Grilla och slabba - typiskt manligt

Jaha. Bläddrar igenom Aftonbladets nätbilaga och kikar efter något intressant eller bara något att fördriva tiden med. Det är kläder, diktatorer, viner, resemål, politiker och... grillning. Rubriken säger Tjejer, dags att greppa grilltången! och jag tänker att jaja, det där kan väl vara intressant att läsa. Artikeln är rätt så mainstream, rätt innehållsfattig och relativt tråkig. Man uppmuntrar kvinnor att ta över grillningen - claima sitt utrymme även i den grillosande trädgården. Och ja, det låter ju jättebra. Men jag blir irriterad. Jag vet egentligen inte varför men artikeln känns hafsigt ihopsläng och jag kan se framför mig hur Aftonbladets redaktion har kastat ut uppdrag på konferensbordet och sagt att "och så kan väl nån göra en artikel som är lite sådär geeeenus också".

Dels så skrivs det om att det är Fredde i Solsidan, och inte hans fru, som är den som grillar och att den där tanken om att det är män som ska grilla har blivit så "allmänt accepterad att den är självklar i Solsidan". Och jag undrar om skribenten har sett Solsidan för inte fasiken är det en blodigt allvarlig serie som omedvetet visar stereotypa förortsfamiljer. Enligt mig så är Fredde & Mickan i Solsidan ett sätt att ironisera över de självklara könsrollerna. Som jag ser det så är det ett medvetet val att Fredde ständigt är i en fyrtioårskris och ska köpa nya, fräsiga grejer för att visa att han är man enough medan Mickan är "jättekvinnlig" med fixad frisyr, noggrannt sminkat ansikte, dyra smycken och feminina klänningar. Det är uttänkt. Man ska skratta lika mycket åt deras fabricerade könsroller som man ska skratta åt att Ove äter en baguette med bebisbajs på.


Vidare skrivs det att "många matintresserade män skryter ofta om sin surdeg, vinäger eller sitt kaffe". Lite som att matintresserade män är fel, att de inte ska skryta. Och lite som att matintresserade kvinnor absolut inte gör detsamma och inte alls kan tänka sig att visa upp de där surdegsbullarna för vem som än vill se. Nej, matintresserade män skryter medan matintresserade kvinnor tydligen sitter tysta.

"De är intresserade av avancerade maskiner och köper riskokare och elektriska köksvågar. Det är deras sätt att hitta sin plats och få känna sig viktiga i familjen och hemmet" menar en trendexpert. Och det låter återigen lite som att männens sätt att intressera sig för mat och matlagning blir lite fel - att de köper "fåniga saker" som är helt onödiga medan kvinnor bannemig vet exakt vad som behövs i köket (jag kan t.ex. påstå att jag inte alls vet vad som är bra att ha i köksskåpen). Och när jag läser det där så får jag en bild i huvudet av hur en fru, i klassiskt Al- Bundy-fjanteri-såpa-manér står och tittar på sin man när han kommer hem med kökselektronik och hur hon skakar i huvudet, ler och tänker att "typiskt, men jaja, det är väl lilla bubbens sätt att få känna sig viktig i familjen". Hela påståendet blir barnsligt. Som att alla män inte bara köper utan dessutom är intresserade av kökselektronik och att kvinnor absolut inte kan komma hem med en mixerstav, en microvågsugn eller varför inte en monstergrill. 

Längre ned i artikeln skriver man om män som ger ut kokböcker och att dessa dryper av manlighet. Man nämner Per Morberg och en expert säger att "maskulina män som släpper grillböcker tilltalar en helt ny publik. De visar andra män att det genom stora skärbrädor och yviga slabbiga gester är helt okej att vara man i köket, men främst vid grillen". Dels så verkar experten ha en lite skev syn på manlighet då hon alltså menar att det är genom stora skärbrädor och yviga, slabbiga gester som man visar sin manlighet i köket. Inte fan brukar de män jag känner stå och vara "slabbiga" i köket när de lagar mat och när de väl råkar vara det (när de kanske ska steka den där fläskfilén som är lite klibbig) så tror jag knappast att testosteronet pumpar på dem. Att sedan degradera mäns beteende med ord som "yviga" och "slabbiga" blir ju bara pinsamt. Som att alla män i köket går tillbaka till grottstadiet och sliter och "slabbar" med köttet och att kvinnor, om de ska skära upp en köttbit, står och skriker och piper över att det är för "slabbigt". (För övrigt så kikade jag på någon av SVT's kanaler här om dagen då Morberg var gäst och han berättade om att han önskar att göra en bok med enbart vegetariska rätter då han är trött på det där med jakt och grillning).


Sedan återkommer den där trendexperten som pratade om att män bara köper hem riskokare och påstår att "grillningen är som kvinnors handväskor, ett sätt för män att skryta för vännerna och visa sin sociala status". Jag kan inte låta bli att känna att samtidigt som artikeln uppmanar till att kvinnor och män alltså ska kunna gå över könsrollsgränserna och göra något som är könskodat som typiskt "manligt" eller "kvinnligt" så är artikeln ändå fylld av förutfattade meningar om könen, av unkna tankar om vad som faktiskt är kvinnligt och manligt. Det känns som att artikeln samtidigt som den rekommenderar kvinnor att grilla och män att ta hand om något annat i köket även påminner om att "men det är såhär du ska vara när du har grillat färdigt - då ska du jämföra handväska med din väninna". Du kan ju gärna grilla en liten stund men sen måste du kompensera genom att vara lite extra kvinnlig. Ungefär.

"Genom smicker kommer du långt. Säg ”Du som grillar så bra, kan du lära mig”" menar Alexandra Zazzi i slutet av artikeln. Vad jag tycker om att kvinnan alltså ska smickra mannen för att "få" grilla behöver jag väl inte ens kommentera. Själv är det för övrigt alltid jag som tar hand om grillningen. Varför? För att jag är bäst på det, såklart.

Och nu vet jag varför jag inte
gillade artikeln...

 


Om du har lust att fråga mig något, hålla med mig,
säga emot mig eller enbart skicka en liten hälsning
så är du varmt välkommen att kommentera detta inlägg.

Spam hatas och undanbedes för allas bästa.



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback