Häromveckan då jag och mina fellow classmates diskuterade boken Att göra kön så pratade vi bland annat om föräldrarollen, om hur man delar upp hemarbetet när man har barn och när man är så barnlös som det bara går, om hur föräldraförsäkringen fungerar osv. Överlag så sades det, som sig brukar under våra diskussioner, mycket vettigt och intressant. Vad som dock inte var vettigt men inte desto mindre intressant var då en tjej, i diskussionen om föräldraledighet, sa att "jag tror inte att jag kommer att vilja dela lika med min man när vi får barn". Reaktionerna blev många. Och såhär reagerar jag;

Jag har inga barn men vill gärna skaffa några skruttar i framtiden och när jag och herr A väl får vår första knodd så vill jag gärna dela lika på föräldraledigheten. Dels för att han ska få samma chans till kontakt med vårt barn som jag får genom att vara hemma och dels för att jag tror att jag skulle tröttna på att gå hemma under min föräldraledighet plus de delar som han i så fall inte skulle vilja ta del av. Barn är underbara i all sin existens men jag tror inte att jag som förälder kommer att tycka att dom är underbara ständigt och jämt. Jag blir trött på A, jag blir trött på mig själv och jag kommer säkerligen att bli trött på att byta blöjor, mata och bada. En människa blir trött oavsett om det är en mamma eller en pappa och det är inget att skämmas för även om dagens samhälle förstår en trött pappa mer än de förstår en trött mamma.

Jag frågade min klasskamrat varför hon inte skulle vilja dela tiden med barnet med barnets pappa och hon sa då att hon ville ha mest tid med det för att det var hon som hade burit det i nio månader. Fine, att bära ett barn är tröttsamt och man är inte den man var innan man blev gravid som den man är då hormonerna svallar och ett trekilosbarn bubblar runt inne i magen och pockar på uppmärksamhet. Dock är det kanske inte någon chock att höra att det, än så länge, i den heterosexuella relationen är kvinnan som bär barnet men kvinnan och mannen som är delaktiga i att skapa barnet. Hälften kvinna och hälften man skapar ett barn i den heterosexuella relationen, det är väl de flesta med på? Att det har blivit så att det är kvinnan som bär barnet kan man kanske sörja över (bättre om både kvinnor och män kunde gå runt med gravidmage) men nu är det så det är, än så länge i alla fall. Om män kunde bära ett barn så skulle förhoppningsvis många män göra detta för att avlasta kvinnans kropp och många pojkvänner, sambos, makar gör det mesta för att underlätta för kvinnan under graviditeten.

Man har skapat ett barn tillsammans och jag tycker därmed att man bör dela lika på föräldraledigheten. Det heter trots allt föräldraledighet och inte enbart mammaledighet. Fadern är minst lika delaktig i barnets existens som kvinnan är och den kvinna som inte vill att mannen ska vara lika delaktig i föräldraledigheten som hon är motarbetar synen på kvinnor och män som jämlika.

Om man däremot delar olika på föräldraledigheten av ekonomiska skäl (att kvinnan eller mannen tjänar mer än sin partner och därför tar ut mindre föräldraledighet för att säkerställa familjens ekonomi) är en annan fråga som fokuserar på kvinnor och mäns olika löner där män tjänar mer än kvinnor för likvärdigt arbete.