Hur en etta blev en tvåa
Idag är det marknad nedanför min balkong. Det är alltid trevligt när mindre ställen satsar på sådana saker. Visst, det bor lika många här (och dessutom på en betydligt mindre yta) som det gjorde där vi bodde förut men här är man såpass nära Karlstad att det inte skulle vara förvånande om man inte lade ned energi på en marknad då Karlstads egen dito är relativt stor. Men nej, här satsar man för fullt och det uppskattar jag. Dels så innebär det att staden knappast är utdöende och sedan är det dessutom trevligt att kunna gå ut genom dörren och ha marknaden mitt framför näsan.
Jag har kanske inte berättat om när vi flyttade hit? Det är kanske ett bra tillfälle att göra det nu när jag ändå är inne på ämnet. Jo, herrn började att arbeta på ett åkeri i Karlstad i augusti förra året och ibland åkte jag med honom på någon av hans turer. Han körde mestadels till Töcksfors men körde även "stan" vilket innebär Karlstad med omnejd, bland annat den här kommunen som ligger cirka sex kilometer från Karlstad. Jag hade aldrig varit här innan utan kikade intresserat från passagerarsätet. Saken är den att vi dessutom hade börjat att fundera på att köpa en lägenhet närmare stan med tanke på att herrn hade fått jobb i Karlstad och jag studerade där. Det var november då jag åkte med herrn första gången och vi började direkt att leta efter en lägenhet på Hemnet.
Först kom det upp en tvåa på femtio kvadrat. Utgångspriset var 85 000 (här har de låga utgångspriser oavsett lägenhet - lockpriser kan man tänka sig) och vi åkte på en visning. Lägenheten var helt okej och eftersom vi inte hade sett någon annan lägenhet häromkring innan dess så valde jag att lägga ett bud. Budgivningen gick upp till 210 000 och jag la mig. Samma dag som vi förlorade den budgivningen så kom det upp en till lägenhet på Hemnet, denna något större och mer centralt. Jag tänkte halvt på skoj, halvt på allvar att "det här är ett tecken" och jag och herrn bokade in oss på visning. På visningen kom det cirka tio personer och lägenheten var betydligt finare än den vi hade budat på innan. Större rum, bättre planlösning, väggfasta garderober med spegeldörrar, en jättebalkong osv. Jag sa till herrn att vi säkert inte hade en chans att få den men jag gav mig ändå in i budgivningen via internet.
Förutom oss så var det två intressenter till och utgångspriset på 110 000 höjdes dag för dag. Den tredje budgivaren gav sig nästintill direkt och så var vi två kvar. Vi höjde femtusen hit och dit men sedan, när priset var uppe på de, för en tvåa i centrum, mycket blygsamma 165 000 så höjde jag med 10 000. Jag sa till min kära mor att om budgivare nummer två lägger ett bud nu så ger jag mig för då innebär det att hen knappast har några problem med att buda upp till, säg, 200 000. Mamma föreslog dock att jag skulle fortsätta buda även om det kom ytterligare ett bud men jag sa att nej, vid 175 får det vara stopp. Plötsligt vibrerade ett sms i min ficka och det stod att budgivare nummer två hade lagt ett bud på 180 000. Jag dog lite grann inombords. Jag som hade hoppats och som nästintill redan hade börjat att inreda lägenheten i mitt huvud. Plötsligt så fick jag ett till sms. Jag har det sparat i inkorgen än och det lyder som följer; Budgivare 2 har avböjt att fortsätta budgivningen. Jag blev förstås lite förvirrad så jag ringde mäklaren som berättade att de hade dragit tillbaka sitt bud på 180 000 och att vi därför hade vunnit budgivningen och att lägenheten därmed hade blivit vår.
Dagen då den här lägenheten blev vår är en av de lyckligaste dagarna i mitt liv och jag är stolt över att jag varken har tagit ett lån eller lånat pengar av mina föräldrar - lägenheten är helt och hållet min. Det är mina fuck-off-pengar - en frihet att ha köpt lägenheten alldeles själv och en trygghet i att veta att jag nästan helt säkert kommer att få tillbaka alla pengar och antagligen lite mer vid en eventuell försäljning.
Vi fick i alla fall tillträde till lägenheten i slutet på december och jag brukade att ta bussen eller tåget från där vi bodde innan för att åka till den nya lägenheten och renovera. Herrn kom sedan efter att han hade slutat att arbeta och vi hjälptes åt någon timma innan vi åkte hem för att dödströtta stupa i säng. Lägenheten var inflyttningsklar den tjugotredje januari och vi har med andra ord bott här i cirka fyra månader och är supernöjda!
Jag har kanske inte berättat om när vi flyttade hit? Det är kanske ett bra tillfälle att göra det nu när jag ändå är inne på ämnet. Jo, herrn började att arbeta på ett åkeri i Karlstad i augusti förra året och ibland åkte jag med honom på någon av hans turer. Han körde mestadels till Töcksfors men körde även "stan" vilket innebär Karlstad med omnejd, bland annat den här kommunen som ligger cirka sex kilometer från Karlstad. Jag hade aldrig varit här innan utan kikade intresserat från passagerarsätet. Saken är den att vi dessutom hade börjat att fundera på att köpa en lägenhet närmare stan med tanke på att herrn hade fått jobb i Karlstad och jag studerade där. Det var november då jag åkte med herrn första gången och vi började direkt att leta efter en lägenhet på Hemnet.
Först kom det upp en tvåa på femtio kvadrat. Utgångspriset var 85 000 (här har de låga utgångspriser oavsett lägenhet - lockpriser kan man tänka sig) och vi åkte på en visning. Lägenheten var helt okej och eftersom vi inte hade sett någon annan lägenhet häromkring innan dess så valde jag att lägga ett bud. Budgivningen gick upp till 210 000 och jag la mig. Samma dag som vi förlorade den budgivningen så kom det upp en till lägenhet på Hemnet, denna något större och mer centralt. Jag tänkte halvt på skoj, halvt på allvar att "det här är ett tecken" och jag och herrn bokade in oss på visning. På visningen kom det cirka tio personer och lägenheten var betydligt finare än den vi hade budat på innan. Större rum, bättre planlösning, väggfasta garderober med spegeldörrar, en jättebalkong osv. Jag sa till herrn att vi säkert inte hade en chans att få den men jag gav mig ändå in i budgivningen via internet.
Förutom oss så var det två intressenter till och utgångspriset på 110 000 höjdes dag för dag. Den tredje budgivaren gav sig nästintill direkt och så var vi två kvar. Vi höjde femtusen hit och dit men sedan, när priset var uppe på de, för en tvåa i centrum, mycket blygsamma 165 000 så höjde jag med 10 000. Jag sa till min kära mor att om budgivare nummer två lägger ett bud nu så ger jag mig för då innebär det att hen knappast har några problem med att buda upp till, säg, 200 000. Mamma föreslog dock att jag skulle fortsätta buda även om det kom ytterligare ett bud men jag sa att nej, vid 175 får det vara stopp. Plötsligt vibrerade ett sms i min ficka och det stod att budgivare nummer två hade lagt ett bud på 180 000. Jag dog lite grann inombords. Jag som hade hoppats och som nästintill redan hade börjat att inreda lägenheten i mitt huvud. Plötsligt så fick jag ett till sms. Jag har det sparat i inkorgen än och det lyder som följer; Budgivare 2 har avböjt att fortsätta budgivningen. Jag blev förstås lite förvirrad så jag ringde mäklaren som berättade att de hade dragit tillbaka sitt bud på 180 000 och att vi därför hade vunnit budgivningen och att lägenheten därmed hade blivit vår.
Dagen då den här lägenheten blev vår är en av de lyckligaste dagarna i mitt liv och jag är stolt över att jag varken har tagit ett lån eller lånat pengar av mina föräldrar - lägenheten är helt och hållet min. Det är mina fuck-off-pengar - en frihet att ha köpt lägenheten alldeles själv och en trygghet i att veta att jag nästan helt säkert kommer att få tillbaka alla pengar och antagligen lite mer vid en eventuell försäljning.
Vi fick i alla fall tillträde till lägenheten i slutet på december och jag brukade att ta bussen eller tåget från där vi bodde innan för att åka till den nya lägenheten och renovera. Herrn kom sedan efter att han hade slutat att arbeta och vi hjälptes åt någon timma innan vi åkte hem för att dödströtta stupa i säng. Lägenheten var inflyttningsklar den tjugotredje januari och vi har med andra ord bott här i cirka fyra månader och är supernöjda!
Trackback
