I Morgan Larssons bok Radhusdisco får vi följa Morgan (eller Morris som han kallas) från lågstadie till högstadie och allt som händer med både kropp och psyke. Morgan Larsson skriver med en humor som är få förunnat och då och då så undslipper jag mig några skratt (det är sällan som jag skrattar högt när jag läser böcker). Boken handlar om allt som händer när man som liten växer upp i ett neonfärgat 80-tal; klassfester, den första kärleken, danska besökare, drömmare och hur det kan bli när man tänker för mycket. Det är mobbare, "snygga tjejer", "coola killar", sexualdebuten, upptäckten av onani, rockmusik och mycket mer. Och mitt i allt detta Morris. Morris som funderar mycket på livet, som växer upp i Trollhättan och som undrar om alla vägar verkligen bär till Saab.

Boken är en varm berättelse om hur det är att växa upp över huvud taget och jag kan känna igen mig även om jag, till skillnad från Morris, växte upp på nittiotalet. Alla kan vi känna igen personligheter som vi har mött under skolåren och man kan känna igen det där pirret som Morgan Larsson skriver om när man pussar någon för första gången. Alla kan känna igen sig i boken för rollerna i skolans värld förändras sällan - det finns alltid den coole, den snygga, den som får alla tjejerna och den som inte får någon tjej alls (och heller inte vill ha någon).

Boken bjuder som sagt på många skratt men ger också chansen till eftertanke, en chans att fundera på hur det var när man själv växte upp och hur man mådde, vad man tänkte på och hur man trodde att livet skulle bli. Man får följa med bakom kulisserna till det liv som gjorde Morgan Larsson till den han är idag (bland annat känd som snacksalig reporter i P3).