I Aftonbladet Debatt skriver Nyamko Sabuni, Sveriges jämställdhetsminister, om det faktum att man har planer på att lägga 200 miljoner kronor på att göra den offentliga servicen mer jämställd, bland annat genom att satsa på att göra män mer delaktiga före och under ett barns födsel. Det låter jättebra; när jag och herrn någon gång får barn så vill jag att han ska få vara så delaktig i födseln som han önskar. Jag vill att sjukhuspersonalen ska fråga hur han mår (en förlossning kan upplevas som väldigt omtumlande även för den som inte krystar, svettas och spricker), jag vill att de ska informera honom om vad som sker och jag vill att han ska veta i förväg vad som ska göras om något går snett. Jag vill att han blir sedd nästan lika mycket som jag.

Varför "nästan" kan man fråga sig? Jo, för att när jag ligger där och ska krysta ut ett barn så vill jag att stor fokus riktas mot mig - inte som ett resultat av ett bekräftelsebehov utan just på grund av att jag utsätter min kropp för stora påfrestningar och för att en födsel faktiskt kan vara farlig för både mig och barnet. Mycket kan hända under en förlossning och jag vill att fokus främst ligger på mig som är den som föder barnet - jag vill att läkare och sjuksköterskor ska ha koll på mig och jag vill vara prio ett för att undvika att någonting oförutsett händer. Med detta menar jag inte att herrn inte ska få vara delaktig - jag vill att han ska få vara jätte-jätte-delaktig, att han om han vill ska få hjälpa till så mycket i processen som det går, men jag vill att fokus ligger på mig på samma sätt som den största fokusen ligger på patienten som har brutit benet än på patientens partner. Och jag tror att herrn skulle vilja detsamma.

Vad jag eftersöker är snarare en satsning på att välkomna fäder före, under och efter förlossningen. Det är skitbra att man lägger pengar på att göra fäder delaktiga före (att det inte ska vara konstigt att en blivande pappa följer med till MVC, ställer frågor och är lyhörd t.ex.) och under födseln (att man informerar fadern om vad det är som händer, att de frågar hur han mår ) men jag vill främst att pengar ska satsas på att göra män lika delaktiga i barnets liv efter att hen har pluppat ut ur min livmoder. Jag tror att många fäder ser det som en självklarthet att de är med på förlossningen men jag tror att färre ser det som qutym att vara hemma halva föräldraledigheten. Problemet ligger inte i att mannen inte är delaktig under det dygnet det tar att krysta fram en knodd - problemet ligger i att de inte är lika delaktiga i barnets liv efteråt.

Att män inte är lika delaktiga efter att barnet har kommit till världen är inget som jag främst skyller på männen (och inte heller på kvinnorna) - det är dagens samhälle som gör att det är "lättare" för en familj om kvinnan är hemma medan mannen arbetar. Det är samhället och dess syn på kvinnor och män som gör att män har högre lön. Ja, ni vet ju allt det där... och det är just "allt det där" som gör att männen överlag inte är lika delaktiga i barnens uppväxt som kvinnorna. Och det är just "allt det där" som de där 200 miljonerna (plus någon miljard) borde gå till istället. Om man nu måste välja.