Hm. Inatt hade jag en märklig dröm. Herrn ville ge mig en present så vi åkte ut på landet och plötsligt kom vi fram till ett rött hus där det sprang omkring en massa djur. Han hade valt ut en hund till oss och frågade om jag ville ha den. Det ville jag gärna men även i drömmen tänkte jag praktiskt och sa; "men tänk om vi ska till Istanbul, vem ska ta hand om den då?". Så det blev ingen hund. Där borde kanske drömmen ha varit slut men nej, då skulle vi istället adoptera ett barn. Och han var den sötaste lille kille man kunde tänka sig - runt ansikte, flygigt tunt hår och långkalsonger. Jag tänkte som med hunden att oj, jo, visst skulle jag vilja adoptera det lilla gullet men nej, vem ska ta hand om honom om vi ska till Istanbul... Och plötsligt var den lille knodden borta. Alla letade och letade men han hade försvunnit. Och så satte jag mig i det röda husets hall och tänkte att om jag var ett barn, var skulle jag gömma mig då. Uppenbarligen inte under huset (huset stod bara på fyra stenar...) för där hade jag redan letat - nej, jag skulle gömma mig bakom kläderna i hallen. Så jag petade in händerna i virrvarret av kläder och lyfte ut honom. Lyckan var gjord. Men sen var vi tvugna att åka hem, jag, herrn och någon mer som vi hade haft med oss. När vi så kom hem så ångrade jag mig men visste att den lille pojken redan var bortadopterad så då åkte vi till Fynd-avdelningen på Ikea och jag frågade om de hade sett en liten pojke där. Det hade de inte men de hade en mapp med hans personuppgifter och i mappen fanns ett kort på honom - han hade tydligen hunnit bli runt trettio år innan vi hunnit hem och i drömmen var inte det så konstigt alls. Sedan tog det slut.

Hah. Något för en drömtydare att bita i va? Jag förstår kanske det där med att ett barn var med i drömmen med tanke på grav-testerna igår men varför vi skulle skaffa en hund och varför pojken försvann och varför han kom tillbaka och varför jag ångrade mig och ville adoptera honom och varför vi åkte till Fynd-avdelningen och varför han plötsligt var trettio år har jag ingen aning om hur det ska tolkas. Och det kanske är bäst så...