Två dagar utan inlägg. Två dagar av solsken. De första soliga dagarna på året spenderades med andra ord inte vid datorn. De spenderades ute på balkongen då jag, i min vår-iver, köpte påskliljor och klätterväxter som jag planterade. Jag går alltid våren i förväg och var därför tvungen att ta in växterna framemot kvällen för att de inte skulle frysa ihjäl men nu har jag petat ut dem på balkongen igen och deklarerar att nu är det vår!

Igår kom en av A's arbetskamrater och hans flickvän och hälsade på. Vi drack kaffe och knaprade Maryland Cookies (köpta enbart för att man fick med en nyckelring med en av de där små, gula gubbarna från Dumma mej om man köpte två paket).

Idag fick jag reda på att en av mina bästa vänner och hans flickvän har brutit upp. De har varit tillsammans i en massa, massa år och plötsligt så är allt det där borta. Det känns märkligt. Jag undrar hur det skulle kännas om jag och A gick skilda vägar? Visserligen handlar det om vilken situation som leder till uppbrottet men jag är nästintill helt säker på att det skulle kännas väldigt tomt. Skulle jag knata runt i lägenheten här utan honom? Vad skulle jag göra på helgerna om inte umgås med honom och våra gemensamma vänner? Nu låter det som att hela mitt liv kretsar kring A men man kan inte undgå att ens partner utgör en otroligt stor del av ens liv.

Jaja. Lite bryderier såhär på en måndag. Imorgon blir det föreläsning och idag så planerar jag att läsa lite i Masculinities även om det känns att det var ett bra tag sen som jag läste facklitteratur på engelska.

Trudelutt på er.

Åh, denna dag har varit härlig. A var ledig så vi låg och sov till klockan nio (han går annars upp klockan fyra på morgonen/natten de dagar han ska till arbetet), sedan åt jag havregrynsgröt och tittade på Förlossningskliniken. Klockan blev tolv och vi tog bussen in till stan. Under lunchen så ringde vår gemensamme vän D och frågade vad vi pysslade med. Ingenting, svarade vi och D tog bilen från den stad vi bodde i innan vi flyttade hit (ungefär sju mils resa) och kom för att besöka oss. Tillsammans med honom tog vi en sväng på stan, sedan blev han hungrig (han är i stort sett alltid hungrig) så vi placerade oss på ett kafé där han fick äta baguette och jag dricka en kopp kaffe. Sedan åkte vi med honom hem till lägenheten och visade upp den. Han slogs av att den var så lik vår tidigare etta (förutom att det var ett extra rum, såklart...) plus av att det luktade sopor. Soporna visade sig vara en Indiska-kasse med lite plast-gojs från Ikea. Den luktade kattskit trots att vi inte har någon katt och trots att ingen katt hann lägga en korv i påsen den dagen jag sist handlade på Indiska. Ut åkte påsen oavsett.

