Jag är ju, som jag har nämnt någon gång innan, självutnämnd light-hypokondriker.
Idag oroar jag mig för;

1) knölen i nacken (som jag har bett tusen och åter tusen människor att känna på och alla gånger har detta efterföljts av orden "jag känner inget...")
2) morgonyrseln (jag hade en period förra sommaren då jag var såhär yr också men då berodde det på att jag hade badat i algblomningsvatten, fått kleggiga ögon och därför sämre syn. Hittills har jag inte badat men är likväl yr) 
3) morgonillamåendet (hänger antagligen ihop med ovanstående morgonyrsel)
4) mensen (först kunde jag slappna av över att mensen kom över huvud taget, nu oroar jag mig över om det är något lurt på gång på grund av att mensen är lite mindre riklig än annars)

För att tagga ned och inte vara så hispig så försöker jag tänka såhär;
1) knölen är en fettknöl (som jag redan har en av på smalbenet) eller en senknut och inget alls att oroa sig för
2) morgonyrseln beror på att jag sover alldeles för länge - om jag inte minns fel så brukar jag bli yr om jag sover för länge och därför borde det lösas genom att jag ställer klockan om kvällarna
3) illamåendet kan fortfarande bero på yrseln och borde därför kunna avhjälpas genom att ställa klockan och att kanske äta en god frukost
4) jag ska vara glad att mensen ens kom tillbaka - att den nu inte är som den var förut beror ju på de rådande omständigheterna. Mensen var konstigt och pausade ett tag. Mensen kommer ut efter tre månader och det är inte märkligt om den också skulle vara lite konstig.

Så... sådär tänker jag de dagar då jag tycker att jag är väldigt sjuk. Så kan jag lugna ned mig, ignorera knölen i nacken, skaka bort yrseln, äta bort illamåendet och köra upp en tampong.