. hur caféet är inrett). Vi ska sedan analysera vår observation utefter en teori som vi själva har valt och påvisa hur kön kommer till uttryck och konstrueras i vårt observationsmaterial. Sedan ska vi såklart göra de vanliga sakerna; reflektera över hur vi tycker att vårt arbete har fortlöpt, färdigställa arbetet utefter en given mall samt diskutera vårt arbete tillsammans med klassen.
Jag är skittaggad och funderar över var jag ska sätta mig ned med papper och penna och titta! Kanske balkongen (ifrån min balkong ser man en massa folk och hör dessutom vad de säger), bussen (fast där är det i och för sig rätt tyst de flesta dagarna), puben, pokerkvällen... Ja, det finns en uppsjö av miljöer att välja och jag vill slänga mig ut direkt!
Vilken pärla ska man välja?
Men sedan så blir jag sådär jag-vill-jag-vill-jag-vill-aktig och vill bestämt ta mig en tripp till Köpenhamn, en av de finaste städerna i Europa! Jag har semestrat där flera gånger och slås alltid av hur härliga miljöer och människor som man kan upptäcka hos grannen i sydväst.
Om man nu ska kolla på priserna (för det där med pengar är trots allt viktigt varesig man vill det eller ej) så kostar ett dubbelrum på Sydkoster drygt 1 500 kronor/natt medan en natt i Lysekil kostar en hundring mindre. I Uddevalla kan man bo på ett relativt fint hotell för 690 riksdaler per natt (och då ingår frukost) och i Köpenhamn är det billigaste alternativet av dem alla en hotellnatt för runt 800 kronor. Åh, vad jag vill!