Nu är A och D påväg till Karlskoga för att titta på en bil till herrn. (Måste flika in att jag tycker det är lite barnsligt att använda enskilda bokstäver när man skriver om människor men det är såklart för att jag inte ska hänga ut folk hit och dit även om jag inte anser att jag direkt "hänger ut" dem genom att berätta att de ska besöka Karlskoga). Jaja. Varför ska han köpa en bil kan man då fråga sig? Jo. Han åker för att kolla på en ny bil då vår finfina, gamla Volvo har blivit utnyttjad. Ja, det känns i alla fall så. Saken är den att när vi flyttade hit för ungefär en månad sen så köpte herrn en bil som skulle vara lite billigare i drift då vi flyttade avsevärt mycket närmre hans jobb. Han köpte en Volvo (bränslesnål, tro det eller ej!) och vi flyttade hit, glada och nöjda. Efter en vecka så var den främre passagerarrutan inslagen och allt av värde borta. Bilstereo, baslåda, slutsteg, högtalare... ja, you name it. Bilen var länsad så när som på vår dammsugare, ett flak cider, min fårfäll och lite annat jox utan andrahandsvärde eller intresse för de som bröt sig in. Herrn och jag blev såklart besvikna och förbannade - vi har blivit bestulna förr och bilen känns alltid skändad efteråt. Vi bet dock ihop och tänkte att, jamen vad fan, sakerna de tog hade han ändå köpt av vänner för billiga penningar och det är ingen idé att vara ledsna då vi aldrig kommer få reda på vilka som har tagit det. Så vi silvertejpade sidorutan och åkte med bilen i två veckor. Herrn köpte en ny stereo (den billigaste på Teknikmagasinet) och ett USB-minne. Stereofronten tog han alltid med sig upp i lägenheten då folk sällan snor en stereo utan front då de alltså måste köpa fronten själva. Så i måndags när herrn skulle iväg till arbetet så upptäckte han att någon hade slitit sönder silvertejpen, snott USB-minne, lirkat upp bakluckan (som inte ens vi har kunnat fått upp då det har frusit) och tagit verktygslåda, gamla högtalare, toning... ja, allt som fanns där bak. Stereon var dock kvar. Tack så mycket. Tack. Verkligen...

Man blir väldigt trött på sådant. Därför ska herrn iväg och titta på en ny bil då de som bröt sig in i måndags dessutom skar hål på kylarslangen (den som alltså tillför motorn vätska som kyler ned den) vilket gjorde så att bilen kokade såpass mycket så att den viktigaste packningen i hela motorn (som dessutom är den mest omöjliga packningen att byta) smälte. Detta leder till att herrn varje dag måste fylla på ett x antal liter kylarvatten (vi använder dock helt vanligt vatten då det inte är någon idé att slösa på kylarvatten i det här fallet), åka till jobbet, titta på bilen då den kokar på parkeringsplatsen, arbeta sina timmar, fylla på nytt vatten, åka hem och sedan titta på bilen då den kokar på parkeringen här hemma. Bilen kokar rätt ordentligt, med andra ord. En bil klarar inte av att koka hur ofta som helst (vilket kanske säger sig självt) och herrn spår att bilen inom snar framtid kommer att lägga av totalt. Därför ska han och D åka iväg för att titta på en ny bil, denna gång en lite mer "vuxen" bil som alltså inte signalerar att "här finns det typiskt ungdomliga attribut såsom ljudanläggning och stylinggrejer som ni kan komma och ta om ni vill!". Jag hoppas att han köper den även om det gör ett riktigt stort hål i budgeten för den här månaden.

Åh, drogs just bort från bloggen av att min mobil låg och blinkade och plongade på tv-bänken. Öppnade den gamle stofilen och fick se att det var A som hade gjort en påminnelse till mig. Det där med påminnelse är min och A's version av söta post-it-lappar. Det innebär att istället för att skriva lappar så skriver vi fina, eller viktiga påminnelser i varandras mobiler.

Dagens påminnelse:
"Älskling! Du betyder allt för mig, kan inte sluta att längta efter dig. Puss min vackra <3"

Sötsliskigt och gulligull! Men vi gör det inte ofta - någon gång i månaden kanske, ibland varannan månad. Man ska inte tjata ut just det här gullandet för då blir det inte mysigt längre, inte för oss i alla fall. Det finns säkerligen de som kan gulla hela dagarna i ända. Vi säger dock "Jag älskar dig" till varandra när vi går och lägger oss. Jag har en strof som jag alltid säger innan jag somnar: "Godnatt. Jag älskar dig. Sov gott. Kör försiktigt imorgon". Herrn har säkert tröttnat på detta för länge sedan men nu säger jag det mest som ett slags mantra - som att om jag inte säger att han ska köra försiktigt så kommer han köra som en tok (vilket dock kan bli svårt då lastbilar är spärrade på lite drygt 80 km. i timmen) och bli mos.

