Imorse lyssnade jag, liggandes i sängen, på Ring P1 och då ringde en läkare in apropå ämnet dödshjälp. Han menade att de han träffat som har varit allvarligt sjuka inte vill ha hjälp med att dö utan snarare med att leva. Han påstod att vilja att dö handlar om depression och att den kan avhjälpas med ångestdämpande medel och att eventuell smärta kan försvinna med hjälp av smärtstillande.

Visst, många som är allvarligt sjuka vill såklart leva (många får till och med en större vilja att leva när de väl blir sjuka) men att man vill dö anser jag inte är ett tecken på depression. Det kan likaväl vara ett tecken på insikt. Moster ansåg, mot slutet, att hon gärna ville somna in. Inte långt därefter så avled hon lugnt och stilla och hon var knappast deprimerad på grund av att hon insåg att hon ville somna in från smärta och oro. Hon insåg snarare att slutet närmade sig och att det skulle vara skönt att få dö i stillhet. Och det fick hon. Att påstå att viljan att dö enbart handlar om depression anser jag därmed är ett felaktigt påstående. Att bestämma sig för att man vill gå döden till mötes kan snarare vara ett steg på vägen mot att kunna slappna av och njuta de sista veckorna, dagarna eller timmarna i livet.

Att läkaren som ringde in påstod att all smärta kan hävas med hjälp av smärtstillande anser jag också är felaktigt. Moster gick på de starkaste tabletterna som går att få tag på. Ordagrant. Hon knaprade tabletter som en frisk människa skulle dö av även om de bara skulle ta en halv. Så att påstå att tabletter alltid hjälper mot smärta (moster hade ändå ont) är fel. Dock kan man äta så många tabletter på grund av att de inte har effekt förrän i riktigt höga doser att de till slut saktar ned hjärtat såpass mycket att man aldrig vaknar igen. Så om det är den sortens smärtlindring läkaren syftade på så är han för dödshjälp snarare än mot den som han påstod att han var.

Själv är jag för dödshjälp. Men det ska vara planerat, noga genomtänkt och det ska vara fint. Att, som dödligt sjuk utan bot i sikte, få välja när man vill somna in är en sista gåva som många borde förespråka snarare än smutskasta. När jag blir gammal och trött eller får en sjukdom som kommer att ta mitt liv sakta men säkert så vill jag kunna välja själv när jag ska somna in. Sjukdomen ska inte få välja åt mig för om jag har varit i sjukdomens våld i flera år och därmed styrts av sjukdomen så ska jag bannemig få välja att sjukdomen inte ska få döda mig. Då vill jag hellre välja själv.