Oj, jag är nog gammal trots allt
Usch, vad jag sov dåligt inatt. Herrn somnade direkt som vanligt men jag låg vaken och bestämde mig för att läsa lite i den nya boken. När blicken började att bli suddig framemot tolv-snåret så låg jag och lyssnade på radio men där tog sändningarna slut vid ett och byttes ut emot vågskvalp över etern. Radion stängdes av och jag försökte hitta en bra sov-ställning men när jag väl hade lagt mig på sidan och tyckte att det funkade bra så började några fulla ungdomar att skrika utanför fönstret. De skrek, skrattade och skrek igen och jag blev mer och mer förbannad. Jag kanske har blivit gammal de senaste åren men jag tycker fasiken att man kan visa lite respekt. Och så undrar jag lite var de där barnens föräldrar håller hus. Jag har blivit lite av en stofil.
Somnade till slut och hade ställt klockan på åtta. Snoozade dock till halv nio och har nu hunnit med första koppen kaffe samt läst gårdagens Metro ute på balkongen i lugn och ro. Snart ska jag och herrn sticka till min bror och hans sambo och hjälpa dem att köra lite bråte - bland annat en stor såggrej som vägen minst hundra kilo samt en massa sly och en massa stängsel som de hittat bakom ett av deras uthus. Kanske ska vi även klippa gräset med handjagaren som brorsan lånade med sig hemifrån mamma och pappa. All ära åt de motordrivna gräsklipparna men handjagare, det är något speciellt med dem (och inte bara det att det tar längre tid och är betydligt tyngre klippning...), det där ljudet som blir när man matar den framåt över gräset är lugnande och jag minns de gånger då jag själv, som sju-åttaåring, har dragit den över mammas och pappas gräsmatta. Med en handjagare kan man inte stressa.
Ja, jag har nog blivit gammal.
Att hata skrål och skrän om
nätterna och älska handjagare.
Kan man bli så mycket äldre?