Följ min blogg med bloglovin - Ja, nu har jag alltså suttit och pillat med att lista mig på olika bloggportaler. Detta har jag gjort med alla mina tidigare bloggar och det är något som är extremt tröttsamt. Måste dock göras för att någon ska se min blogg. Dock har jag inget emot att enbart skriva för min egen skull - jag har inte gått så långt att jag kommenterar mina egna inlägg än och tur är väl det.

Jag kan tydligen inte sluta tänka på det där med pengar, som synes i föregående inlägg men, men... Jag undrar hur jag och herrn skulle få ekonomin att funka någorlunda om jag inte crashar en liten fond hit och dit. Jag är arbetslös student och kommer alltså att ha en maximal inkomst på cirkus 2 700 kronor. Yippie! Sedan har vi herrn som tjänar ungefär femton tusen i månaden. Sedan har vi utgifterna. Nu ska jag göra en fin liten uträkning som enbart ska fungera som en kom-ihåg-lista till mig själv. Ni får alltså stå ut med att det blir lite tråkig läsning. Jag slår på stort och räknar ut snittkostnaderna per år.

På ett år
Hyra: 39 600 kronor
Tv-licens: 2 000 kronor
Hemförsäkring: 1 170 kronor
Mat (på en höft): 36 000 kronor
Övrigt (som t.ex. cigaretter, nöjen, böcker osv.): 41 200 kronor
Bredband: 1 800 kronor
Telefoni: 2 700 kronor

Ja, nu har jag säkerligen glömt bort en massa saker med tanke på att jag inte sitter med flera månaders betalda räkningar rakt framför mig men oavsett... Om jag nu summerar dessa kostnader för att dela på 12 månader så får vi alltså en genomsnittlig månadsutgift på 10 372 kronor! Jag har visserligen höftat de flesta siffror förutom hyra, tv-licens och försäkring men ändå. Det blir alltså lite drygt 5 000 kronor/person och jag kommer därmed att gå back cirka 2 300 kronor i månaden. Jag trodde dock att det skulle bli mer. Och det blir det säkert. Men ja, med dessa kostnader borde vi hålla oss flytande. Eller?

Jag tänker såhär - vi har klarat det innan och vi klarar det säkerligen nu. Punkt. 

Jag har studerat ett par år och i början av mina sjuksköterskestudier fick jag studiemedel som sig bör men när jag sedan fick för få poäng så fick jag inte några pengar, vilket jag tycker är helt befogat. Nu när jag har fått nog med poäng så ringde jag till CSN och se där, nu ska jag få lite pengar. Jag tror dock inte att jag kommer att kunna leva på 2 700 kronor så värst länge.

Saken är den att jag köpte min lägenhet för egna pengar, dvs. jag tog inga lån, och sedan dess har mitt konto varit på gränsen till uttorkning. Jag har därför funderat på att sälja av en fond som jag har. Jag vet att det inte är det mest ekonomiska att göra då jag måste skatta för vinsten men jag gör hellre det än, som min mamma lade fram som förslag, att låna av mina föräldrar. Visst, jag kan låna men vad ska jag då betala tillbaka med? Jag har inget arbete och 2 700 kronor kommer man inte långt med. Jag kan därför inte betala tillbaka utan att avsluta en fond om nu inte min kära mor menar att jag ska låna pengar, lägga dessa pengar på hög och sedan betala tillbaka lånet med exakt de tusenlappar som jag har lånat. Nej, det fungerar inte riktigt.

Pengar är krångligt.

Är detta nästa tatuering mån tro? Dock skulle tatueringen enbart gälla "trädet" med ugglorna och den måste såklart modifieras. Över lag tycker jag dock att det är en fin och rofylld teckning.

