Magnus Linton levererar med Cocaina en bok som inte tar ställning, som inte förespråkar varesig legalisering eller kriminalisering av drogen utan enbart vill berätta historien om "de som gör det" från de bönder som odlar koka till politiker som tar emot mutor och knarkbaroner som styr Colombias städer.

Boken är en fackbok och går från kokainets uppkomst till dagens Colombia där legalisering har blivit en aktuell fråga - inte för att man vill ha mer kokain utan snarare mindre kriminalitet och mindre dödande i drogens namn.

Man även kan läsa om den brutala ekologiska förstörelsen som USA's besprutningar ledde till och hur USA's planer på att utrota kokainet snarare ledde till det motsatta. Man kan läsa om mödrar vars barn har dödats i stridens hetta och om korrupta polischefer, presidenter och inflytelserika journalister.

Boken är intressant och innehåller såväl rena fakta som skönlitterära berättelser om det colombianska folket och dess kamp och strävan mot ett Colombia utan död, fattigdom och muthärvor. Jag tror dock boken kräver att man sedan innan har ett hum om Colombias frontfigurer då jag en del gånger inte hängde med bland alla namn som radades upp och alla politiker som nämndes. Jag kan även tycka att Lintons språk är något krångligt. Han använder gärna kommatecken in absurdum och meningarna kan då och då bli lite svåra att förstå, endera för att de är alldeles för långa eller för att sammansättningen av dem är något onödig. De språkliga missarna (vilket jag anser att dem är) förtar lite av glädjen av att läsa boken men får mig inte att lägga boken ifrån mig i första taget.