Celebrate good times... fast inte lika mycket som igår
Jag vill inte riktigt fira mensen lika mycket idag som igår. Mensvärken tar död på mig... nästan. Först och främst så hittade jag inga värktabletter förrän runt elva och fram tills dess satt jag mest och gungade fram och tillbaka medan herrn fick massera mig i svanken. Jag har helt glömt bort vilken mensvärk jag brukar ha det första dygnet och innan jag hittade två små Panodil bredvid kaffekokaren så var det nästan så att jag önskade att den inte kommit tillbaka. Men jag tänker inte gå så långt som det för glad är jag ju även om magen inte verkar hålla med mig.
För övrigt så satt jag och funderade förut. Jag gjorde ju gravtest när mensen var två månader försenad (min mens kan som sagt hoppa över en månad då och då men två månader var något nytt så då tyckte jag och herrn att det var dags) men tänk de som har gått över med tre månader, så som jag gjorde ända tills igår, och inte gör något gravtest. Plötsligt kommer "mensen" tillbaka men hur vet man då om det inte är ett missfall? Blodet kan lika gärna vara på grund av ett stundande missfall och tänk om man då firar liksom vi gjorde igår och så visar det sig att man var med barn. Jag har dock inte koll på detaljer angående missfall men i början torde det väl kunna vara små blödningar (liknande menstruation) likväl som det kan vara mycket blod?
Missfall är för övrigt inte något man pratar om så mycket. Ändå är det många som har fått det. Min mamma har haft ett missfall innan hon fick min bror (hon var rätt ung då med tanke på att min bror är tretton år äldre än mig) och min mormor fick missfall då hon var runt fyrtio. Mamma och mormor har pratat om det flera gånger och vi har diskuterat det faktum att mamma var gravid med min bror samtidigt som mormor fick missfall. Mamma kunde alltså ha haft en bror som var lika gammal som hennes son. Men så kan det ju bli med tanke på att mormor fick min mamma när hon var nitton (inte överdrivet tidigt för nästan sextio år sedan) och min mamma fick min bror när hon var lite drygt tjugo. Och idag är fyrtio inte alls gammalt med tanke på att medelåldern för förstföderskor blir högre och högre. Men tänk tanken - en bror som är lika gammal som ens son. Häftigt på sätt och vis.
För övrigt så satt jag och funderade förut. Jag gjorde ju gravtest när mensen var två månader försenad (min mens kan som sagt hoppa över en månad då och då men två månader var något nytt så då tyckte jag och herrn att det var dags) men tänk de som har gått över med tre månader, så som jag gjorde ända tills igår, och inte gör något gravtest. Plötsligt kommer "mensen" tillbaka men hur vet man då om det inte är ett missfall? Blodet kan lika gärna vara på grund av ett stundande missfall och tänk om man då firar liksom vi gjorde igår och så visar det sig att man var med barn. Jag har dock inte koll på detaljer angående missfall men i början torde det väl kunna vara små blödningar (liknande menstruation) likväl som det kan vara mycket blod?
Missfall är för övrigt inte något man pratar om så mycket. Ändå är det många som har fått det. Min mamma har haft ett missfall innan hon fick min bror (hon var rätt ung då med tanke på att min bror är tretton år äldre än mig) och min mormor fick missfall då hon var runt fyrtio. Mamma och mormor har pratat om det flera gånger och vi har diskuterat det faktum att mamma var gravid med min bror samtidigt som mormor fick missfall. Mamma kunde alltså ha haft en bror som var lika gammal som hennes son. Men så kan det ju bli med tanke på att mormor fick min mamma när hon var nitton (inte överdrivet tidigt för nästan sextio år sedan) och min mamma fick min bror när hon var lite drygt tjugo. Och idag är fyrtio inte alls gammalt med tanke på att medelåldern för förstföderskor blir högre och högre. Men tänk tanken - en bror som är lika gammal som ens son. Häftigt på sätt och vis.
Trackback
