Min mamma var till Istanbul för ett antal år sen (fem, sex kanske?) och hon blev helt förälskad. Hon var tillsammans med sina universitetskolleger och de strövade runt på smala gator och besökte krypin-affärer. Ända sedan den resan så har mamma velat åka dit igen men så kom mosters cancer och tiden har inte funnits. Hon har då sagt att "när allt är över med moster så vill jag bjuda er alla till Istanbul", ungefär som att vända blad, starta på ny kula, påbörja ett nytt kapitel... ja, ni förstår.

Vi pratade i telefon igår, jag och mamsen, och hon nämnde Istanbul. Hon frågade när herrn hade semester och det har han i augusti. Det passade såpass bra att min bror också har semester i augusti (han är för övrigt sjuksköterska) och hans flickvän kan säkerligen följa med. Därför ska vi antagligen till Istanbul på sensommaren. Kanske en weekend, kanske en vecka. Men vi ska dit i alla fall.

Mamma kommer bli överlycklig. Hon har längtat och längtat och längtat. Och hon sa igår i telefonen att nu kan hon äntligen göra alla de där saker som hon har saknat - hon kan ta sig tid att gå ut i trädgården och titta på vårblommorna som ploppar upp här och var, hon kan gå ut och gå, hon kan sätta sig ned med sin doktorsavhandling utan att ha någon tid att passa och framför allt så kan hon åka till Istanbul!

Så i augusti går lasset med mig, herrn, mamma, pappa, brorsan och hans flickvän.
Jag har aldrig varit i Istanbul och ser fram emot det som tusan!