Jesus! Jag är inte kristen. Jag är bara otroligt lättad över att hemtentan nu är avklarad. Jag har skrivit betydligt tjockare och mer avancerade hemtentor men det känns att det var ett tag sedan. Referenslitteraturen låg som en mur kring mig och årtal, citat och försättsblad blandade ihop sig till ett enda stort gojs. Men nu är jag klar, enligt utsatt datum och hela skiten. Jag är glad. Nästa hemtenta står att finna den sjunde april och jag njuter av att det är över en månad kvar och att jag nu ska få sjunka ned i ny litteratur än att hanka fram i samma böcker som den här hemtentan har krävt av mig.

Men innan något slags sjunkande eller pluggande blir aktuellt ska jag njuta av (vår?)solen som spritter utanför fönstret. En kaffe och det nya numret av Plaza Interiör som damp ned vid dörren idag gör min dag så nu ska jag snart knata ut på balkongen och suga i mig lite B-vitaminer.

Herrn slutar klockan tre idag och då ska han få den stora äran att skjutsa mig till biblioteket. Det är inte det att jag har lite pengar på busskortet, det är inte det att jag inte tycker om att åka buss, det är heller inte det att jag tycker att det är för långt att åka - det är bara så att jag tycker om att åka bil med A. Man pratar en massa om vad som har hänt under dagen och man tittar på folk, hus och vattnet som passerar. Man kan visserligen prata om dagens händelser när man är hemmavid men när man åker bil så blir det en annan sak - om vi sitter i soffan och pratar om vad vi har hittat på så finns det störande moment som tv, tidning eller dator. I bilen är det bara han och jag. Det enda som vi behöver fokusera på är vägen framför oss och det är ändå mestadels A's arbete med tanke på att jag inte har körkort.

Så nu är det två timmar kvar till min efterlängtade tio minuters biltur.  

Idag önskar jag att det kunde bli sommar. Bussade mig in den lilla biten till stan för att möta en skön vintersol och en mindre skön vinterblåst. Bussade vidare till universitetet och hämtade ut ett kompendie till hemtentamen. Fick dock inte min bok Jämställdhet - människovärde och mänskliga rättigheter av Franzén, Sjölander och Borgström. Beställde den från Ledarskapsakademin och det hade suttit jättebra om den hade kommit idag men nej, den kommer alltså komma på måndag vilket innebär att jag måste racerskriva slutet av hemtentamen efter att den ramlat ned i brevinkastet och sen racermaila iväg den. Vi får helt enkelt se hur det blir.

Imorgon blir det i alla fall lite mer hemtentaskrivande samt att jag ska luncha med en genuskamrat samt diskutera arbetet. Kan nog bli givande och om inte givande så i alla fall trevligt och om inte trevligt (vilket jag dock tror att det kommer att bli!) så i alla fall mättande. Och om inte mättande, ja... i så fall relativt mycket slöseri på tid.

Herrn är iväg och hjälper en arbetskamrat med att lossa gods som gentjänst för all hjälp han har fått av denne medmänsklige kamrat och jag sitter i lägenheten och grottar och är väldigt nöjd över att grannen har slutat att borra efter två timmars frenetiskt murrande i väggen. Jag tror till och med de måste ha varit två med varsin borrmaskin.

Dagen har förlöpt relativt smärtfritt. Började morgonen med att herrn gick ned till bilen och bar upp alla sina bilsaker från gamla lägenheten upp till vinden. Åkte sedan vidare till en second hand-butik i stan med tanke på att jag letar efter en stol alt. mindre fåtölj i rokoko-stil som jag ska måla vit och klä om (jag är Antikrundans största fiende med tanke på att jag aldrig låter antikviteter vara i originalskick...). Vi hittade ingen stol men jag köpte en tavla innehållandes ett gammalt svartvitt fotografi av barn som leker på en kullerstensgata - kan vara lite snyggt i en Ikea-ram på min tavelvägg.

