Njurarna strejkar

Idag har jag pratat med min kära mor. Moster hade tydligen ringt henne inatt runt klockan två. Hon var tvungen att fråga mamma om hon hade pratat med sjuksköterskorna än. Det hade mamma gjort. Igår, när mamma och min betydligt äldre bror hälsade på min goa skrutt på sjukhuset, så hade hon bett mamma säga till sjuksköterskorna att om det vill sig så att hon får hjärtstillestånd eller råkar ta för mycket medicin (eller medicinerar för mycket med vilje) så vill hon inte att livsuppehållande medel sätts in. Mamma och jag har redan diskuterat det där och vi är inte förvånade. Det går stadigt utför och moster vill vara på det klara med att om det händer något så vill hon inte vakna upp igen med försämrad hjärnkapacitet eller något liknande, inte vakna upp som ett kolli. Då vill hon hellre avsluta sina dagar. Och vi förstår henne till fullo.

Idag ska hon in på kontroll då njurarna har slutat att fungera. Det kommer inte något urin ut i påsarna och de ska därför röntga. Moster vill inte veta vad de hittar och hon vill heller inte att de gör något åt det som de hittar, ifall att det är exempelvis en operation som krävs för att njurarna ska börja fungera igen. Hon vill inte och tror heller inte att hon skulle klara av en operation.

Det börjar bli allt mer "på riktigt" nu och vi är inne på slutspurten. Hon ringer mig varje dag och vi pratar om hur hon har det. Hon trivs. Ligger i den enda salen där man får ta emot besök dygnet runt, där man kan ta in ytterligare en säng ifall att någon av oss närstående vill sova över och där hon dessutom får välja vad hon vill äta (de andra går efter matsedeln). Jag och mamma har pratat om att det är lite av en deathrow och så skrattar vi. Det är makabert och man måste få skratta. Kan man inte skratta så kan man inte fungera.

Vi får se hur kontrollen idag fortlöper.
Vi tar dagen som den kommer och man glädjs åt det lilla.

Mina tankar går även till Linda som den tjugonionde mars somnade in för gott efter drygt ett år med cancern som följeslagare. Tankar går även till man, barn, övrig familj och till hennes vänner.



 


Om du har lust att fråga mig något, hålla med mig,
säga emot mig eller enbart skicka en liten hälsning
så är du varmt välkommen att kommentera detta inlägg.

Spam hatas och undanbedes för allas bästa.



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback