Imorse lyssnade jag på lite radio tills jag hade vaknat ordentligt och man pratade om donatorer och hur man ska få fler att donera. Exempelvis tyckte en person som ringde in att de som är villiga att donera även ska få gå före i köerna när de själva väl behöver ett nytt organ, om den dagen kommer vill säga. Detta tycker jag är en bra idé - den som inte är villig att ge får ställa sig längst bak i kön och de som ger kommer också att få.

Moster ville gärna donera även om hon sa att "de vill nog inte ha något av mig" men hon kryssade i den där lilla rutan liksom hela vår familj har gjort. Jag är villig att donera dels på grund av att jag inte skulle vilja stå där ensam om jag själv skulle vara i stort behov av ett organ (och därför ska heller inte andra behöva det) och dels för att en frisk kropp är något man ska vara glad över, en frisk kropp är en gåva som inte alla har och om mina friska organ (t.ex en njure) kan hjälpa någon annan som inte är fullt lika frisk så ställer jag gärna upp.

Att donera efter min död är heller inget som jag har något emot att göra - när jag har dött kan de få ta vad de vill, om mina organ duger. Jag behöver dom inte längre utan ger gärna till de som behöver dem mer. Att man inte vill donera efter sin död förstår jag absolut inte - ska man istället begravas med fullt perfekta organ medan det kan bli någon annans död just på grund av att du inte vill donera efter din död? Slöseri på resurser, om man frågar mig.

Det finns även de som föreslår att man ska få betalt för de organ man donerar - detta är, enligt mig, en mindre bra idé. Detta skulle bli något som slår mot de fattiga i samhället och den som har det riktigt skralt kanske inte finner någon annan utväg än att "sälja" en njure. Dock förstår jag dem som ringde in till radioprogrammet och menade att de som donerar får alldeles för lite pengar för exempelvis resor, förlorad arbetstid osv. Att behöva böna och be om några få slantar för att man har åkt fram och tillbaka till sjukhus för tester och dylikt ska vara det sista en donator behöver då det säkerligen kan vara påfrestande nog att dels kanske oroa sig över en allvarligt sjuk familjemedlem (som man har valt att donera till) och dels över de fysiska åthävor som faktiskt kommer som ett paket på posten i samband med de flesta operationer.

Jag tycker med andra ord att man inte ska locka människor till att donera genom att man får stora summor om man gör detta men jag tycker såklart inte att de som donerar och kanske inte har det så fett i plånboken ska behöva att gå på knäna för att få pengar för ex. resor, pengar som man dessutom redan har spenderat.

I alla fall så anser jag att det bör finnas fler donatorer; vi har tur som lever i ett land som Sverige där eftervården är superb och man har stor medicinsk expertis. Vi har en jäklans tur som har en bra sjukvård som kan upprätthålla eller höja vår hälsostatus och varför inte dela med sig till de som är mindre lyckligt lottade?

Vill du donera men har du inte anmält dig än? Klicka här!

Kampen för att få fler organdonatorer måste fortsätta och vi ska inte nöja oss med att det 2008 enbart togs till vara organ från 152 avlidna donatorer. Vi behöver bli fler för att rädda fler! Små steg är också viktiga och därför har jag gjort bilden nedan för att bidra till att försöka få folk att öppna ögonen för donatorbristen i Sverige; spara bilden och klistra in den i din egen blogg eller på någon annan hemsida!

OBS! Om du inte kan kopiera bilden (då mitt kopieringsskydd fungerar beroende på vilken webbläsare du har) så kan du gå in här och kopiera den. Ett tips är också att ni gör bilden till en länk som går till Donationsregistret.

Läs även berättelserna om Gustav som fick ett hjärta, om Marcus som räddade liv eller om Carola som fick en njure av sin man och tänk sedan efter om inte du också är villig att ge?