Puttrade sedan vidare till en snickeributik för att kolla på tapeter och kakel. Vill gärna tapetsera hallen och vill gärna kakla om köket. Vi får se hur det blir med det hela. Jag har svårt att få tummen ur då och då men titta skadar aldrig. Åkte vidare till Plantagen och köpte på mig lite växter som jag egentligen inte vet riktigt var jag ska ställa. Åkte sedan hemåt men blev stoppad av civilpolisen som gav herrn böter för att han inte hade bilbälte på sig samt att han påpekade en del brister med bilen. Vi blev föga chockade då bilen är över fyrtio år gammal (en finfin 140 som trots sin ålder knappast är något att klaga på). Herrn emottog sin bot och vi åkte vidare hemåt och nu är vi alltså hemma.

Har idag suttit och pillat med genusarbetet som ska vara inne på måndag. Jag kände mig inte så värst motiverad till att börja med det men den första delen gick relativt bra. Vi har dock en hel bunt med litteratur som måste användas som referenser på fem sidors arbete. Det är en utmaning för mig då jag inte har några större problem med att skriva långa texter men alltså desto större problem med att skriva kort och koncist.

Under helgen ska jag och en genuskamrat träffas över en fika och diskutera om vi är osäkra över något i arbetet. Och tänka sig, det var till och med jag som lade fram fikan som ett förslag. Jag brukar ha rätt svårt med att initiera de flesta typerna av kontakt men ja, idag gjorde jag det alltså. Jag är dock inte blyg i övrigt - när väl kontakt har upprättats (nu låter jag som en gammal korpral) så har jag knappast svårt med att prata.

Så, nu vet ni det.
Inte något nytt under solen över huvud taget. Trots dagens brist på innehåll så lyckades jag ändå ordbajsa. Tänka sig.

Idag är jag ledig och imorgon är herrn ledig. För att fira lite gemensam ledighet (då jag är ledig resten av veckan) hade jag tänkt att jag ska laga lite middag åt oss. Idag får det därför bli fläskfilé i ugn med rosmarin, morötter och potatis i ugn ihop med vitlök, div. kryddor och citron. Som tilltugg får det bli baguette med vitlökssmör och tomat- och rödlökssallad med peppar och färsk oregano.

Dock måste jag först städa ugnen då säljarna av lägenheten hade sprutat in medel i den men inte torkat bort det. Jag har därför inte vågat använda ugnen på någon vecka men nu ska jag ta mig i kragen och gnugga bort det där. Borde även ta mig i kragen och skriva lite genus-arbete men idag är jag lite pluggtrött.

Med tanke på att jag var lite lätt lat under min sista tid på sjuksköterskeprogrammet så droppade jag en kurs vilket innebar att jag hade 3 poäng kvar tills jag kunde få studiemedel nu när jag studerar genusvetenskap. Jag har grämt mig lite över detta och ångrat att jag inte gjorde den sista uppgiften men idag, när jag för en gångs skull vågade krångla mig in på min universitets-profil (eftersom genusen är fristående så kan man gå in på den sidan utan behörighet vilket jag har gjort med glädje för att slippa se de där obefintliga tre poängen som pockar på mitt medvetande) och jaha, vad får jag se om inte tre poäng som inte fattas längre. Jag hade tydligen fått godkänt på den kurs som jag inte fullföljde och drog med andra ord in 7.5 poäng bara sådär.

Fast så pillar mitt samvete i min hjärnas innersta vrår och frågar: "Du, kan det inte vara så att någon har gjort fel så att du har fått poäng trots att du inte har genomfört kursen? Kan det inte vara så att du borde maila någon kursansvarig och fråga om det har skett ett missförstånd? Borde du inte ta risken att förlora dina poäng och därmed din rätt till studiemedel mot att vara ärlig? Borde du inte skita i att ringa till CSN och be om pengar och istället ringa någon som kan peta bort de där poängen som du säkerligen har dragit på dig utan att du förtjänar dem?". Som synes så är mitt samvete lite långrandigt. Jag lyssnar ej. Inte idag i alla fall.

