Oj, vad kul! En liten topp i statistiken. Tack alla som kikade in igår. Det är trevligt att någon läser det man skriver. Även om jag just igår inte skrev något alls. Men ändå. Tack så mycket.

Igår låg jag för övrigt i sängen och lyssnade på P1. Jag lyssnar alltid på det ända tills jag somnar (om inte vågskvalpen kommer som ett tecken på att sändningarna är slut för då får jag stänga av och försöka somna till herrns snarkningar) och igår lyssnade jag på två dokumentärer. Den ena om cancer och den andra om aids. Den om cancer (vid namn Sport och sorg) var svår att lyssna på. Den påminde för mycket om moster även om det inte var något mer än cancern som moster och dokumentären hade gemensamt. Men jag blev ändå ledsen och hoppades att den skulle ta slut fort även om den var bra och välgjord (jag kan därför tipsa om Sport och sorg till er som inte tycker att det är fullt lika jobbigt). Dokumentären om aids kunde jag dock ha lyssnat på om och om igen. Den var fin. Den var hemsk. Och jag grät i slutet. Dokumentären heter Ogräset på ängen och du kan lyssna på båda dokumentärerna HÄR.