Innan jag skulle slumra in i min ljuva törnrosasömn (or not) så rattade jag in P1 och lyssnade på Ekot, Vetenskapsradion och lite annat. Plötsligt surrade en dokumentär om Grönland in. Dokumentären sändes tydligen i P1 redan i höstas och handlar om att klimatförändringarna gör det svårare för de grönländare som håller på med jakt på isen och till viss del även fiske men att det finns ett hot som är ännu större; bristen på kvinnor.

Kvinnorna på Grönland flyttar i allt större utsträckning därifrån (liksom i ex. norra Ryssland och de nordligaste delarna av Sverige) för att söka bättre arbeten eller för att utbilda sig. De flyttar sällan tillbaka och andelen män är därför större än vad andelen kvinnor är. Hur påverkar detta de grönländska fiskarna och jägarna då? Jo, att jaga i Grönland har förlorat sin charm och framför allt "minskat i värde" rent ekonomiskt och för att klara sig så berättade en man i dokumentären att jägarna behöver en kvinna med bra inkomst som kan ta vid där jägarens inkomst falnar. Och det här kan naturligtvis bli svårt med en minskande andel kvinnor.

Det tyckte jag var rätt intressant. I dokumentären studerades ett yrke/en sysselsättning som är typiskt manlig men som har blivit avhängig kvinnans inkomst. Det känns som att det sällan ser ut så - ett yrke som är könskodat manligt brukar alltid "stå på egna ben" med höga löner och fina renomméer men på Grönland så ser det inte ut så; jägarna har börjat stå lägre i kurs och tjänar allt mindre pengar vilket gör att de allt som oftast får förlita sig på en eventuell frus inkomst.

Det är såklart sorgligt att jägarnas yrken inte bringar in några större summor (och självmordstalen hade ökat i takt med att yrket hade fått allt lägre status) men det är ändå intressant att höra om en stor grupp män (dessutom riktiga "karlakarlar" som skjuter för att döda...) som är beroende av kvinnors utbildning och inkomst. Det är ett intressant överskridande av könsrollerna - hur ofta har man t.ex. inte hört eller läst om kvinnor som har varit beroende av en mans inkomst? Och vem vet - kanske kommer de grönländska jägarnas framtida barn att växa upp med en pappa som tar ut lika mycket föräldraledighet (eller kanske mer) än deras mamma just för att det är mamman som håller skutan flytande rent ekonomiskt? Det kan bli en intressant följetong de närmsta generationerna.