Nu är jag och herrn hemkomna från vår gamla lägenhet. Vi blev, surprise surprise, inte färdiga med städandet idag heller. Vi fejade och arbetade hårdare än hårdast (eller ja, relativt hårt i alla fall) men orkade ändå inte hela vägen fram. Vi gnuggade rent spisen och frysen och jag drog loss mattorna från balkongen. "Drog" med tanke på att de har frusit fast i balkonggolvet.

Imorgon gör vi sista rycket. Och kanske på måndag. Två sista ryck. I värsta fall tre... fast hur det ska gå till vet jag inte med tanke på att köparna får tillträde på tisdag.

Nu ska jag och herrn ta igen oss med hyrfilm och onyttig mat. Som vilken annan dag som helst, med andra ord.
Tjillevippen.  

Nu sitter jag med den andra kaffekoppen för idag och solen lyser i ryggen på mig. Drack den första koppen på balkongen och härdade ut i minusgraderna enbart för att när det är soligt, så ska man vara ute. Härdar även ut med dagens eskapad - det faktum att jag och herrn ska åka iväg till vår förra lägenhet och städa. De nya ägarna får tillträde till lägenheten på tisdag och man kan tycka att vi egentligen borde ha kunnat städa trettioåttakvadratarn på en dag men nej, det verkade vara ett omöjligt företag, så vi har istället åkt dit... ja, kanske fem gånger och småstädat. Sist så var vi bara där i två timmar just för att vi nu har allt det tråkiga kvar;  plocka upp saker från golvet som är för stora för dammsugaren, gnugga bort fläckar på väggarna, dammtorka skåpshyllorna, försöka slita bort mattorna på balkongen som med stor sannolikhet har frusit fast och därmed är orubbliga. Ja... jag förstår absolut varför jag inte alls är peppad inför denna städfrenesi.

Jag gillar att städa då och då och detsamma gör herrn men nu, när det är småtjafs och saker som enbart tar emot så känner jag mig inte det minsta lockad att andas in gammalt damm och förgäves försöka tvätta fönster som vägrar att bli rena. Jag undrar egentligen hur rent det ska vara när man har flyttstädat?

Har, oavsett städdag eller ej, spenderat förmiddagen med att läsa i Simone de Beauvoirs tegelstensbok "Det andra könet". Jag blir hänförd över att boken skrevs för över sextio år sedan och jag inser nog inte vidden i att en kvinna skrev en bok som helt klart måste ha ställt familjeliv och samhällets syn på kvinnans "plikter" på ända. Idag skulle denna bok, i en lite mer modern tappning, kanske lagts till på listan över feministisk litteratur (en lista som för övrigt säkerligen är mycket diger och innehåller mycket matnyttigt) men att 1949 ifrågasätta allt som dåtidens kvinna då stod för måste ha varit banbrytande och, framför allt, vågat.

Hur som haver så rekommenderar jag boken trots att jag inte har läst hela och heller inte ska läsa hela för tillfället (enligt litteraturlistan för kursen i genus). Mycket intressanta tankar och ideér och trots sitt någorlunda daterade språk förvånande lättläst.

Jaha, så har jag skaffat en blogg igen. Jag vet inte hur många jag har haft. Och vet därför inte heller hur många som jag har lämnat i glömska, som ligger och dammar i en server någonstans utan omtanke och någon som nattar dom om kvällarna. Men ja, nu är detta alltså ett nytt skötebarn... eller skötebarn och skötebarn. Jag sköter inte direkt bloggar, uppenbarligen. Så den här bloggen får vara ett tittas-till-då-och-då-barn för att jag inte ska förvänta mig för mycket av mig själv.

Låt mig snabbt glida igenom vem jag är. Jag utgår skoningslöst från det som står till vänster på den här bloggen och som alltså ska vara ett litet hopkok av det som är viktigt för att definiera mig. Vi går enklaste vägen, uppifrån och ned.

Denna blogg drivs av en tatuerad tjugoåring...
Ja, jag är alltså född 1990. Min mamma var den minsta mamman på BB och klämde ut den största ungen. Denna bedrift är jag stolt över. Både för min egen del och självfallet för min mammas del. Tänk vad hon måste ha klämt och tänk vad jag måste ha funderat över vad det var som hände. Ja, nu är jag i alla fall ute som synes. Och tatuerad är jag också. Fast inte så mycket som jag skulle vilja vara.

... boendes någonstans i Värmland i en nyinköpt tvåa (tillsammans med herr A...
Bor alltså i Värmland och har gjort så hela mitt liv. Är mycket nöjd med detta. Träffade herr A sommaren 2008 då jag bodde i min egen etta i en annan del av Värmland än den vi tillsammans bosätter just nu. Vi blev ett par vintern 2008 och har hållit ihop sedan dess. Vi bodde först i min etta och trängde det första året ihop oss i en hundratiosäng. Nu har vi precis skaffat oss en tvåa betydligt närmare Karlstad, som för er oinvigda alltså är den största staden i Värmland, och vi har avancerat upp i sängbredd.

Jag studerar för tillfället genus...
Jag har alltid tyckt om att studera och fick höga betyg på gymnasiet. Jag började därefter på sjuksköterskeprogrammet och hankade mig fram. Jag fick godkänt på ett prov av... ja, kanske sex stycken. Jag insåg att det hängde ihop med att jag inte tyckte att ämnet var intressant och att jag därför lade mig till med en slags förödande lathet. Jag hoppade av sjuksköterskeprogrammet och studerar nu genusvetenskap. Jag vet egentligen inte varför jag sökte till sjuksköterska från första början - jag har aldrig varit intresserad av naturvetenskapliga ämnen och inom ssk-yrket så gäller det att man håller koll på virusen och bacillerna. Humaniora är bättre för min del.

Light-hypokondri?
Hur ska man förklara detta på ett ej alltför invecklat sätt tro? Saken är den att jag i drygt tre års tid har haft cancer i min familj. Den smög sig på när man minst anade det och så var den där, i en nära anhörig som jag älskar något så fruktansvärt. Min kära släkting kommer att dö av den här cancern, den är med andra ord terminal, och hon kan dö imorgon likväl som om en månad. Ett år hoppas vi inte på längre. I vilket fall som helst så har jag under de senare åren dragit på mig en lightversion av hypokondri. Det här är inte något som jag har fått berättat för mig av någon läkare utan jag tycker personligen att jag funderar lite väl mycket över sjukdomar och jag har därför benämnt mitt eget tillstånd som light-hypokondri. Jag är dels väldigt orolig att folk i min omgivning ska bli sjuka och jag tror ofta att jag personligen har blivit drabbad av något. Någon gång har jag misstänkt sockersjuka, många former av cancer osv. Senast igår trodde jag att jag hade blivit blodförgiftad pga. att jag hade skurit mig på en glasbit och sedan dessutom uppvisade en massa passande symptom (märk väl: efter att jag googlat upp dem). Jag tycker att min skräck för att bli sjuk knappast är märklig med tanke på den slags sjukdom som omringat vår familj de senaste åren. Därav tar jag det hela med en klackspark och är rätt så glad och nöjd i min värld ändå! Men ni kommer säkerligen få läsa om att jag tror att jag har fått Parkinson eller något liknande ändå - men då vet ni att ni kan ta det med en nypa salt.

Ja, det där var väl jag i korta drag. Vi kan i alla fall låtsas att det är det för nu är jag för trött i ryggen för att skriva mer. Sitter nämligen i en otroligt obekväm position - jag kallar den "makaronställningen framför den bärbara".